Av Marit Olanders
Boken Att flaskmata av Petra Jankov Picha fyller ett behov, nämligen att berätta att flaskmatande föräldrar behöver råd och stöd precis som ammande. Den är ett rop på bekräftelse: Vi syns! Vi finns! Respektera oss! Jag hoppas den kan leda till en öppnare och mer accepterande inställning till flaskmatning, och att den bidrar till att flaskmatande föräldrar slipper känna sig marginaliserade.
Så långt allt väl. Men boken marknadsförs med förvrängd historieskrivning:
Genom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn. Arkeologer har hittat flaskor och matingsset från så tidigt som 4500 år före vår tideräkning. Hur kunde det bli så att det idag är så viktigt att svenska kvinnor ammar, nästan till vilket pris som helst?
I Att flaskmata står att den äldsta funna nappflaskan är 4000 år yngre, från 450 fvt. Det har förvisso funnits föregångare till nappflaskor från före industrialismen. Men spädbarn som inte ammas och lever i miljöer där det inte finns rinnande vatten och avlopp, möjlighet till upphettning (för pastörisering av djurmjölk eller kokning av vatten), disk och sterilisering svävar i akut livsfara. Det är sant i dag såväl som för 2000 år sedan (enligt en snabb sökning på internet kommer det närmast sanningen) Det som skiljer är att det i dag på de flesta håll finns en medvetenhet om hygienens betydelse, vilket knappast kan ha varit fallet då. Inte alla barn dör, men förskräckande många. Nog har flaskmatning sin givna plats i vårt samhälle utan att man ska behöva rättfärdiga det med argument som gränsar till historieförfalskning?
Som jag skrev i går gör Petra Jankov Picha stor sak av Sven Carlsens forskning som visade på att samband mellan hög testosteronhalt hos kvinnor och amningsproblem. Hon nämner en intervju i Sydsvenskan med Carlsen som verkligen bekräftar flaskmatande föräldrar genom att helt frankt basunera ut "Flaska lika bra som bröst". Picha påstår att Carlsen har gjort en undersökning av 17 000 kvinnnor och deras barn och inte funnit några större skillnader i hälsa efter sex år. Detta är så ihoptrasslat och felaktigt att det är svårt att reda ut, men häng med:
Carlsen har studerat hormonnivåer hos 181 gravida kvinnor och sedan hur länge kvinnorna ammat sina barn. Han fann att kvinnor med högre halter av vissa hormoner ammade mindre. Länk här.
Studien med 17 000 mor-barn-par är inte Carlsen involverad i. Det är den stora Probitstudien från Vitryssland som letts av Michael Kramer. Studien är unik eftersom ett stort antal mor-barn-par slumpmässigt hamnade på 31 BB-enheter som var antingen amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Det som har jämförts är dels hur mycket kvinnorna som ammade beroende på om de hamnade på ett sjukhus som var amningsvänligt eller ej, och dels barnens hälsa utifrån på vilket sjukhus de föddes, där den stora skillnaden i deras uppväxtvillkor var förekomsten av amning.
Probitstudien jämför inte ingen amning med amning en viss tid. Fler av barnen i interventionsgruppen (födda på amningsvänliga sjukhus) ammades än barn i kontrollgruppen i samma ålder (särskilt stor var skillnaden mellan helammade barn vid 3 månader, 43% repsektive 6 %), men i båda grupperna fanns barn som inte ammades alls vid 3 månader (27% respektive 40 %) och barn som fortfarande ammades vid 12 månader (20% respektive 11%).
Vid ett års ålder hade barnen i interventionsgruppen haft mindre magsjuka och mindre atopiskt eksem än barnen i kontrollgruppen, medan skillanderna i förekomst av infektioner i luftvägarna, öroninflammation m m var mycket små. Vid 6,5 års ålder mättes barnens hälsa på nytt och man fann att barnen i interventionsgruppen presterade signifikant bättre i kognitiva test än barnen i kontrollgruppen, länk här. Det fanns ingen skillnad i grupperna vad gäller samspel mellan mamma och barn eller tandhälsa vid 6,5 års ålder.
Probitstudien visar att kunnig och stödjande miljö kan ha stor betydelse för kvinnors förmåga att amma sina barn. Jag förstår att Michael Kramer dementerar när man använder hans studie som bevis för att amning eller ej inte spelar någon roll för hälsan.
Petra Jankov Picha ger också stort utrymme åt Agnes Wold i son bok. Bland annat får hon föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma:
Det har funnits farhågor att enbart bröstmjölk i sex månader är otillräckligt och ingenting talar för att det är bra att vänta så länge som sex månader med att introducera annan föda. I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.
