Av Marit Olanders
Poeten och författaren Ylva Eggehorn besökte min lilla by i går och talade om Rebecka, Isaks hustru i Första Mosebok.
Ylva Eggehorn beskrev Rebecka som en stark, god och initiativrik kvinna, som kanske ville lite för väl ibland, som när hon övertalade Jakob att lura i den blinde Isak att han var sin tvillingbror Esau. Det jag fäste mig vid i berättelsen om Rebecka var att när hon lämnade sina hemtrakter i Ur för att aldrig återvända eller återse de sina så följde amman med henne. Rebecka bröt resolut upp från sin egen mamma, av fri vilja och utan tvivel, utan att utnyttja de tio dagars betänketid hon hade erbjudits. men amman hade hon med sig.
Sen kommer hela historien som så många av oss har hört i lågstadiet om Jakob och Esau, Jakobs sju år för Rakel och allt det där. Sen dyker Rabeckas amma upp igen, i Första Mosebok, 35:e kapitlet, 8:e versen:
Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
Efter allt Rebecka har varit med om i sitt liv, med en märkt och sorgsen make och rivaliteten mellan de två bröderna, berättade Ylva Eggehorn, är det när amman, Debora, dör som det blir för mycket och hon gråter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar