DN Debatt om lagförslaget

av Julia Ilke

DN Debatt publicerar idag två debattinlägg angående den nya lagen som förbjuder reklam för ersättning.

Agnes Wold debatterar mot förslaget och får svar från Ingrid Rönn Hyttsten, Cecilia Kauppi och Susanne Gräslund.

Agnes Wold "Det är orimligt att förbjuda reklam för flaskmatning."

Ingrid Rönn Hyttsten, Cecilia Kauppi och Susanne Gräslund "Amning främjar hälsan även hos svenska barn."

Nytt förbud mot reklam för ersättning

av Julia Ilke

I veckan tar regeringen beslut om att förbjuda företag från att marknadsföra bröstmjölksersättning och relaterade produkter som t.ex. nappflaskor. Sedan tidigare finns WHO-koden som reglerar marknadsföringen och som företag har som policy att följa men nu ska det alltså bli olagligt att bryta mot den. Den synliga skillnaden kommer inte bli märkbar eftersom maknadsföringen redan är hårt reglerad men däremot kan lagen ses som ett principiellt beslut där regeringen lägger sig om en kvinna ska amma eller inte. Information om ersättning har man dock fortfarande rätt att få så jag tänker att det mer handlar om att reglera företagens reklam än ett försök att styra kvinnors val att amma eller inte.

Igår debatterade Carina Sjögren från Amningshjälpen och Andres Nord från Föreningen flaskmatning i Sverige frågan i Studie Ett i P1. Lyssna på inslaget här.

Landet där man får amma eller ge ersättning

av Julia Ilke

Svenska Dagbladet publicerade den 11 augusti en lång artikel om amning med namnet ”Landet där mamma ska amma”.

I artikeln ifrågasätts att svenska myndigheter följer WHO-koden och främjar amning då man menar att ”den är utformad efter den verklighet som mammor i u-länder lever i”. Till viss del har artikelförfattaren rätt, WHO-koden antogs 1981 för att främja amning och reglera hur ersättning marknadsförs sedan det uppdagats att barn i u-länder dött i miljontals sedan deras ersättning blandats med orent vatten. Men även om orsaken till att koden antogs just då och med den bakgrunden så innehåller den mer än ”bara” riktlinjer om marknadsföring av ersättning. (Läs mer om koden.) Att påstå detta och därefter dra slutsatsen att man i Sverige ger amningsråd anpassade efter u-länder tycker jag är överdrivet och förvrängt.

I artikeln intervjuas ett par som ger ersättning till sitt barn då han efter fyra dagar utan ordentlig amning blev så svag att de tvingades åka till akuten där han omgående gavs ersättning. Andreas Herbt, som är verksamhetschef för kvinnoklinikerna i Malmö och Lund, beklagar i artikeln det som hände familjen och menar att det är ett misstag. Jag kan bara hålla med för givetvis är det tråkigt när det blir som det blev för den här familjen och i det här specifika fallet var det så klart bra att ersättning fanns. Det är dock ett extremfall som jag inte tror representerar majoriteten av de som väljer att använda ersättning. Jag undrar också vad som hänt om familjen stannat kvar längre på BB? Borde det inte vara så att ingen skulle få åka hem från BB förrän amningen verkligen kommit igång, mamman känner sig trygg och hon vet vart hon ska vända sig om det blir problem? Tanken är säkert att det ska vara så på BB men uppenbarligen släpptes dessa föräldrar hem ändå och min personliga erfarenhet är också den att vi fick åka hem utan att särskilt mycket tid lagts på att kolla att amningen verkligen fungerade. Som tur är hade jag egna kunskaper samt en syster som kunde hjälpa mig men det har inte alla och i ensamheten och utan erfarenhet är det oundvikligt att blir oöverkomligt svårt för många. Lösningen på detta kan vara att ta till ersättning och påstå att Sverige är för amningsfokuserat. En annan lösning är att föräldrar inte skickas hem med en BB-journal där det står att amningen fungerar när den i verkligheten inte gör det. 

