måndag 10 juni 2013

är det någon som hetsar eller är det din ömma punkt som berörs?


av Julia Ilke

Amningshets, flaskhets, hälsohets, karriärshets, träningshets, inredningshets...det finns många saker det hetsas om idag, eller det finns åtminstone många saker man kan låta sig hetsas av. För vems ”fel” är det egentligen när någon känner sig hetsad?

I vissa fall, som i frågan om främlingsfientlighet, är det för mig solklart att det handlar om någon som medvetet hetsar. När syftet är att påverka andra och skaffa fler följare till sitt tåg ja då tycker jag man kan tala om hets. Men när man anklagar någon för att hetsa när denna bara talar högt om sina tankar och sin livsstil är det någon helt annat. Kan man verkligen beskylla den personen för att hetsa eller ligger istället ansvaret hos den som känner sig hetsad?

Jag tänker bland annat på bloggaren Underbara Clara som nu när hon börjat träna anklagas för att sprida osunda ideal och träningshetsa. Det enda Clara gör i mina ögon är att berätta att hon börjat träna regelbundet och att hon gillar det. Det finns ingen osunt i detta och hon försöker inte övertala någon annan att göra samma sak. Ändå tolkar folk det som träningshets och vissa av hennes läsare uppmanar henne att ta ansvar för idealen hon nu sprider.

Jag frågar mig vad det är som gör att folk upplever sig bli hetsad när andra berättar om hur de tränar, äter, ammar eller jobbar? Jag tänker mig att det handlar om en egen osäkerhet som gör att man känner sig kritiserad när man möter någon som valt att göra annorlunda. Är man osäker på sitt eget val vill man ofta att det ska finnas ett rätt och ett fel, då kan man välja en gång för alla och sedan ha saken ur världen. Finns det plötsligt flera val samt människor som helt odramatiskt gör lite som de vill tvingas man möta sin osäkerhet och det är jobbigt. I den situationen är det enkelt att skylla på andra och säga att de hetsar när man egentligen borde fundera på varför man blir så provocerad. Kan det vara så att det är Underbara Claras läsare som har en problematiskt relation till träning och kropp och inte Clara? Hennes träning beror ömma punkter inom dem men lösningen på det problemet är knappast att Clara slutar springa eller bara springer i smyg.  

18 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror fullständigt att det är så som du skriver. Om man är trygg i sina egna val så funderar man mindre på vad andra gör. Tror man att det man själv gör är bra lyfter man i stället med glädje fram hur man själv gör (som Clara) utan att peka finger åt andra!

-Ela

sweet365 sa...

Jag håller med delvis. Men samtidigt... jag har valt att låta barnen amma så länge de vill själva. Detta är galet "otillåtet" och redan innan året hade jag fått så många "goda råd" om att sluta amma på bästa sätt, halväcklade "meeeen vadå, AMMAR du hen frtf?!", fantaaaaastiska berättelser fråb väninnor som av missriktad omtanke berättar historia efter annan om hur sköööönt det var när bebis ääääntligen vande av nattamma/amma: friheten, att inte behöva iklä sej "mamma är viktigast i världen för mitt barn"-rollen (för nu kan vemsomhelst mata/ge flaska HALLELUUUUJA) osvosvosv. Det tar aldrig slut. Eller jo, när jag slutade amma öppet.
Kanske är jag osäker, men inte över valet i sej utan över andras ständiga dömmanden. För jag vet att de flesta tycker det är fel. Kanske är det samma ex överviktiga känner när bloggare berättar alla detaljer om sin träning och välmående - inte att folk missunnar eller känner de själva vill göra lika, utan just att det inte är accepterat att va överviktig/otränad.

Nu tycker jag med att underbara clara inte alls skriver hetsigt och det ÄR hennes blogg. Men jag vet att jag hade känt en liten obehaglig magklump om någon storbloggare (som i övrigt var sympatisk osv) hade skrivit upprepande "sluta amma" inlägg med tips, glädjen över att gå en hel dag utan att nån drar i ens kläder osv. FASTÄN jag är säker i mitt val och FASTÄN denne inte uppmanat eller pådvalat något alls.

