Av Marit Olanders
Alla som medverkar i Aktuellts inslag om amning är överens om att det finns skillnader mellan amning och bröstmjölk å ena sidan och bröstmjölksersättning i nappflaska å andra sidan, för barnets och mammans hälsa. Mamman som intervjuades i inslaget hade försökt amma men gav upp för att det inte fungerade.
Ändå påannonserades inslaget återigen som att amning är som något som luras på kvinnor. Återigen en redaktion som helt missar målet - kvinnor vill amma men får inte möjlighet att göra det i den utsträckning de önskar.
Få ammar enbart för infektions- och allergi"skyddet". Få hade gett flaska om amning bara skulle ske av hälsoskäl. De allra flesta ammar för att mjölken finns där och barnet visar att det vill till bröstet.
För att det är praktiskt, enkelt, smidigt.
När det fungerar.
Så varför kan inte svenska kvinnor få möjlighet till bättre praktisk hjälp med amningen i början och att rätta till amningsproblem? Att först säga att något är "bäst" men sen inte kunna berätta hur man ska göra för att nå dit - och ibland inte ens erbjuda relevant vård när det väl har gått åt skogen - det är ett grymt svek. Där finns det fog för att kritisera de svenska myndigheterna.
Dessutom behöver inte svenska kvinnor förenklade budskap. När det nu finns hälsoskillnader , vilket inte ens Bengt Björksten kan neka till, vill kvinor ha kunskap om detta för att kunna göra ett informerat val. Att förtiga riskerna med ersättning skulle vara fördummande och nedlåtande. Det hör verkligen inte hemma bland moderna människor på 2000-talet.
11 kommentarer:
Bloggat lite om detta ämne
http://begrundatoplitat.blogspot.com/2010/02/amning-en-brostchock.html
(lycka till med ert viktiga arbete för övrigt)
Men hur skulle det vara att sluta förstora riskerna med flaskmatning?? Det finns definitivt ingen information att hämta för nyblivna mammor som inte skickar ett pekfinger till de som ens överväger nappflaskan medan de som kämpar med amning får beröm och bekräftelse (som dom visserligen är värda, det är inte så jag menar).
Håller med om att den praktiska hjälpen till kvinnor med amningsproblem kan behöva rättas till. Men det behövs också mer praktisk hjälp till alla som flaskmatar, för den hjälpen är obefintligt idag. Och det är där den största risken med mjölkersättning ligger, tycker jag.
Hej Johanna! Man ska varken fölrstora eller förringa skillnaderna melan amnign och utebliven amning. Se f ö inlägget här ovanför.
Fast nu tar ni ju upp en helt annan fråga, den om stödet till ammande mammor. Det är jätteviktigt och behöver uppenbarligen bli bättre!
MEN det reportaget handlade om var hur information om flaskmatning är så undanhållen att många mammor inte tror att man kan välja det utan godkännande från BVC! Att amma eller flaskmata bör vara ett fritt val som varje nybliven mamma ska få ta på välinformerade grunder. Idag är det inte så. DET handlade reportaget om - ett annat kan handla om bristande stöd för ammande mammor.
Jag tror att kommunikation är A och O i denna debatt. Ämnet amning är känsligt för många nyblivna föräldrar. De flesta känner en förväntan, både från sig själva, sin närmaste omgivning och från BB/ BVC att amma. När det blir svårigheter kan frågor och svar lätt misstolkas.
Om jag t.ex. säger att barnet lättare blir förstoppat när det får tillägg kan det underförstått tolkas som att jag inte tycker att barnet ska få modersmjölkersättning. Små subtila ord eller frågor missuppfattas fast det inte är meningen att ifrågasätta.
I den ekonomiska situationen i Sverige är i idag dras resurser in både på BB och BVC. Man drar in på BB´s hembesök vid tidig hemgång och på många håll har man inte heller första hembesök från BVC. Dessa hembesök lägger en fin grund för samarbetet med föräldrarna.
