Vem ska bestämma hur länge man ska amma?

Av Marit Olanders

Dagens Nyheter skriver om totalitära amningsideologer idag efter att ha lyssnat på Ekots inslag om att amningen minskar i Sverige. De totalitära amningsideologerna är personer för vilka det är ett problem att kvinnor helammar allt kortare tid i Sverige.

Men Hanne Kjöller vet bättre. Hugo Lagercrantz har berättat för henne att amningsrekommendationen är till för folk i u-länderna. Han ser inget skäl att helamma efter fyra månader i Sverige.

Hur kan Hugo Lagercrantz, eller Hanne Kjöller för den delen, ta sig rätten att avgöra om kvinnor bör amma eller ej? Det handlar nämligen inte om vad totalitära amningsideologer tycker, det handlar om att kvinnor tvingas börja med tillägg eller slutas amma helt tidigare än de hade tänkt sig. En del berättar sina historier i kommentarer här på Amningsbloggen. På lösa grunder har vårdpersonal eller andra i föräldrarnas omgivning prackat på dem bröstmjölksersättning i stället för att ge dem stöd och hjälp med amningen. I Ekot berättade Sofia Zwedberg att 80 % av kvinnorna ville helamma, medan bara 56% har kvar helamningen på fyramånadersdagen. Och det blir färre för varje år.

Amningshjälpen tar i dag emot så många som är besvikna, ledsna och har dåligt samvete för att de i god tro har följt råd som lett till att amningen har börjat krångla. Som så gärna vill slippa mecket med ersättningspulver, nappflaskor och kanske sessioner vid bröstpumpen, som vill kunna hala fram tutten och mätta sitt barn. Det går ju att komma tillbaka till helamning. Men det är inte så lätt alltid.

Jag tycker att folk ska få amma hur kort eller länge de vill. Att man ska ha möjlighet att göra det. Alltså är det mig Hanne Kjöller, ledarskribent på Sveriges största morgontidning, avser med "totalitär amningsideolog". Totalitär betyder allrådande, allomfattande eller diktatur. Det är en kraftfull anklagelse mot oss som vill att kvinnor ska ha en reell möjlighet att göra ett fritt val angående amning eller ej.

Dubbla budskap hos Nestlé

Av Marit Olanders

Jag kollade också vad Nestlé skriver om amning. De har hängt med lite mer i vad som skrivs och till skillnad från Semper har de fattat att man inte längre kan använda allergier som ett argument för amning. Nestlé skriver förstås att bröstmjölk är bäst och allt det där, men har också stoppat in en mening om amning som "gammal, praktisk kvinnokunskap". Jag vet inte hur det är med er, men i mitt huvud dyker det upp en bild på en gumma i sjalett, min farmors mor på en svartvit bild från 1937, typ. I genusmedvetenhetens 2009 är knappast gammal kvinnokunskap något som motiverar unga föräldrar till amning.

Sen påstår de att de har "information" om amning och jag får inte ihop det med att de faktiskt får in mer pengar ju mindre barn ammas. Här är uppgifterna mer föråldrade och det står om "mjölkkamrarna" innanför bröstvårtan, något som senare forskning visat inte finns.

Mer vilseledande är kanske att de kallar utdrivningsreflexen för tömningsreflex. Hoho, ett ammat bröst blir aldrig tomt! Det har man vetat inom läkarvetenskapen sedan 1970-talet åtminstone!

När man kommer fram till sidan om mat för den ammande mamman blir Nestlé vältaliga. Amning kräver bra och balanserad mat, påstår företaget. Man ska äta DHA, folat, järn och jod. Sill och blodpudding blir det och här gör sig farmors mor påmind igen. Och vadå kräver? Visst är det bra att äta sunt, men det spelar ingen roll för amningen. Det är inte bättre med bröstmjölksersättning om man skulle råka leva på skräpmat.

Typiskt för barnmatsföretagen är de dubbla budskapen, amning är bra men bara om du äter sill och blodpudding eller som Semper, amma efter barnets behov, men det är onormalt att amma mer än nio gånger per dygn. Här kommer en till, ord för ord från Nestlés sida: "Fisk är bra. Men bara om du väljer rätt fisk." Här skräms Nestlé indirekt med miljögifterna, som även den amningsfientliga artikeln i Expressen i höstas hänvisar till.

"Genom att fördela maten jämt över dagen håller du ditt blodsocker stabilt och det behövs för att orka med långa dagar (och även nätter)." Behöver man inte stabilt blodsocker om man inte ammar? Behöver man inte orka lika mycket om man inte ammar?? Det beror förstås helt på hur jobbig eller ojobbig amningen är.

