Fri amning och tidiga signaler

av Julia Ilke

Det pratas en del om fri amning och det är den amnings"metoden" som idag uppmuntras av BVC. Motsatsen till fri amning är styrd amning då man ammar efter klockan snarare än efter barnets signaler. För ett par generationer sedan, på 50- och 60-talet, var det vanligt med styrd amning och mammor fick lära sig att de skulle amma var fjärde timme på dagen. Att amma så sällan är ingen bra idé, dels för att barn ofta vill amma oftare än så och dels för att det riskerar att försämra mjölkproduktionen och då särskilt i början när den ska komma igång. Har man ammat fritt några månader kan de flesta ha amningspauser på flera timmar utan att vare sig barn eller mamma mår dåligt men i början behöver man amma ofta ofta.

Vad innebär då fri amning? Jo det betyder att barnet får amma när det visar tecken på att vilja det. De första veckorna kan det betyda att man ammar i princip dygnet runt och med ett äldre barn kan det innebära att brösten plockas fram mitt i leken på öppna förskolan. Givetvis får man som mamma styra amningen en del även om det handlar om fri amning. Är man till exempel inte bekväm med att amma inför andra kan man vänta en stund och gå till en plats som känns ok.

Det här med att man ska amma när barnet visar tecken på det då? Många tror att gråt och skrik är barns främsta signal på att vilja amma. Den bilden hade jag innan jag fick barn och framförallt innan jag läste högskolekursen Amning och Bröstmjölk och fick lära mig om barnets tidiga signaler.

Som du ser på bilden ovan så är gråt och skrik de sista barnet tar till. Långt innan dess visar barnet tecken genom att vrida huvudet från sida till sida (letar efter bröstet), öppna munnen och suga på sin hand. Det är vid dessa signaler man ska ge bröstet och inte vänta tills barnet är så desperat att det gråter. Från barnets synvinkel är det självklart varför man som mamma ska lära känna och svara an på dessa tidiga signaler, men sett ur mammans och amningens synvinkel så är det också mycket lättare att amma ett lugnt barn än ett som gråter. När barnet gråter åker nämligen tungan upp i gomen vilket hindrar amningen. Har du någon gång försökt att amma ett gråtande barn vet du att det kan vara stört omöjligt. Barnet måste ofta lugnas först innan det kan amma, men eftersom det är just amma det vill kan det vara svårt att lugna det på något annat vis... ja du förstår, det blir en ond cirkel där både mamma och barn nog blir rätt stressade. Stressen i sin tur kan göra att mjölken sedan inte vill rinna till eftersom stresshormonerna hindrar amningshormonet oxytocin. Nu kan det vara en riktig cirkus hemma i soffan med ett gråtande barn som verkligen vill amma och en genomstressad mamma vars mjölk vägrar att rinna till. Någon som känner igen sig?

Landet där man får amma eller ge ersättning

av Julia Ilke

Svenska Dagbladet publicerade den 11 augusti en lång artikel om amning med namnet ”Landet där mamma ska amma”.

I artikeln ifrågasätts att svenska myndigheter följer WHO-koden och främjar amning då man menar att ”den är utformad efter den verklighet som mammor i u-länder lever i”. Till viss del har artikelförfattaren rätt, WHO-koden antogs 1981 för att främja amning och reglera hur ersättning marknadsförs sedan det uppdagats att barn i u-länder dött i miljontals sedan deras ersättning blandats med orent vatten. Men även om orsaken till att koden antogs just då och med den bakgrunden så innehåller den mer än ”bara” riktlinjer om marknadsföring av ersättning. (Läs mer om koden.) Att påstå detta och därefter dra slutsatsen att man i Sverige ger amningsråd anpassade efter u-länder tycker jag är överdrivet och förvrängt.

