torsdag 2 december 2010

Amning - en frihetsfråga

Av Susanne Gräslund

I debatten för och emot amning används ofta hälsoargument där vetenskapliga artiklar som visar på än den ena än den andra bevisade fördelen (eller frånvaro av fördel) används som vapen. Och visst finns det hälsofördelar med amning sett ur ett befolkningsperspektiv, men för den enskilda mamman och barnet går det inte att dra några sådana slutsatser. Och det som händer när debatten blir så ensidig är att amning reduceras till något som handlar enbart om hälsa och blir till en prestation som varje god mor måste lyckas med för att ge sitt barn det bästa.

För mig är amning mer av en nära relation mellan en mamma och hennes barn. Det är en oerhört intim kontakt som skapas i amningstillfället. Inte sagt att man inte kan få en liknande kontakt för att man matar på annat sätt, men med amningen får man det utan att man medvetet behöver eftersträva det. Det handlar om hudkontakt, kroppsvärme, andningsrörelser, dofter och hjärtslag – allt detta delas automatiskt mellan mamma och barn samtidigt som man ammar. För den lilla bebisen är amning ett sätt att bara vara och utforska världen och senare blir amningen ett sätt att finna en lugn punkt i tillvaron med närhet till en av barnets främsta anknytningspersoner.

Amning är också en frihetsfråga. Ammar man kan man ta med sig sin bebis dit man själv väljer att gå utan att behöva oroa sig för om man har tillräckligt med mat med sig eller om det går att värma vatten eller barnmatsburkar. Så fort bebisen visar minsta tecken till oro är det bara att amma där man är för att sedan fortsätta på sitt gemensamma äventyr. Amningen kan också vara en räddning i extrema situationer som när man fastnat på en flygplats i väntan på ett försenat plan.

Amning kan också vara ett sätt att få hjälp att sova gott. Att slippa gå upp på nätterna för att värma ersättning eller välling utan istället kunna ligga kvar i sängen är ju det första som brukar nämnas. Men många är också de mammor jag pratat med som säger att de nästan blivit beroende av oxytocinkickar för att kunna somna och sova gott på nätterna. Borta är kanske tidigare sömnlöshet och istället somnar man snabbt i samband med amning och somnar om fort på nätterna efter varje nattamning i den mån man ens har vaknat. Dessutom synkas sömncyklerna mellan mamma och barn så att mamman bara behöver vakna till i ytligt läge när det inte stör sömnkvaliteten nämnvärt.

Och självklart är amningen en källa till tröst och trygghet för ett barn som har ont, är sjukt, behöver hjälp för att komma till ro eller bara känner sig ensamt och ledset. Det fina är att man inte ens behöver veta varför barnet vill komma till bröstet, utan när det är ledset på något vis kan man erbjuda bröstet och nästan alltid blir det bättre.
En fungerande amning är en gåva till alla mammor som trivs med att amma. Sedan må det vara fördelaktigt ur ett hälsoperspektiv också, men det är egentligen inte av någon större betydelse för mig.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, vad fint skrivet!
Du besriver den frihetskänslan som amningen ger så bra.
Ammar min 7-åring. Ammade honom varje natt i ca 2,5 år och vi har fortfarande synkroniserade sömncykler.

Maja sa...

Håller med, jättefint skrivet. Precis vad amning va för mig och dottern.

Jonna sa...

När vi kommer till en ny eller stojig plats kryper min 2,5-åring oftast direkt upp i min famn och vill bli ammad. Bara helt kort, mikroamning brukar jag kalla det. Sen är det som att hon har acklimatiserat sig springer iväg och utforskar. Jag undrar vad vi hade gjort utan amningen i sådana lägen, självklart hade hon anpassat sig till miljön ändå, men med amningen får det så himla smidigt.

Ellinor sa...

Jag gillar att du säger att "man inte ens behöver veta varför barnet vill komma till bröstet... nästan alltid blir det bättre." Tänk vad befriande! Vetenskapen hjälper ibland att förstå, men vi behöver egentligen inte förstå allt som vetenskapen försöker reda ut när det gäller bröstmjölk och amning för att ha en skön amningsrelation till våra barn.

Madelene sa...

Så fint skrivet, tack!!

Mikaela sa...

För mig har amning alltid varit ett sätt att koppla av och varva ned under dagen. Att bara vara ett med barnet. Ammar fortfarande min
3½ åring och tänker fortstta tills hon själv vill sluta.