Ombads gå till omklädningsrummet för att amma

För några dagar sedan skrev Eva-Lotta Funkquist ett inlägg här på Amnignsbloggen om hur man vill hålla ammande mor-barn-par utanför samhället. Med s k tabuering motiverar man att i detta fall mor och barn inte kan amma inför andra människor, under de mest skiftande förevändningar. 

I ett badhus i Calgary i Kanada ombads kvinnor att inte amma i vattnet, under förevändningen att deras barn kunde svälja poolvattnet under tiden. Mammorna insåg förstås det orimliga i detta, barnen sväljer snarare mer vatten medan de leker i vattnet än just när e ammar.

Men mammorna fick inte heller sitta på kanten och amma, och inte heller i stolar utan ombads gå till omklädningsrummet.

Badhusföreståndaren förklarar för CBC News att det hela är ett missförstånd och att badvakterna bara ville väl.

Marit Olanders

Skydd

Tippskydd, fallskydd, spjälskydd
måste vi ha
men ensam i sängen och gråta går bra
klämskydd, brännskydd, frigolitskydd
måste vi ha
men sprutor i armen är bra
brandskydd, bilskydd, petskydd
måste vi ha
men lämnad på dagis idag
och tänk
när där inget skydd var
då klarade du det ju
jätte bra

Eva-Lotta Funkquist

Världens värsta curlingföräldrar

Barnläkaren Clas Sundelin och sociologen Dagmar Lagerberg skriver på UNT debatt 9/3 att alla barn måste lära sig att bli civiliserade. De måste lära sig respekt för andras behov, att inte bruka våld, inte ta orimligt mycket plats, inte stjäla och inte ljuga. Alla föräldrar klarar inte att lära barnen det här och de kan därför behöva strukturerat stöd och författarna menar att den kritiserade metoden Triple P kan vara en bra strategi. Att barn behöver gränssättning av vuxna för att lära sig socialt acceptabelt beteende låter ju rimligt, men detta påstående är just inget annat än ett rimligt antagande. Att barn kan lära sig socialt acceptabelt beteende utan tillrättavisningar från vuxna kan man däremot finna stöd för. Helena Knutsson är arkeolog i Uppsala och har skrivit avhandlingen Slutvandrat? Aspekter på övergång från rörlig till bofast tillvaro. Hennes slutsats beträffande umgänget mellan vuxna och barn i jägar- och samlarkulturer är att barnen behandlas med stor fördragsamhet oavsett barnens ålder eller kön. Barnen får mycket kroppskontakt och ammas tills de är flera år gamla. Barn i dessa kulturer får så fri uppfostran att det är svårt för oss att ens förstå. Att barnet har en vilja tycks i sig vara ett tecken på att det barnet vill är rätt. Barnen omges av vuxen tillit som hela tiden förmedlar: Jag tror på dig och din förmåga. Trots den fria och antiauktoritära uppfostran så har många förvånade antropologer konstaterat att barnen i de här kulturerna, jämfört med västerländska barn, uppför sig mycket väl.

Nu lever vi i Sverige inte längre som jägare- och samlare utan i ett modernt samhälle med helt andra krav på samhällsmedborgarna än i ursprungliga kulturer, men kunskapen är ändå viktig. Kulturer som uppfostrar barnen på detta fria och respektfulla sätt kännetecknas nämligen av att fiendskap, våld, grymhet och brott inte förekommer alls eller spelar en ytterst obetydlig roll. Män och kvinnor är jämställda och vinningslyssnad och utsugarmentalitet är ovanligt. Det är alltså samhällen som på många sätt liknar en önskebild av ett samhälle som vi knappt längre vågar tro på.

I det västerländska samhället blir däremot många barn gränslösa. Många barn agerar ut sina impulser utan att tänka efter eller bry sig om vilka konsekvenser det får. Inom anknytningsforskningen har man visat att många av de här barnen lever med föräldrar som kränker deras integritet. Barnens trots följs av en sträng disciplin med inslag av övergrepp, mera trots och till slut ofta eftergivenhet som förstärker det oönskade beteendet. Triple P handlar om att få barnet att göra som den vuxne vill på ett effektivt sätt, främst med uppmärksamhet och positiv förstärkning, men också genom att ignorera barnet och med s.k. timeout. Då kan gränslösa barn fungera socialt acceptabelt om de samtidigt omgärdas med detaljerade regler om vad man får och inte får. Övergrepp från den vuxne kan undvikas eftersom barnet lyder. Att barn gör som vuxna vill är förvisso behagligt, men inte samma sak som att barnet mår bra och roten till det onda; de vuxnas bristande empati och respekt riskerar ju att glömmas bort. Det finns metoder som istället arbetar med att hjälpa föräldrar och förskolepersonal att bemöta barn med empati och respekt och jag tycker att Uppsala kommun skulle ha valt en sådan metod istället.

