tillsammans är vi starka

av Julia Ilke

I kväll känner jag mig stark och otroligt stärkt efter att ha umgåtts hela dagen med det här fina gänget.

Ett gäng där det finns starka åsikter och normer men där man samtidigt har ett öppet sinne inför det som är annorlunda. Vi har lärt känna varandra via nätforum och även om jag hämtat mycket inspiration, kunskap och pepp från våra nätdiskussioner så är det inget emot känslan av att få träffas på riktigt. Ensam är man ofta stark för att man måste men tillsammans blir man stark av bara farten. Att så om bara för några timmar få sitta och amma tillsammans med andra som ammar sina 1-, 2-, 3- och 4-åringar samtidigt som man pratar om precis det jag tycker är intressant utan att behöva förklara eller ursäkta mig är guld värt. Vi behöver alla ha ett sammanhang där vi får vara precis som vi är och där våra val accepteras och uppmuntras. Känner du att du är ensam i dina val och känner du att dina tankar om föräldrarskap inte passar in i normen så vill jag verkligen uppmuntra dig att söka dig till ett sammanhang där du får känna dig hemma. Det är troligen inte dig det är fel på utan kanske omger du dig bara med fel människor? För som sagt, ensam kan man bli stark för att man måste men det är sällan särskilt kul när man måste kämpa för sin rätt hela tiden. Att söka och finna likasinnade är ovärderligt, och att börja sökandet på nätet är en bra början men jag vill verkligen rekommendera att man har mod att ses i verkligheten också!

att aktivt verka för en fortsatt amning

av Julia Ilke

”Mitt barn slutade amma av sig själv, vid x antal månader var hen inte intresserad av bröstet längre”. Så låter det ofta när folk berättar om hur och när de slutade amma och håll med om att det låter det som en fin avvänjning som skett i takt med barnets behov?

Jag kan dock inte låta bli fundera vidare. Det är en känslig fråga det här så jag har aldrig känt mig bekväm med att bemöta en mamma direkt med mina funderingar och få veta hur hon tänker. Det är så lätt hänt att mammor börjar känna skuld och tvivlar på huruvida de gjort rätt och är det något jag inte vill så är det det. Och kanske finns det heller ingen nytta med att ge en mamma som redan avslutat amningen ett annat perspektiv på hur avslutet skulle kunnat gå till.

Det jag funderar på är det stora ansvaret som åläggs barnet. Kan ett litet barn verkligen sägas veta vad som är bäst för henom? Ett litet barn får knappast ta andra viktiga beslut men i fråga om valet av mat så litar alltså föräldrar till hundra procent på att barnet vet sitt eget bästa. I relation till min egen son så litar jag på hans vilja att amma, den viljan tror jag aldrig är ”fel”. Jag vet dock att han ibland äter för lite och då ser jag det som min uppgift att veta bättre och göra vad jag kan för att få honom att äta. När han vill äta får han alltså alltid det men om han inte vill så försöker jag göra så att han ska vilja eftersom jag vet att han behöver det. Jag kan inte säga att jag skulle känna mig helt trygg med att överlåta ansvaret för amningsavslutet till min son utan jag tänker att aktivt kommer verka för att han ska vilja amma vidare. Rent praktiskt genom att låta honom amma när han vill, genom att låta amningsstunderna förknippas med lugn och glada miner och sist men inte minst inte ge honom mer annan mat än att han fortfarande orkar amma. En sak som kan leda till ett tidigare amningsavslut än man kanske tänkt sig  tror jag nämligen är att barnet äter sig mätt på annan mat. Ett redan mätt barn kommer givetvis få ett minskat intresse för att amma och plötsligt en dag har barnet slutat efterfråga bröstet. Frågan är dock om det verkligen är barnets vilja att äta sig mätt på annan mat eller om hen gör det eftersom det är vad föräldrarna serverar? Är det barnets egen vilja eller föräldrarnas matval som leder till ett amningsavslut?

får jag ta en nubbe?

av Julia Ilke

Midsommarafton med dans, god mat, vänner och ett glas vin. Eller? Får jag dricka alkohol när jag ammar? Vad händer med mjölken? Måste jag pumpa ur mjölk innan att ge till barnet sedan jag druckit ett glas?