Men det är kanske bara jag?

Emelie med C sa...

Jag tror att det är summan alla "påtryckningar" som gör att en företeelse upplevs som hets. När man hör samma budskap överallt hela tiden och sällan något som stöttar en i sin egen situation. Hade det varit bara Clara som skrev om träning, eller bara en barnmorska som tyckt att man minsann borde sluta amma, osv, då hade det knappast varit någon som tagit särskilt illa vid sig. Men om man upprepade gånger hör hur det mässas om hur nyttigt träning/amning/flaskmatning är och att alla borde träna/amma/flaskmata, då räcker det nog till sist med att någon bara nämner ämnet för att man ska ledsna direkt. Tom jag som älskar att träna kan bli otroligt less på alla välmenande träningstips som dyker upp här och var. Att vi påverkas av vår omgivning är inte alls konstigt och att lägga över hela ansvaret på den enskilda mottagaren att inte må dåligt av sådana här budskap när det handlar om samhällsstrukturer och inte enskilda händelser, det känns inte särskilt människovänligt.

Anonym sa...

En väldigt viktig fråga att ställa till sig själv , särskilt innan man ger sig på någon annan. Fint att någon satte ord på det såhär, dock tror jag inte det alltid är den enskildes problem, men det tror jag inte du menade att det var heller :)

Anonym sa...

Jag håller inte riktigt med. "Hets" handlar om mer än bara "egen osäkerhet som gör att man känner sig kritiserad när man möter någon som valt att göra annorlunda". Hets handlar om strukturella problem, inte individproblem. Jag har upplevt amningshets och med den menar jag att vårdpersonalen har på olika sätt utövat påtryckningar att jag ska amma, jag har upplevt amningshets genom att personer i min närhet har sagt att "ammar inte man så borde man kanske inte skaffa barn" och "det är ego att inte amma". Dessa föreställningar uppstår i vårt samhälle, i vår kultur eftersom STRUKTUREN signalerar vissa saker. Om avsnittet om flaskmatningen kallas "För dig som inte ammar", om vårdpersonalen tvingas alltid prata om amningen som ett överlägset sätt att mata sitt barn på, om jag som förälder hindras från att få information om ersättningen (till ex så måste man "låtsas" vara vårdpersonal på tillverkarens hemsida för att komma åt info om vad ersättningen innehåller) så handlar det ju inte endast om MIG som individ, endast om "min egen ösäkerhet på mitt val"

Anonym sa...

Jag håller med anonym ovan. Amningshets är inte något som vi inbillar oss och inte heller ett uttryck för vår egna osäkerhet. Vården erbjuder inte kvinnor ett val och inte heller talar om för dem att amning är frivilligt. Det finns kvinnor som ammar trots att de egentligen inte trivs med det och andra kvinnor som ammar trots att amning är en stor plåga för dem. Att överdriva amningens fördelar är något av den största amningshets som finns, eftersom det leder till att kvinnor ammar till varje pris.

Anonym sa...

Förstår faktiskt inte vad personen som skrivit menar. Jag blir inte provocerad när någon äter, tränar, ammar eller jobbar. Däremot om någon ska ha åsikter om hur jag äter, tränar, ammar eller jobbar och skuldbelägga mig för hur jag gör så ,ja DET provocerar mig. Detta uttalande innehåller också så många fördomar om flaskmatande föräldrar. Först och främst är det inte alltid ett val. Sen är det inte så att man är emot ammande bara för att man själv inte ammar. Och slutligen, som någon tidigare påpekade, så visar personen på stor okunskap i hur det faktiskt kan vara att stå utanför normen. Många här har blivit dåligt bemötta, tjatade på, pressats, och ljugits för bara för att de flaskmatar.Förstår faktiskt inte vad personen som skrivit på amningsbloggen menar. Jag blir inte provocerad när någon äter, tränar, ammar eller jobbar. Däremot om någon ska ha åsikter om hur jag äter, tränar, ammar eller jobbar och skuldbelägga mig för hur jag gör så ,ja DET provocerar mig. Detta uttalande innehåller också så många fördomar om flaskmatande föräldrar. Först och främst är det inte alltid ett val. Sen är det inte så att man är emot ammande bara för att man själv inte ammar. Och slutligen så visar personen på stor okunskap i hur det faktiskt kan vara att stå utanför normen. Många har blivit dåligt bemötta, tjatade på, pressats, och ljugits för bara för att de flaskmatar.

