Amning och anknytning

Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Salter Ainsworth var John Bowlbys (grundaren av anknytningsteorin) medarbetare. Hon skapade den första metoden för att mäta anknytning. Metoden har blivit en klassiker inom psykologin och kallas främmandesituationen (på engelska; Strange Situation Procedure). Syftet med metoden är att framkalla anknytningsbeteende hos barnet för att sedan kunna värdera det. Det har visat sig särskilt lämpligt att göra då barnet är runt ett år. Genomförandet går till så här: föräldrar och barn får vistas i ett rum med leksaker, varpå föräldern lämnar rummet i ungefär en minut. Den viktigaste sekvensen är hur barnet hanterar återföreningen. Ett tryggt anknutet barn kan t.ex. söka upp föräldern och låta sig tröstas eller, om barnet inte blivit skrämt av separationen, välkomna föräldern med ord eller leende. Sextio till 70 % av barnen i det västerländska samhället anses vara tryggt anknutna till en eller båda föräldrarna. Otryggt anknutna barn kan delas in i två grupper; undvikande respektive ambivalent anknutna. Barn med undvikande anknytning har ofta lärt sig att hantera separation utan gråt och vid återförening undviker ofta barnet föräldern. Femton till 25 % av barnen i det västerländska samhället uppvisar det här anknytningsmönstret. Beteendemönstret uppfattas ju ofta som eftersträvansvärt hos barn i den västerländska kulturen och barnen kan därför felaktigt tolkas som ”trygga”. Ambivalent anknutna barn visar ofta stark oro i samband med separationen, men låter sig inte lugnas av föräldern, utan avvisar kontakt eller blir extremt klängiga vid återförenandet. I det västerländska samhället brukar 5 till 15 % av barnen ha ambivalent anknytning. Under utvecklandet av metoden visade det sig att en del barn inte gick att kategorisera enligt de kriterier som fastställts. Det här var speciellt vanligt bland barn som kom från socialt utsatta familjer. Dessa barn kunde undvika föräldern i samband med återförening, men samtidigt uppvisa starkt obehag och ledsnad. Den här anknytningen har kommit att kallas desorienterad och anses ofta var den allvarligaste formen av otrygg anknytning. I den västerländska befolkningen brukar 15 till 20 % av barnen ha det här anknytningsmönstret. Alla former av otrygg anknytning är för barnet kopplade till problem senare i livet (se t.ex. Broberg  Anknytning i praktiken. Tillämpningar av anknytningsteorin, 2008). 

Spelar amning roll för anknytningen? Svaret är långt ifrån enkelt att ge. När Ainsworth utvecklade sin teori så gjorde hon det i ett land där amningen var norm (Uganda) och i ett land där flaskmatning (USA) var norm och Ainsworth hade själv aldrig något entydigt svar på frågan.

Men naturligtvis bedrivs det forskning för att svara på frågan. Ett exempel är: Breastfeeding and its relation to maternal sensitivity and infant attachment.

Forskarna kom fram till att ju längre amning desto högre poäng på Ainsworth sensitivitetsskala, som visar hur lyhörd mamman är för barnets behov. Längre amning var däremot inte kopplat till lägre risk för undvikande eller ambivalent anknytning. Däremot innebar längre amning en lägre risk för att barnet skulle utveckla desorienterad anknytning.

En liten rolig detalj är att jag har en vän som blev testad med främmandesituationen när hennes barn var ett år. Hon svarade förvånat när testledaren sa att hon skulle lämna rummet en minut: Nej, det förstår du väl att jag inte kan göra, han känner ju inte dig.

Hur många poäng får man för det? Full poäng av mig i alla fall...