Följderna med neddragningar blir även mindre resurser för föräldrastöd och uppföljning av besök. Därmed blir risken större för missförstånd och misstolkningar.
Frivilligorganisationer som amningshjälpen ger ett viktigt stöd i dessa neddragningar, men hjälp till att påverka inför höstens val.
Hälsn Eva Kellett BVC i Tidaholm
Danitra: Ja det var en annan diskussion och jag vet att det är en angelägen diskussion - också.
Men det finns en annan angelägen diskussion, den om att mammor inte får det stöd de skulle behöva. Tusentals mammor slutar amma tidigare än de själva hade tänkt varje år. För dem blir amningsrekommendationen ett hån, eftersom de inte får någon hjälp att leva upp till rekommendationen.
Det är som om det fanns ett tillägg till rekommendationen: "Det här gäller bara er som har stöd från omgivningen. Er andra struntar vi i.
Det är så många som ammar i Sverige ändå."
Hade sjukvården förmått ha ett mer individualiserat och sakkunnigt stöd så hade fler fått den hjälp de hade behövt, och färre hade behövt ta till ersättning överhuvud taget. visst behövs det också individualiserat stöd om flaskmatning men sett till antal individer har jag sett många tecken på att flaskpressen är mer utbredd än amningspressen.
/Marit Olanders
och Eva och Eva - tack för att ni delar med er. /Marit
Det är ju givetvis så att vi som arbetar inom BVC är olika individer precis som mammorna och vi har olika kunskap. Men vid tidsbrist blir det svårt att räcka till och vara så lyhörd som man behöver vara.
Men visst ska ammande mammor få stöd inte bara till att ta till flaskan. Jätteviktigt! Och det är min förhoppning att de flesta upplever att de får stöd också.
/Eva Kellett
Jag helammar ännu, sonen är 4 månader, men jag känner mig stressad att fasa ut amningen p g a börja jobba och låta mannen vara hemma osv. Jag är helt för att papporna ska kunna vara hemma, men försvårar ju amning under längre tid. En knepig fråga i dessa tider när det är helt fel att säga/tycka att man vill vara hemma länge med sitt barn och kunna amma... Och hur man ska kunna amma i ett år undrar jag över, när ska pappan vara hemma då? Eller blir det att välja mellan jämställdhet och amning??
Att arbeta borta från hemmet försvårar onekligen amningen, men gör den inte omöjlig. Se t ex senaste nr:et av Amningsnytt, där Cecilia, som spelar Lucia i svt:s barnsåpa Hotell Kantarell, berättar om hur hon jobbade heltid och helammade från det att hennes son var 3,5 månad. I hela Västerlandet går samma mönster igen, nämligen att förvärvsarbetande ammar mer och längre än hemmafruar och arbetslösa. Jag var au pair hos en kvinna i England som började jobba när hennes son var 3 månader och ändå ammade tills han var över tre år.
Jag förstår inte påståendet jämställdhet skulle stå i motsättning till amning. Ofta behövs det en jämställd man som kan rodda runt hushåll och ev storasyskon medan mamman ägnar sig åt att få amning och dygnsrytm att fungera. I en undersökning från 1972 var hemmafruarna de som kände sig mest stressade i livet med en bebis.
Anonym: Jag helammade i fem månader och fasade därefter in såpass många "mål" annan mat om dagen att jag utan större problem kunde börja jobba då min dotter var 8,5 månader och ändå ha kvar amningen (ammar gör jag förresten fortfarande och nu är hon 21 månader). Vi testkörde så att jag gick hemifrån ganska många timmar i sträck några dagar då vi båda var lediga bara för att tryggt försäkra oss om att det skulle gå bra även efter att jag börjat jobba och vara mer än ett telefonsamtal bort.
Lycka till med jobb och amning!
Skicka en kommentar