Med detta uttalande har Agnes Wold, och Petra Jankov Picha, irrat så långt ut spekulationsträsket att de är svaret skyldiga. VAR finns belägg för dessa kategoriska tvärsäkra uttalanden? Petra Jankov Picha skriver att hennes bok har granskats av certifierade amningskonsulter, som dock inte nämns vid namn. Jag har tidigare frågat Petra varför hon inte kollade upp det här med kvinnors förmåga att helamma i sex måander med amningskonsulterna, som till skillnad från Agnes Wold har sakkunskap i ämnet och hon tyckte det räckte med de svar hon hade.
Jag hade verkligen önskat att det fanns en bra bok om flaskmatning, som bekräftar och stärker föräldrar, klart och konkret berättar hur flaskmatning kan gå till (också kring detta finns frågetecken i Att flaskmata som jag hoppas återkomma till) OCH som hade en acceptabel faktakoll. Nu blev det det här inlägget i stället. Jankov Pichas påståenden ska inte stå oemotsagda.
TILLÄGG 24/11 Eftersom en rad uppretade kommentatorer har påpekat att amningskonsulterna som har faktagranskat "Att flaskmata" visst nämns vid namn i boken kan jag bekräfta att det stämmer (s 165). Petra Jankov Picha medger att uppgiften om nappflaskor från 4500 år fvt är felaktig och att hon har blandat ihop uppgifterna om Carlsens och Kramers forskning. Dock kvarstår frågetecknen kring Wolds och Jankov Pichas spekulationer om många kvinnors bristnade förmåga att helamma i sex månader.
58 kommentarer:
Varför går det inte att skriva en bok om flaskmatning, med all nödvändig info och tips och råd som kan tänkas behövas, samtidigt som boken ger korrekt information om amning i den utsträckning som amning öht behöver nämnas?
Jag som helammat i 6 månader och som ff delammar en 8 månaders (med plan på att sluta när barnet själv vill) känner att det är extremt med denna flaskhets som finns. Och alla godtyckliga råd som folk i allmänhet har, utan någon som helst faktakoll om både amning, flaskning och matintro. Det är skrämmande att många litar blint på personer i omgivningen som faktiskt inte har annan kunskap än den egna erfarenheten. Det är som att forskning och beprövade teorier inte gäller på detta område alls, då _alla_ har gjort si eller så och "det gick minsann bra det också".
Hej Marit!
Boken "Att flaskmata" kom till för att flaskmatande föräldrar inte har haft tillgång till information om flaskmatning. Det har även legat i barnmorskornas makt att inte ge den information när man har bett om det. Därför behöver vi fri information som vi själva kan få fram. Jag anser att vi har rätt till denna information, precis som vi har rätt till information om preventivmedel eller abort. Men framförallt för barnets säkerhet behövs information om flaskmatning.
Brochyren "För dig som inte ammar" har inte delats ut över hela landet och kvinnor som behöver information om flaskmatning söker sig först och främst inte heller till Amningshjälpen för råd.
Sedan april i år finns information om ersättning på Sjukvårdsupplysning 1177.se Men vet du hur många brev och under hur många år vi fick kämpa och skriva till Socialsytrelsen och Sjukvårdsupplysning och om be om detta? Snäsiga svar fick vi tillbaka ibland om att sjukvården främst ska informera om amning punkt slut. Inte konstigt att vi har tagit saken i egna händer!
Att kvinnor har ersättningsmatat sina barn i alla tider, det är bara ett faktum. Men Petra skriver också om att det inte alltid var så lyckad. Hon har inte påstått att även DÅ gick det bra. Men det går bra att flaskmata barn nu, det är också ett faktum.
Jag tyckte Petra Jankov Pichas boken gav svar på många frågor flaskmatande kvinnor har, att den var intressant och lätt att läsa. Även om det kan finnas brister boken, så hoppas jag att den är bara första av många böcker i ämnet.
Hälsningar,
Andrea Nord
Ja Andrea Nord, jag känner till det du räknar upp. Det är därför det är så tråkigt att när det väl kommer en bok så är faktaunderlaget såpass svajigt.
Tyvärr är det skrivna om amning väldigt ofta lika svajigt. Det ligger mycket i det Madde skriver här ovanför: "Det är som att forskning och beprövade teorier inte gäller på detta område alls, då _alla_ har gjort si eller så och "det gick minsann bra det också"."
Hej Marit!
Boken är jättebra! Att Amningshjälpen ser annorlunda på den forskning som nämns i boken är egentligen inte konstigt. Boken är framförallt en informationskälla med praktiska tips och råd, tex hur gör man när man ska åka flygplan? Hur kan man sterilisera flaskor? Hur länge kan man förvara ersättning innan den borde kastas?
Att det finns forskning som pekar på att flaskmatade barn i i-länder inte är så annorlunda än ammade barn är något som provocerar er väldigt mycket.