Skulden många känner när amningen inte fungerar kommer i princip alltid upp när man talar om ersättning. Frågan är dock om inte denna skuld borde delas av flera? Självklart har man som blivande förälder ett eget ansvar att skaffa sig kunskap om amning och vilka problem som kan uppstå men det vore nog inte helt fel om det pratades mer om just problemen på BB, mvc och liknande. Kanske låter man bli i tron att det ska skrämma bort mammor från att vilja amma och kanske informerar man inte om ersättning i tron om att det då kommer att väljas för lättvindigt. Kanske har jag fel men jag undrar om effekten inte istället blir den motsatta. Känner man bara till hur viktigt och bra det är med amning men inte att såriga bröstvårtor är vanligt de första dagarna är inte alls konstigt om många blir rädda för smärtan och känner sig totalt misslyckade när det inte går lika enkelt och bra som de trott. Att man inte talar om ersättning tror jag också bidrar till att debatterna om amning/ersättning alltid blir så heta och infekterade. Såväl amning som ersättning omgärdas av så många myter och idéer att det är svårt att föra vettiga samtal om sakerna. En del av lösningen kan vara att informera mer om både amningens och ersättningens för- och nackdelar samt att stödet till nyblivna föräldrar ökar så att bristen på hjälp och viktig kunskap aldrig är det som sätter käppar i hjulet för en fungerande amning.

är det någon som hetsar eller är det din ömma punkt som berörs?

av Julia Ilke

Amningshets, flaskhets, hälsohets, karriärshets, träningshets, inredningshets...det finns många saker det hetsas om idag, eller det finns åtminstone många saker man kan låta sig hetsas av. För vems ”fel” är det egentligen när någon känner sig hetsad?

I vissa fall, som i frågan om främlingsfientlighet, är det för mig solklart att det handlar om någon som medvetet hetsar. När syftet är att påverka andra och skaffa fler följare till sitt tåg ja då tycker jag man kan tala om hets. Men när man anklagar någon för att hetsa när denna bara talar högt om sina tankar och sin livsstil är det någon helt annat. Kan man verkligen beskylla den personen för att hetsa eller ligger istället ansvaret hos den som känner sig hetsad?

Jag tänker bland annat på bloggaren Underbara Clara som nu när hon börjat träna anklagas för att sprida osunda ideal och träningshetsa. Det enda Clara gör i mina ögon är att berätta att hon börjat träna regelbundet och att hon gillar det. Det finns ingen osunt i detta och hon försöker inte övertala någon annan att göra samma sak. Ändå tolkar folk det som träningshets och vissa av hennes läsare uppmanar henne att ta ansvar för idealen hon nu sprider.

Jag frågar mig vad det är som gör att folk upplever sig bli hetsad när andra berättar om hur de tränar, äter, ammar eller jobbar? Jag tänker mig att det handlar om en egen osäkerhet som gör att man känner sig kritiserad när man möter någon som valt att göra annorlunda. Är man osäker på sitt eget val vill man ofta att det ska finnas ett rätt och ett fel, då kan man välja en gång för alla och sedan ha saken ur världen. Finns det plötsligt flera val samt människor som helt odramatiskt gör lite som de vill tvingas man möta sin osäkerhet och det är jobbigt. I den situationen är det enkelt att skylla på andra och säga att de hetsar när man egentligen borde fundera på varför man blir så provocerad. Kan det vara så att det är Underbara Claras läsare som har en problematiskt relation till träning och kropp och inte Clara? Hennes träning beror ömma punkter inom dem men lösningen på det problemet är knappast att Clara slutar springa eller bara springer i smyg.  

idealiskt så skulle detta vara en helt odramatisk fråga

av Julia Ilke

I senaste numret (6/2013) av tidningen Föräldrar & Barn har man som tema ”Bryta normer”. Fem sidor ägnas åt normbrytaren att välja flaskmatning istället för amning och för dem som tycker det är ett spännande ämne vill jag rekommendera tidningen.

Johanna Stenius som varit med och startat föreningen för Flaskmatning i Sverige har gjort en intervju med barnläkare Stefan Johansson och så skriver hon även personligt om varför hon valde att ge flaskan till sina barn.

Som ni läsare redan vet så är allt som handlar om flaskor och amning hett och känsligt och hur och vad man än säger och gör så tycks man alltid reta upp någon. Det är dock inte fel att ibland bara lyssna på andras åsikter och upplevelser utan att värdera och tycka till. Det enda jag väljer att tycka till om är att ge tummen upp för det barnläkaren Stefan Johansson säger i intervjun med honom, nämligen ”Idealiskt så skulle detta vara en helt odramatisk fråga. Barnet behöver mat och kärlek för att växa och utvecklas, det är det det viktigaste. Och anknytning till barnet och känslan av samhörighet, handlar inte bara om matning."

