I en kommentar nämns att det visats att modern vaknar om barnet får sömnapné, om de samsover. Det är lite häftigt, för jag tror det hände mig en gång. Jag vaknade plötsligt mitt i natten och Knyttet andades inte. Jag har tänkt att det var en slump att jag vaknade, alternativt att han hade börjat andas snart igen oavsett..
Det har hänt mig många gånger med ett av barnen. På något sätt märker man att det blir länge sedan förra andetaget kom. Man rör vid bebisen eller puffar till henne/honom lite lätt så kommer andningen igång igen. Jag har alltid tänkt att den skulle komma igång snart i alla fall, men hör man det kan man (läs: jag) inte låta bli att göra något åt det.
Jag har inte upplevt några andningsuppehåll, däremot många gånger att jag av en "slump" vaknat bara sekunder innan mitt barn gjort det och velat bli ammat. Och jag har hört många andra mammor berätta att de upplevt samma sak.
Två gånger har jag vaknat av att jag lagt handen på bäbisen bröst och ruskat försiktigt. Jag visste att det berodde på att jag i sömnen noterat att han hade ett långt andningsuppehåll. Då förstod jag den verkliga kraften hos samsovning. /Helen
Min pojke är stor nu, snart två och ett halvt år, men ammar fortfarande på natten. Jag brukar vakna på natten och strax så vaknar han också. Åh nej, nu väckte jag honom! brukar jag tänka, men i själva verket är det kanske så att jag har vaknat därför att jag omedvetet har märkt att han har varit på väg att vakna. Intressant! Han vaknar ju faktiskt inte när min väckarklocka ringer på morgonen...
Jag har varit med om det där med sömnapnéer med mitt första barn. Jag vaknade av att andetaget inte kom... rörde vid barnet, och så andades hon, äntligen.
Samsovning är verkligen intressant, det är så många intrikata signaler som passerar mellan mor och barn, eller far och barn för den delen. Vad gäller amningen så fungerar det verkligen med synkroniseringen, för mig. Och det kan jag tycka är så märkligt! Jag GÖR ju ingenting- min kropp klarar det utan mig, att synka sömncykler med mina barn, att amma nästan i sömnen, att vakna vid andningsuppehåll...
6 kommentarer:
I en kommentar nämns att det visats att modern vaknar om barnet får sömnapné, om de samsover. Det är lite häftigt, för jag tror det hände mig en gång. Jag vaknade plötsligt mitt i natten och Knyttet andades inte. Jag har tänkt att det var en slump att jag vaknade, alternativt att han hade börjat andas snart igen oavsett..
Det har hänt mig många gånger med ett av barnen. På något sätt märker man att det blir länge sedan förra andetaget kom. Man rör vid bebisen eller puffar till henne/honom lite lätt så kommer andningen igång igen. Jag har alltid tänkt att den skulle komma igång snart i alla fall, men hör man det kan man (läs: jag) inte låta bli att göra något åt det.
Jag har inte upplevt några andningsuppehåll, däremot många gånger att jag av en "slump" vaknat bara sekunder innan mitt barn gjort det och velat bli ammat. Och jag har hört många andra mammor berätta att de upplevt samma sak.
Två gånger har jag vaknat av att jag lagt handen på bäbisen bröst och ruskat försiktigt. Jag visste att det berodde på att jag i sömnen noterat att han hade ett långt andningsuppehåll. Då förstod jag den verkliga kraften hos samsovning.
/Helen
Min pojke är stor nu, snart två och ett halvt år, men ammar fortfarande på natten. Jag brukar vakna på natten och strax så vaknar han också. Åh nej, nu väckte jag honom! brukar jag tänka, men i själva verket är det kanske så att jag har vaknat därför att jag omedvetet har märkt att han har varit på väg att vakna. Intressant! Han vaknar ju faktiskt inte när min väckarklocka ringer på morgonen...
Jag har varit med om det där med sömnapnéer med mitt första barn. Jag vaknade av att andetaget inte kom... rörde vid barnet, och så andades hon, äntligen.
Samsovning är verkligen intressant, det är så många intrikata signaler som passerar mellan mor och barn, eller far och barn för den delen.
Vad gäller amningen så fungerar det verkligen med synkroniseringen, för mig. Och det kan jag tycka är så märkligt! Jag GÖR ju ingenting- min kropp klarar det utan mig, att synka sömncykler med mina barn, att amma nästan i sömnen, att vakna vid andningsuppehåll...
Skicka en kommentar