Av Marit Olanders
En av de allra vanligaste frågorna till oss hjälpmammor i Amningshjälpen rör hur man gör för att lyckas skippa tillägg och komma tillbaka till helamning.
Det är ofta någon inom vården som har föreslagit föräldrarna att börja ge barnen ersättning som "tillägg". Det kan bero på att personen inte har tyckt barnet har gått upp tillräckligt i vikt. Detta trots att samma person har intygat att barnet har mått utmärkt bra, att längtillväxten har varit tillfredsställande och att det verkligen inte finns några som helst tecken på att barnet lider någon brist. Ändå rekommenderar man tillägg av bröstmjölksersättning för säkerhets skull och återbesök inom kort tid.
Jag brukar fråga om mamman har fått några råd om hur hon ska göra med amningen innan hon börjar ge ersättning, men precis som Magda Sachs visade i sin studie av BVC-besök i England händer det ofta att vården, BB eller BVC, enligt mammorna inte har gett några konkreta råd vad gäller amning eller amningsteknik, inte ens förhört sig om hur mamman ammar, utan bara sett att viktkurvan planar ut lite och direkt rekommenderat ersättning.
Tillmatning med ersättning är oftas lätt att införa, men svårare att bli av med. Det kan leda till att amnignen trängs ut mer och mer. Ger man ersättnignen med nappflaska kan det leda till besvär med amningen, att barnet inte vill ta bröstet.
Att återgå till helamning innebär att man får göra två saker. Dels få barnet att vilja komma till bröstet igen och dels att öka mjölkbildningen.
Komma tillbaka till bröstet
Fråga dig själv: Finns det någon tid på dynget eller några situationer där amnignen funkar bättre? hur kan du ta tillvara på det som funkar? funkar det t ex bättre när bafrnet är halvsovande - så passa på att amma då!
Du kan också prova att börja om från början. Fick ni en stilla stund på förlossningen hud mot hud där barnet fick söka sig fram till bröstet i sin egen takt? Gör likadant nu - gå till sängs eller lägg dig i en soffa med ditt barn, avklädd på överkroppen och med bafrnet i bara blöjan på sin höjd.
Passa på när allt känns bra - barnet är vaket och lugnt, inte proppmätt och inte vrålhungrigt. Låt barnet ta sig fram till en bröstvårta i sin egen takt, utan att forcera det. Hjälp det tillrätta om det känns rätt, men låt barnet visa vägen.
Öka mjölkproduktionen
Ju lägre trycket är i mjölkgånganra desto snabbare ökar möjlkproduktionen. Därför är det bra att amma så ofta det går. Det är helt okej att amma på ena sidan tills barnet släpper av sig själv,amma på andra sidan och gå direkt tillbaka på "första" bröstet igen, så att barnet kan få i sig den mjölk som har nybildats under tiden. Hur ofta och länge man orkar och behöver amma på detta sätt är individuellt. Men det är inte farligt eller dåligt på något sätt.
Pröva också bröstkompression.forma handen till ett U och ta tag om bröstet när barnet ammar och du hör att det sväljer på varje elelr vartannat sugtag. Pressa mjkt ihop handen. Det gör att mjölkflödet ökar. därmed ökar efterfrågan på mjölk och följaktligen nybildnignen av mjölk.
Ta det lugnt. Ät och drick sånt som du tycker om. Vila med din bebis. Låt hushållsarbete vänta. Kanske kan någon annan passa eventuella storasyskon, eller ni ser extra mycket på film eller läser bilderböcker tillsammans. Kanske behövs det några dagar när du sätter amningen i första rummet och låter andra åtaganden vänta. Så smångom kommer du antaligen att kunna amma jämsides med andra sysslor.
Trappa ner på ersättning
Upplever du att nappflaskor stör amningen så fundera på att ge ersättning med tesked, kopp eller tillmatningsset/sond på bröst. Norska Ammehjelpen har filmklipp om hur man koppmatar och gör ett eget tillmatnignsset, på norska kallat "hjelpebryst" här.
Och här har Eva-Lotta skrivit om hur man kan ge ersättning i kombination med amnign, co hhur man trappar ner på ersättningen.
