Av Eva-Lotta Funkquist
Barn som ammas som små får mindre ofta hjärt- och kärlsjukdomar i vuxen ålder. Forskningen är omfattande och har förbryllat forskarna en aning eftersom ingen har kunnat ge en bra förklaring. Ett förslag har varit att barn som blir ammade tillhör en socialt privilegierad subgrupp i vilken hjärt- och kärlsjukdomar är mindre vanligt. Hypotesen emotsägs av att i de studier där fenomenet först påvisades var barnen födda före andra världskriget och då var inte amning kopplat till socialgruppstillhörighet på samma sätt som idag. En annan hypotes har varit att bröstmjölk innehåller speciella näringsämnen som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar (t.ex. long-chain polyunsaturated fatty acids) och som inte går att framställa till bröstmjölkersättningar. Ytterligare en att bröstmjölksersättning innehåller ämnen som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar (t.ex. sodium). Den allra färskaste hypotesen kallas för tillväxtaccelerationshypotesen. Ammade barn växer långsammare än flaskmatade barn. Proteinhalten är väldigt låg i bröstmjölk (vanligtvis ungefär hälften mot i ersättning) och protein är det näringsämne som mest påverkar tillväxten.
En olycklig omständighet är att de tillväxtkurvor används idag i Sverige är framtagna på barn som är födda på 70-talet, då ju amningsfrekvensen var väldigt låg i Sverige. Det innebär att barn kan uppfattas ha en långsam tillväxt på felaktiga grunder och dessutom, och av den orsaken, kan föräldrarna få rekommendationen att ge barnet bröstmjölksersättning.
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
onsdag 30 juni 2010
Tillägg första veckan påverkar amningstidens längd
Av Eva-Lotta Funkquist
Amningssituationen i Norge har många likheter med den i Sverige. I en norsk studie visade det sig att barn som gavs tillägg i form av vatten, sockervatten eller ersättning under första levnadsveckan fick en kortare amningsperiod. Kejsarsnitt och amningsproblem var också förenat med kortare amningsperiod. Att vårdrutiner på sjukhuset är amningsvänliga är alltså mycket viktigt.
Förresten, sockervatten och vatten, ges det på BB i Sverige?
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
Amningssituationen i Norge har många likheter med den i Sverige. I en norsk studie visade det sig att barn som gavs tillägg i form av vatten, sockervatten eller ersättning under första levnadsveckan fick en kortare amningsperiod. Kejsarsnitt och amningsproblem var också förenat med kortare amningsperiod. Att vårdrutiner på sjukhuset är amningsvänliga är alltså mycket viktigt.
Förresten, sockervatten och vatten, ges det på BB i Sverige?
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
150 gram
150 gram måste hon gå upp
annars blir det tillägg
Hon kan få hjärnskador
Det sista fäste, det syntes
Inga fler frågor?
Halvtimmen tog slut precis när den skulle
Eva-Lotta Funkquist
annars blir det tillägg
Hon kan få hjärnskador
Det sista fäste, det syntes
Inga fler frågor?
Halvtimmen tog slut precis när den skulle
Eva-Lotta Funkquist
Varför amma i över två år - varför inte?
Av Marit Olanders
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
tisdag 29 juni 2010
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma!
Av Eva-Lotta Funkquist.
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma, skrev någon uppmanande efter ett tidigare inlägg. Det gör vi väl någon gång då och då, men jag kan inte låta bli att tycka att det där är lite kul. Jag tänker mig att det är som att jag skulle gå in på Boxningsbloggen (om det nu finns någon sådan) och tycka att skribenterna där borde skriva om människor som inte tycker om boxning. Jag menar, om det finns en boxningsblogg, så är säkert de som skriver där rätt urusla på att skriva negativt om boxning. Jag skulle helt säkert klara uppgiften bättre själv.
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma, skrev någon uppmanande efter ett tidigare inlägg. Det gör vi väl någon gång då och då, men jag kan inte låta bli att tycka att det där är lite kul. Jag tänker mig att det är som att jag skulle gå in på Boxningsbloggen (om det nu finns någon sådan) och tycka att skribenterna där borde skriva om människor som inte tycker om boxning. Jag menar, om det finns en boxningsblogg, så är säkert de som skriver där rätt urusla på att skriva negativt om boxning. Jag skulle helt säkert klara uppgiften bättre själv.
Är det OK att snacka skit om småbarnsamning?
av Marit Olanders
Jag står på en bar och pratar med en studiekamrat från slutet av 80-talet. Vad gör du nu för tiden frågar han. Skriver om amning, säger jag och fiskar upp senaste Amningsnytt ur väskan och visar. Han ser lite förvånad ut så jag fortsätter:
- Du kan inte tro så mycket det finns att skriva om. Det finns så mycket fördomar och myter i omlopp.
- Amningshets, säger han och nickar.
Jag nickar också och låter ämnet falla.
Att det finns en medvetenhet i samhället om amningshetsen som fenomen snuddar Kim Hazzelius vid i en ny C-uppsats i etnologi vid namn Standardmjölk - om amningslängd och normalitet. Hon har undersökt hur barndom och föräldraskap formas och hur vi ringar in det som är normalt. Genom att amma blir mammor goda mödrar och genom att sluta amma efter en viss tid visar de att de tar ansvar för barnens självständighet. Så genomsyrar amningsnormen synen på normalt svenskt föräldraskap.
Både icke/korttidsammande och kvinnor som ammar längre tid avviker från amningsnormen. I sina intervjuer fann Hazelius att det finns en medvetenhet om icke/korttidsammandes utsatta situation, som hennes informanter uttryckte sig mycket försiktigt om.
Samma medvetenhet fanns inte om att även de som ammar längre tid känner sig utsatta och t o m aktivt motarbetas i sin amning. Hazelius informanter uttryckte fler öppet negativa attityder mot långtidsamning. Flera av hennes intervjupersoner var kvinnor som ammade längre tid än normen, och de tenderade positionera sig mot dem som ammade ännu längre än de själva.
Kim Hazelius ger fler exempel på hur amning av barn över en viss ålder marginaliseras, något som jag återkommer till här på Amningsbloggen. Ett av hennes exempel är dock att amningen marginaliseras genom att man tar för givet att ett mor-barn-par har slutat med amningen. Det här är en autentisk replik från ett BVC-besök med ett 11 månader gammalt barn:
Nu ska ni väl snart sluta amma, så jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Barnet i frågade ammade sista gången vid fem och ett halvt års ålder.
Jag står på en bar och pratar med en studiekamrat från slutet av 80-talet. Vad gör du nu för tiden frågar han. Skriver om amning, säger jag och fiskar upp senaste Amningsnytt ur väskan och visar. Han ser lite förvånad ut så jag fortsätter:
- Du kan inte tro så mycket det finns att skriva om. Det finns så mycket fördomar och myter i omlopp.
- Amningshets, säger han och nickar.
Jag nickar också och låter ämnet falla.
Att det finns en medvetenhet i samhället om amningshetsen som fenomen snuddar Kim Hazzelius vid i en ny C-uppsats i etnologi vid namn Standardmjölk - om amningslängd och normalitet. Hon har undersökt hur barndom och föräldraskap formas och hur vi ringar in det som är normalt. Genom att amma blir mammor goda mödrar och genom att sluta amma efter en viss tid visar de att de tar ansvar för barnens självständighet. Så genomsyrar amningsnormen synen på normalt svenskt föräldraskap.
Både icke/korttidsammande och kvinnor som ammar längre tid avviker från amningsnormen. I sina intervjuer fann Hazelius att det finns en medvetenhet om icke/korttidsammandes utsatta situation, som hennes informanter uttryckte sig mycket försiktigt om.
Samma medvetenhet fanns inte om att även de som ammar längre tid känner sig utsatta och t o m aktivt motarbetas i sin amning. Hazelius informanter uttryckte fler öppet negativa attityder mot långtidsamning. Flera av hennes intervjupersoner var kvinnor som ammade längre tid än normen, och de tenderade positionera sig mot dem som ammade ännu längre än de själva.
Kim Hazelius ger fler exempel på hur amning av barn över en viss ålder marginaliseras, något som jag återkommer till här på Amningsbloggen. Ett av hennes exempel är dock att amningen marginaliseras genom att man tar för givet att ett mor-barn-par har slutat med amningen. Det här är en autentisk replik från ett BVC-besök med ett 11 månader gammalt barn:
Nu ska ni väl snart sluta amma, så jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Barnet i frågade ammade sista gången vid fem och ett halvt års ålder.
måndag 28 juni 2010
Är det jobbigast att amma eller sluta amma?
Av Marit Olanders
Livsmedelsverket håller på och ser över råden om mat till spädbarn och småbarn, och även då rekommendationerna om amning. Det är sju år sedan Sverige antog nuvarande rekommendationer, dvs helamning i sex månader (försiktigt uttryckt att bröstmjölken räcker som enda föda de första sex månaderna) och därefter amning med tillägg av annan mat hela det första levnadsåret eller längre.
WHO:s globala rekommendation för amning är, med tillägg av annan lämplig mat fr o m sex månader till två års ålder eller längre. Skälen för detta är att amning främjar hälsan för mor och barn i både rika och fattiga länder. Förutom att amning minskar risken för diarré, öroninflammation och lunginflammation nämner WHO att amning främjar mammans hälsa, genom att minska risken för bröst- och äggstockscancer och öka avståndet mellan graviditeterna. Jag vet att många kvinnor i rika länder kan bli gravida trots tätt ammande, jag är själv en av dem, men för andra uteblir ägglossning och mens under en längre period, t o m flera år för en del. Amning fortsätter att vara ett säkert sätt att ge barn mat. Det är också miljövänligt på flera sätt.
Trots allt detta satte Livsmedelsverkets och Svenska Barnläkarföreningens Expertgrupp Pediatrisk nutrition gränsen vid ett år. Det svenska föräldrar skulle få veta var att det var fördelaktigt att amma hela det första levnadsåret eller längre. Varför inte två år?