Frågorna om alkohol är ofta många, och inte bara från den som ammar utan det är även vanligt att omgivningen tycker till och undrar när en ammande kvinna sitter med ett glas vin i handen. Så vad gäller när det kommer till alkohol och amning? Livsmedelsverkets rekommendation är följande:

Alkohol har inga positiva effekter för amningen. Enligt nuvarande forskning innebär det dock inga medicinska risker för barnet om du dricker måttliga mängder alkohol när du ammar, det vill säga 1-2 glas vin eller motsvarande 1-2 gånger i veckan. Den mängd alkohol som barnet kan få i sig med bröstmjölken är mycket liten.

Det finns alltså inga medicinska risker för barnet om man dricker måttligt. Berusad bör man dock inte bli och inte minst för att det gör en till en okänsligare och sämre förälder. Detta gäller så klart för pappor lika väl som för mammor och för ammande lika väl som för dem som ger ersättning. Sover man i samma säng som ett litet barn bör man inte heller lägga sig berusad då ens minskade känsligheten gör att man kan råka lägga sig på, klämma eller på annat vis skada sitt barn.

Alkohol motsvarande 1-2 glas vin är alltså ok enligt Livsmedelsverkets men det är så klart viktigt att lyssna på sin egen kropp och inte dricka så att man blir berusad.

Trevlig midsommar!

länkkärlek

av Julia Ilke

Det är inte bara Amningsbloggen som bloggar om amning utan det finns några andra fina bloggar också. Lite länkkärlek här alltså:

- Sagogrynet- amning i nöd och lust

- Amma vidare- om småbarnsamning, långtidsamning och lite annat


- Birthsupport- Frida är doula, kangaroula, hjälpmamma och förlossningspedagog.

om raderat inlägg

Under veckan låg ett inlägg ute som hette "Peace at home peace in the world" med en länk. Inlägget är nu borttaget då det var ett resultat av att någon hackat bloggen. Jag hoppas att länken inte innehåll/ledde till något dåligt för er som tryckte på den och jag är tacksam för att en läsare uppmärksammade mig på inlägget så att jag kunde ta bort det.

anonymitet

av Julia Ilke

Majoriteten av de kommentarer som lämnas här på bloggen lämnas anonymt och jag skulle vilja veta vad ni läsare tänker om det. Kommentera gärna fritt vad du tänker om saken eller svara utifrån de frågor jag har.

Finns det ett behov av få tycka till utan att röja sin identitet?

Upplever du några nackdelar med att de flesta kommentarer görs anonymt?

Känns det viktigt att ha kvar möjligheten att kommentera anonymt eller skulle det vara bättre om alla kommenterade med ett namn (sitt riktiga eller ett påhittat)?

ny forskning om hjärnutveckling hos barn

av Julia Ilke

En ny studie från Brown University har undersökt hur amning versus ersättning påverkar barns hjärnutveckling. Med hjälp av MRI (magnetresonansavbildning) undersöktes barn som ammats exklusivt i minst tre månader och jämfördes med barn som fått ersättning och resultatet visade att de ammande barnen vid två års ålder hade en bättre hjärnutveckling i de områden som handlar om språk, känslor och kognition. Det skiljde 20-30% i tillväxt mellan grupperna och forskarna säger att de blev förvånade att en så stor skillnad kunde ses så tidigt i barnens utveckling. Resultaten från hjärnavbildningen backades även upp av kognitiva tester där de ammande barnen gjorde bättre ifrån sig gällandes språk, synintryck och motorisk utveckling.

Studien undersökte även vilken effekten en längre tids amning har på hjärnutvecklingen genom att jämföra barn som ammat i över ett år men barn som ammat mindre än ett år. Även här visade det sig att gruppen som ammade mest hade bäst hjärnutveckling och särskilt i områden ansvariga för den motoriska utvecklingen.

Det speciella med den här studien är att man använt hjärnavbildning för att undersöka effekterna på små barn. Tidigare forskning har mest använt beteendestudier och man har undersökt personer i vuxen ålder. Resultaten har dock varit de samma, de som ammat har haft något bättre resultat vid test som mäter kognitiva förmågor.

Tillägg: Då forskningsartikeln inte finns ute än så grundar sig detta inlägg på vad andra skrivit om forskningen. Förhoppningsvis kommer artikeln läggas ut på PubMed och då kan man läsa den själv och dra slutsatser. 