Har du kämpat med delvis amning? Hur gick det för dig? Berätta!
5 kommentarer:
Usch ja, ersättningen var ett gissel som det tog 2,5 månad att bli av med. Min tjej fick lite ersättning redan på BB då hon inte greppade bröstet (platta bröstvårtor och lite spända bröst så vi tog till en amningsnapp de första två månaderna). Hon hade inte gått upp nästan alls de första dagarna, troligtvis för att amningen inte riktigt var igång, och bvc sa självklart att vi skulle fortsätta med ersättning. Det och amningsnappen, som jag vid det laget förstod gjorde att hon fick jobba ännu mer för mjölken, knäckte mig nästan psykiskt. Jag bestämde mig iaf för att inte ge upp och vi koppmatade i 2,5 månad pga att jag vägrade introducera nappflaska (något vår bvc-ssk stöttade så där var hon riktigt bra). Som tur var så handlade det inte om så mycket mer än max en dl som mest så det gick, min sambo matade och jag pumpade samtidigt så jag skulle komma "ikapp". Vid två månader hade hon hoppat upp från nedersta viktkurvan till mitten och nu vid snart ett års ålder ligger hon på någon kurva över och ammar fortfarande rätt mycket. :) Men hade jag inte varit så envis och gett mig f-n på att klara det utan både nappflaska, ersättning och amningsnapp så hade jag kanske inte ammat idag.
Ja, och kämpar fortfarande...
Erbjöds ersättning på BB för att barnet skrek som en besatt
och som ny och då ännu icke påläst förstagångsförälder tänkte jag att det kanske var bäst för att
han inte skulle "svälta ihjäl". Därefter följde 7 veckor av nonstop-amning utan att barnet
ökade ett gram i vikt. Även längden stannade av så tillmatning med ersättning rekommenderades
å det bestämdaste av BVC som inte under hela denna tid försökt hjälpa mig eftersom:
"det finns ju ersättning".
Började med tillmatningsset för jag ville fortfarande amma och på sikt gå tillbaka
till "helamning". Jag sökte information om amning och amningsteknik för jag kunde
inte förstå varför ungen inte gick upp i vikt.
Hittade till slut kriterierna för kort tungband och insåg att det sannolikt var skälet.
BVC ville först inte ge mig remiss till ÖNH för klipp men gav med sig när jag hotade
att göra det själv.
Tungbandet klipptes efter 3 månader och suget förbättrades dramatiskt.
Men efter några veckor slutade han äta helt. Tillbaka till BVC
"-jag tror att barnet har reflux". Hade googlat kriterierna för detta och fick svaret:
"-alla barn kräks, var inte orolig.
Men när han inte hade ätit på en vecka fick jag akutremiss till barn där
refluxmedicin sattes in omgående med förbättring på några dagar. Då
påbörjades även utredning för mjölkproteinallergi.
Efter 5 månaders kamp med tillmatningsset och försök att minska ersättningsmängden
insåg jag att det inte skulle hända till 6 månader när jag planerat att börja introducera
mat. Så jag fortsatte ge 300ml ersättning/dygn och amma resten
Nu är han snart 8 månader och jag ammar med tillmatingsset 3 gånger om dagen,
ger 2 portioner riktig mat. Han accepterar inte att ammas dagtid utan den extra mängden
som tillmatningen ger annars hade jag självklart gjort det.
MEN när han sover på dagen och på kvällen/natten liggammar jag, utan slangar, utan kladd,
utan stressen att tillverka ersättning med en skrikande unge, bara han och jag. Och just
för bara dessa stunder var det värt dessa 8 månader av slit.
Jag hoppas kunna amma delvis till två år och får jag en till unge är det
mycket som kommer bli gjort annorlunda.
Ja, min son fick ersättning var tredje timma i förebyggande syfte redan på BB eftersom jag haft graviditetsdiabetes och man var oroliga för att hans blodsocker skulle bli lågt annars.