Går det verkligen lika bra med flaskan?

av Julia Ilke

”Det går så klart lika bra med flaskan” är ett påstående som dyker upp nästan varje gång amning är uppe för debatt. Det är som att flaskan måste få ett erkännande för att det fortsatta samtalet om amning inte ska kunna beskyllas för att vara en del av den här så kallade ”amningshetsen”, men jag frågar mig vad man egentligen menar? Ur vilka aspekter går det lika bra? Är det i fråga om anknytningen som bröstet är utbytbart mot en flaska? Är det näringsinnehållet som anses vara detsamma? Är det barnets medfödda behov av att suga som tillfredsställs lika bra med plastnappar? Frågetecknen är flera men jag har nog aldrig hört någon som förklarar vad de egentligen menar när de påstår att det går lika bra med flaskan.

En aspekt där det INTE går lika bra med flaskan är när det kommer till innehållet i bröstet versus innehållet i en flaska ersättning och effekterna detta har på barnets hälsa och utveckling. Unicef har gått igenom forskningen och sammanställt en lista med effekterna av att växa upp på bröstmjölk eller ersättning. 

Unicefs slutsats är att barn som växt upp på ersättning löper en ökad risk för:

- infektioner i mage- och tarm

- infektioner i luftvägarna

- urinvägsinfektioner

- öroninfektioner

- allergiska besvär som eksem och astma

- diabetes typ 1 och 2

- övervikt

- leukemi

- plötslig spädbarnsdöd

Barn som fått bröstmjölk har bättre/lägre risk för:

- Neurologisk utveckling

- Kolesterolvärden

- Blodtryck

- Mun- och tandhälsa

- Hjärt- och kärlsjukdom senare i livet

- Cancer

Ska man tro Unicef får man väl nästan säga att påståendet om att det går lika bra med flaskan är en sanning med modifikation, eller?

Återgå till helamning

Av Marit Olanders

En av de allra vanligaste frågorna till oss hjälpmammor i Amningshjälpen rör hur man gör för att lyckas skippa tillägg och komma tillbaka till helamning.

Det är ofta någon inom vården som har föreslagit föräldrarna att börja ge barnen ersättning som "tillägg". Det kan bero på att personen inte har tyckt barnet har gått upp tillräckligt i vikt. Detta trots att samma person har intygat att barnet har mått utmärkt bra, att längtillväxten har varit tillfredsställande och att det verkligen inte finns några som helst tecken på att barnet lider någon brist. Ändå rekommenderar man tillägg av bröstmjölksersättning för säkerhets skull och återbesök inom kort tid.

Jag brukar fråga om mamman har fått några råd om hur hon ska göra med amningen innan hon börjar ge ersättning, men precis som Magda Sachs visade i sin studie av BVC-besök i England händer det ofta att vården, BB eller BVC, enligt mammorna inte har gett några konkreta råd vad gäller amning eller amningsteknik, inte ens förhört sig om hur mamman ammar, utan bara sett att viktkurvan planar ut lite och direkt rekommenderat ersättning.

Tillmatning med ersättning är oftas lätt att införa, men svårare att bli av med. Det kan leda till att amnignen trängs ut mer och mer. Ger man ersättnignen med nappflaska kan det leda till besvär med amningen, att barnet inte vill ta bröstet.

Att återgå till helamning innebär att man får göra två saker. Dels få barnet att vilja komma till bröstet igen och dels att öka mjölkbildningen.

Komma tillbaka till bröstet
Fråga dig själv: Finns det någon tid på dynget eller några situationer där amnignen funkar bättre? hur kan du ta tillvara på det som funkar? funkar det t ex bättre när bafrnet är halvsovande - så passa på att amma då!
Du kan också prova att börja om från början. Fick ni en stilla stund på förlossningen hud mot hud där barnet fick söka sig fram till bröstet i sin egen takt? Gör likadant nu - gå till sängs eller lägg dig i en soffa med ditt barn, avklädd på överkroppen och med bafrnet i bara blöjan på sin höjd.
Passa på när allt känns bra - barnet är vaket och lugnt, inte proppmätt och inte vrålhungrigt. Låt barnet ta sig fram till en bröstvårta i sin egen takt, utan att forcera det. Hjälp det tillrätta om det känns rätt, men låt barnet visa vägen.

Öka mjölkproduktionen
Ju lägre trycket är i mjölkgånganra desto snabbare ökar möjlkproduktionen. Därför är det bra att amma så ofta det går. Det är helt okej att amma på ena sidan tills barnet släpper av sig själv,amma på andra sidan och gå direkt tillbaka på "första" bröstet igen, så att barnet kan få i sig den mjölk som har nybildats under tiden. Hur ofta och länge man orkar och behöver amma på detta sätt är individuellt. Men det är inte farligt eller dåligt på något sätt.

