Amningsro

av Julia Ilke

Amningsro ber en läsare mig att skriva om. Hur lyckas man få amningsro med en minsting när man samtidigt har en 2,5-åring hemma? Jag tar upp frågan med min syster som har två barn och vi bollar lite fram och tillbaka. Syrran själv tandemammade sina så på det viset gjorde hon det lätt för sig sett ur det här perspektivet. Storasyskonet behövde aldrig roas och hållas undan utan amningsstunderna var till för dem alla tre.

För roas och hållas undan, jag antar att det är vad de flest tänker på när de tänker på hur amningsron ska skapas. Men istället för att roa barnet med något annat och försöka få det att hålla sig på lite avstånd, vad händer om man gör tvärtom? Som coach använder jag mig ofta av det här tankesättet när man kört fast. Det är vanligt att man som problemlösning bara gör mer av det man redan gör, utan att inse att det man gör uppenbarligen inte fungerar särskilt väl. I ett sådant läge är det ofta till stor hjälp att helt byta strategi och istället göra precis tvärtom. I det här fallet vore det att bjuda in storasyskonet och låta hen vara med, inte nödvändigtvis för att också amma men är syskonet nyfiket så låt det känna på bröstet och smaka på mjölken. Ett nyfiket syskon som uppfattar att det pågår något blir knappast mindre nyfiket av att inte få vara med. Istället för att sysselsätta storasyskonet med andra lekar, bjud in det att vara med och hjälpa dig. Kanske kan syskonet få en egen uppgift vid amningen som till exempel att vara den som torkar minstingen om munnen när den rapat? Och istället för att locka med filmer på Ipaden, varför inte passa på och mysa alla tre med en bok (som storasyskonet kan hålla och bläddra) eller i alla fall titta på filmen tillsammans? Vad händer om du inte avleder och sysselsätter storasyskonet på annat håll utan istället bjuder in och engagerar hen i amningsron?

Slutligen vill jag också säga att det egentligen inte är meningen att en ensam mamma ska ta hand om två barn på egen hand. Så ensamma och isolerade som många är idag har vi inte alltid varit och det finns faktiskt andra platser och kulturer där man aldrig skulle komma på tanken att lämna en nyförlöst och/eller ammande kvinna ensam med sina barn. Det kan vara skönt att påminna sig om när det kör ihop sig och man går på knäna för att få vardagen att fungera men ändå inte hinner borsta sina egna tänder efter frukosten. Det är alltså inte ditt fel att det skiter sig när du gör allt du kan och orkar, felet är att vi saknar släktingar, andra mammor och vänner som hjälper till och bara finns runt omkring oss för praktiskt och mental avlastning. Nu lever vi dock som vi gör och kortsiktigt behöver vi därför komma på knep och lösningar på de problem som uppstår. Långsiktigt kan den som vill så klart fundera över om det finns en annan boendeform och livsstil som vore att föredra men så länge får man prova sig fram med olika kompromisser.