Först tänkte jag att det var bra eftersom jag inte skulle behöva stressa så mycket med amningen då. Jag visste ju att han skulle klara sig på ersättningen. Problemen började dock omgående. Jag frågade hur jag skulle göra med amningen. Skulle jag amma innan eller efter han fick ersättningen? Eller mitt emellan gångerna? På detta fick jag inget ordentligt svar, bara att om jag började mata honom hela tiden så skulle jag få fortsätta göra det när jag kom hem. Sedan fick jag en mjölkpump inrullad på rummet och blev visad hur den användes. Så min son fick ersättning och den mjölk jag pumpat ur, och så försökte jag amma mellan varven. Jag förstår att de ville se till att min son fick tillräckligt med mat, men samtidigt vet jag inte om det någonsin fanns någon anledning till all denna oro. Och amningen fick jag ingen hjälp med alls. En barnmorska frågade mig varför det stod en pump på rummet. Var det så att min son inte sög ordentligt? Det kunde jag inte ens svara på. Det kanske inte ens fanns någon mjölk kvar efter allt pumpande.
När vi efter tre dagar fick åka hem så hade jag förväntat mig någon form av plan för hur jag skulle trappa ned ersättningen. Istället fick jag lova att fortsätta med den för att alls få åka hem. Och när jag inte hade en elektrisk mjölkpump så minskade min egen produktion snabbt medans åtgången av ersättning ökade.
Det fina med att komma hem var i alla fall att jag i lugn och ro kunde börja amma utan att bli störd hela tiden. Men det gick inte alls bra. Jag fick sår. Och mjölken räckte aldrig till. Jag grät. Min son grät. Hans pappa värmde ersättning och grät. Efter ungeför en vecka hemma hade jag fått nog och stannade i sängen tre dagar i sträck. Jag tänkte att det varit för mycket amning och för lite tid till mys. Dessutom blev det mindre och mindre mjölk för varje gång jag pumpade och jag hade ingen aning om varför. Åt min son mer av eller producerade jag mindre?
Jag åt chips och tittade på film. Och så låg vi hud mot hud hela tiden. Första dagen min son ersättning som vanligt. Dag två när jag slappnat av ordentligt trappade vi ned ganska mycket. Och så ammade vi nästan hela tiden. Dag tre blev brösten stenhårda. Mjölken rann äntligen till som den skulle ha gjort några dagar efter förlossningen egentligen. Och på kvällen blev min son nöjd för första gången efter att enbart ha ammat.
Nu är min son snart fyra månader och vi helammar. Han har vuxit enligt översta kurvan hela tiden. Jag blir så arg på personalen på BB när jag tänker på hur de började med ersättningen helt utan hänsyn till amningen. Och hur de sedan krävde att jag skulle fortsätta med den. Så glad över att jag inte gjorde det och glad för stödet från bvc. Önskar att jag hade fått någon form av nedtrappningsplan från BB, det är ju så lätt att se hur mycket bebisen få i sig när man ger ersättning eller pumpar, men omöjligt att veta när man ammar. Jag läste någonstans att man måste våga lita på att bebisen får tillräckligt. När han äntligen verkade nöjd vågade jag till sist göra det och sluta helt med ersättningen.
Tusen tack för att ni delar med er! Så mycket okunskap, icke-lyhörda råd och besvikelse det finns. Så mycket kvar att göra.
Anonym 23:41 skrev "om jag började mata honom hela tiden så skulle jag få fortsätta göra det när jag kom hem. " det blir jag nästan mest frågande inför. Ja? liksom. Det är väl det som är meningen? hur kunde personalen få det att verka konstigt eller fel?
Hej, vilken fantastisk blogg!
Jag är djupt tacksam att jag själv läst på nätet om amning, t ex den här bloggen. Det har gjort att jag hittills helammar min 3,5 månaders grabb och jag vill fortsätta så länge det går. Har dock en fråga (som hamnar här..kanske finns det bättre ställen på bloggen). Han brukar vilja äta 2-3 ggr per natt, men nu har han ibland slutat göra anspråk på nattmål. Det kan gå så långt som 8 timmar mellan mina arbetspass från kväll till morgon :) blir orolig att detta kan komma att störa helamningen och undrar vad du tycker.. ska jag väcka homom efter ca 5 timmar och amma? Tacksam för svar! varma hälsningar Christine
Skicka en kommentar