Pröva också bröstkompression.forma handen till ett U och ta tag om bröstet när barnet ammar och du hör att det sväljer på varje elelr vartannat sugtag. Pressa mjkt ihop handen. Det gör att mjölkflödet ökar. därmed ökar efterfrågan på mjölk och följaktligen nybildnignen av mjölk.

Ta det lugnt. Ät och drick sånt som du tycker om. Vila med din bebis. Låt hushållsarbete vänta. Kanske kan någon annan passa eventuella storasyskon, eller ni ser extra mycket på film eller läser bilderböcker tillsammans. Kanske behövs det några dagar när du sätter amningen i första rummet och låter andra åtaganden vänta. Så smångom kommer du antaligen att kunna amma jämsides med andra sysslor.

Trappa ner på ersättning
Upplever du att nappflaskor stör amningen så fundera på att ge ersättning med tesked, kopp eller tillmatningsset/sond på bröst. Norska Ammehjelpen har filmklipp om hur man koppmatar och gör ett eget tillmatnignsset, på norska kallat "hjelpebryst" här.
 Och här har Eva-Lotta skrivit om hur man kan ge ersättning i kombination med amnign, co hhur man trappar ner på ersättningen.

Har du kämpat med delvis amning? Hur gick det för dig? Berätta!

Amning tar tid

Av Marit Olanders



Här är en målning av Carl Larsson där Karin ammar ett av barnen. Jag tittar på Karin, på hennes kroppshållning och ansiktsuttryck. Det här är ingen madonnabild av den fulländade friden. Kryper det i kroppen på henne där hon sitter och ammar?  Vad ska hon hinna mer innan dagen är slut?

Amning tar tid. Den behöver få ta tid för att fungera. De minsta barnen behöver få ta tid. På Karin Larssons tid var det en självklarhet. Inställningen att barn skulle ligga för sig själv och skonas från sinnesintryck låg ännu en bit in i framtiden när det här utspelade sig. Ingen kunde antagligen tänka sig något så bisarrt som att amma efter klockan, och inte när barnen pep. Ingen kunde tänka sig att ignorera barns skrik eller att folk på fullt allvar skulle säga att skrik var bra för det tränade lungorna.

Så Karin Larsson satt i sin soffa och ammade.

För några år sedan hade jag förmånen att lyssna på ett föredrag av den australiensiska ekonomen och feministen Julie Smith, som bland annat har forskat om amningens betydelse för samhällsekonomin, och kommit fram till att sett till en hel befolkning, Australiens i Smiths fall, sparar samhället stora pengar på att barn ammas enligt WHO:s rekommendation.

Julie Smith har också undersökt vad bebismammor i Australien lägger sin tid på. I genomsnitt ägnade mammor till tre månaders barn sexton timmar i veckan åt amning, ammade 49 gånger i veckan och 19 minuter per gång. Mammor till barn på nio månader ammade under 8 timmar i veckan, 28 gånger à 17 minuter vardera. Flaskmatning tog mindre tid, även om man också räknade med tidsåtgången för att värma/tillaga ersättning och diska.

De ammade barnen också mer burna, hållna och tröstade, och denna känslomässiga omsorg visade samma mönmster över dygnet som amningen - fler och kortare tillfällen dagtid, och färre och längre tillfällen nattetid.

Små barn har stort behov av fysisk närhet. När man ammar får barnet den kroppsliga närheten så att säga på köpet. Amning går inte att skynda på (inte utan risk att mjölkproduktionen påverkas negativt i alla fall). Flaskmatning innebär inte nödvändigtvis att barn får mindre kroppskontakt, men det kan göra det. Kanske man som flaskmatande förälder får tänka lite extra på att bära och hålla sitt barn.

Var lär sig BVC om uppfödningsfrågor?

Av Marit Olanders

"BVC får inte informera om flaskmatning" är en vanlig uppfattning och många som inte får ordnign på amningen och inte heller får veta hur de ska gåra när de flaskmatar lämnas i sticket. Även i senaste Amningsnytt bekräftas att det blir tyst på BVC när mamman slutar amma, och hon får itne samma fakta kring nyföddhetsperioden som ammande mammor, vilket skribenten tycker är fel.