Jag frågade John Perlhagen, då ledamot i expertgruppen, för Amningsnytts räkning när Sverige skulle nå dit.
- Det tror jag inte vi orkar fram till, med hänsyn till småbarnsföräldrarna, svarade han i Amningsnytt 4/03. Det gjorde att de tonade ner amning efter ett år. Nu är det bara en av sex kvinnor som fortfarande ammar vid ettårsdagen.
Samtidigt kan amningen upplevas jobbigare för att man hela tiden får höra att det ska vara jobbigt. Det finns kvinnor som ger efter för omgivningens tryck och slutar amma, mot sin egen vilja. Amning är starkt förknippat med spädbarn i Sverige. Fördomarna om amning av barn som kan gå och prata har vi nog alla hört. Kvinnor som fortsätter att amma berättar ofta att de fortsätter av bara farten, det fungerar och det finns ingen anledning att sluta. Det är omgivningens tryck som är det jobbigaste. För dem blir det ett välkommet stöld att åtmionstone WHO tycker att de gör något bra.
För några år sedan stötte jag ihop med en gammal bekant på stan. Hennes man hade råkat ut för en svår olycka och svävade mellan liv och död. Min bekant hade en ettochetthalvtåring som hon ammade. Någon, möjligen på BVC, hade föreslagit att hon skulle sluta amma. Kanske var det sagt i omsorg, på grund av krisen i familjen. Men för min bekant var det sten på börda att börja avvänja en tuttglad toddlare ovanpå allt annat. Hon var märkbart lättad när jag sa att det inte fanns någon anledning att sluta om båda trivdes med amningen.
Livsmedelsverket håller på och ser över råden om mat till spädbarn och småbarn, och även då rekommendationerna om amning. Det är sju år sedan Sverige antog nuvarande rekommendationer, dvs helamning i sex månader (försiktigt uttryckt att bröstmjölken räcker som enda föda de första sex månaderna) och därefter amning med tillägg av annan mat hela det första levnadsåret eller längre.
WHO:s globala rekommendation för amning är, med tillägg av annan lämplig mat fr o m sex månader till två års ålder eller längre. Skälen för detta är att amning främjar hälsan för mor och barn i både rika och fattiga länder. Förutom att amning minskar risken för diarré, öroninflammation och lunginflammation nämner WHO att amning främjar mammans hälsa, genom att minska risken för bröst- och äggstockscancer och öka avståndet mellan graviditeterna. Jag vet att många kvinnor i rika länder kan bli gravida trots tätt ammande, jag är själv en av dem, men för andra uteblir ägglossning och mens under en längre period, t o m flera år för en del. Amning fortsätter att vara ett säkert sätt att ge barn mat. Det är också miljövänligt på flera sätt.
Trots allt detta satte Livsmedelsverkets och Svenska Barnläkarföreningens Expertgrupp Pediatrisk nutrition gränsen vid ett år. Det svenska föräldrar skulle få veta var att det var fördelaktigt att amma hela det första levnadsåret eller längre. Varför inte två år?
Jag frågade John Perlhagen, då ledamot i expertgruppen, för Amningsnytts räkning när Sverige skulle nå dit.
- Det tror jag inte vi orkar fram till, med hänsyn till småbarnsföräldrarna, svarade han i Amningsnytt 4/03. Det gjorde att de tonade ner amning efter ett år. Nu är det bara en av sex kvinnor som fortfarande ammar vid ettårsdagen.
Samtidigt kan amningen upplevas jobbigare för att man hela tiden får höra att det ska vara jobbigt. Det finns kvinnor som ger efter för omgivningens tryck och slutar amma, mot sin egen vilja. Amning är starkt förknippat med spädbarn i Sverige. Fördomarna om amning av barn som kan gå och prata har vi nog alla hört. Kvinnor som fortsätter att amma berättar ofta att de fortsätter av bara farten, det fungerar och det finns ingen anledning att sluta. Det är omgivningens tryck som är det jobbigaste. För dem blir det ett välkommet stöld att åtmionstone WHO tycker att de gör något bra.
För några år sedan stötte jag ihop med en gammal bekant på stan. Hennes man hade råkat ut för en svår olycka och svävade mellan liv och död. Min bekant hade en ettochetthalvtåring som hon ammade. Någon, möjligen på BVC, hade föreslagit att hon skulle sluta amma. Kanske var det sagt i omsorg, på grund av krisen i familjen. Men för min bekant var det sten på börda att börja avvänja en tuttglad toddlare ovanpå allt annat. Hon var märkbart lättad när jag sa att det inte fanns någon anledning att sluta om båda trivdes med amningen.
söndag 27 juni 2010
Amma med HIV
Av Eva-Lotta Funkquist
I dagens Svenska Dagbladet står det om amning och HIV. Varje år smittas 200 000 barn av HIV via amning. Två nya studier visar nu att om mamman eller barnet får bromsmedicin mot HIV under amningen stoppas smittspridningen och den livsnödvändiga bröstmjölken är inte smittsam. Att inte amma i ett u-land innebär en mängd olika hälsorisker. Varje år dör 1.5 miljoner barn för att de inte ammas. Nu finns det alltså hopp, men ett stort problem kvarstår att lösa. Vem ska betala medicinerna? Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
I dagens Svenska Dagbladet står det om amning och HIV. Varje år smittas 200 000 barn av HIV via amning. Två nya studier visar nu att om mamman eller barnet får bromsmedicin mot HIV under amningen stoppas smittspridningen och den livsnödvändiga bröstmjölken är inte smittsam. Att inte amma i ett u-land innebär en mängd olika hälsorisker. Varje år dör 1.5 miljoner barn för att de inte ammas. Nu finns det alltså hopp, men ett stort problem kvarstår att lösa. Vem ska betala medicinerna? Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
lördag 26 juni 2010
Håkan Jaensson, en icke värdig bröstprisvinnare?
Av Eva-Lotta Funkquist
Jag tar ut boken ur hyllan och slår på måfå upp en sida för en provsmak innan jag lånar den. Ögonen fastnar på:
Han pratade om sina barnböcker. Om hur han satt några kvinnor på plats som hade velat ge honom "bröstpriset" en gång. I en av hans barnböcker - Jag såg jag ser - är det en bild av ett par kvinnobröst. Han skulle få det satiriska "bröstpriset", men lyckades avväpna de där kvinnorna på nåt sätt.
(Ur Myggor och Tigrar av Maja Lundgren, sid 129)
Avväpna? Nej Håkan Jaensson, det lyckades du inte med, du fick bröstpriset, som inte på något sätt är satiriskt, 1998 för barnboken Jag såg, jag ser.
Men du kanske inte riktigt var värdig priset? Eller? Snopet? Nå ja, jag känner till värre felrekryteringar.
Och varför slog jag upp just den sidan? Boken innehåller 509 stycken.
Jag tar ut boken ur hyllan och slår på måfå upp en sida för en provsmak innan jag lånar den. Ögonen fastnar på:
Han pratade om sina barnböcker. Om hur han satt några kvinnor på plats som hade velat ge honom "bröstpriset" en gång. I en av hans barnböcker - Jag såg jag ser - är det en bild av ett par kvinnobröst. Han skulle få det satiriska "bröstpriset", men lyckades avväpna de där kvinnorna på nåt sätt.
(Ur Myggor och Tigrar av Maja Lundgren, sid 129)
Avväpna? Nej Håkan Jaensson, det lyckades du inte med, du fick bröstpriset, som inte på något sätt är satiriskt, 1998 för barnboken Jag såg, jag ser.
Men du kanske inte riktigt var värdig priset? Eller? Snopet? Nå ja, jag känner till värre felrekryteringar.
Och varför slog jag upp just den sidan? Boken innehåller 509 stycken.
torsdag 24 juni 2010
Den heltidsarbetande kvinnan har blivit feministisk förebild
Av Eva-Lotta Funkquist
Jag hörde någon på radio säga att den feministiska rörelsen i Sverige bara mäktar med att ta ställning för att kvinnor ska ha tillträde till det som män redan har. Pojkflickan, yrkeskarriärkvinnan och den heltidsarbetande småbarnsmamman har blivit feministiska förebilder och detta skulle kunna ses som en stor seger för patriarkatet. Frågor som inte berör traditionellt manliga företeelser tas aldrig upp till debatt inom feminismen och ses inte som eftersträvansvärda rättigheter.
Är det så?
Jag hörde någon på radio säga att den feministiska rörelsen i Sverige bara mäktar med att ta ställning för att kvinnor ska ha tillträde till det som män redan har. Pojkflickan, yrkeskarriärkvinnan och den heltidsarbetande småbarnsmamman har blivit feministiska förebilder och detta skulle kunna ses som en stor seger för patriarkatet. Frågor som inte berör traditionellt manliga företeelser tas aldrig upp till debatt inom feminismen och ses inte som eftersträvansvärda rättigheter.
Är det så?
fredag 18 juni 2010
Amning och hyfs och stil
Av Eva-Lotta Funkquist
Någon frågar Magdalena Ribbing om hur hon ser på offentlig amning. Klicka på rubriken om du vill läsa. Nå ja, ingen trodde väl att Magdalena skulle ha en modern åsikt om detta.
Om du frågar oss på Amningsbloggen så tycker vi också att det är ett modernt kvinnoförtryck att neka kvinnor att amma offentligt och att den som hänvisar ammande kvinnor till toaletten saknar hyfs och stil.
Någon frågar Magdalena Ribbing om hur hon ser på offentlig amning. Klicka på rubriken om du vill läsa. Nå ja, ingen trodde väl att Magdalena skulle ha en modern åsikt om detta.