Det finns också en sida som säger sig ta upp problem. Händer upp alla som lyckas lösa sina problem genom att enbart läsa på den här sidan. Ärligt - den är inte sämre än många handböcker i barnuppfostran, men det är illa nog. Nestlé tar upp smärtsam amning, svamp, för mycket mjölk men blandar ihop det med spända bröst efter förlossningen (och ger ingen som helst lösning, skriver bara "tack och lov är detta oftast bara ett tillfälligt problem under den första tiden efter förlossningen" Jaha liksom?). I avsnittet om mjölkstockning får man verkligen veta hur kass man är, då har man inte "tömt" (igen!) brösten tilräckligt, eller så har man fel amningsställning eller felaktig sugteknik eller så har man varit för stressad eller oroad. Stress och oro är en vanlig bakomliggande orsak till att kvinnor slutar amma.

Slutklämmen på problemsidan tar priset i grenen dubbla budskap. Här kommer ännu ett argument som amningsfienderna brukar ta upp:

"WHO menar att i stort sätt [sic!] alla kvinnor har förmåga att amma sitt barn. Nästan alla problem vid amning kan lösas med bra rådgivning." Det är ett träffsäkert hån mot den som kämpar med smärta och ångest, skuld ytligt förklädd till tröst. Det är ju inte Nestlé man blir arg på utan WHO. Det är också en mening som vi i Amningshjälpen beskylls för att sprida.

Det amningsfienderna använder som argument mot amning; allergi är inget argument, amning motverkar jämställdhet, miljögifter i bröstmjölken samt att man menar att WHO är en lobbyorganisation som vill tvinga kvinnor att amma, alltihop finns i Nestlés text.

Här kommer mina synpunkter, Semper!

Av Marit Olanders

"Dina synpunkter är viktiga", skriver Semper på sin hemsida. Men jag skickar inte mina synpunkter till Sempers konsumentkontakt, jag skriver dem här i stället.

1. Bröstmjölk är inte bara lika med mat. Genomgående i Sempers text om bröstmjölk används ord som mat, måltid och ätrytm.
2. Fem timmar mellan amningarna eller fem amningar per dygn är inte normalt. Människans mjölk är den tunnaste av alla djurarters, och människan är också det mest sociala djuret av alla. Den magra mjölken gör att barnet vill komma till bröstet ofta. Då får det täta chanser till samspel med mamman. Jag vill mena att det är ansvarslöst att påstå att så glesa amningar är normalt. Det ökar risken att barnet inte får så mycket mjölk som det behöver och att mjölken sinar.
3. Det stämmer inte att barn av sig själva börjar vilja amma på bestämda tider "efter några månader". Naturligt för barn verkar vara att amma med mycket täta intervall upp till åtminstone ett och ett halvt års ålder. Visst kan barn amma med glesare intervall. Det finns alltid skillnader mellan olika individer. Men det är inget som kan upphöjas till allmän regel,. Tvärt om kan ju föräldrar till barn som fortsätter att vilja till bröstet av olika anledningar i månad efter månad tro att något är fel, när deras barn beter sig fullkomligt normalt och förväntat.
4. En full mage behöver inte betyda lång ostörd nattsömn och en tom mage behöver inte betyda störd nattsömn. I en studie i Australien fann man att ett barn ville amma igen en timme efter att det hade ätit 175 g mjölk, medan ett annat banr stod sig 8 tiummar efter att ha fått i sig så ligte som 35 g. När Semper påstår att "en full mage brukar betyda en lång, ostörd nattsömn" riskerar de underminera kvinnors tilltro till sin förmåga att mätta sina barn, alldeles i onödan.
5. De flesta barn sover inte hela natten vid 3-4 månaders ålder, som Semper påstår. Enligt den australiensiska studien ammade barn lika ofta om nätterna vid 1 månad som vid 6 månader, i genomsnitt 1 till 3 gånger per natt. Just vid 3-4 månader upplever många att deras barn får ett ökat intresse för omvärlden, att de inte ger sig tid att amma på dagen och tar igen det med fler amningar på natten.
6. Nattamningen brukar inte alls försvinna av sig själv vid 6 månaders ålder, och att kalla det "nattmålet" anspelar dessutom ännu en gång på att det skulle vara mat när barn kan vilja till bröstet av alla möjliga anledningar som inte alls nödvändigtvis har med hunger och mättnad att göra. Att det står "nattmålet" i bestämd form på flera ställen visar ju också att det bara är EN amning per natt som Semper anser är acceptabel, när många barn i själva verket helt vill amma fem-sex eller tio gånger per natt i perioder.