Men visst får BVC informera om flaskmatning! I WHO-koden står inget om att information om flaskmatning inte skulle vara tillåtet eller önskvärt. Tvärt om står det allra först i WHOkoden, i artikel 1, att syftet med hela WHO-koden är att göra spädbarnsuppfödningen säkrare - genom att skydda och främja amning och se till att det finns riktig information om bröstmöjlksersättning så att den används på rätt sätt.

Så jag undrar, var kommer denna passivitet ifrån?
Vem ansvarar för vidareutbildning till BVC om spädbarnsuppfödning?

Dagens disclaimer är att amningsinformationen på BVC också har brister. Enligt Amningsnytts undersökning i höstas var det bara en av 73 BVC som gav rätt generella råd om amning.

Amningsbloggens nappflasktest del 5

"Kommer inget sött"

Av Marit Olanders

Amningsbloggens expertammare Katrin*, 6,5 år, testade sju nappflaskor för Amningsbloggens räkning. Katrin ammade regelbundet fram till 5,5 års ålder och ammar fortfarande av och till. Framför allt tyckte hon att ingen av de testade nappflaskorna liknade bröstet, vilket tillverkarna påstod. Men hon hade också kommentarer om vad som kom ut ur flaskorna, som testades med vatten.

Katrin påpekade flera gånger att det inte kom bröstmjölk ut flaskorna. ”Det kommer inget sött” sa hon om Bambinos flaska, och om Esskas ”Kommer vatten och ingen bröstmjölk”.

Bröstmjölk har en speciell, söt smak. Smak och konsistens ändrar sig också under pågående amning, då mjölken först är mer söt och läskande och sedan gradvis blir fetare och rundare i smaken. Även om det är bröstmjölk i flaskan har vi inte kommit dithän att vi kan efterlikna denna gradvisa övergång från förmjölk till eftermjölk.

Också vad gäller bröstmjölk och bröstmjölksersättning skiljer sig smaken åt. Bröstmjölk har en sötare, rundare smak, medan bröstmjölksersättning har en mer endimensionell smak.


*"Katrin" är ett fingerat namn

Här finns information om flaskmatning!

Av Marit Olanders

Det finns ingen skriftlig information att få om flaskmatning, varken från bokbranschen eller landstinget mer än några sidor på Landstingets webb 1177.se. Inte ett enda informationsblad finns att sticka i händerna på undrande föräldrar, påstår Petra Jankov Picha i sin bok Att flaskmata.

Jag känner till dessa:

Till dig som inte ammar - 8 sidor med bland annat känslor kring att inte amma, näring och närhet, konktreta matningstips och omgivningens attityder, pdf från Karolinska universitetssjukhuset.

Boken Barnliv av Katerina Janouch är en modern, mestadels vederhäftig bok om att ha barn, från graviditet till nästan vuxen. I den finns ett avsnitt vid namn "Att mata i flaska" med konkreta tips kring val av nappflaskor och ersättning, hur man flaskmatar och hygien.

I Sugen på livet, Amningshjälpens skrift om att lära sig amma som jag har gjort, finns en sida med konkreta tips på flaskmatning.

Barnliv och Sugen på livet står med i litteraturlistan i Att flaskmata och ändå ignorerar Petra Jankov Picha att det finns skriven information om flaskmatning i dem. Kanske menar hon att det borde finnas skriven informaiton om flaskmatning utan en massa information om amning också, men det är inte det hon säger.

Till dig som inte ammar verkar hon ha missat. Hon skrev om den på sin blogg i augusti men nämner den inte i sin bok. Det bekräftar Jankov Pichas bild av att vården inte delar ut information om flaskmatning (till henne själv t ex), men att hon som journalist som skriver en bok i ämnet missar den är anmärkningsvärt.

Bilden att vården inte delar ut information om amning bekräftas också av att boken Leva med barn, som har delats ut till tusentals föräldrar på BVC genom åren, har mycket få ord om flaskmatning. Jag har utgåvorna från 1995, 2002 och 2008 och det står just ingenting om flaskmatning i någon av dem. Leva med barn är i och för sig ingen höjdarbok när det gäller att förklara hur man får amning att fungera heller.

Ny bok om att flaskmata

Av Eva-Lotta Funkquist

Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".

Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.

Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.

Valmöjlighet

Av Marit Olanders


- För att öka amningsstatistiken erbjöds kvinnor ingen valmöjlighet, förnekas information och istället får vi amningspropaganda. Sedan blir vi trakasserade när vi inte vill amma, säger Andrea Nord på Att flaskmata.