Om du frågar oss på Amningsbloggen så tycker vi också att det är ett modernt kvinnoförtryck att neka kvinnor att amma offentligt och att den som hänvisar ammande kvinnor till toaletten saknar hyfs och stil.
torsdag 17 juni 2010
Tankar om bröst och potens
Av Marit Olanders
Kate Perry bjuder på associationer till amning i sin nya musikvideo (länk) där finalen bjuder på vispgräddssprutande bröst. Amning har liknats vid kvinnors motsvarighet till potens. Kanske inte så mycket för att bröstvårtan blir erigerad och sprutar ut en vit vätska, utan för att det är en kvinnlig förmåga som kan ge en känsla av kompetens och urstyrka. Det är i alla fall vad jag kommer att tänka på när jag ser Kate höja armarna i en segergest medan vispgrädden sprutar åt alla håll, som bröstmjölk.
Kanske är det också därför som det ger så starka negativa känslor att tvingas ge upp sin amning mot sin vilja.
Kate Perry bjuder på associationer till amning i sin nya musikvideo (länk) där finalen bjuder på vispgräddssprutande bröst. Amning har liknats vid kvinnors motsvarighet till potens. Kanske inte så mycket för att bröstvårtan blir erigerad och sprutar ut en vit vätska, utan för att det är en kvinnlig förmåga som kan ge en känsla av kompetens och urstyrka. Det är i alla fall vad jag kommer att tänka på när jag ser Kate höja armarna i en segergest medan vispgrädden sprutar åt alla håll, som bröstmjölk.
Kanske är det också därför som det ger så starka negativa känslor att tvingas ge upp sin amning mot sin vilja.
Hur Ofta Ammar Barnet?
av Ellinor Petersen
Det tycks vara en av de vanligaste frågorna mammor får som ammar sina barn. Den näst vanligaste lär väl vara "Får du sova om nätterna?". Min erfarenhet är att man väldigt gärna vill veta hur ofta det är normalt för barnet att amma. Jag läste noga på när jag skulle få mitt första barn, och såg siffror som 8-12 gånger per dygn. Då tänkte jag, så är det väl. Då kollar jag på klockan och ser om det gått ett par timmar, för har det bara gått en halvtimme är hon nog inte hungrig, då är det något annat.
Sen tog jag inte så hårt på det där ändå, för det händer ju ibland att barnet suger en stund och sen vill komma tillbaka, då räknade jag det inte som två amningar, utan det var ju en stund, som blev uppbruten.
Långt senare fick jag höra talas om "Vad är naturligt för mitt barn?" (av Tomas Ljungberg) och hörde erfarna hjälpmammor berätta att jo visst kunde barnet amma en gång i kvarten, och nog blev det oftare när de blev lite större. Om det är så ofta som en gång i kvarten, då är det ingen idé att kolla på klockan, tänkte jag!
Med tvåan har jag alltså helt släppt det där med att kolla på klockan när vi ammar. Om hon vill amma, då får hon det. Det är mycket lättare än att försöka hålla reda på när hon borde eller inte borde vara hungrig (sugen kanske vore det bättre ordet...). Och nej, jag har ingen aning om hur ofta hon ammar.
Det tycks vara en av de vanligaste frågorna mammor får som ammar sina barn. Den näst vanligaste lär väl vara "Får du sova om nätterna?". Min erfarenhet är att man väldigt gärna vill veta hur ofta det är normalt för barnet att amma. Jag läste noga på när jag skulle få mitt första barn, och såg siffror som 8-12 gånger per dygn. Då tänkte jag, så är det väl. Då kollar jag på klockan och ser om det gått ett par timmar, för har det bara gått en halvtimme är hon nog inte hungrig, då är det något annat.
Sen tog jag inte så hårt på det där ändå, för det händer ju ibland att barnet suger en stund och sen vill komma tillbaka, då räknade jag det inte som två amningar, utan det var ju en stund, som blev uppbruten.
Långt senare fick jag höra talas om "Vad är naturligt för mitt barn?" (av Tomas Ljungberg) och hörde erfarna hjälpmammor berätta att jo visst kunde barnet amma en gång i kvarten, och nog blev det oftare när de blev lite större. Om det är så ofta som en gång i kvarten, då är det ingen idé att kolla på klockan, tänkte jag!
Med tvåan har jag alltså helt släppt det där med att kolla på klockan när vi ammar. Om hon vill amma, då får hon det. Det är mycket lättare än att försöka hålla reda på när hon borde eller inte borde vara hungrig (sugen kanske vore det bättre ordet...). Och nej, jag har ingen aning om hur ofta hon ammar.
Etiketter:
Amningsnormen,
Fri amning,
Gästbloggare
onsdag 16 juni 2010
Nytt amningsrum på Gränby Centrum
Av Eva-Lotta Funkquist
I dagens UNT står det att Gränby Centrum i Uppsala bygger ut och i utbyggnaden ingår ett amningsrum.
Behövs de där amningsrummen, undrar jag?
I dagens UNT står det att Gränby Centrum i Uppsala bygger ut och i utbyggnaden ingår ett amningsrum.
Behövs de där amningsrummen, undrar jag?
tisdag 15 juni 2010
Röster om amning
Av Signe Franks
Varför är amning ett så laddat ämne? Vilka krav och utmaningar möter föräldrarna? Hur upplever BVC-sköterskorna sin roll i vardagen? Detta är några av frågeställningarna bakom utställningen Mötesplats: Röster om amning på Arbetets museum i Norrköping.
I lördags var det vernissage. Forskningschefen på museet, Sofia Seifarth, invigningstalade, följd av Norrköpings egen humordrottning, ståupparen Carina Perenkranz. Sedan var det dags för Carina Sjögren, idémakaren bakom utställningen och f d ordförande i Amningshjälpen, att förklara den öppnad. Hon berättade bland annat om Amningshjälpen, som hon beskrev som ett komplement till barnhälsovården; en mamma-till-mamma förening som vill att "barnet ska må bra och växa och trivas, med eller utan amning". Och att detta ju är samma mål som barnhälsovården har: att "barnet ska må bra, växa och trivas, med eller utan amning".
Mötesplats: Röster om amning bygger på intervjuer som gjorts bland föräldrar och BVC-sköterskor, såväl enskilda djupintervjuer som gruppintervjuer i så kallade fokusgrupper. Känslor, synpunkter och erfarenheter som kommit fram i intervjuerna presenteras, liksom även en del historiska tillbakablickar och en hysterisk uppräkning av aktörer som påverkar amningen i familjen, i samhället och globalt. Utställningen vill väcka debatt, uppmuntra till dialog och samtal samt bidra till ökad förståelse mellan olika grupper. Den utgör en bra utgångspunkt för olika kringaktiviteter, exempelvis debatter, filmvisningar och andra utställningar som konst, eller varför inte spädbarnsvård genom tiderna eller i olika kulturer.
Förutom själva utställningen finns en 38-sidig rapport, Röster om amning. Rapport från ett dokumentationsprojekt, som kan laddas ner från museets hemsida . Rapporten gör inte anspråk på några djupare forskningsresultat, men pekar ut en del områden som skulle kunna undersökas närmare. En fin liten definition på amningsbacklashen finns i ett citat från Amningshjälpens fokusgrupp: "Den amningshets och amningspress som det pratas om uppstår ju i glappet mellan kraven och stödet" (sid. 21).
Mötesplats: Röster om amning har utgått från en problemställning, vilket kanske förklarar en viss dragning åt det som är bekymmersamt. I det som jag hann fördjupa mig i hittade jag alltför lite om den sanslösa glädjen, berusningen, det förföriska i att bli förälder. Är vi för kontrollerade/kontrollerande? Jag minns olika mer eller mindre feministiska utställningar från 1970-talet med en yvighet, ett frosseri i konstnärliga uttryck. Då gällde kollektivet, solidariteten och en sorts barnslig galenskap. Dagens samhälle ser väldigt annorlunda ut, och det är spännande att följa dess inverkan på de kulturella och sociala aspekterna av att föda och amma - eller inte amma - barn.
Ett par anmärkningar i kanten: Jag känner inte igen amningsstatistiken i tabellen i rapporten. Mellan 1976 och 1986 hade vi ingen nationell sammanställning av statistiken varför de flesta tabellerna brukar antingen sakna linjer helt, eller ha streckade linjer. Rapportens tabell visar heldragna linjer. Och så var det det där med kor. En bild som ska föreställa en mjölkko visar en kviga, det vill säga det unga nötkreaturet innan hon kalvat för första gången. Först därefter är hon en riktig ko.
Utställningen pågår 12 juni - 24 oktober på Arbetets museum i Norrköping. Den är producerad av museet med stöd av Föreningen Mjölkdroppen, Vårdförbundet, Mångkulturellt centrum i Botkyrka och Svensk sjuksköterskeförening.
Varför är amning ett så laddat ämne? Vilka krav och utmaningar möter föräldrarna? Hur upplever BVC-sköterskorna sin roll i vardagen? Detta är några av frågeställningarna bakom utställningen Mötesplats: Röster om amning på Arbetets museum i Norrköping.
I lördags var det vernissage. Forskningschefen på museet, Sofia Seifarth, invigningstalade, följd av Norrköpings egen humordrottning, ståupparen Carina Perenkranz. Sedan var det dags för Carina Sjögren, idémakaren bakom utställningen och f d ordförande i Amningshjälpen, att förklara den öppnad. Hon berättade bland annat om Amningshjälpen, som hon beskrev som ett komplement till barnhälsovården; en mamma-till-mamma förening som vill att "barnet ska må bra och växa och trivas, med eller utan amning". Och att detta ju är samma mål som barnhälsovården har: att "barnet ska må bra, växa och trivas, med eller utan amning".