Varför ammar inte kvinnor så mycket som de önskar?

Av Marit Olanders

Allt fler avbryter amningen eller börjar med tillägg allt tidigare. Skulle man tro Expressen så vore det väl det ett tecken på att svenska mammor inte längre går på lögnerna om amning. Men idag berättar Ekot att 80 % av gravida kvinnor i Stockholm önskar att amma helt. Många får inte sin önskan i uppfylld. Bara 56% ammar helt när barnen är 4 månader enligt Socialstyrelsens statistik. Stockhoms läns landsting undersöker varför. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till.

Bastian och fru Aiuola

I samma ögonblick som Bastian såg henne, var han nära att överväldigas av en önskan att rusa fram till henne med utbredda armar och ropa "Mamma! Mamma!" Men han behärskade sig. Hans mamma var död sedan länge och kunde så klart inte finnas här i Fantasien. Men tanten här hade samma underbara sätt att se på en ...

— — —

Och sedan tog han ett bett av han ett bett av frukten och kunde genast konstatera att detta var det godaste han någonsin ätit. Och sedan smakade han på en annan frukt, och den var ännu godare.

"Smakar det?" frågade kvinnan och såg uppmärksamt på honom.

Bastian hade munnen full och kunde inte svara med ord, så han fick nöja sig med att nicka.

"Gläder mig", sade kvinnan, "för jag har verkligen bemödat mig med detta. Men ät dig nu riktigt ordentligt mätt!"

Bastian tog en tredje frukt och den var rena fulländningen. Han suckade hänryckt.

— — —

Och sedan tog han ännu en frukt. Han tog ett bett, och som vanligt kändes det som om den frukt han just åt av, var den godaste av dem allesammans. Han blev litet bekymrad när han upptäckte att det bara fanns en kvar.

"Vill du ha fler?" frågade fru Aiuola, som tydligen hade märkt hans bekymrade blick. Bastian nickade. Då började hon plocka frukter från hatten och dräkten, tills skålen var full på nytt.

"Växer de här frukterna direkt på din hatt?" frågade Bastian häpet.

"Min hatt?" upprepade fru Aiuola och såg oförstående ut. Men sedan brast hon ut i ett hjärtligt skratt. "Så du tror att det jag har på huvudet är någon slags hatt?" skrattade hon. "Nej du, min vackre lille pojke, alltsammans växer ut från mig självoch är delar av mig. Precis som dina hårstrån. Så då förstår du kanske hur glad jag är över att du äntligen har kommit hit — det är därför jag blommar upp på det här viset. Om jag vore ledsen och nere skulle det vissna och gulna alltsammans. Men glöm nu inte bort att äta, pojke!"

"Jag vet inte om jag kan", sa Bastian förläget, "Det känns ju inte riktigt riktigt, alltså, att äta sådant som komer fårn någon annan."

"Varför det?" undrade fru Aiuola. "Små barn ammar ju sin mor och dricker hennes mjölk. Och det är något av det finaste som finns."

Från Den oändliga historien av Michael Ende, Berghs 1984, från tyskan av Roland Adlerberth

Gap- och välkomstfreflexen

Den norska boken "Amming -til deg som vil amme" av Elisabet Helsing och Anna-Pia Häggkvist som kom förra året börjar med en liten ordlista över nyord och fyord. Ordlistan är givetvis på norska eftersom boken inte finns översatt till svenska (än) men en hel del ord går att använda på svenska.
Fyord är ord som vi använder utan att reflektera över det, men som kan förmedla ett annat budskap än det man tänkt. Hit hör "måltid" om amningsstund som bortser från att amning har andra kvaliteer än bara mat, och "snälla barn" om barn som sover för mycket och äter för lite.

Bland nyorden hittar jag "gap- och välkomstreflexen" om en viktig reflex. På engelska heter den enligt författarna "extrusion reflex" och det som avses är när barnet gapar upp och räcker ut tungan mot bröstet och formar tungan som en skål, redo att ta tag om bröstet med munnen.

Uttrycket sätter fokus på att det finns ett särskilt moment i barnets sökande efter bröstet när det är precis redo att ta ett stort tag. När man ser gap- och välkomstreflexen för man snabbt barnet jättenära bröstet så att det kan ta tag. När barnet gapar upp på detta sätt är det redo att börja dia.