Jag är helt för att föräldrar som vill flaskmata från start eller när ifrån som helst ska få hjälp och stöd att göra detta. Men enligt resultaten i Att flaskmatas enkät börjar de flesta att amma men tvingas ge upp för att de inte får det att fungera.

Det är ett välkänt problem att föräldrar får otillräckliga eller rent av destruktiva råd om amning. Föräldrar får veta att deras barn bör ammas, men inte hur de ska göra för att få det att fungera. Jag ser ingen motsättning i att både verka för lyhört sakkunnigt stöd till å ena sidan flaskmatande föräldrar och å andra sidan lyhört sakkunnigt stöd till ammande föräldrar.

Får man otillräcklig hjälp med sin amning blir amning i praktiken inget val. Då har man ingen valmöjlighet utan tvingas att flaskmata. Man kan förstås ändå vara nöjd med flaskmatningen, men den kommer sig inte av ett fritt val.

Autism, amning och täta födslar

Av Eva-Lotta Funkquist

Forskning har visat att täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. Särskilt stor är riskökningen om barnen föds tätare än med ett års mellanrum. Läs här.

I den här artikeln resonerar man kring det faktum att amning förhindrar täta födslar på grund av att ägglossningen uteblir om mamman ammar frekvent. I så kallade jägar- och samlarkulturer föds barnen oftast inte tätare än vart fjärde år. Artikelförfattarna menar att den ökade risken med autism vid täta födslar är en situation skapad av flaskuppfödning.

Förtydligande 13/6: Det här inlägget väckte känslor och jag tror att ett förtydligande är bra.

Författarna till studien har inget svar på varför täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. De resonerar kring att det kan ha med folat- eller järndepåer hos mamman att göra. Dessa riskerar alltså att vara lägre då barn föds tätt eftersom det tar tid för kvinnans kropp att återhämta sig.

Den andra artikelns författare menar att människans ursprungliga amningsmönster innebär ett skydd mot för täta födslar och därmed risken att kvinnans kropp utsätts för en förtidig belastning i form av en ny gravidiet. När amningen på många håll i det moderna samhället (runt år 1900) började bytas ut mot flaskmatning försvann skyddet. Ungefär samtidigt började pediatriker ge amningsråd som innebar att skyddet inte längre fungerade, även om barnet ammades fullt. En del av de råden ges fortfarande. I USA ökar antalet täta födslar.

Naturligvis ska ingen skuldbeläggas. Täta födslar och flaskmatning är en del av vår kultur. Den som vill eller måste flaskmata, och samtidigt undvika täta födslar, kan i Sverige komma runt problemet genom att använda andra preventivmedel (men detta är inte accepterat eller tillåtet i alla kulturer). Samtidigt bör det framhållas att risken på individnivå att ett barn ska utveckla autism på grund av täta födslar är väldigt liten.

Ingen av artiklarna (eller mig veterligen några studier överhuvudtaget) innehåller något om att flaskmatning av barn leder till autism eller att flaskmatande mammor beter sig på något speciellt sätt som skulle leda till att barnet riskerar att få autism. Jag tror att någon kommentator har uppfattat det så.

Flaskuppfödning triggar depression

Av Eva-Lotta Funkquist

Edinburgh Posnatal Depression Scale (EPDS) är en enkät som är utformad för att hitta nyblivna mammor som är deprimerade. Studier har visat att kvinnor som flaskuppföder sina barn får högre poäng på enkäten och alltså oftare är deprimerade jämfört med kvinnor som ammar då de är nyblivna mammor. Det här sambandet kvarstår även då man kontrollerar för faktorer som kvinnans ålder, utbildningsnivå, civilstånd och inkomst. I den här artikeln resonerar man kring hypotesen att orsaken till det skulle vara att flaskuppfödning medför att den hormonförändringar som sker i samband med att amningen etableras uteblir. Depressionen skulle i sin tur bero på att kvinnan upplever en förlust av barnet pga av likheter i kvinnans kroppsliga skeenden vid de här två situationerna (utebliven amning pga falskuppfödning eller för att barnet dör). Klicka på rubriken kan du se EPDS-enkäten.

Kan man låta en bebis sköta ätandet själv?

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag såg en gång en flicka som, när hon skulle äta, fick nappflaskan uppriggad av föräldrarna i bilbarnstolen. Sen fick hon liksom sköta ätandet själv. Trots att hon bara var ett par månader var hon van att hantera situationen och sträckte sig, på ett egendomligt vis, envist efter flaskan. Men ibland orkade hon inte riktigt, utan gav upp för att återhämta sig lite.