Mötesplats: Röster om amning bygger på intervjuer som gjorts bland föräldrar och BVC-sköterskor, såväl enskilda djupintervjuer som gruppintervjuer i så kallade fokusgrupper. Känslor, synpunkter och erfarenheter som kommit fram i intervjuerna presenteras, liksom även en del historiska tillbakablickar och en hysterisk uppräkning av aktörer som påverkar amningen i familjen, i samhället och globalt. Utställningen vill väcka debatt, uppmuntra till dialog och samtal samt bidra till ökad förståelse mellan olika grupper. Den utgör en bra utgångspunkt för olika kringaktiviteter, exempelvis debatter, filmvisningar och andra utställningar som konst, eller varför inte spädbarnsvård genom tiderna eller i olika kulturer.
Förutom själva utställningen finns en 38-sidig rapport, Röster om amning. Rapport från ett dokumentationsprojekt, som kan laddas ner från museets hemsida . Rapporten gör inte anspråk på några djupare forskningsresultat, men pekar ut en del områden som skulle kunna undersökas närmare. En fin liten definition på amningsbacklashen finns i ett citat från Amningshjälpens fokusgrupp: "Den amningshets och amningspress som det pratas om uppstår ju i glappet mellan kraven och stödet" (sid. 21).
Mötesplats: Röster om amning har utgått från en problemställning, vilket kanske förklarar en viss dragning åt det som är bekymmersamt. I det som jag hann fördjupa mig i hittade jag alltför lite om den sanslösa glädjen, berusningen, det förföriska i att bli förälder. Är vi för kontrollerade/kontrollerande? Jag minns olika mer eller mindre feministiska utställningar från 1970-talet med en yvighet, ett frosseri i konstnärliga uttryck. Då gällde kollektivet, solidariteten och en sorts barnslig galenskap. Dagens samhälle ser väldigt annorlunda ut, och det är spännande att följa dess inverkan på de kulturella och sociala aspekterna av att föda och amma - eller inte amma - barn.
Ett par anmärkningar i kanten: Jag känner inte igen amningsstatistiken i tabellen i rapporten. Mellan 1976 och 1986 hade vi ingen nationell sammanställning av statistiken varför de flesta tabellerna brukar antingen sakna linjer helt, eller ha streckade linjer. Rapportens tabell visar heldragna linjer. Och så var det det där med kor. En bild som ska föreställa en mjölkko visar en kviga, det vill säga det unga nötkreaturet innan hon kalvat för första gången. Först därefter är hon en riktig ko.
Utställningen pågår 12 juni - 24 oktober på Arbetets museum i Norrköping. Den är producerad av museet med stöd av Föreningen Mjölkdroppen, Vårdförbundet, Mångkulturellt centrum i Botkyrka och Svensk sjuksköterskeförening.
fredag 11 juni 2010
Tabun påverkar kvinnors amning
Av Eva-Lotta Funkquist
I en studie undersöktes konflikten mellan hälsoråd angående amning och hur yrkeslivet är organiserat. Det visade sig att att kvinnor som ammade och återgick till yrkesarbete inte kunde amma öppet utan antingen valde att sluta amma eller dölja sina aktiviteter. Det upplevdes inte som möjligt att följa hälsoråden kring amning och samtidigt yrkesarbeta. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.
I en studie undersöktes konflikten mellan hälsoråd angående amning och hur yrkeslivet är organiserat. Det visade sig att att kvinnor som ammade och återgick till yrkesarbete inte kunde amma öppet utan antingen valde att sluta amma eller dölja sina aktiviteter. Det upplevdes inte som möjligt att följa hälsoråden kring amning och samtidigt yrkesarbeta. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.
torsdag 10 juni 2010
Mammor med anorexia har svårare att upprätthålla amningen
Av Eva-Lotta Funkquist
Enligt den här studien har mammor med ätstörningar i bagaget svårare än andra mammor att upprätthålla amningen. Det är inte den upplevelse jag har när jag träffar dessa kvinnor, men som bekant, upplevelser träffar inte alltid vetenskapligt rätt.
Enligt den här studien har mammor med ätstörningar i bagaget svårare än andra mammor att upprätthålla amningen. Det är inte den upplevelse jag har när jag träffar dessa kvinnor, men som bekant, upplevelser träffar inte alltid vetenskapligt rätt.
onsdag 9 juni 2010
Så äger du din mjölkbildning
Av Marit Olanders
Hur mycket mjölk en kvinna gör beror till stor del på hur mycket mjölk som lämnar brösten. Så fort mjölk lämnar bröstet får kroppen signal om att bilda mer mjölk. Barn som får bröstet direkt när de börjar gapa och söka ögonkontakt, smacka med munnen eller föra händerna till munnen (och som har tillräckligt stort tag om bröstet), utan att man först försöker vagga på vagnen, ta upp barnet mot axeln eller erbjuda napp, får mammans bröst att ställa in sig på lagom stor mjölkbildning. Vissa dagar kommer man att amma mer, andra mindre, kanske utan uppenbart mönster.
Men så fungerar amningen långt ifrån alltid. De första veckorna är en känslig tid då amningen behöver komma igång. Barnet behöver lära sig amningstekniken med det ganska komplicerade mönstret av sugning - sväljning och andning, och mamman behöver lära sig sitt barns signaler, sugmönster och hur hon ska hålla barnet under amningen.
Ibland kommer amningen inte igång som den ska efter förlossningen av olika anledningar. En del barn kan sova mer och amma mindre än de egentligen borde, av olika anledningar. Föräldrar får ibland höra av BB-personal eller sina egna föräldrar att det ska gå tre timmar "mellan målen" från dag ett, och har inte ammat oftare än så trots att deras barn har signalerat vilt. Det är inte heller ovanligt att man lägger barnet i en säng eller korg eller vagn och inte vill störa det när det sover, trots att det skulle behöva vara på föräldrarnas varma hud, känna deras andetag och hjärtslag - och påminnas om vad de ska göra, nämligen amma för att få igång mjölkbildningen.
Resultatet kan bli att mjölkbildningen inte får den stimulans som den skulle behöva. Barn kan reagera olika på detta. En del blir oroliga och skrikiga, andra, med ett ålderdomligt språkbruk "snälla" barn, blir mest mer sömniga och sover längre och längre och blir allt svårare att väcka.
Som hjälpmamma brukar jag i sådana lägen fråga hur länge sedan det var barnet bajsade. Bajs mer sällan än en gång om dagen den första månaden kan vara ett tidigt tecken på att barnet inte har ätit tillräckligt. Hör jag då att ett barn vid en eller ett par veckors ålder inte har bajsat på flera dagar frågar jag mer detaljerat om amningen och råder kanske familjen att vända sig till en amningsmottagning eller tillbaka till BB för en värdering av barnets hälsa, kanske vägning och tips om amningsteknik.
Det behöver alls inte vara kört för amningen om barnet inte har kommit igång tillräckligt med amningen!
Många gånger kan man snabbt jobba upp mjölkbildningen med bra instruktioner och stöd kring amningen. Andra gånger bedöms barnet behöva lite stödmatning med ersättning (eller annan kvinnas utrmjölkade mjölk, om det finns) medan mamman samtidigt jobbar upp mjölkbildningen.
Den kanadensiske amningsexperten Jack Newman har en checklista för vad man kan göra om barnet behöver öka upp möjlkmängden (länk). I korthet är det som följer:
1. Se till att barnet har bästa möjliga tag om bröstet.
2. Lär dig hur du märker att barnet verkligen får mjölk från bröstet.
3. Använd bröstkompression: Forma din ena hand sm ett U medan du ammar och håller barnet med andra armen. Håll om bröstet medan barnet klunkar i sig mjölk. Pressa mjukt ihop bröstet för att öka mjölkflödet och därmed efterfrågan på mjölk.
4. Byt bröst när barnet inte längre ammar aktivt på ena bröstet. Byt sedan tillbaka igen och fortsätt bytra fram och tillbaka så länge som barnet får mjölk från bröstet.
5. Testa olika örter - t ex bockhornsklöverfrö.
6. Amma liggande - bekvämt om amningarna blir långa, t ex på kvällen. Passa på att titta på film samtidigt. Snart är barnet lite större och då kan det vara svårare att hitta tid att njuta av långfilm.
Hur mycket mjölk en kvinna gör beror till stor del på hur mycket mjölk som lämnar brösten. Så fort mjölk lämnar bröstet får kroppen signal om att bilda mer mjölk. Barn som får bröstet direkt när de börjar gapa och söka ögonkontakt, smacka med munnen eller föra händerna till munnen (och som har tillräckligt stort tag om bröstet), utan att man först försöker vagga på vagnen, ta upp barnet mot axeln eller erbjuda napp, får mammans bröst att ställa in sig på lagom stor mjölkbildning. Vissa dagar kommer man att amma mer, andra mindre, kanske utan uppenbart mönster.
Men så fungerar amningen långt ifrån alltid. De första veckorna är en känslig tid då amningen behöver komma igång. Barnet behöver lära sig amningstekniken med det ganska komplicerade mönstret av sugning - sväljning och andning, och mamman behöver lära sig sitt barns signaler, sugmönster och hur hon ska hålla barnet under amningen.
Ibland kommer amningen inte igång som den ska efter förlossningen av olika anledningar. En del barn kan sova mer och amma mindre än de egentligen borde, av olika anledningar. Föräldrar får ibland höra av BB-personal eller sina egna föräldrar att det ska gå tre timmar "mellan målen" från dag ett, och har inte ammat oftare än så trots att deras barn har signalerat vilt. Det är inte heller ovanligt att man lägger barnet i en säng eller korg eller vagn och inte vill störa det när det sover, trots att det skulle behöva vara på föräldrarnas varma hud, känna deras andetag och hjärtslag - och påminnas om vad de ska göra, nämligen amma för att få igång mjölkbildningen.
Resultatet kan bli att mjölkbildningen inte får den stimulans som den skulle behöva. Barn kan reagera olika på detta. En del blir oroliga och skrikiga, andra, med ett ålderdomligt språkbruk "snälla" barn, blir mest mer sömniga och sover längre och längre och blir allt svårare att väcka.
