Sister Madonna

Av Malin Skinnar

Tänker på den bebådade lilla flickan o grips var år av hennes saga... Hur förklarade hon sin välsignelse den unga..den ömma. Egentligen alltså? O de trenne männen? Gåvor o vånda! Oj... jag gråter av berättelsen... hur kunde det gå sådär... Gullegumman så liten o ovetande.... 

Och hennes livsledsagare.. Vilken stor man. Som kunde härbärgera himmelska utsagor som sanning o förhålla sig därtill. Och att berättelsen sen levde kvar - där han var stöttepelaren.. o samtidigt utanför... 

Märklig legend där kvinnan egentligen inte kunde göra sådär vare sig gudar talat eller ej...och inte heller mannen... eller; absolut inte mannen... 

Förundran ... 

Just nu är det välsignelsetider bland flera av mina vänner ... lätta små begynnelser i skör o hemlig väntan. Små liv boende i mjuka magars varma skrymslen... 

Julevaka ... 

Och sötnygullefjunet Ellesiri lyckoflicka hos Rebecca systra mi! Du finns lilla födda! Tänk va!!!!! 

... Det vyssas o lindas.. pussas o nussas.. matas o pysslas, sjungs o lyssnas och jag ser ut över skaren... Det kommer några sällan skådade herremän.. tvärs över slätten. Från fjärran land med stjärnefallet det stora vid midnatt... Förbi gränsspärrar, människorhandlare och hemska vakter. Hit. Hit till oss med budskap om liv och leverne. Om försöken att finnas oavsett var man är född. Med liv. Med gåvor om existens mitt i kometregnet.. 

Skall spana. Här är kolsvart. Man ser oändligheten om natten om man måste. Iskallt. Stilla. Jag kommer å se.

Jag ser ... 

Men vad gör jag om de kommer hit? Vill de sova runt min brasa. Tre vise män på min stora fäll. Måste bli långa berättelser som väntar. 

Välkommen främling som behöver plats att föda eller skydd för natten... kanske resten av ditt liv. 

Vi är många som vill hjälpa. Öppna. Och skydda. 

Välkommen. 

Nya flottfarare är välkomna ombord på http://www.facebook.com/Malinsverige

Detta tryck o många andra finns att beställa för hugade via min FB blogg. 

Diar lugnt i stjärnljus

av Inanna

Ni vet dikten av Elmer Diktonius. En av de få jag kan recitera. Varje advent gråter jag lite, nuförtiden av både minnen och lättnad eftersom det blev så bra- ändå! Kram till alla förlossningsdeprimerade.

Det finns ett barn,

ett nyfött barn-

ett rosenrött, nyfött barn.

För sex år sen var det mitt barn. Hon var tre veckor gammal när jag hängde upp adventsstjärnan med henne i sjalen på mitt bröst och jag var som förlamad, skräckslagen och hade en rivande ångest inuti. Hon var perfekt, underbar, så mjuk och god jämfört med den usla mamma hon hade att ty sig till.

Och barnet kvider-

det gör alla barn.

Och modern för barnet till sitt bröst;

då tystnar det.

Så gör alla mänskobarn.

Och taket är ej alltför tätt-

det är ej alla tak.

Och stjärnan sticker

silvernosen genom springan

och söker sig till den lillas huvud;

stjärnor tycker om barn.

Och vi ammade, jag satt, jag låg, jag läckte, jag grät i kudden och i den lilla pyjamasmagen storlek 50. Långa långa nätter, många timmar väntandes på den grå gryningen då ångesten lättade lite och ljudet av mannens dusch fick mig att slumra en kvart. Nätter när jag bara väntade, på att vakuumet och ORON skulle ge sig av. Och hela tiden i den där yrseln, adventsstjärneljuset, sömnbristen, desillusionen om att något fattades mig, snurrade den sista versen.

"Och modern blickar mot stjärnan

och förstår-

alla mödrar förstår.

Och trycker lillungen skrämd

till sitt bröst-

men barnet diar lugnt i stjärnljus;

alla barn diar lugnt i stjärnljus".

Förföraren

Upplagt av Marit Olanders


Hur många kvinnor har jag ej förfört!
En del gav spenbarn bröstens saft
och andra kvinnor väntade barn.

Och åter andra, som besinningslöst
för vind och våg sitt ett års gamla barn
ha lämnat i sinnesyrslat rus

sig till mig klänga ... Och om sedan barnet
i orosångest började att gråta
så vände sig den unga modern sakta

blott med den sköna kroppens övre del
mot barnet, men den nedre, skönare
blev kvar hos mig - hos mig! - helt orörlig ...

Amr-Il-Kais

Från diktsamlingen Kärleksdikter från hela världen
valda av Olof Lagercrantz
och utgiven av Bonniers förlag 1956.
Översättning: Oscar Björkholm.

150 gram

150 gram måste hon gå upp
annars blir det tillägg
Hon kan få hjärnskador
Det sista fäste, det syntes
Inga fler frågor?
Halvtimmen tog slut precis när den skulle

Eva-Lotta Funkquist

Bunden

Du binder henne till dig, sa dom
och se, hon springer längst av alla
Leker, leker
inte bunden av någon
allra minst av mig
som sorgsen tänker
att hon aldrig vill sitta i mitt knä
Bunden? Nej inte bunden av någon

Eva-Lotta Funkquist

12 veckor förtidigt

Med rumpan först
såg hon livet
12 veckor tidigt
Skräck, skuld och många tårar
ingenting förgivet
Någon måste ha felat
så klart är det jag
Livets gåva i beslag
så det går inte att ställa krav
Rätta in sig i ledet och tycka
att vården är fenomenal

Eva-Lotta Funkquist

Gatsten

Kasta gatsten kan va bra
när man vill säga
så här tycker jag
men amma lite här och var
funkar faktiskt också bra
alltid är det nån som säger
usch och fy
och hur dom gör
och jag tänker
lilla vän
vad i livet fattas dig

Eva-Lotta Funkquist

Skydd

Tippskydd, fallskydd, spjälskydd
måste vi ha
men ensam i sängen och gråta går bra
klämskydd, brännskydd, frigolitskydd
måste vi ha
men sprutor i armen är bra
brandskydd, bilskydd, petskydd
måste vi ha
men lämnad på dagis idag
och tänk
när där inget skydd var
då klarade du det ju
jätte bra

Eva-Lotta Funkquist

En bur

Varför har du
tagit med en bur
till ditt barn?
frågade den mörka kvinnan
och aldrig mer
kunde hon lägga
sitt barn
i spjälsängen

Eva-Lotta Funkquist

Soraya

Rak och rustad gick hon in
för att konstatera vad hon redan visste
Från var sitt håll vid bröstet låg
två små röda knytten
Fyra år och hon förkunnade
vad hon trodde att hon måste
Jag är med pappa nu
han är bra, ja faktiskt mycket bättre
Rummet stannade ett litet slag
vi blev alla stilla
tills den mörka kvinnan sa
mitt allt, min enda
min Soraya lilla
spelar ingen roll vad du tycker
dig jag älskar mest av alla
nu och alltid, Soraya lilla.

Eva-lotta Funkquist