Källa:

Sean C.L. Deoni, Douglas C. Dean, Irene Piryatinksy, Jonathan O'Muircheartaigh, Nicole Waskiewicz, Katie Lehman, Michelle Han, Holly Dirks. (2013). Breastfeeding and early white matter development: A cross-sectional study. NeuroImage.

är det någon som hetsar eller är det din ömma punkt som berörs?

av Julia Ilke

Amningshets, flaskhets, hälsohets, karriärshets, träningshets, inredningshets...det finns många saker det hetsas om idag, eller det finns åtminstone många saker man kan låta sig hetsas av. För vems ”fel” är det egentligen när någon känner sig hetsad?

I vissa fall, som i frågan om främlingsfientlighet, är det för mig solklart att det handlar om någon som medvetet hetsar. När syftet är att påverka andra och skaffa fler följare till sitt tåg ja då tycker jag man kan tala om hets. Men när man anklagar någon för att hetsa när denna bara talar högt om sina tankar och sin livsstil är det någon helt annat. Kan man verkligen beskylla den personen för att hetsa eller ligger istället ansvaret hos den som känner sig hetsad?

Jag tänker bland annat på bloggaren Underbara Clara som nu när hon börjat träna anklagas för att sprida osunda ideal och träningshetsa. Det enda Clara gör i mina ögon är att berätta att hon börjat träna regelbundet och att hon gillar det. Det finns ingen osunt i detta och hon försöker inte övertala någon annan att göra samma sak. Ändå tolkar folk det som träningshets och vissa av hennes läsare uppmanar henne att ta ansvar för idealen hon nu sprider.

Jag frågar mig vad det är som gör att folk upplever sig bli hetsad när andra berättar om hur de tränar, äter, ammar eller jobbar? Jag tänker mig att det handlar om en egen osäkerhet som gör att man känner sig kritiserad när man möter någon som valt att göra annorlunda. Är man osäker på sitt eget val vill man ofta att det ska finnas ett rätt och ett fel, då kan man välja en gång för alla och sedan ha saken ur världen. Finns det plötsligt flera val samt människor som helt odramatiskt gör lite som de vill tvingas man möta sin osäkerhet och det är jobbigt. I den situationen är det enkelt att skylla på andra och säga att de hetsar när man egentligen borde fundera på varför man blir så provocerad. Kan det vara så att det är Underbara Claras läsare som har en problematiskt relation till träning och kropp och inte Clara? Hennes träning beror ömma punkter inom dem men lösningen på det problemet är knappast att Clara slutar springa eller bara springer i smyg.  

är det någon vars värderingar man ska bry sig om?

av Julia Ilke

Jag började skriva på ett inlägg om dubbelmoralen som finns i vårt samhälle då det är ok att sola topless men man som ammande förväntas skyla sig. Sedan talade jag med en vän om saken och hon sa så klokt att ”är det verkligen någon vars värderingar man egentligen ska bry sig om?”. Och hon har nog rätt. Genom att fortsätta anpassa sig efter uttalande samt outtalande normer och förväntningar så gör man ju inget annat än springer motståndarens ärenden. Skyler jag mig med sjalar trots att jag egentligen inte vill eller om jag låter bli att amma på t-banan så gör jag i längden bara mig själv och alla andra ammande en otjänst.

Sluta bry sig så mycket om vad andra tycker alltså. Så lätt i teorin men inte alltid lika lätt i praktiken. För egen del så känner jag mig starkare i mina val när jag påminner mig om mina värderingar och fokuserar på dem, snarare än sitter och är rädd för att någon medpassagerare eventuellt ska säga något negativt om min amning.

Jag frågar mig också hur vanligt förekommande det faktiskt är att okända människor på stan säger något negativt? Att skriva kommentarer till youtube-klipp och tycka till när man kan gömma sig bakom ett anonymt nick är lätt och säkert ofta ganska ogenomtänkt. Att verkligen gå fram till en ammande kvinna och hennes barn och säga något är en helt annan sak. Min erfarenhet så här långt, jag har ammat i snart 8 månader, är att somliga kan se lite förvånade och nyfikna ut när jag ammar på t-banan eller på en bänk mitt inne i stan men värre än så är det inte. Och när jag får de där nyfikna blickarna, oftast av män i 20-30 års åldern som nog inte har egna barn ännu, så ler jag bara inombords och tänker att de nu får lära sig något viktigt.