Hälsningar,
Andrea Nord
Andrea Nord, jag förstår att du vill stötta Att flaskmata, du är ju själv citerad i den. Men följande mening från boken lämnar knappast utrymme för tolkningar:
"I Norge har professor Sven M Carlsen undersökt 17 000 kvinnor och barn och de kan inte påvisa
några större skillnader i hälsa efter sex år."
Carlsens undersökning omfattar 181 kvinnor och tar inte upp hälsoaspekter./Marit Olanders
Tack för att ni upptäckt ett korrfel! 450 år före vår tideräkning ska det naturligtvis vara i båda fallen!
Jag ska se till att det ändras i nästa upplaga.
Ang Sven M Carlsen. Jag skriver om det som skrevs om i Sydsvenskans artikel:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article621800/Flaska-lika-bra-som-brost.html
Ordet "undersöka " är nog den felande länken här. Jag kanske borde ha formulerat det annorlunda, men hur som helst så skriver Sydsvenskan:
"Sydsvenskan når Sven M Carlsen på hans kontor på Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet, NTNU, i Trondheim. Han baserar sina påståenden på egen forskning och på resultat från ett omfattande amerikansklett forskningsprojekt i Vitryssland.
Den pågående studien omfattar 17 000 mödrar och deras barn. Efter sex och ett halvt år kan forskarna inte påvisa några egentliga skillnader i hälsa mellan barn som fötts upp på flaska och dem som fått bröstet."
Faktum är att den tidigaste flaska man hittat är från 450 år före vår tideräkning men man har hittat matningsset från 2000 år före vår tideräkning.
Här kan man läsa mer om man är intresserad:
http://www.babybottle-museum.co.uk/early.htm
Petra! Men att man matar med de koppar du visar är inte samma sak som att man ersättningsmatar. För med ersättning menar väl du något substitut för bröstmjölk? Att pumpa ur mjölk för att hälla i ett sugsvagt barn kan man väl misstänka är nästan lika gammalt som mänskligheten? På min arbetsplats använder vi koppar som ser ut på samma vis som mycket uråldriga porslinskoppar. En liten lustigt grej är att jag har en kollega från Etiopien, som har berättat att kopparna såg ut på samma sätt där, att hon sett kvinnor mata sugsvaga barn med dem många gånger, men att man gav handmjölkad bröstmjölk och var väl medvetna om att annat var farligt.
Hälsar Eva-Lotta
Mitt barn fick efter mycket om och men bröstmjölksersättning på BB i en så kallad dikopp, inte någon bröstmjölk.
Det är väldigt positivt att detta tas upp, ammade barn är inte friskare. Jag har tyckt att som flaskmatande mamma (började när barnet var två dagar gammalt) så har man setts ner på av andra mammor och av samhället. Att amma till varje pris, nänä säger jag. Jag vill inte ha mitt barn i vår säng, jag vill att mannen ska kunna dela glädjen av att ge vårt barn mat, att kunna sova hela nätter (ego? inte det minsta), kunna åka bort över dagen och veta att barnet får i sig tillräckligt med näring av sin far. Jag känner mig som en kvinna, inte bara som en mamma när jag valde bort amningen. DET är åsikter som jag inte längre skäms för att säga, tack.
Jag glömde säga, om ni nu tror det, så älskar jag inte mitt barn mindre för att hon får flaska. Tvärtom, jag har energi över som jag inte hade haft annars.
Anonym, varför är det viktigt för dig att kunna tro på att ammade barn inte är friskare (vilket många studier visar, vad du än läst i en bok som gett dig det mammasjälvförtroende du förtjänar) när du har så många andra skäl att välja flaska?
Förtydligande: Du är nöjd med ditt val och det funkar för dig och ditt barn, vad spelar då procentsatser på befolkningsnivå för roll?
Ja, jag är väldigt nöjd med mitt val. Det jag menar är att ammade barn blir inte friskare. Flaskbarn blir inte friskare. Alla barn är lika friska, att de sen får sjukdomar, lägre/högre iq tror inte jag beror på om de ammas eller inte. Det är så mkt annat som spelar in om hur barnens hälsa är.
barn föds ju inte utan anledning med en sök och sug reflex. min dotter letade efter bröstet direkt hon kom upp på mig efter förlossningen. skulle konstigt om jag berövade henne det hon letade efter så frenetiskt och istället gav henne en gummitut att suga på..
Bröstmamma: Varför man flaskmatar är upp till var och en. En anledning kan vara att barnet inte frenetiskt letar efter bröstet efter förlossningen utan att amningen inte riktigt kommmer igång. Sverige är inte heller särskilt amningsvänligt över lag, utan många ser flaskmatning som det enda alternativet till plågsam, smärtsam eller ickefungerande (hel)amning. Andra vet med sig att de inte vill amma. Ingen behöver redovisa sina skäl och ingen behöver skämmas.
"Petra! Men att man matar med de koppar du visar är inte samma sak som att man ersättningsmatar."