Som hjälpmamma brukar jag i sådana lägen fråga hur länge sedan det var barnet bajsade. Bajs mer sällan än en gång om dagen den första månaden kan vara ett tidigt tecken på att barnet inte har ätit tillräckligt. Hör jag då att ett barn vid en eller ett par veckors ålder inte har bajsat på flera dagar frågar jag mer detaljerat om amningen och råder kanske familjen att vända sig till en amningsmottagning eller tillbaka till BB för en värdering av barnets hälsa, kanske vägning och tips om amningsteknik.
Det behöver alls inte vara kört för amningen om barnet inte har kommit igång tillräckligt med amningen!
Många gånger kan man snabbt jobba upp mjölkbildningen med bra instruktioner och stöd kring amningen. Andra gånger bedöms barnet behöva lite stödmatning med ersättning (eller annan kvinnas utrmjölkade mjölk, om det finns) medan mamman samtidigt jobbar upp mjölkbildningen.
Den kanadensiske amningsexperten Jack Newman har en checklista för vad man kan göra om barnet behöver öka upp möjlkmängden (länk). I korthet är det som följer:
1. Se till att barnet har bästa möjliga tag om bröstet.
2. Lär dig hur du märker att barnet verkligen får mjölk från bröstet.
3. Använd bröstkompression: Forma din ena hand sm ett U medan du ammar och håller barnet med andra armen. Håll om bröstet medan barnet klunkar i sig mjölk. Pressa mjukt ihop bröstet för att öka mjölkflödet och därmed efterfrågan på mjölk.
4. Byt bröst när barnet inte längre ammar aktivt på ena bröstet. Byt sedan tillbaka igen och fortsätt bytra fram och tillbaka så länge som barnet får mjölk från bröstet.
5. Testa olika örter - t ex bockhornsklöverfrö.
6. Amma liggande - bekvämt om amningarna blir långa, t ex på kvällen. Passa på att titta på film samtidigt. Snart är barnet lite större och då kan det vara svårare att hitta tid att njuta av långfilm.
Främjar amning anknytning och bindning?
Av Eva-Lotta Funkquist
Ja, skulle nog många människor svara. Ja, skulle nog även många forskare svara. Den mänskliga digivningsstrategin innebär att amning är mer än bara matintag. Mamman tröstar, lugnar och umgås med barnet genom amningen. Det här är inte samma sak som att amning är en förutsättning eller nödvändighet för bindning och anknytning. Låt mig med två citat illustrera detta. Det första är från en mamma som adopterat ett lite större barn (och förmodligen inte ammat det, åtmonstone nämner hon inte någon amning).
Jag hade inga problem med anknytningen, den kom omedelbums (den största kärlek man kan känna! så fort vi fick henne och det var tur, för första tiden var otroligt jobbig. Men dottern var ett typiskt ledset, undernärt barnhemsbarn som slog sig själv, slog huvudet i golvet eller väggen. Hon kunde inte titta oss i ansiktet och än mindre möta våra ögon. Hon var hellre två meter ifrån oss, än i vårt knä och hon skrek hysteriskt när vi tog upp henne. Hon var djupt deprimerad. Det är skönt att den tiden är över nu. Hon har blivit en ljuvligt kramig, lycklig, alldeles underbar, smart, liten flicka :-). Hon var 18 månader när vi fick henne.
Det andra citatet är från en mamma som efter en traumatisk förlossning har ammat, men som inte upplever någon bindning till barnet.
Breastfeeding my son in the first few months, certainly the first 6 but possibly as much as 9 months was an empty affair. I felt nothing at all. Breastfeeding was just one of the many things I did while remaining totally detached from my baby.
Ja, skulle nog många människor svara. Ja, skulle nog även många forskare svara. Den mänskliga digivningsstrategin innebär att amning är mer än bara matintag. Mamman tröstar, lugnar och umgås med barnet genom amningen. Det här är inte samma sak som att amning är en förutsättning eller nödvändighet för bindning och anknytning. Låt mig med två citat illustrera detta. Det första är från en mamma som adopterat ett lite större barn (och förmodligen inte ammat det, åtmonstone nämner hon inte någon amning).
Jag hade inga problem med anknytningen, den kom omedelbums (den största kärlek man kan känna! så fort vi fick henne och det var tur, för första tiden var otroligt jobbig. Men dottern var ett typiskt ledset, undernärt barnhemsbarn som slog sig själv, slog huvudet i golvet eller väggen. Hon kunde inte titta oss i ansiktet och än mindre möta våra ögon. Hon var hellre två meter ifrån oss, än i vårt knä och hon skrek hysteriskt när vi tog upp henne. Hon var djupt deprimerad. Det är skönt att den tiden är över nu. Hon har blivit en ljuvligt kramig, lycklig, alldeles underbar, smart, liten flicka :-). Hon var 18 månader när vi fick henne.
Det andra citatet är från en mamma som efter en traumatisk förlossning har ammat, men som inte upplever någon bindning till barnet.
Breastfeeding my son in the first few months, certainly the first 6 but possibly as much as 9 months was an empty affair. I felt nothing at all. Breastfeeding was just one of the many things I did while remaining totally detached from my baby.
tisdag 8 juni 2010
Barnmatskarriär
Av Eva-Lotta Funkquist
Foucault var en fransk vetenskapsfilosof. Han menade att hela det västerländska samhället genomsyras av en disciplinlära som kallas för uppfostran. Den tidigare metoden för kontroll som byggde på en kraftfull ledning och hårda sanktioner, har i det moderna samhället ersatts av en mycket genomtänkt metod för disciplinering. Fängelseidén har blivit till mall för hela samhället. Liksom fångar avskiljs från omgivningen och placeras i fängelser, så placeras barn i skolbyggnader och sjuka i sjukhus o.s.v. Makten som utövas är total och mångdimensionell. De underordnades tid regleras i detalj. Den äldre tekniken att disciplinera på var rå och brutal, men samtidigt framhåller Foucault att den ger ett visst utrymme till frihet. Eftersom den är så grov berör den inte alla och eftersom den är så tydligt förtryckande manar den till motstånd och empati med de förtryckta. Den moderna människan utsätts istället för självregleringstekniker som medför att det verkar som om hon frivilligt och genom ett aktivt handlande omvandlar sig. Ett sätt att disiplinera på är enligt Foucault med hjälp av tiden. Med hjälp av den lineära tiden upprättas olika stadier med olika svårighetsgrad som barnen ska passera på väg mot en fast slutpunkt.Tiden blir en karriär.
Det här är något som barnmatsindustrin förstår att utnyttja. Barnmatsburkar märks med olika åldrar; från fyra månader, från sex månader, från åtta månader o.s.v. Det här kan naturligtvis lätt uppfattas som en "matkarriär" som bör följas. Kanske t.o.m som att barnet utvecklas i takt med att mer "avancerade" burkar kan användas. Bröstmjölken kan på så sätt lätt uppfattas som en symbol för brist på utveckling och mognad.
Foucault var en fransk vetenskapsfilosof. Han menade att hela det västerländska samhället genomsyras av en disciplinlära som kallas för uppfostran. Den tidigare metoden för kontroll som byggde på en kraftfull ledning och hårda sanktioner, har i det moderna samhället ersatts av en mycket genomtänkt metod för disciplinering. Fängelseidén har blivit till mall för hela samhället. Liksom fångar avskiljs från omgivningen och placeras i fängelser, så placeras barn i skolbyggnader och sjuka i sjukhus o.s.v. Makten som utövas är total och mångdimensionell. De underordnades tid regleras i detalj. Den äldre tekniken att disciplinera på var rå och brutal, men samtidigt framhåller Foucault att den ger ett visst utrymme till frihet. Eftersom den är så grov berör den inte alla och eftersom den är så tydligt förtryckande manar den till motstånd och empati med de förtryckta. Den moderna människan utsätts istället för självregleringstekniker som medför att det verkar som om hon frivilligt och genom ett aktivt handlande omvandlar sig. Ett sätt att disiplinera på är enligt Foucault med hjälp av tiden. Med hjälp av den lineära tiden upprättas olika stadier med olika svårighetsgrad som barnen ska passera på väg mot en fast slutpunkt.Tiden blir en karriär.
Det här är något som barnmatsindustrin förstår att utnyttja. Barnmatsburkar märks med olika åldrar; från fyra månader, från sex månader, från åtta månader o.s.v. Det här kan naturligtvis lätt uppfattas som en "matkarriär" som bör följas. Kanske t.o.m som att barnet utvecklas i takt med att mer "avancerade" burkar kan användas. Bröstmjölken kan på så sätt lätt uppfattas som en symbol för brist på utveckling och mognad.
Oro för för dålig mjölk
Mer om mängder och fetthalt
Av Marit Olanders
Kan man inte skylla på mjölkmängden när amningen krånglar och barnet är missnöjt så kan man ju alltid skylla på mjölkens kvalitet. ;)
Ofta bedöms mammors prestation som ammor utifrån mängden babyhull - eller avsaknaden av detsamma. Flasknormen gör sig gällande med liknelser vid mejeriprodukter: "Du måste ha grädde i brösten" eller "du har nog bara minimjölk".
Förutom att det kan vara kränkande för kvinnan att bli jämförd med en ko finns det ingen vetenskaplig grund för att dra snabba slutsatser om mjölkens kvalitet (eller mängd). Amning är ett samspel mellan mamma och barn som är mer komplicerat än man kan tro. För det mesta beror krånglande amning på att mamman inte har fått den information och det stöd hon har behövt.
Mjölkens exakta sammansättning varierar från kvinna till kvinna, men också över tid, från dag till dag och under dygnet.
Olika kvinnor har olika stora bröst och därmed olika stor lagringskapacitet. Lagringskapaciteten säger ingenting om hur mycket mjölk kvinnan kan bilda, däremot om hur sällan hon kan amma utan att mjölkgångarna blir överfulla.