Anonym sa...

Märker att frågan om Amningshets skjuter rakt över huvudet på inläggets skapare, men jag ska försöka förklara på ett enkelt och pedagogiskt sätt:
När man gång på gång ifrågasätts varför man inte ammar, av sjukvården, vänner, släktingar, främlingar på stan, läkare som man söker hjälp av för en skadad fot, osv. Då handlar det INTE om MIN syn på mej själv, då handlar det om att andra lägger sig i ett beslut som bara rör mej och min partner.
När man gång på gång förväntas förklara varför man valt det matningssätt man har för människor som inte har det minsta lilla med saken att göra, då är det integritetskränkande och amningshetsande. Det har inget att göra med hur andra valt att göra. Det har att göra med att de tror att de har rätt att bry sig hur JAG valt att göra.

Vill du träna så gör det, jag kommer stötta ditt val även om jag själv gillar min soffa mer.
Vill du äta LCHF så gör det, jag bryr mej inte och kommer fortsätta äta min potatis.
Men om du kommer tala om för mej att jag borde göra saker för att DU tycker att det är viktigt, då är det hets oavsett om det gäller träning, mat, sömn eller matningssätt av bebisar.
DÄR ligger skillnaden mellan att tala om hur man själv gör och det som kallas hets.
Pedagogiskt nog?

Petra sa...

Och det förekommer även en motsatt hets. Med såna som vill tala om för den som ammar hur enkelt det är med flaska, för då vet man ju vad bäbisen får i sig, och att man kan få lite frihet, varför ger du inte flaska istället/oxå? Eller från vården i form av press på att ge tillägg för bebisen inte går upp tillräckligt etc. Det kan upplevas lika hetsande.

Precis som flera ovanstående skriver, det handlar inte om några ömma punkter, det handlar om att inte respekteras för sitt val.

Och självklart mår många dåligt när man känner att man övertalats till något man egentligen inte ville. Oavsett om det gäller att ge en flaska ersättning fast man inte ville eller att fortsätta amma trots obehag!

Julia Ilke sa...

Många Anonyma som kommenterar så svårt att svara er personligt. En generell kommentar från mig ang era kommentarer om vad amningshest innebär är att ni säkert har rätt.
I inlägget belyser jag att det finns personer som upplever sig hetsade bara av att andra berättar om sina val. Det betyder inte att den hets ni beskriver inte finns. Hest är en fråga med flera aspekter och detta var bara en av dem.
Mvh/Julia Ilke

Petra sa...

För den som betvivlar att amningshets finns eller menar att det är något självupplevt så kan jag berätta om den skräckhistoria jag fick höra idag. Det var en kvinna som i femte månaden som bestämt sig för att inte amma och är mycket tillfreds med sitt val, får ändå på förlossningsbordet efter förlossningen en föreläsning om amningens fördelar medan hon sys efter förlossning. Anledning? Jo, BB-personalen kunde inte garantera att hon gjort "ett informerat val" så de kände sig nödgade att upplysa henne just precis där och då.

Anonym sa...

Det är självklart att vården ska informera om amningens fördelar. Bröstmjölk är det bästa för barnet. Att kalla medicinsk rådgivning för 'hets' är patetiskt. Gör man ett aktivt val att inte amma redan innan barnet är fött är jag glad att vården passar på att informera om fördelarna vid förlossningen. Provar man och sedan blir äcklad eller har andra problem så man inte ens kan pumpa ur så ska man självklart ta till ersättning. Men att aldrig ens prova är helt klart ett oinformerat beslut. Bästa tillfället att prova är just på BB. Hets är sånt som sker på forum och dylikt och bland bekanta. Hade ersättning varit det bästa hade vården varit skyldig att informera främst om det istället.