Amningsavslutets koppling till regression

av Julia Ilke

Det är vanligt att barn mellan två och fyra års ålder har en period av regression och det yttrar sig i att barnet beter sig yngre än vad det är, behöver hjälp med saker det egentligen kan klara av och vill ha mera närhet. Inom evolutionspsykologin finns en förklaring som länkar tidpunkten för regression till amningsavslutet. Enligt biologen Robert Trivers så finns det en konflikt om resurserna mellan föräldrar och barn. Biologiskt är barn inställda på att alltid vilja ha mer för att på så vis säkra sin överlevnad medan föräldrarna behöver hushålla med resurserna så att de räcker till dem själva samt till övriga familjemedlemmar. Resurserna man talar om är allt som har med överlevnaden att göra, till exempel närhet, uppmärksamhet, amning och mat. För ett barn är syskon på sätt och vis ett hot eftersom de kommer konkurrera om samma resurser medan fler barn för föräldrarna är ett sätt att stärka familjen och säkra spridning av sina gener.

När vi levde som jägare och samlare ammade vi troligtvis i tre-fyra år och detta är ingen slump utan något som evolutionen ”räknat” ut ganska så bra, menar Trivers. Hur stort avståndet mellan barnen i en familj är är nämligen en fin balans mellan kostnader och resurser. Skaffar man barn för tätt är risken att något av barnen inte kommer att få den mjölk eller den övriga omvårdnaden det behöver men väntar man för länge är det å andra sidan slöseri med kvinnans fertila tid. Tre-fyra år mellan barnen verkar vara det ultimata mellanrummet mellan syskon, sett ur ett evolutionärt perspektiv. I samband med ett nytt syskon så kommer amningen av storasyskonet avslutats och detta väcker den underliggande konflikten till liv. Genom att börja bete sig som ett litet barn igen kan barnet få mamman att bli helt upptagen av att sköta henom och både amningsavslutet och den nya syskonet skjuts lite på framtiden.

Idag är det ganska ovanligt att man ammar 3-4 år men många föräldrar får ändå vara med om en period av regression. Ofta är det nedkomsten av ett nytt syskon som triggar beteendet även idag men även utan syskon är regression förekommande. Den evolutionspsykologisk förklaring är alltså att vi som art under evolutionens gång erfarit att det är en bra överlevnadsstrategi.

Källa:

Why we get sick-The new sciense of Darwinian Medicine av Nesse och Williams. 1996.

Trivers, R. L. (1971). The Evolution of Reciprocal Altruism. The Quarterly Review of Biology, 46 (1). Finns att läsa här.

Amningshjälpare och högsensitivitet

Av Eva-Lotta Funkquist

När jag tittade på TV då kronprinsessan gifte sig berättade kommentatorn hur många av gästerna som hade specialkost. Det var ett par stycken, jag vill minnas att det var p.g.a. glutenintolerans. Det var väl några tusen gäster, kändes det som alla fall. Konstigt tänkte jag och sen tänkte jag att det nog inte är så "fint" att "krångla" med maten.

Vi åt lunch på Guntherska. Det började med att jag sa att jag ofta känner mig som ett läskpapper, händelser liksom fastnar. Det är något du borde läsa sa hon. Jag har tänkt på dig. Här. Det är en hel artikelserie om högsensitivitet.

Det var länge sedan, men begreppet lever kvar hos mig. Och är högst relevant för den här bloggen. Det är en stark känsla hos mig att många som är intresserade av amning också är högsensitiva.

Högsensitivitet tar sig många uttryck, ett av dem tror jag är "krångel" med maten. På Amningshjälpens riksträffar "krånglar" alla utom ett par stycken med maten. Liksom omvänt mot Kungahuset och deras gäster. Eller kanske mer korrekt, Amningshjälpens medlemmar är noga med vad de stoppar i sig. Det ska vara nyttigt, etiskt och ekologiskt. Maten sätts in i och analyseras i ett mycket större sammanhang än som bara födointag. Och då blir det krångel. Fint eller inte.