Vidare har olika barn olika stor plats i magen, vilket påverkar hur mycket de kan äta på en och samma gång innan det blir fullt, helt enkelt, de haro lika effektiv matsmältning och gör av med olika mycket energi beroende på hur stillsamma eller aktiva de är.
Allt detta sammantaget gör att antalet amningar och mängden mjölk barn äter under ett dygn varierar stort. Det finns forskning som visar att det kan skilja en hel liter på hur mycket barn som är lika gamla och lika stora kan äta per dygn. Allt mellan en halv liter och en och en halv liter förekommer. (Därför är det så omöjligt att svara på frågan "Jag ska vara borta X antal timmar. Hur mycket måste jag mjölka ur för att mitt barn ska hålla sig mätt?")
Barnets beteende kan också ses som ett resultat av mjölkens kvalitet. Hur många har inte fått höra att barnen är oroliga på kvällen eftersom mjölken är "tunn" då? 2006 kom det en studie från ett piggt forskarlag i Perth i Australien som en gång för alla gjorde upp med förställningen om den tunna mjölken på kvällen. När de mätte fetthalten i olika kvinnors mjölk vid olika tider på dygnet visade det sig nämligen att fetthalten var något högre på eftermiddagen (12-18) och kvällen (kl 18-24) än på natten och morgon/förmiddag.
Så varför många spädbarn har en dygnsrytm där de ligger och drar sig länge på förmiddagarna och piggnar till framåt eftermiddag/kväll och vill amma jämt, eller inte riktigt vet vad de vill (fast bärande, rörelse och täta amningar kan lindra, om man trugar lite milt) vet vi fortfarande inte. Man kan ju inte göra så mycket experiment på spädbarn, det vore oetiskt. Så kanske vi får nöja oss med att vi inte vet.
Och sluta skylla på mamman och hennes mjölk i alla fall.
Fortsättning följer ...
Av Marit Olanders
Kan man inte skylla på mjölkmängden när amningen krånglar och barnet är missnöjt så kan man ju alltid skylla på mjölkens kvalitet. ;)
Ofta bedöms mammors prestation som ammor utifrån mängden babyhull - eller avsaknaden av detsamma. Flasknormen gör sig gällande med liknelser vid mejeriprodukter: "Du måste ha grädde i brösten" eller "du har nog bara minimjölk".
Förutom att det kan vara kränkande för kvinnan att bli jämförd med en ko finns det ingen vetenskaplig grund för att dra snabba slutsatser om mjölkens kvalitet (eller mängd). Amning är ett samspel mellan mamma och barn som är mer komplicerat än man kan tro. För det mesta beror krånglande amning på att mamman inte har fått den information och det stöd hon har behövt.
Mjölkens exakta sammansättning varierar från kvinna till kvinna, men också över tid, från dag till dag och under dygnet.
Olika kvinnor har olika stora bröst och därmed olika stor lagringskapacitet. Lagringskapaciteten säger ingenting om hur mycket mjölk kvinnan kan bilda, däremot om hur sällan hon kan amma utan att mjölkgångarna blir överfulla.
Vidare har olika barn olika stor plats i magen, vilket påverkar hur mycket de kan äta på en och samma gång innan det blir fullt, helt enkelt, de haro lika effektiv matsmältning och gör av med olika mycket energi beroende på hur stillsamma eller aktiva de är.
Allt detta sammantaget gör att antalet amningar och mängden mjölk barn äter under ett dygn varierar stort. Det finns forskning som visar att det kan skilja en hel liter på hur mycket barn som är lika gamla och lika stora kan äta per dygn. Allt mellan en halv liter och en och en halv liter förekommer. (Därför är det så omöjligt att svara på frågan "Jag ska vara borta X antal timmar. Hur mycket måste jag mjölka ur för att mitt barn ska hålla sig mätt?")
Barnets beteende kan också ses som ett resultat av mjölkens kvalitet. Hur många har inte fått höra att barnen är oroliga på kvällen eftersom mjölken är "tunn" då? 2006 kom det en studie från ett piggt forskarlag i Perth i Australien som en gång för alla gjorde upp med förställningen om den tunna mjölken på kvällen. När de mätte fetthalten i olika kvinnors mjölk vid olika tider på dygnet visade det sig nämligen att fetthalten var något högre på eftermiddagen (12-18) och kvällen (kl 18-24) än på natten och morgon/förmiddag.
Så varför många spädbarn har en dygnsrytm där de ligger och drar sig länge på förmiddagarna och piggnar till framåt eftermiddag/kväll och vill amma jämt, eller inte riktigt vet vad de vill (fast bärande, rörelse och täta amningar kan lindra, om man trugar lite milt) vet vi fortfarande inte. Man kan ju inte göra så mycket experiment på spädbarn, det vore oetiskt. Så kanske vi får nöja oss med att vi inte vet.
Och sluta skylla på mamman och hennes mjölk i alla fall.
Fortsättning följer ...
måndag 7 juni 2010
Oro för för lite mjölk 4
Amma på ett flaskmatningslikt sätt
Av Marit Olanders
Fri amning är inte alltid det man tror det är. Eva-Lotta Funkquist har skrivit en rad inlägg här på amningsbloggen om fri amning, som har fått en egen ämnesrubrik här till höger på sidan.
I sin forskning intervjuade Eva-Lotta sjukvårdspersonal som trodde att fri amning innebar att barnet naturligt ställde in sig på amning var tredje-fjärde timme (länk) och att amma en sex till åtta gånger per dygn var detsamma som att amma fritt. Det är snarare att amma på ett flaskmatningslikt sätt. Här är en lista på lite som kännetecknar amning på flaskmatningsvis:
Mjölken kommer inte av sig själv. (Jo, vid ett enda tillfälle. När moderkakan lämnar kroppen får mamman ett stort prolaktinpåslag som sätter igång mjölkproduktionen. Men töms inte mjölken av avstannar mjölkbildningen rätt snart.)
Mängden mjölk som lämnat brösten som bestämmer takten på nybildningen. När trycket i mjölkgångarna sjuker, sätter nybildningen fart. Det svårt att veta hur mycket mjölk som finns i bröstet när en amning börjar, och hur mycket som nybildas under pågående amning. Får bgarnet fri tillgång till bröstet kan mjölken inte sina. (Jo, under en omständighet. Om mamman blir gravid medan hon ammar och graviditetshormonerna gör att den mogna mjölken omvvandlas till råmjölk.)
Ammar man ofta hinner inte mjölken skikta upp sig så mycket i "tunnare" och "fetare" mjölk. Mjölken är mer blandad redan från början och man kan bara amma på utan att undra om barnet har fått den där fina grädden på slutet. För det sköter sig själv. Och för övrigt är mjölken i början precis lika bra och viktig. Det är helheten som räknas!
Bröstmjölken står f ö hela tiden i kontakt med mammans kropp och mjölken renas från alkohol i samma takt som blodet.
Det råder en amningsnorm i Sverige. Men det märkliga är att om man ammar enligt normen ammar man på ett flaskmatningslikt sätt. Och då kan det faktiskt bli poroblem med för lite mjölk.
Fortsättning följer ...
Av Marit Olanders
Fri amning är inte alltid det man tror det är. Eva-Lotta Funkquist har skrivit en rad inlägg här på amningsbloggen om fri amning, som har fått en egen ämnesrubrik här till höger på sidan.
I sin forskning intervjuade Eva-Lotta sjukvårdspersonal som trodde att fri amning innebar att barnet naturligt ställde in sig på amning var tredje-fjärde timme (länk) och att amma en sex till åtta gånger per dygn var detsamma som att amma fritt. Det är snarare att amma på ett flaskmatningslikt sätt. Här är en lista på lite som kännetecknar amning på flaskmatningsvis:
- Amning jämställs med mat och inget annat, och amningarna kallas för mål. Den gamla fina torramningen, på engelska non-nutritive sucking, ignorerades helt.
- Mat ska ju ätas på regelbundna tider. Det finns t o m forskare som dragits iväg av sina egna spekulationer och fått det till att amning skulle orsaka övervikt eftrersom den sker i tid och otid. Det är helt gripet ur luften eftersom det snarare finns ett samband mellan amning och mindre risk för övervikt.
- Fortfarnade lever tron att barn kan få ont i magen av att ammas "för ofta" kvar.
- Fortfarande lever tron att barn blir bortskämda av att ammas "för ofta" kvar.
- Fortfarande ses sinande mjölk som ett oberäkneligt hot som kan slå till mot vem som helst när som helst.
- Man tänker sig brösten som ett par nappflaskor i hudförpackning som är fulla och ska tömmas.
- Har man druckit alkohol får man tömma ut den "dåliga" mjölken ur behållarna och fylla på med "bra".
- Och från "bra" och "dålig" mjölk är steget inte långt till idén om "den tunna blaskiga förmjölken" till "den feta goda eftermjölken".
Mjölken kommer inte av sig själv. (Jo, vid ett enda tillfälle. När moderkakan lämnar kroppen får mamman ett stort prolaktinpåslag som sätter igång mjölkproduktionen. Men töms inte mjölken av avstannar mjölkbildningen rätt snart.)
Mängden mjölk som lämnat brösten som bestämmer takten på nybildningen. När trycket i mjölkgångarna sjuker, sätter nybildningen fart. Det svårt att veta hur mycket mjölk som finns i bröstet när en amning börjar, och hur mycket som nybildas under pågående amning. Får bgarnet fri tillgång till bröstet kan mjölken inte sina. (Jo, under en omständighet. Om mamman blir gravid medan hon ammar och graviditetshormonerna gör att den mogna mjölken omvvandlas till råmjölk.)
Ammar man ofta hinner inte mjölken skikta upp sig så mycket i "tunnare" och "fetare" mjölk. Mjölken är mer blandad redan från början och man kan bara amma på utan att undra om barnet har fått den där fina grädden på slutet. För det sköter sig själv. Och för övrigt är mjölken i början precis lika bra och viktig. Det är helheten som räknas!