Anonym sa...

Men det är just där vi har problemet anonym, ovan. Amning är INTE alltid bäst för alla barn eller mammor. För en del är det ett helvete och ett mycket bättre val är att flaskmata. Det kan varje kvinna avgöra bäst själv om fördelarna med amning överväger vad det kan kosta henne och barnet fysiskt och psykiskt.

Tänk på att amning faktiskt är frivilligt. Det är inte ens tvunget att prova på innan man fattar sitt beslut, hur mycket detta än provocerar dig.

Hälsningar,
Andrea Nord

Anonym sa...

Skilj på bröstmjölk och amning. Bröstmjölk är alltid det bästa för barnet och därför är vården skyldig att informera om dess fördelar. Att för tidigt födda barn före vecka 30 inte kan överleva på annat än just bröstmjölk säger väldigt mycket. Debatten är så skev när det pratas om amning eller flaskmatning. Det viktigaste är vilken sorts föda man ger barnet.

Anonym sa...

Ja, och man måste amma eller pumpa för att få fram den där bröstmjölken, så det går inte att skilj på det så lätt som du gör ovan. Jag ifrågasätter inte vilken mat som är bäst för ett barn fött vecka 30. Fast det är en mirakel av vår modern tid att dessa barn kan överleva överhuvudtaget. Om de bara hade fötts och ammats hade de flesta av dem dött. Så riktigt så enkelt är det inte.

Petra sa...

En sakupplysning bara. Det finns speciell modersmjölksersättning för tidiga prematurer.

Anonym sa...

Till Petra;

Som prematurmamma vill jag inflika att de mycket för tidigt födda barnen endast kan ta bröstmjölk. 

Det finns prematurersättning men den används inte till barn som är
mycket för tidigt födda. Kommer inte ihåg exakt vecka. Är de alltför tidigt födda är de helt beroende av bröstmjölk, ofta donerad innan mammans mjölk kommit igång.

Prematurers tarmar är extremt känsliga och min son ( född v 29) var tvungen att ta ersättning 1 vecka innan vi skulle åka hem ( då var han 39 v ) då jag inte hann med att pumpa ut den mängd han skulle ha.
Han sondades. Så vi blandade med bröstmjölk och ersättning vilket resulterade i förstoppning och magont direkt.
När vi kom hem började jag helamma och magen blev genast bättre. Men visst är de många som ger specialersättning till sina prematurer när de kommer hem. Inte helt lätt att pumpa ut i flera månader och upprätthålla en mjölkproduktion med ett barn som ofta är sugsvagt.

Saxade från Sagogrynets blogg där hon skriver sitt inlägg om just prematurer och bröstmjölk:

"Bröstmjölk är den bästa näringen för spädbarn. Den är speciellt viktig för sjuka och för tidigt födda barn som vårdas på sjukhus. Genom donerad bröstmjölk kan dessa barn redan från start, innan bröstmjölken från den egna mamman har kommit igång, få en så optimal näringstillförsel som möjligt. För de mycket för tidigt födda barnen finns ingen lämplig modersmjölksersättning och därför är dessa barn helt beroende av donerad bröstmjölk i början av livet."

Läs mer här:
http://sagogrynet.wordpress.com/2013/06/12/donerad-brostmjolk/

/prematurmamman

postdbt sa...

Som många andra har påpekat så är hets rörande hur man matar sitt barn inte något inbillat som beror på ömma punkter utan något som många som går utanför normen upplever när omgivningen anser sig ha rätt att lägga sig i någons val (oavsett om det handlar om att inte amma eller att amma längre än vad normen föreskriver). Julia Ilke, du säger i din kommentar att du ville belysa en aspekt av hets, jag undrar vilken då? Att det finns personer som upplever påtryckningar men som egentligen bara är osäkra?