I artikeln intervjuas ett par som ger ersättning till sitt barn då han efter fyra dagar utan ordentlig amning blev så svag att de tvingades åka till akuten där han omgående gavs ersättning. Andreas Herbt, som är verksamhetschef för kvinnoklinikerna i Malmö och Lund, beklagar i artikeln det som hände familjen och menar att det är ett misstag. Jag kan bara hålla med för givetvis är det tråkigt när det blir som det blev för den här familjen och i det här specifika fallet var det så klart bra att ersättning fanns. Det är dock ett extremfall som jag inte tror representerar majoriteten av de som väljer att använda ersättning. Jag undrar också vad som hänt om familjen stannat kvar längre på BB? Borde det inte vara så att ingen skulle få åka hem från BB förrän amningen verkligen kommit igång, mamman känner sig trygg och hon vet vart hon ska vända sig om det blir problem? Tanken är säkert att det ska vara så på BB men uppenbarligen släpptes dessa föräldrar hem ändå och min personliga erfarenhet är också den att vi fick åka hem utan att särskilt mycket tid lagts på att kolla att amningen verkligen fungerade. Som tur är hade jag egna kunskaper samt en syster som kunde hjälpa mig men det har inte alla och i ensamheten och utan erfarenhet är det oundvikligt att blir oöverkomligt svårt för många. Lösningen på detta kan vara att ta till ersättning och påstå att Sverige är för amningsfokuserat. En annan lösning är att föräldrar inte skickas hem med en BB-journal där det står att amningen fungerar när den i verkligheten inte gör det. 

Skulden många känner när amningen inte fungerar kommer i princip alltid upp när man talar om ersättning. Frågan är dock om inte denna skuld borde delas av flera? Självklart har man som blivande förälder ett eget ansvar att skaffa sig kunskap om amning och vilka problem som kan uppstå men det vore nog inte helt fel om det pratades mer om just problemen på BB, mvc och liknande. Kanske låter man bli i tron att det ska skrämma bort mammor från att vilja amma och kanske informerar man inte om ersättning i tron om att det då kommer att väljas för lättvindigt. Kanske har jag fel men jag undrar om effekten inte istället blir den motsatta. Känner man bara till hur viktigt och bra det är med amning men inte att såriga bröstvårtor är vanligt de första dagarna är inte alls konstigt om många blir rädda för smärtan och känner sig totalt misslyckade när det inte går lika enkelt och bra som de trott. Att man inte talar om ersättning tror jag också bidrar till att debatterna om amning/ersättning alltid blir så heta och infekterade. Såväl amning som ersättning omgärdas av så många myter och idéer att det är svårt att föra vettiga samtal om sakerna. En del av lösningen kan vara att informera mer om både amningens och ersättningens för- och nackdelar samt att stödet till nyblivna föräldrar ökar så att bristen på hjälp och viktig kunskap aldrig är det som sätter käppar i hjulet för en fungerande amning.

Börja om från början

Av Marit Olanders

Helt nyfödda barn är inte hjälplösa i den miljö de har utvecklats för att vara i, brukar den sydafrikanske läkaren Nils Bergman påpeka. Miljön han menar är mammans bröstkorg. Hjärta mot hjärta håller barnet värmen, får smekningar och hör kärleksfullt småprat - och har mat inom räckhåll. Det är fascinernade att se hur ett blött, nyfött barn målmedvdetet sätter av mot en bröstvårta och börjar suga när det nått sitt mål.

I teorin, i alla fall. I verkliga livet är det många som inte får en så idyllisk födsel. Av olika anledningar har inte barnet fått utnyttja sina reflexer att själv ta sig fram till bröstvårtan. Amningen kanske aldrig riktigt kom igång. Eller barnet kanske blev skrämt av att personal grep det om nacken och förde ihop med bröstet när det inte var redo, s k hands on-teknik. Eller barnet börjar strula vid bröstet av någon annan anledning. Känslomässigt kan det vara mycket jobbigt för mamman, som kan känna sig ratad, att barnet inte vill vara hos henne eller ha hennes mjölk.