Bröstmjölken står f ö hela tiden i kontakt med mammans kropp och mjölken renas från alkohol i samma takt som blodet.
Det råder en amningsnorm i Sverige. Men det märkliga är att om man ammar enligt normen ammar man på ett flaskmatningslikt sätt. Och då kan det faktiskt bli poroblem med för lite mjölk.
Fortsättning följer ...
fredag 4 juni 2010
Oro för för lite mjölk 3
När brösten känns tomma
Av Marit Olanders
När mjölken rinner till veckan efter förlossningen kan en ordinär B-kupa förvandlas till svällande behag som kräver en behå långt upp i alfabetet. Man kan få synliga bevis på mjölkflödet genom att man läcker mjölk i tid och otid, eller brösten kan bli så spända att den lille nyfödde har svårt att ta tag rentav. (Då hjälper Cottermans grepp. Man formar handen lite som en tulpan och sätter fingrarna på jämna avstånd mot bröstet, runt bröstvårtan. Så trycker man inåt under ca en minut. Man kan t ex nynna igenom en vaggvisa under tiden, föreslår Jean Cotterman. detta mjukar upp bröstvårtan.)
Men efter en tid känns inte brösten sådär överspända längre. Mjölken läcker inte hela tiden (vilket i sig är rätt skönt att slippa för man slipper gå med en massa inlägg och/eller lukta sur mjölk). Samtidigt kanske barnet börjar bli lite mer aktivt och svårtröstat. Brösten känns tomma och sladdriga efter den första tidens hårda meloner.
Det betyder inte i sig att mjölken sinar! Den spända känslan i början beror ofta till stor del på att brösten svullnar när de är ovana vid att göra stora mängder mjölk. Och om det verkligen är mjölk som gör att brösten spänns ut till oanade proportioner så är det inget att sträva efter.
Den spända känslan ger brösten signal om att DRA NER på produktionen.
Överfulla bröst ger kroppen signal om att den gör för mycket mjölk.
När trycket i mjölkgångarna är som lägst är mjölkproduktionen som störst.
Om barnet får fri tillgång till bröstet och får amma så fort det smackar med munnen eller sätter händerna till munnen, och dess tag om bröstet är tillräckligt stort, så ställer mjölkproduktionhen normalt in sig själv på en lagom nivå.
Av Marit Olanders
När mjölken rinner till veckan efter förlossningen kan en ordinär B-kupa förvandlas till svällande behag som kräver en behå långt upp i alfabetet. Man kan få synliga bevis på mjölkflödet genom att man läcker mjölk i tid och otid, eller brösten kan bli så spända att den lille nyfödde har svårt att ta tag rentav. (Då hjälper Cottermans grepp. Man formar handen lite som en tulpan och sätter fingrarna på jämna avstånd mot bröstet, runt bröstvårtan. Så trycker man inåt under ca en minut. Man kan t ex nynna igenom en vaggvisa under tiden, föreslår Jean Cotterman. detta mjukar upp bröstvårtan.)
Men efter en tid känns inte brösten sådär överspända längre. Mjölken läcker inte hela tiden (vilket i sig är rätt skönt att slippa för man slipper gå med en massa inlägg och/eller lukta sur mjölk). Samtidigt kanske barnet börjar bli lite mer aktivt och svårtröstat. Brösten känns tomma och sladdriga efter den första tidens hårda meloner.
Det betyder inte i sig att mjölken sinar! Den spända känslan i början beror ofta till stor del på att brösten svullnar när de är ovana vid att göra stora mängder mjölk. Och om det verkligen är mjölk som gör att brösten spänns ut till oanade proportioner så är det inget att sträva efter.
Den spända känslan ger brösten signal om att DRA NER på produktionen.
Överfulla bröst ger kroppen signal om att den gör för mycket mjölk.
När trycket i mjölkgångarna är som lägst är mjölkproduktionen som störst.
Om barnet får fri tillgång till bröstet och får amma så fort det smackar med munnen eller sätter händerna till munnen, och dess tag om bröstet är tillräckligt stort, så ställer mjölkproduktionhen normalt in sig själv på en lagom nivå.
torsdag 3 juni 2010
Oro för för lite mjölk 2
Barnet somnar inte förrän det får en flaska ersättning
Av Marit Olanders
Man sitter och ammar och ammar och ammar, men barnet verkar aldrig bli nöjt. Oron växer till desperation: Hon måste ju få tillräckligt med mat! Och så öppnar man det där paketet med ersättning, som man hade på lut för om utifall att, och värmer en portion. Barnet klunkar i sig 10 eller 125 ml och somnar som en sten. Känslan av lättnad blandas med en känsla av mindervärde: Det fanns inte mjölk i brösten. Hon blev inte mätt bara av mig. Så nästa kväll gör man om samma sak. Och nästa. Och sen helt plötsligt har det kanske smugit sig in fler flaskmål och målsättningen att egentligen helamma glider längre och längre bort från det som verkar realistiskt.
Fenomenet att barn somnar tvärt efter en portion bröstmjölksersättning verkar vara väldigt vanligt. Det brukar förklaras med att ersättning är mer tungsmält än bröstmjölk, och att det gör att barnet somnar. en barnmorska och amningsexpert kallade bröstmjölksersättning använd på detta sätt för knockoutdroppar.
Men att barnet slukar den där portionen ersättning behöver inte alls betyda att det är hungrigt och har fått för lite bröstmjölk. Barn behöver amma ofta för att få igång och upprätthålla mjölkbildningen. Det går inte an att barnet somnar för snabbt, för då får mjölkbildningen inte den stimulans som den behöver för att i längden hålla igång och försörja barnet med mjölk. Det är inte heller skadligt eller farligt för barnet att vara aktivt och oroligt vid bröstet länge i sträck. Däremot kan det förstås vara tålamodsprövande för en själv.
En stöttande förstående partner, mamma och vänner är guld värda. Kanske har Amningshjälpen en lokalgrupp på vars möten du kan gå och få inspiration. Det också hjälpa att tänka positivt om sig själv: I stället för att tänka "Åh nej, vill hon amma nu igen" kan man tänka "Jippi, nu vill hon hjälpa mig att göra mer mjölk igen".
Delammar man och ger ersättning också kan man göra det på ett sätt som stör amningen så lite som möjligt. Eva-Lotta har berättat om det tidigare här på Amningsbloggen, följ länk här.
Fortsättning följer ...
Av Marit Olanders
Man sitter och ammar och ammar och ammar, men barnet verkar aldrig bli nöjt. Oron växer till desperation: Hon måste ju få tillräckligt med mat! Och så öppnar man det där paketet med ersättning, som man hade på lut för om utifall att, och värmer en portion. Barnet klunkar i sig 10 eller 125 ml och somnar som en sten. Känslan av lättnad blandas med en känsla av mindervärde: Det fanns inte mjölk i brösten. Hon blev inte mätt bara av mig. Så nästa kväll gör man om samma sak. Och nästa. Och sen helt plötsligt har det kanske smugit sig in fler flaskmål och målsättningen att egentligen helamma glider längre och längre bort från det som verkar realistiskt.
Fenomenet att barn somnar tvärt efter en portion bröstmjölksersättning verkar vara väldigt vanligt. Det brukar förklaras med att ersättning är mer tungsmält än bröstmjölk, och att det gör att barnet somnar. en barnmorska och amningsexpert kallade bröstmjölksersättning använd på detta sätt för knockoutdroppar.
Men att barnet slukar den där portionen ersättning behöver inte alls betyda att det är hungrigt och har fått för lite bröstmjölk. Barn behöver amma ofta för att få igång och upprätthålla mjölkbildningen. Det går inte an att barnet somnar för snabbt, för då får mjölkbildningen inte den stimulans som den behöver för att i längden hålla igång och försörja barnet med mjölk. Det är inte heller skadligt eller farligt för barnet att vara aktivt och oroligt vid bröstet länge i sträck. Däremot kan det förstås vara tålamodsprövande för en själv.
En stöttande förstående partner, mamma och vänner är guld värda. Kanske har Amningshjälpen en lokalgrupp på vars möten du kan gå och få inspiration. Det också hjälpa att tänka positivt om sig själv: I stället för att tänka "Åh nej, vill hon amma nu igen" kan man tänka "Jippi, nu vill hon hjälpa mig att göra mer mjölk igen".
Delammar man och ger ersättning också kan man göra det på ett sätt som stör amningen så lite som möjligt. Eva-Lotta har berättat om det tidigare här på Amningsbloggen, följ länk här.
Fortsättning följer ...
onsdag 2 juni 2010
Oro för för lite mjölk 1
Pumpa för att se hur mycket mjölk man har
Av Marit Olanders
Många hjälpmammefrågor handlar om oro för för lite mjölk.
Barnet är oroligt, inte håller sig mätt och nöjt så länge som man hade trott, slukar en dos ersättning direkt efter att man har ammat allt man hade, och att det inte kommer någon mjölk i pumpen när man testar att mjölka ut för att se hur mycket mjölk man har - allt det kan leda tvivel på förmågan att göra tillräckligt med mjölk till sitt barn.
De goda nyheterna är att inget av det tyder på för lite mjölk i sig.
Jag vill byta ut ordet mjölkproduktion mot mjölkbildning. Produktion för tankarna till en fabrik. förpackningar som kommer åkande på ett band och med ett pssscht fylls på, försluts och åker vidare. Men kroppen är ingen fabrik med slutet system. Den står hela tiden i förbindelse med omvärlden och samspelar med den. Det gäller inte minst mjölkbildningen.