Synen fastnade på näthinnan. Den drabbade mig hårt. Jag ville hjälpa henne. Men hur?

Jag tror att de flesta föreställer sig att matandet av ett spädbarn fyller en alldeles speciell roll i barnets utveckling. Att hur matandet sköts kommer att spela roll för hur barnet senare mår. Att matandet helst ska vara lustfyllt både för den som matar och för barnet självt.

Härom dagen iakttog jag något som fick mig att fundera. En familj på väg till fjällen lunchade. En pappa satt och matade ett litet spädbarn med nappflaska. Samtidigt talade han i sin mobiltelefon. Barnet föreföll inte få det stöd det behövde för att äta. Det slog mig att jag tänkte: det där ser illa ut. Samtidigt tänkte jag: hade jag tyckt samma sak om jag hade sett någon amma och prata i mobiltelefonen samtidigt?

I samma stund kom mamman. Hon stönade och lyfte barnet ur pappans famn. När hon satt sig för att mata barnet färdigt spärrade hon menande upp ögonen mot mig. Sen log vi åt varandra i samförstånd; nej, så matar man inte ett spädbarn. Eller?

Om flaskmatning och ersättning på engelska

Av Marit Olanders

Det har kommit en ny, uppdaterad version av brittiska The Baby Friendly Initiatives guide till föräldrar om bröstmjölksersättning. Du hittar den här.
Det finns också en pdf till vårdpersonal på samma sida. Scrolla ner till slutet av textne så ligger det pdf:er som länkar där.
Det finns också en länk till en sida från brittiska hälsodepartementet om säkerhet vid flaskmatning. Den innehåller bra bilder på hur man tillreder bröstmjölksersättning och hur man steriliserar flaskor, nappar och eventuell annan utrustning. Och så påpekar den en viktig sak: Ersättningspulver är inte sterilt utan kan innehålla Enterobacter sakazakii eller, mer sällsynt, Salmonella. Även om pulvret är förpackat i en förseglad förpackning kan det innehålla bakterier. Därför råder brittiska myndigheter alla att blanda ersättning med vatten som håller minst 70 grader.

Koka upp vatten i vattenkokaren, låt det svalna i högst 30 minuter innan det blandas med pulvret. Vid 70 grader kan man fortfarande bränna sig av vattnet/ersättningen, så sedan måste ersättningen kylas under kallvattenkranen innan man ger det till barnet. Man kan droppa lite ersättning på handleden för att se om det har blivit tillräckligt kallt. Läs mer i broschyren direkt.

Här skiljer sig de brittiska råden från de svenska. Senast jag var i kontakt med Livsmedelsverket om hur man ska blanda ersättning, tidigare i år, fick jag veta att det är tillverkarens anvisning som gäller. Nestlés ersättning skulle blandas med vatten på 40 grader, om jag inte minns fel. Är det då så att det pulver från Nestlé som säljs i Sverige är sterilt? Gissningsvis inte, eftersom det tillverkas i Holland och antagligen kommer från samma ställe som det som finns att köpa i England.

En annan sak som skriften från NHS tar upp är hygienen runt omkring tillredningen. De råder föräldrar att rengöra och desinficera den yta där man gör tillredningen, tvätta händerna innan man sätter igång och spara inte ersättnign i mer än två timmar.

Och: Lämna aldrig barnet ensamt med nappflaskan.

Det är svårt att hitta information om flaskmatning...

...sägs det ibland, jag googlar,

69.400 resultat på 0.14 sekunder.

Av Eva-Lotta Funkquist

Röster om amning

Av Marit Olanders

Nu stänger snart utställningen Mötesplats: Röster om amning som hart funnits på Arbetets museum i Norrköping sedan i juni. Och i helgen var jag äntligen där.

Arbetets museum menar att amningsfrågan tar tempen på samtiden eftersom den visar hur synen på vården, barnet och föräldrarna förändras över tid. Utställningen ger också röst åt både föräldrar, barn och vårdanställda. Jag tänker att de har ansträngt sig för att alla ska känna sig välkomna och bekräftade och tyvärr tycker jag att tonen blir lite hukande, ursäktande. Allt är lika bra. Man ska inte känna skuldkänslor för att man inte ammar för man kan ju ge närhet med flaska också. Visst kan man, men inte ett ord om att det är svårare. Svårare att låta flaskmatningen få ta den tid den behöver, svårare att låta barnet bestämma takten och inte forcera det att äta upp, svårare att tänka på att klä av sig för att ge hudkontakt vid varje flaskmatning. Och svårare att stå emot trycket att låta mormor, farmor och andra ivriga "hjälpare" att vara med och mata.