Nu är vi verkligen nere på att märka ord här! Vad jag vill visa med det påståendet är att kvinnor genom alla tider inte problemfritt har kunnat amma sina barn utan försökt ge dem mjölk, bröstmjölk och annan djurmjölk på andra sätt än via bröstet. Man har kunnat få fram att man gav dem t ex honung, vin, köttsaft och även mjölk från andra djur.
Amningskonsulterna, barnsjuksköterskan och barnläkaren som läst texterna finns namngivna i slutet av min bok.
Marit!
Jag tycker att du ska ändra felaktigheterna i din egen text, nu när vi vet att:
1) amningskonsulterna visst finns namngivna i boken, och
2) "4500 år före vår tideräkning" inte var nån medveten historieförfalskning som du påstår, utan endast ett korrfel
Ohederligt att låta det stå kvar!
Ang. gamla nappflaskor
Arkeologerna hittar dem oftast i spädbarnens gravar.
Signe F
Det går inte att normalisera ersättningsmatning i gamla tider. Det finns belägg för att man har försökt mata barn med olika djurmjölk och andra livsmedel men det har i oerhört många fall lett till för tidig död. En isländsk kvinna på 1700-talet, som bara ammade en vecka efter förlossningen, kunde föda 10-15 barn för att få tre som levde till vuxen ålder.
http://amningsbloggen.blogspot.com/2010/10/de-starkastes-overlevnad.html
Det är verkligen inte ordmärkeri att göra skillnad på den egna mammans urmjölkade mjölk som kan ges till barnet inom sekunder och som innehåller ett aktivt skydd mot de skadliga ämnen som finns i familjens omgivning, och att ge barn opastöriserad djurmjölk och andra opassande livsmedel.
F ö står det fortfarande fel i markandsföringen på Bokus och Boktipset. Det är de enda jag har kollat.
Men det är väl inte samma sak att ersättningsmata (för min del var det ingen ersättning utan det enda rätta) idag som det var på 1700-talet. Det kan väl du ändå inte påstå, marit.
Anonym! Nej så menade inte Marit, hon menade att man ska inte normalisera ersättningsmatningen historiskt sett. Visst man har ersättningsmatat, på vissa håll väldigt mycket, men med fruktansvärda konsekvenser.
Hälsar Eva-Lotta
Bra att böcker skrivs om flaskmatning. Det behövs.
Hoppas att den här debatten kan leda till att faktafel rättas till, och att forskning redovisas tydligare.
Som hjälpmamma önskar jag ofta att jag hade en sajt eller en bok att hänvisa till, när mammor vill ha mer info om flaskmatning, som jag kan en del om men inte är expert på!
Marit,
Du menar alltså att det är berättigat att fortsätta kalla ett korrfel (en nolla för mycket) för historieförfalskning? Det skulle jag säga är en mycket grov överdrift och en grundlös anklagelse!
Dessutom har du inte heller tagit bort det du skrev om att amningskonsulterna inte nämns vid namn i boken, trots att det inte stämmer.
Om man anklagar andra för att skriva felaktigheter borde man vara den första som rättar sina egna!
Det är lite kasta sten i glashus över det här... Ingen hederlig debatt.
Och Marit och Eva-Lotta,
Jag förstår inte heller att ni vill göra en stor sak av detta med ersättningsmatning i historien. Petra har aldrig påstått att det fungerade bra förr, tvärtom har hon ju berättat i boken om att många barn dog. Hon har visat på hur det var förr och hur det har utvecklats fram till idag. Jag tycker att ni missar poängen med den här historieskrivningen, som är att visa på att det aldrig har varit så att alla kvinnor kunnat amma sina barn. Det är en helt annan sak än att säga att det var okej att ge barnen opastöriserad getmjölk och vin!
Ni verkar ärligt talat vilja missförstå detta, eftersom ni inte lyssnar på Petras svar överhuvudtaget.
Petra Jankov Picha vill ge flaskmatning under säkra förhållanden av idag existensberättigande genom att hänvisa till att folk har "ersättningsmatat i alla tider". Jag menar att det för det första inte behövs - flaskmatning av idag har existensberättigande i sig själv - och för det andra är det förvrängd historieskrivning att normalisera ersättningsmatning i nappflaska genom att hänvisa till att det skulle vara något människor generellt har gjort. Att missta sig på 4050 år är dessutom en mycket olycklig lapsus.
Som ni ser i kommentarerna har Petra Jankov Picha inte heller gjort någon ansats att redovisa källor för påståendet om att bröstmjölk inte skulle vara "tillräcklig föda" för många barn de första sex månaderna.
Marit,
Nu upplever jag att du inte svarade på det jag skrev.
1) Varför tar du inte bort det du påstår om att amningskonsulterna inte nämns vid namn? De står klart och tydligt nämnda, precis som alla andra som bidragit till boken på olika sätt.