Eva-lotta Funkquist

I Sverige gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn

Jag läste idag i tidningen att något som utmärker svenskar är en stark tilltro till experter och att inte göra som experterna tycker är rätt kan vara förenat med stark skuld.

Våra idéer om vad barn är och behöver har ändrats flera gånger under de senaste hundra åren. Det som under ett decennium har varit en absolut sanning beträffande barns uppfostran har under nästa beskrivits som helt felaktig av så kallade experter. Ur detta har en syn vuxit fram om hur den goda modern skall vara. Synen kanske kan sammanfattas som en "lagom" tillgänglighet. Barnets behov skall stå i centrum, men inte helt och hållet på bekostnad av mammans behov. Enligt den synen gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn.

Men lika "fel" gör en mamma som ammar för ofta, för länge och på nätterna. En sådan mamma riskerar att bli betraktad som ett överbeskyddande hinder för barnets utveckling. Hon tröttar ut sig själv också, och det omöjliggör hennes möjligheter att var en god mor resten av tiden. Kanske tappar hon sexlusten och kanske orkar hon inte med eventuella syskon till babyn.

"Fel" gör också en mamma som fortsätter att satsa på amningen då hennes uppoffringar är mycket stora och chanserna att lyckas är mycket små. Eftersom då är det ju inte längre för sitt barns bästa kvinnan vill amma, utan för att utmärka sig som en förträfflig mor.

Att tycka att man är en god förälder kanske därför mest handlar om att våga tycka det själv och kanske inte bry sig så mycket om vad någon annan kan tänkas tycka.

Eva-Lotta Funkquist

Snabbguide till WHO-koden

Att läsa igenom WHO-koden och sen alla resolutioner som tillkommit efter att koden kom 1981 kan vara ganska krångligt. Därför blev jag glad när jag upptäckte att WHO har gett ut en pdf med frågor och svar. Det hela är på engelska visserligen men språket är ganska enkelt.

WHO poängterar att amning eller ej inverkar på folkhälsan i alla typer av miljöer, dvs både i rika och fattiga länder. För optimal tillväxt, utveckling och hälsa rekommenderar WHO sex månaders exklusiv amning, och därefter amning med tillägg av annan mat till två års ålder och längre. Skillnaden är att i den rika delen av världen kan man välja bort amningen utan fara för livet. Banr som inte ammas den första månaden löper upp till 25 gånger så stor risk att dö som exklusivt ammade barn.

WHO-koden innebär inte något "förbud" mot bröstmjölksersättning. Den syftar till att ge små barn säker uppfödning, genom amning om det är möjligt eller att alternativ till amning används på ett säkert sätt.

Men bland frågorna och svaren kan man hitta andra intressanta uppgifter. WHO menar att rekommendationen om helamning i sex månader gör att all mat som marknadsförs som lämplig före sex månaders ålder per definition är ersättning för bröstmjölk och därför täcks av WHO-koden:

Since the Code covers products that are suitable for use as a partial or total replacement of breast milk, it should be read in conjunction with current global recommendations for breastfeeding and complementary feeding, such as the Global Strategy for Infant and Young Child Feeding. For example, as the global recommendation is exclusive breastfeeding for six months, any food or drink promoted to be suitable for feeding a baby during this period is a breast-milk substitute, and thus covered by the Code. This would include baby teas, juices and waters.

Enligt detta synsätt borde barnmatsföretagen alltså inte får marknadsföra burkbarnmat som lämplig "från tidigast fyra månader" vilket är fallet i Sverige. Men varje land ska införliva WHO-koden i sin lagstiftning, eller annat regelverk. För Sveriges och andra EU-länders del har EU-kommissionen har gett ut ett direktiv, Kommissionens direktiv 2006/141/EG som bygger på WHO-koden som medlemsstaterna i EU ska implementera. WHO påpekar att Koden är ett minimum, och att olika länder gärna får anta striktare regler.