När mjölk lämnar bröstet sjunker trycket i mjölkgångarna. Det ger hjärnan signal att bilda ny mjölk. Efter hand som mjölkgångarna fylls på och trycket sjunker, avtar mjölkbildningen. Därför gynnar det mjölkbildningen att ha så lågt tryck i mjölkgångarna som möjligt, dvs att amma så oftra som möjligt. Hur mycket mjölk som finns i brösten vid ett givet tillfälle säger ingenting om hur mycket mjölk man kan göra på ett dygn. Olika barn gör av med olika mycket mjölk och äter olika ofta och olika mycket vid varje tillfälle.
Det är utdrivningsreflexen som gör att brösten släpper ifrån sig mjölk. Alla som har prövat vet att det är helt olika saker att ha ett barn vid bröstet, och att ha en pump där och det kan vara mycket svårare att ge ifrån sig mjölk till en pump än till ett barn. Det finns mammor som har helammat barn efter barn men ändå aldrig får 10-20 ml i pumpen.
Att pumpa ur för att se hur mycket mjölk man har går alltså inte. Det säger ingenting om hur mycket mjölk barnet får och dessutom inget om hur mycket barnet äter vid olika tillfällen, eller hur mycket just det barnet äter per dygn.
Fortsättning följer ...
Av Marit Olanders
Många hjälpmammefrågor handlar om oro för för lite mjölk.
Barnet är oroligt, inte håller sig mätt och nöjt så länge som man hade trott, slukar en dos ersättning direkt efter att man har ammat allt man hade, och att det inte kommer någon mjölk i pumpen när man testar att mjölka ut för att se hur mycket mjölk man har - allt det kan leda tvivel på förmågan att göra tillräckligt med mjölk till sitt barn.
De goda nyheterna är att inget av det tyder på för lite mjölk i sig.
Jag vill byta ut ordet mjölkproduktion mot mjölkbildning. Produktion för tankarna till en fabrik. förpackningar som kommer åkande på ett band och med ett pssscht fylls på, försluts och åker vidare. Men kroppen är ingen fabrik med slutet system. Den står hela tiden i förbindelse med omvärlden och samspelar med den. Det gäller inte minst mjölkbildningen.
När mjölk lämnar bröstet sjunker trycket i mjölkgångarna. Det ger hjärnan signal att bilda ny mjölk. Efter hand som mjölkgångarna fylls på och trycket sjunker, avtar mjölkbildningen. Därför gynnar det mjölkbildningen att ha så lågt tryck i mjölkgångarna som möjligt, dvs att amma så oftra som möjligt. Hur mycket mjölk som finns i brösten vid ett givet tillfälle säger ingenting om hur mycket mjölk man kan göra på ett dygn. Olika barn gör av med olika mycket mjölk och äter olika ofta och olika mycket vid varje tillfälle.
Det är utdrivningsreflexen som gör att brösten släpper ifrån sig mjölk. Alla som har prövat vet att det är helt olika saker att ha ett barn vid bröstet, och att ha en pump där och det kan vara mycket svårare att ge ifrån sig mjölk till en pump än till ett barn. Det finns mammor som har helammat barn efter barn men ändå aldrig får 10-20 ml i pumpen.
Att pumpa ur för att se hur mycket mjölk man har går alltså inte. Det säger ingenting om hur mycket mjölk barnet får och dessutom inget om hur mycket barnet äter vid olika tillfällen, eller hur mycket just det barnet äter per dygn.
Fortsättning följer ...
tisdag 1 juni 2010
Myten om den långtidsammande hemmafrun
Av Marit Olanders
För några år sedan hade jag lyckats sälja in idén om en artikel om amning efter spädbarnstiden till en tidning med radikal framtoning. Vid det laget, för en fem-sex år sedan, skrev inga tidnignar någonsin om småbarnsamning. Tidningen hade chansen att vara först.
Artikeln handlade om kvinnor som inte slutar amma senast vid ettårsdagen, att de kan råka ut för i bästa fall obetänksamma och i värsta fall djupt sårande kommentarer. Själv har jag fått frågan om det inte var incest när jag ammade mitt barn, som då inte ens var tre år. Ett citat som skulle vara med i artikeln kom från en kvinna som varit punkare i tonåren. När hon fick barn insåg hon att amning var det mest subversiva hon någonsin ägnat sig åt. Att fortsätta amma i början av 2000-talet provocerade mer än att vara punkare kring 1980.
Jag hade också gjort intervjuer med yrkesarbetande ammande mammor, som dessutom reste i jobbet, och som snabbt ammade upp mjölkproduktionen när de kom hem till sina respektive små igen.
Redaktionssekreteraren på tidningen sa först att han tyckte det var "mycket bra". Sen lästes min artikel av fler på redaktionen och då blev tonen en annan. Jag förstod att andra medarbetare tyckte att amning och yrkesarbete inte gick att förena. Jag fick i uppgift att framhäva den biten, och att det är högutbildade som ammar och håller kvar amningen, ännu mer. Ändå slutade det hela med nej tack. Artikeln kom aldrig i tidningen.
Anledningen kan inte ha varit någon annan än att redaktionen såg mer till sina egna fördomar än till mina faktauppgifter och associerade amning till ojämlikhet. Trots intervjuerna och faktauppgifterna i min text trodde de uppenbarligen att amning i flera år var något som företrädesvis hemmafruar/hemmamammor ägnade sig åt. De såg inte kopplingen mellan amning och feminism, som var självklar för mig. De såg inte mina källhänvisningar till forskning som visade sambandet mellan mammans utbildningsnivå och status i samhället och sannolikheten att hon ammar sitt barn. Det här var innan Karleen Gribbles forskning om kvinnor som ammar i över två år kom, men det fanns annan forskning som pekade på samma håll: I västvärlden är det kvinnor med hög utbildning och det goda självförtroende som hög position i yrkeslivet och materiell standard för med sig, som håller kvar amningen längst statistiskt sett.
Detta är ett faktum som många verkar ha svårt att ta till sig. En av de vanligaste myterna om amning är att kvinnan som ammar sitt småbarn är hemmafru, fjättrad vid barnet, utan någon personlig frihet. Nära förbunden med denna myt är myterna att man måste vara hemma på heltid för att kunna amma, att amning och annan mat utesluter varandra och att ammade barn inte knyter an till sina pappor. Ammar man upp i småbarnsåren så krymper minnesbilden av helamningsperioden det första halvåret eller så snabbt ihop till en kort period alldeles i början. Den långa delen av amningsperioden kombinerar man amningen med förvärvsarbete eller studier, fritidssysselsättningar och umgänge.
Omvänt är det kvinnor som har kontakt med sociala myndigheter och arbetsförmedling, kvinnor med låg utbildning och kvinnor som röker som ammar kortast tid, återigen statistiskt sett. Att ta reda på varför är det så är en långt viktigare uppgift.
För några år sedan hade jag lyckats sälja in idén om en artikel om amning efter spädbarnstiden till en tidning med radikal framtoning. Vid det laget, för en fem-sex år sedan, skrev inga tidnignar någonsin om småbarnsamning. Tidningen hade chansen att vara först.
Artikeln handlade om kvinnor som inte slutar amma senast vid ettårsdagen, att de kan råka ut för i bästa fall obetänksamma och i värsta fall djupt sårande kommentarer. Själv har jag fått frågan om det inte var incest när jag ammade mitt barn, som då inte ens var tre år. Ett citat som skulle vara med i artikeln kom från en kvinna som varit punkare i tonåren. När hon fick barn insåg hon att amning var det mest subversiva hon någonsin ägnat sig åt. Att fortsätta amma i början av 2000-talet provocerade mer än att vara punkare kring 1980.
Jag hade också gjort intervjuer med yrkesarbetande ammande mammor, som dessutom reste i jobbet, och som snabbt ammade upp mjölkproduktionen när de kom hem till sina respektive små igen.
Redaktionssekreteraren på tidningen sa först att han tyckte det var "mycket bra". Sen lästes min artikel av fler på redaktionen och då blev tonen en annan. Jag förstod att andra medarbetare tyckte att amning och yrkesarbete inte gick att förena. Jag fick i uppgift att framhäva den biten, och att det är högutbildade som ammar och håller kvar amningen, ännu mer. Ändå slutade det hela med nej tack. Artikeln kom aldrig i tidningen.
Anledningen kan inte ha varit någon annan än att redaktionen såg mer till sina egna fördomar än till mina faktauppgifter och associerade amning till ojämlikhet. Trots intervjuerna och faktauppgifterna i min text trodde de uppenbarligen att amning i flera år var något som företrädesvis hemmafruar/hemmamammor ägnade sig åt. De såg inte kopplingen mellan amning och feminism, som var självklar för mig. De såg inte mina källhänvisningar till forskning som visade sambandet mellan mammans utbildningsnivå och status i samhället och sannolikheten att hon ammar sitt barn. Det här var innan Karleen Gribbles forskning om kvinnor som ammar i över två år kom, men det fanns annan forskning som pekade på samma håll: I västvärlden är det kvinnor med hög utbildning och det goda självförtroende som hög position i yrkeslivet och materiell standard för med sig, som håller kvar amningen längst statistiskt sett.
Detta är ett faktum som många verkar ha svårt att ta till sig. En av de vanligaste myterna om amning är att kvinnan som ammar sitt småbarn är hemmafru, fjättrad vid barnet, utan någon personlig frihet. Nära förbunden med denna myt är myterna att man måste vara hemma på heltid för att kunna amma, att amning och annan mat utesluter varandra och att ammade barn inte knyter an till sina pappor. Ammar man upp i småbarnsåren så krymper minnesbilden av helamningsperioden det första halvåret eller så snabbt ihop till en kort period alldeles i början. Den långa delen av amningsperioden kombinerar man amningen med förvärvsarbete eller studier, fritidssysselsättningar och umgänge.
Omvänt är det kvinnor som har kontakt med sociala myndigheter och arbetsförmedling, kvinnor med låg utbildning och kvinnor som röker som ammar kortast tid, återigen statistiskt sett. