av Julia Ilke
Elaine Eksvärd skiver idag på sin
blogg att hon bestämt sig för att sluta amma sin son på 14 månader. Så här skriver hon om beslutet:
”Jag
har ammat honom i fjorton månader och
jag skulle förmodligen ammat honom längre om det inte vore för att
han inte är bra med maten. Välling och bröstmjölk räcker gott
och väl om Matheo får välja. Det får han inte, för än så vet
han inte sitt bästa.”
Sonen Matheo äter alltså inte
tillräckligt med annan mat anser Elaine, eller om det är någon
annan som sagt det till henne. Hon skriver inget om att han skulle
växa dåligt så jag gissar att uppfattningen att han äter för lite handlar mer om en idé om hur mycket barn i hans ålder borde äta än
på att det verkligen är ett hälsoproblem att han äter lite.
Välling och bröstmjölk gillar han
dock och jag tycker det är väldigt positivt att Elaine ammat i 14
månader. Valet att ta bort amningen för att få honom att äta mer
tycker jag dock är tråkigt. Tråkigt eftersom hon skriver att hon
egentligen skulle vilja amma längre och tråkigt eftersom man gärna
får amma sina barn till två års åldern enligt WHOs
rekommendationer. Hade jag varit i hennes situation hade jag tagit
bort vällingen om jag ville att pojken skulle äta mer av annan mat.
En annan funderingar handlar om det att barn inte anses veta sitt eget bästa. Det tycker jag är en sanning med modifikation. När det handlar om valet av mat i affären där det finns både bra och dåliga val, hur många timmar man får sitta framför TV:n, om man ska balansera på broräcket eller springa ut i trafiken, ja då måste man som förälder så klart styra sitt barns val. Men när det kommer till mer grundläggande behov som hur länge barnet vill sova, hur mycket närhet det vill ha eller som i det här fallet hur länge och mycket barnet vill amma anser jag inte att vi vuxna nödvändigtvis vet bäst. Snarare tvärtom. Min filosofi är att barn som princip är friska i sina behov. Barn kan det här med att lyssna på sina kroppar, vara i nuet och följa sina känslor, saker som vi vuxna ofta måste gå på kurser för att lära oss igen. Därför borde vi vuxna lyssna mer på våra barn för jag tror de har mycket att lära oss. På grund av hur vi lever med stress, samhällets normer, dåliga matval och vanor, stillasittande osv. tappar vi bort mycket av den friska självklarhet vi hade som barn. Vill ett barn amma tror jag aldrig att det är fel, eller säg mig det barn som svultit för att det fått amma så mycket eller lite hen velat?! Nä, jag tror nog att barnet vet vad det behöver och när det är dags att äta köttbullar så kommer det att visa sig utan att vi vuxna behöver oroa oss för det.