2) Ett korrfel är inte samma sak som historieförfalskning. På baksidan av boken är det en nolla för mycket (4500), men inne i boken står det rätt (450). Man har skrivit av baksidestexten på t.ex Bokus hemsida, vilket är olyckligt, men Petra har redan svarat att detta var ett korrfel och att hon ska ändra det till nästa upplaga.
3) Du skriver: "Petra Jankov Picha vill ge flaskmatning under säkra förhållanden av idag existensberättigande genom att hänvisa till att folk har "ersättningsmatat i alla tider"." Jag tolkar hennes poäng med att ha med ett avsnitt om flaskmatningens historia i boken snarare som att hon vill säga att det aldrig varit så i historien att alla kvinnor kunnat amma sina barn, vilket kan vara skönt att höra för den som försökt amma men tvingats ge upp - amningsproblem är inget nytt, modernt, svenskt problem utan något allmängiltigt mänskligt, i alla tider och på alla platser. Detta tyckte iallafall jag var både intressant och kändes skönt att höra. Det är inte jag som är vek och ger upp för lätt, liksom.
Vi tolkar uppenbarligen detta på helt olika sätt.
"Jag tolkar hennes poäng med att ha med ett avsnitt om flaskmatningens historia i boken snarare som att hon vill säga att det aldrig varit så i historien att alla kvinnor kunnat amma sina barn, vilket kan vara skönt att höra för den som försökt amma men tvingats ge upp - amningsproblem är inget nytt, modernt, svenskt problem utan något allmängiltigt mänskligt, i alla tider och på alla platser. Detta tyckte iallafall jag var både intressant och kändes skönt att höra. Det är inte jag som är vek och ger upp för lätt, liksom.
Vi tolkar uppenbarligen detta på helt olika sätt."
Jag tolkar det som anonym ovan.
Knyttets mamma och Anonym: Jag har inte läst boken men jag tycker det verkar passa väldigt bra med ett avsnitt om ersättningens historia i boken. Dock undrar jag hur mycket ersättningens historia säger om amningsproblem som något universellt förekommande. Borde inte ett betydligt vanligare skäl till ersättning historiskt sett vara att mamman dött? Historiskt sett var det ju inte helt ovanligt att mödrar dog i barnsäng.
/Anna E
Anna E
Jovisst. Och bortsett från det tror jag att i de fall en mamma hade svårt att amma förr i världen hade det ofta helt andra orsaker än i dag.
"Modern" ersättningsmatning historiskt sett (vällingens utbredning här landet) kom till för att kvinnor var tvungna att arbeta hårt och inte alltid hade vår möjlighet att lägga all tid och fokus som krävs för att helamma = gamlingarna passade barnen.
Det är inte historiekapitlet i boken jag kritiserar utan att hon marknadsför boken med ett historiskt perspektiv för att argumentera för flaskmatning här och nu. Ersättningsmatning har förekommit på olika platser men före 1900-talet verkar det ha tagit fler liv än det har räddat. Det har aldrig varit ett reellt alternativ till amning före 1900ö-talet, vilket är vad skrivningen "[g]enom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn" antyder. Själva bokens innehåll är mycket mer nyanserat men marknadsföringen stämmer inte överens med det.
Jag tror det är mest bara ni som ser det på det viset. Poängen är att det aldrig har funnits en tid då ALLA kvinnor har ammat ALLA barn. När inte det har fungerat av olika anledningar har man försökt med ANNAT och det har fungerat ibland. 100% dödlighet var det nog inte, annars hade man inte gjort det. Men att barn KAN överleva på annat än sin mammas mjölk är alltså inget som 1900 talets barnmatsindustri har hittat på, som det ibland framstår här på Amningsbloggen.
Hej Marit. När jag fick barn fick jag höra att man kunde vända sig till Amningshjälpen om jag hade problem med amningen. Vad som inte sades var att ni är amatörer och tyckare som ger rådvilla mödrar åsiktsråd.
I min uppfattning är det ett stort problem och något ni måste vara mkt tydligare med. Många tror nämligen att ni är experter och får väldigt mycket ångest av er nedlåtande attityd gentemot dem som inte kan eller vill amma.
Det är inte alla med så stor självkänsla som exempelvis
jag, som vet att de är bra föräldrar oavsett hur de väljer att mata sitt barn. Som dessutom vänt sig till Amningshjälpen för hjälp och fått rådet att fortsätta amma till varje pris.
"Att flaskmata" är menad att fungera som stöd för oss som redan gjort vårt val. Att gå in och försöka uppfostra och tillrättavisa i det läget kan uppfattas som en grov kränkning. Åtminstone upplever jag det så.