Trots att de flesta barn i Sverige ammas åtminstone någon tid i livet och två tredjedelar fortfarande ammas på sin halvårsdag, visas flaskmatning på lika många foton som amning. Det är inte många av vare sig det ena eller andra, vilket känns ganska konstigt. Fler flaskmatningsbilder än amningsbilder är entydigt positivt laddade. En amningsbild visar en institutionsmiljö från kanske 1930-talet, där kvinnor sitter på rad och ammar barn i krypåldern under uniformklädda sköterskors överinseende. En annan amningsbild visar en i och för sig glad bebis som ligger intill en mamma med gigantiska bröst och dessa enorma bröst, och den glada bebisen, står i bjärt kontrast till de känslor av osäkerhet och otillräcklighet som förmedlas i citat från mammor på skärmarna.

Utställningen kretsar kring föräldrarna, barnet och vårdpersonalen. En skådespelare på en skärm ikläder sig omväxlande mammans och BVC-sjuksköterskans roll och säger olika, autentiska citat. Men föräldrarna och sjuksköterskorna är ryckta ur sitt sammanhang. Visst finns det en bakgrundstext om WHO-koden och amningspolitiken i Sverige de senaste decennierna, men kopplingen mellan policydokumenten och nyblivna familjers verklighet framstår som ganska diffus. Dessutom finns det ett allvarligt sakfel i texten om WHO-koden. Det står nämligen att kodens syfte är att skydda amningen. Det är det inte. Enligt artikel 1 är WHO-kodens syfte att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning". Här bidrar tyvärr Arbetets museum till den badwill på felaktiga grunder som WHO-koden har drabbats av på senare år.

Den brittiska amningsforskaren Magda Sachs påpekar i sin doktorsavhandling om vägning av spädbarn på BVC att distriktssköterskorna snarare än att vara ett stöd för mammorna sitter fast i ett hierarkiskt system där de själva lyder under hälsomyndigheter, barnläkare och det nationella programmet för barnhälsoövervakning. Tillsammans ska distriktssköterskorna och mammorna sköta barnen – som är längst ner i botten på hierarkin. Det perspektivet förklarar varför det blir så fel ibland i mötet mellan föräldrar och vårdpersonal. Det är synd att det inte kommer fram. Här heller.

Passa gärna på och se utställningen innan den plockas ner från lokalerna i Norrköping. Sista dag är på söndag. Gratis inträde. Sedan ska utställningen på turné i landet men det vet jag tyvärr inte mycket om.

Amning, folkhälsa och ilska

Av: Eva-Lotta Funkquist


I en litteraturstudie gick man igenom publicerade artiklar om amning och hälsa hos barn födda efter fullgången tid, publicerade mellan åren 2004-2009. Författaren framhåller att ammade barn växer långsammare. Vidare konstateras att amning av spädbarn har positv påverkan på barnets intelligens och på barnets senare hjärt- och kärlhälsa. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Somliga menar att det här är ett bakvänt sätt att resonera på och att resonemanget spelar barnmatsindustrin i händerna. Bröstmjölk är barnets förväntade uppfödning. Då kan bröstmjölk inte leda till högre intelligens, bättre hjärt- kärlhälsa eller annorlunda tillväxt. Fokus flyttas från barnmatsindustrins ansvar för ersättningarnas kvalité och innehåll till föräldrars uppfödningsval. Den som vill och lyckas kan välja "det bästa", till övriga tillhandahålls det "näst bästa".

Som en jämförelse kan man smaka på följande påstående: Rökfrihet skyddar mot lungcancer. Jag tror att de flesta uppfattar det här resonnemanget som bakvänt.

Är detta en bagatell eller är det faktiskt en av förklaringar till att många som inte ammar känner skuld? De ger inte barnet "det bästa" utan har valt det "näst bästa". Skulden skapar kanske i sin tur ilska som då riktas mot dem som uppfattas hävda att "bröst är bäst" och det kanske ofta är de röreler som värnar om amning. Amningshjälpen anses t.ex. ofta hävda att att bröst är bäst trots att vi inte använder den argumentationen.