Amningsavslutets koppling till regression

av Julia Ilke

Det är vanligt att barn mellan två och fyra års ålder har en period av regression och det yttrar sig i att barnet beter sig yngre än vad det är, behöver hjälp med saker det egentligen kan klara av och vill ha mera närhet. Inom evolutionspsykologin finns en förklaring som länkar tidpunkten för regression till amningsavslutet. Enligt biologen Robert Trivers så finns det en konflikt om resurserna mellan föräldrar och barn. Biologiskt är barn inställda på att alltid vilja ha mer för att på så vis säkra sin överlevnad medan föräldrarna behöver hushålla med resurserna så att de räcker till dem själva samt till övriga familjemedlemmar. Resurserna man talar om är allt som har med överlevnaden att göra, till exempel närhet, uppmärksamhet, amning och mat. För ett barn är syskon på sätt och vis ett hot eftersom de kommer konkurrera om samma resurser medan fler barn för föräldrarna är ett sätt att stärka familjen och säkra spridning av sina gener.

När vi levde som jägare och samlare ammade vi troligtvis i tre-fyra år och detta är ingen slump utan något som evolutionen ”räknat” ut ganska så bra, menar Trivers. Hur stort avståndet mellan barnen i en familj är är nämligen en fin balans mellan kostnader och resurser. Skaffar man barn för tätt är risken att något av barnen inte kommer att få den mjölk eller den övriga omvårdnaden det behöver men väntar man för länge är det å andra sidan slöseri med kvinnans fertila tid. Tre-fyra år mellan barnen verkar vara det ultimata mellanrummet mellan syskon, sett ur ett evolutionärt perspektiv. I samband med ett nytt syskon så kommer amningen av storasyskonet avslutats och detta väcker den underliggande konflikten till liv. Genom att börja bete sig som ett litet barn igen kan barnet få mamman att bli helt upptagen av att sköta henom och både amningsavslutet och den nya syskonet skjuts lite på framtiden.

Idag är det ganska ovanligt att man ammar 3-4 år men många föräldrar får ändå vara med om en period av regression. Ofta är det nedkomsten av ett nytt syskon som triggar beteendet även idag men även utan syskon är regression förekommande. Den evolutionspsykologisk förklaring är alltså att vi som art under evolutionens gång erfarit att det är en bra överlevnadsstrategi.

Källa:

Why we get sick-The new sciense of Darwinian Medicine av Nesse och Williams. 1996.

Trivers, R. L. (1971). The Evolution of Reciprocal Altruism. The Quarterly Review of Biology, 46 (1). Finns att läsa här.