Mvh Agnes
Anonym och Agnes: Tack, det finns fler än jag som blir tokiga på den amningshets som finns i det här landet. Förresten, ni som såg Sommarpratarna igår, caroline af ugglas är ytterligare en som mått dåligt av att amma.
Om någon från den ideella föreningen Amningshjälpen gett dig rådet att amma till varje pris vilol jag tipsa dig om att kontaqkta styrelsen och berätta vad saken gällde. Amningshjälpens policy är att stötta kvinnor i deras val och det innebär ofta delamning eller ingen amning. När den man talar med är rådvill handlar det ofta om att pratsa kring hur hon skulle önska att det var, och sätta upp realistiska mål. Hjälpmammans uppgift är ofta att lyssna så att den hon pratar med kan hitta fram till vad hon själv vill. Det handlar absolut inte om att föra fram sin egen åsikt.
Jag håller inte med om att det är en grov kränkning att påtala faktamässiga brister i en bok.
Marit:
Och jag håller inte med dig om att ditt syfte med detta inlägg är att påkalla faktamässiga brister i en bok. Ditt syfte är i mina ögon att framhäva boken som litteratur "ej att lita på."
Jag vet inte om du är villig att dra det hela så långt som till att detta faktafel upphäver "Att flaskmatas" innehållsliga trovärdighet. Men faktum kvarstår att det fram tills nu saknats svensk facklitteratur som ger tydliga och konkreta tips till de mammor och pappor som valt hel- eller delflaskmatning. Och det är DÄR diskussionen bör ligga.
Om du inte kan se den makt som du som person och Amningshjälpen som organisation har, så bör du ta en ny titt på dig själv.
Det är möjligt att jag kommer att lyfta mina iakttagelser till er styrelse. Vi är oändligt många mammor som får en klump i magen av när Amningshjälpen nämns. Jag vet att föreningen startades som en slags proteströrelse och ett stöd för kvinnor som uppmanades att sluta amma. Jag vet att amning varit en stark bidragande orsak till att vi har en så pass generös föräldraförsäkring som idag.
Flaskmatarna är och har länge varit en hög procent av föräldraskaran. Väldig få av oss försöker få världens mammor att sluta amma. De flesta av oss vill bara vara så bra föräldrar vi kan, utan att behöva försvara våra val vartannat steg vi tar.
Väldigt få kommer lägga tillbaka brösten i BH:n och säga "aldrig mer" pga ett faktafel i en handbok. Hur grovt det faktafelet än må vara. "Va, har barn fått ersättning i 5000 år, då måste jag sluta amma bums."
Lycka till i kampen. Även om jag förstås hoppas att du tröttnar snart.
MVH Agnes
Agnes: Diskussionen ligger överallt på att det är först nu det kommit en bok som helt fokuserar på flaskmatning, och hur bra det är att boken kommit. Någon måste ändå vara kritisk där kritik är på sin plats.
Jankov Picha har ju själv sagt att senare upplagor kommer att revideras på punkter som Marit tagit upp!
Jag tycker att det är sorgligt om "oändligt" många mammor får en klump i magen av en ideell organisation som bara vill väl. (Men jag kan inte låta bli att tro att det ofta är oönskade skuldkänslor och inte bemötandet från Amningshjälpen som gett denna klump.)
Vad gäller att försvara vartenda steg ni tar är det klart att ni inte borde uppleva att ni måste det. I den här bloggen tas amning upp. Flaskmatare kommer dock ibland in och försvarar sig spontant.
Hej,
Jag håller med dig, Agnes! Får också en klump i magen när Amningshjälpen nämns. När jag hade amningsproblem (stora!) ringde jag hjälpmammor två gånger. Den första hade bara ett råd att ge: att jag skulle prova kossa-amning. När jag förklarade att jag inte kan stå på alla fyra pga kvarvarande allvarlig foglossning, så hade hon inga mer råd att ge. Då ringde jag en annan. Hon var väldigt otrevlig och snäsig redan från början, när jag med en gråtklump i halsen förklarade min situation. "Barnet har för litet tag, det hör jag ju direkt, du måste få honom att gapa större." Nä, sa jag, det är inte det som är problemet för det har de redan tittat på på både BB och amningsmottagningen. "Jo, det hör jag ju att det är det", sa hon då igen. Då lade jag på, och tänkte aldrig mera Amnings"hjälpen"...
Jag tycker det är upprörande att du Marit, precis som någon skrev här ovan, låter dina egna felaktiga påståenden om "Att flaskmata" stå kvar i blogginlägget. Varför?! Det ger iallafall intrycket av att du är mer intresserad av att smutskasta boken och dess författare, än att det ska bli rätt.
Jag vet att det är policy på vissa bloggar att ändra innehållet om man får konstruktiv kritik om det. Det jag beskrev stämde vid tidpunkten då bloggen skrevs, så när som på den detaljen att amningskonsulterna nämns vid namn i slutet av boken. Annars är det vanlgit att man namnger faktagranskare på försättsbladet och det var där jag letade. Att nmanen står med har sedan påpekats ett antal gånger i kommentarfältet.
För övrigt undrar jag fortfarande om och i så fall var det finns källor till påståendet att det är troligt att bröstmjölken inte räcker som enda föda i 6 måander till många barn.
Agnes skrev: "Men faktum kvarstår att det fram tills nu saknats svensk facklitteratur som ger tydliga och konkreta tips till de mammor och pappor som valt hel- eller delflaskmatning. Och det är DÄR diskussionen bör ligga."
Menar du att det är okej att blanda samman Carlsens norska studie med Probitstudien? Att Carlsen inte uttalade sig om sin egen studie i Sydsvenskan utan om resultaten från en helt annan studie (vilket framgår av Sydsvenskan men inte av Att flaskmata). Helgar ändamålet medlen?
Också i amningslitteraturen finns många exempel på faktamässiga brister, något som vi har påtalat både på Amningsbloggen och i Amningsnytt.
Marit: Jag vet att ni här på Amningsbloggen aldrig rättar till felaktigheter i era blogginlägg, vilket jag reagerat på tidigare också, eftersom jag tycker det tillhör god bloggetik att ändra så att man inte går ut med någon felaktig information som kan åsamka skada för andra eller andras verk. Alla orkar ju faktiskt inte läsa igenom alla kommentarer på en blogg - nu är vi t.ex redan uppe i 43 här! - och det ska man inte heller behöva göra för att få en sanningsenlig bild. Det är inte svårt att ändra!
Och vill man absolut inte göra det så vore det iallafall god ton att gå ut med ett nytt inlägg med en rättelse.
Att helt strunta i det provocerar ju bara, och ni förlorar trovärdighet på att ha kvar uppgifter som inte stämmer.
Och du har fortfarande inte svarat på frågan VARFÖR du inte vill ändra?!
(Det var jag, K, som var Anonym ovan... 44! ;-))
K, det är EN eventuell felaktighet, inte flera som du påstår och den väger lätt i jämförelse med de redovisade delarna av "Att flaskmata". Petra Jankov Picha har heller inte tagit så stor notis vid det eftersom hon hennes tre första kommentsarer här inte berör det.
Betydligt mer allvarligt är det att Petra Jankov Picha blandar ihop Carlsens och Kramers forskning och att hon bidrar till att sprida ogrundade påståenden om att många kvinnor skulle vara oförmögna att helamma i sex månader.
Bisatsen om amningskonsulterna ändrar ingenting i sak.
Marit:
Men det är en FELAKTIGHET, oavsett om man sätter en eller EN framför den! Och jag kan inte fatta hur man kan försvara att ha den kvar, när man dessutom samtidigt angriper andra för att ha skrivit felaktigheter så blir det ju faktiskt hyckleri!! "Jag får göra fel men inte du", blir innebörden.
Smutskastning, anser jag. Fast det slår tillbaka på dig själv, jag kan iallafall inte betrakta dig som en seriös journalist när du helt sonika struntar i att rätta till ett felaktigt påstående.
Det andra du kritiserar har jag inte uttalat mig om, och tänker inte heller göra. Jag vill bara ha svar på varför du inte rättar fel, och jag ger mig faktiskt inte för det här är ingen struntfråga utan en principsak.
Ni vill ju alltid framhäva hur viktigt det är med evidens, sanning, bevis, men kan man lita på det som står på Amningsbloggen?
Och det är förresten ingen "eventuell felaktighet" som du nu påstår utan en faktisk felaktighet. Slå upp boken själv och kolla, det är hur lätt som helst. Sluta ljuga.
Jag har skrivit ett tillägg nu som jag hoppas alla kan vara nöjda med. /Marit Olanders
Jag hade aldrig fått för mig att skriva ett blogginlägg om faktabrister om det bara hade handlat om namn på faktagranskare, det är verkligen inte poängen i inlägget.
Man silar mygg och sväljer kameler om man accepterar en fullkomligt ogrundad teori om mjölkbildning, av allt att döma ägnad åt att slå undan ammande kvinnors självförtroende, tvivelaktigheter i faktainnehållet och en oetisk jämförelse mellan flaskmatning av idag under säkra förhållanden med livsfarlig spädbarnsuppgfödning historiskt sett. /Marit Olanders
Marit O skriver: " en oetisk jämförelse mellan flaskmatning av idag under säkra förhållanden med livsfarlig spädbarnsuppgfödning historiskt sett"
Jämförelse?!?!
Jag har läst boken 2 ggr och det här så utskällda historiekapitlet handlar inte om någon jämförelse på det sätt som Marit O menar, utan är en beskrivning av en utveckling på området flask-/koppmatning och ersättning för bröstmjölk. I den mån Petra Jankov Picha jämför då och nu så är det genom att säga just att det har blivit så otroligt mycket säkrare. Jag kan inte hitta något oetiskt någonstans i detta.
Jag tycker Marit O letar fel och överdriver starkt.
"av allt att döma ägnad åt att slå undan ammande kvinnors självförtroende"
Hårresande påstående! Väldigt aggressivt, dessutom, och inte lite konspiratoriskt. Menar du alltså att både Petra Jankov Picha och Agnes Wold skulle vara EMOT amning? Eller hysa något slags fientliga känslor mot ammande kvinnor, och medvetet vilja skada dem?!?
Jag förstår inte hur man kan få en organisation som vill hjälpa, sprida information och kunskap till människor kan uppröra så mycket?
Det måste väl ändå finnas någon som ger korrekt och faktabaserad information om amning och vilka rekommendationer det finns när inte ens bb och BVC lyckas med det i alldeles för många fall? Att ta hål på myter som cirkulerar och ge många den infon som behövs för att lösa amningsproblem? Det måste få finnas en sån organisation utan att de som inte ammar (av någon anledning) känner sig trampade på! Varför ska de som valt att amma och som kämpar för att fortsätta amma vara tvungna att ursäkta sig, att förklara sig när ni (som flaskmatar) inte själva vill vara tvungna att göra det?
Jag anser inte att amningshjälpen eller amningsbloggen amningshetsar - däremot så känner jag mig påhoppad av er som flaskar, framförallt när jag läser era kommentarer här i bloggen och också det ni skriver på er FB-sida. Men det är även märkbart i mitt privata liv och i bekantskapskretsen. Får du problem med amningen, litet som stort, så rekommenderas flaskan hejvilt. Varför? Sluta flaskhetsa oss som ammar!!
Det är inte innehållet i boken utan baksidestexten/marknadsföringen jag kritiserar. Vet inte hur mågna gånger jag har upprepat det nu ...
Att påståenden och frågor om kvinnor inte har tillräckligt med mjölk kan sänka självförtroendet är väl känt.
"Att påståenden och frågor om kvinnor inte har tillräckligt med mjölk kan sänka självförtroendet är väl känt."
Det stämmer nog, men i det föregående inlägget formulerade du det så att det lät som att du trodde de ville sänka andra kvinnors självförtroende medvetet, att de skulle ha en dold agenda med ont uppsåt!
Sara, nej det vet jag ju faktiskt inte. Petra Jankov Picha har tittat in i kommentarsfältet och kommit med tillrättalägganden i andra frågor, men i denna tiger hon. Petra, om du läser det här, vi undrar varför du tog med det stycket i boken?
Jag befinner mig på resa och har begränsad tillgång till internet. Jag hinner inte kolla så mycket. Jag är helt borttappad bland alla kommentarer men svarar gärna. Vilket stycke pratar vi om? Agnes Wolds uttalande eller att kvinnor flask/koppmatat i alla tider?
Jag har inte blandat ihop uppgifterna om Carlsen och Kramer. Att forskare använder sig av varandras forskning är väl inget konstigt? Det kan tyckas som att Carlsen själv undersökt alla 17 000 kvinnor i studien, ja, det kanske är olyckligt men jag tycker det är en petitess i sammanhanget. Resultatet kvarstår ju. Lars Å Hansson, amningsforskaren, anser i kapitlet efter att det är ett rimligt forskningsresultat dessutom.
Jag spekulerar inte i kvinnors bristande förmåga att helamma. Lika lite som det är JAG som påstår saker om modersmjölkens sammansättningar i kapitlet där Lars Å Hansson talar. Det är Agnes Wolds ord som jag återgett ordagrant.
Nu har jag inte läst boken, och inte alla kommentarer, men fick bara en spontan tanke när jag läste på Pubmed.gov att "Maternal androgen levels in mid-pregnancy are negatively associated with breastfeeding". Borde inte det innebära att det alltid är svårare med amningen av pojkar då det torde finnas en betydligt högre mängd manligt hormon i omlopp vid en graviditet där man väntar en pojke än en flicka?
Petra, du har intervjuat Agnes Wold och du har gjort ett medvetet urval av stoff från intervjun som du har valt att ta med i din bok och du har haft en avsikt med det.
Påståendet att många kvinnor inte kan helamma i sex månader kan säkert kännas bekräftande om man har känt sig tvungen att avbryta helamningen tidigare, men det kan sänka andra kvinnors tilltro till sin egen förmåga i onödan. Därför skulle jag verkligen vilja veta hur ni kan påstå att det förhåller sig så - att det är vanligt att mjölken inte räcker för sex månaders helamning.
En av de viktigaste frågorna för en journalist är "Hur vet du det?" Ställde du den till Agnes Wold?
Skicka en kommentar