I pdf:en kan man också läsa om WHO-koden i händelse av katastrofsituationer, om WHO-koden och HIV. God läsning.

Marit Olanders

Vakna, diskrimineringsombudsmannen!

Att amma offentligt kan utan tvekan uppfattas som opassande. Magdalena Ribbing menar att ofrivilliga åskådare både kan ta illa upp och känna obehag, men också att det är stressigt och obehagligt för bebisen.

Om man säger åt gäster på en restaurang att lämna lokalen skulle det enligt den civilrättsliga diskrimineringslagen vara straffbart om den som blev tillsagd blev det på grund av trosuppfattning, sexuelläggning, etnisk tillhörighet eller funktionshinder. Ammande mammor får man dock behandla på detta vis. Med jämna mellanrum får jag historier berättade för mig om kvinnor som ombeds sätta sig att amma i ett annat rum eller på toaletten!

Jag hoppas att diskrimineringsombudsmannen (DO,) som övervakar lagen, någon gång ska ta sig an diskriminering av ammande mammor.

Att uppfatta amning som opassande är ett fullkomligt modernt påhitt. Under nästan hela mänsklighetens historia har amningen skett helt öppet, var som helst, hur som helst och väldigt länge. Det var den borgliga kulturen som på 1800 talet uppfann den privata amningen. Amningen skulle vara en privatsak mellan den lilla och modern och bara pågå ett par månader. Under denna tid var de förpassade till hemmet! Det fysiska skulle särskiljas från det sociala. Strikta regler skulle följas i alla social sammanhang och ett prydhetens kulturmönster växte fram. Ordet bröst blev t.o.m. fult att använda eftersom det kunde förevara i kollektivform (brösten). Den borgerliga befolkningen ersatte ordet bröst med barm.

Mellan amningarna kunde moderns veka natur möjligen lämpa sig för krusning av örngottsband. Ur detta har alltså Magdalena Ribbings känslor angående offentlig amning uppstått. En matbordssituation är enligt henne för stressig för amning och dessutom estetiskt opassande. Och vi har väl alla hört liknande argument av någon annan. Mor och barn ska inte vistas utanför hemmet den första tiden eftersom de behöver lugn och ro. Detta är en form av så kallad tabuering som har i syfte att hålla människor på plats eller utanför. Tabuering innebär att orenhetsstämplar sätts på beteenden som inte är önskvärda i ett samhälle. Människor kommer då aktivt och frivilligt att ändra sitt sociala beteende. Den borgerliga kvinnan gjordes maktlös och lydig genom att hon förpassades till hemmet. Ett av sätten att få dit henne var att göra amningen och bröstmjölken till någonting smutsigt, som inte kunde pågå inför andra människor.

I Sverige ger vi barnen välling

Välling är en svensk företeelse med rötter bondesamhället där välling var en vanlig avvänjningskost. Barnet försågs med en dregellapp för att sedan matas med välling med träsked. Den som matade barnet tog först innehållet i skeden i sin egen mun för att kontrollera att temperaturen var lämplig. Var innehållet för hett spottades det tillbaka i träskålen och så blåste mataren en stund till. En omständlig syssla som ofta sköttes av mormor eller farmor. Under 1900-talet började vällingen att industritillverkas, vilket ledde till att hemlagad välling så gott som upphörde. Industritillverkad välling kokas på komjölk och vetemjöl. Träskeden har ersatts av nappflaskan, en matningsmetod som innebär att barnet kunde få i sig stora mängder välling på ett smidigt sätt, ibland till och med genom att hålla i flaskan själv. En stor andel av de svenska barnen äter välling, kanske så många som 90 procent. Vällingen upplevs ofta som praktisk när barnet ska sluta amma och många föräldrar hoppas på bättre nattsömn när det ”mättande” livsmedlet införs i barnets kost. Många tror att välling är en uttalat hälsosam föda och en sorts räddare i nöden. Om inget annat går ner äter kanske barnet i alla fall välling. För många barn blir vällingen den huvudsakliga kosten.

Men är välling så nyttigt egentligen?

Sambandet mellan vad vi äter och vilka sjukdomar vi får uppmärksammas mer och mer inom forskarvärlden. En del forskare menar att mycket av det vi äter i västvärlden egentligen är helt artfrämmande för människan. Välling består av säd och mejeriprodukter är därför ett livsmedel som vi människor inte alls är anpassade för att äta.

Eva-Lotta Funkquist