Då kan man börja om från början. Passa på en gång när allt känns lagom, ditt barn inte är fölr hungrigt och inte för mätt. Klä av dig och barnet. Lägg dig bekvämt tillbakalutad,  och lägg barnet på mage på din bröstkorg/mage. Låt det ta tid ocgh lägg märke till vad barnet gör. Börjar det röra på huvud och händer? snmackar det med läpparna? Gapar? Tar det handen mot en bröstvårta och sedan till munnen? Hjälp barnet att hitta rätt, om det känns bra, men forcera inget utan låt barnet visa vägen.

Se Ammehjelpens film om att börja om från början.

Nils Bergman har framför allt intresserat sig för prematura barn men även fullgångna barn behöver hudkontakt. Läs mer på Nils Bergmans hemsida.

Mjuka upp spända bröstvårtor

Av Marit Olanders

Den första tiden efter förlossningen kan det hända att brösten blir enormt utspända och hårda. Man kan tro att det är mjölk som har "runnt till" som spänner ut brösten men ofta är det faktiskt som de svullnar. Svullnaden kan göra att barnet får svårare att ta tag och att man har svårare att släppa ifrån sig mjölken. Får man då rådet att mjölka ur lite mjölk med pump för att lätta på trycket kan det göra att svullandne blir värre.

I stället kan man göra ett mottryck mot bröstvårtan med fingarna, Cottermans grepp, precis innan man ammar. Man håller fingrarna lätt böjda, på jämnt avstånd från varandra, och trycker sedan in dem mot bröstkorgen runt basen på bröstvårtan. mna hålelr kvar fingranra (med kortklippta naglar) i en minut eller så. mna kan nynna på en barnvisa under tiden, hellre än att se på klockan, vilket kan vara stressande.

Trycket gör att överskottsvätska flyttas bakåt och inåt. Banret kan lättare ta ett tillräckligt stort tag och amma mer effektivt och mjölken komemr lättare ut.

Räcker det inte med ena handens infgrar och en minut kan man trycka med fler fingraro ch under upp till tre minuter, enligt Jean Cotterman. Mer finns att läsa på Amningshjälpens hemsida.

Film: Se vad barnet gör och hjälpa det på vägen

Av Marit Olanders

Barnet visar vägen och mamman följer efter, och hjälper barnet att göra vad det ska, är budskapet i denna fantstiskt fina film där man ser många olika bebisar ta tag. Se den, sprid den!

E tar tag

Text & foto: Marit Olanders

E är fem månader och helammas. Jag lyckades fota en fin bildserie på dem när E tar tag. Tack Jenny, mamma till E, för att jag fick lägga upp bilderna här!

Länktips: Bilder på barnets position och tag om bröstet

Av Marit Olanders

Mångsidiga Sagogrynet publicerar egenhändigt skapade teckningar på hur barnets position vid bröstet påverkar taget om bröstvårtan. Jag har haft förmånen att se film inifrån barns munnar under pågående amning, på en föreläsning med en läkare från University of Western Australia i Perth. Filmen var gjord med ultraljusteknik och man såg verkligen hur långt in i munnen bröstvårtna låg. Faktiskt ännu lite längre in än hur Sagogrynet har ritat det, ända bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen. KLänn efter med tungan var din egen övergång är och betänk att spädbarn visserligen har mindre mun men att övergången till mjuka gimmen ligger längre bak i munhålan än på vuxna.
Har barn ytligare tag finns risken att bröstvårtan kläms mellan hårda gommen och tungan, med smärta och risk för sår hos mamman som följd.
Länk till Sagogrynets inlägg här.

Söndagsbio: Barnet tar tag

Av Marit Olanders

Norska Ammehjelpen tyckte det saknades bra och tydliga amningsfilmer så de bestämde sig för att producera egna. Filmerna finns på Ammehjelpens hemsida men också på youtube, vilket gör att jag kan lägga upp dem här.

Här kommer en film där man tydligt ser hur ett barn tar ett stort tag.