Massor med läsning i Amningsnytt 4/09!!

JOBBA OCH HELAMMA
I den svenska amningsnormen ingår bland annat uppfattningen att det inte går att fortsätta amma när man har börjat jobba. I andra länder med kortare föräldraledighet är det mycket vanligt att man amar längre än ledigheten räcker.
Cecilia Olin helammar sonen Harry samtidigt som hon agerar lysmasken Lucia i SVT:s barnsåpa Hotell Kantarell. Amningsnytt ger tips på hur man går tillväga om man vill kombinera jobb och helamning.


ATT INTE KUNNA AMMA — VAD BETYDER DET?
Cecilia Kauppi granskar fenomenet ”att inte kunna amma”.
Är det att ”inte kunna amma” att ha ett sugsvagt barn? Flyttas man över från kategorin ”kvinnor som inte kan amma” till kategorin ”kvinnor som kan amma” om barnet senare lär sig sugtekniken?
Är det bara helamning som räknas som att kunna amma?
Har kvinnor som ger upp amningen haft ett reellt val, eller har de avfärdats med ett ”du kan nog inte amma” – när i själva verket kunskap, stöd och kanske lämpligt läkemedel hade fått amningen att fungera?
Jag var en mamma som inte kunde amma.
Cecilia Kauppi fick själv höra att hon hade lättmjölk i brösten och nog inte kunde amma. Nu har hon ammat tre barn under olika förutsättningar.


WHO:S TILLVÄXTKURVOR TILL BARNHÄLSOVÅRDEN
Sveriges Kommuner och Landsting håller på att ta fram elektroniskt baserade tillväxtkurvor som ska vara enhetliga för hela Sverige. Elektroniska system för tillväxtkurvor ska innehålla WHO:s tillväxtstudie för banr 0-5 år samt den ena av två svenska referenser.
WHO:s tillväxtkurvor visar barns optimala tillväxt, inte bara ett genomsnitt av en befolkning.
Att ammade barn hoppar mellan linjerna på viktkurvor som ritats efter ickeammade eller blanduppfödda barn är välkänt. Man hör ofta om ”amningspuckeln” de första månaderna, då ammade barn går mycket snabbt upp i vikt. Men sett utifrån WHO:s kurvor är det alltså denna snabba viktuppgång de första månaderna som är normen för mänsklig tillväxt.
Mindre känt är det kanske att efter de allra första månaderna så är ammade barn slanka barn. Det innebär att linjerna på tidigre kurvor visar på högre vikt än optimalt. Barn som ammas kan se ut att växa för sakta när de i själva verket växer precis som de ska.


GOTLÄNNINGAR AMMAR MEST I SVERIGE
Svenska barn ammas allt mindre. Fler barn får tillägg tidigare och fler avvänjs från bröstet tidigare. Det visar Socialstyrelsens statistik. Men på Gotland ligger amningen stabilt.
Ett av fyra barn på Gotland helammas vid sex månaders ålder, men bara ett av åtta barn i Sverige som helhet. Vårdpersonal på Gotland jobbar aktivt med amningsfrågor, och har gjort i många år. Bland annat finns en samordningsgrupp för hela vårdkedjan och nästan alla Gotlands BVC-sjuksköterskor har gått kursen i amning och bröstmjölk vid Uppsala universitet.



Mer i Amningsnytt 4/09:
Nationell amningskommitté bildad
Äntligen har Sverige en nationell amningskommitté bestående av myndigheter, yrkesgrupper och andra organisationer. På invigningsdagen på Livsmedelsverket diskuterades bland annat existensen av det s k ”smakfönstret” — dvs om huruvida barn är extra mottagliga för nya smaker vid fyra månaders ålder eller ej.

Gör övertalning att fler ammar?
I media finns en föreställning om att fler började amma mer på 80-talet än tidigare p g a de nya medicinska rönen om bröstmjölkens överlägsenhet. Men även på 1960- och 70-talen ville de flesta kvinnor amma. Däremot kan de medicinska rönen ha motiverat läkarna att bry sig om amningen, skriver Marit Olanders i Amningsnytts ledare.

Varför ammar turkiska invandrare i Danmark så lite?
Den frågan ställde sig den danska sjuksköterskan och amnignsexperten Ingrid Nilsson. Hon intervjuade turkiska invandrare i en förort till Köpenhamn och åkte till de samhällen i Anatolien, Turkiet, där många av kvinnorna kom ifrån. Resultatet är kanske förvånande.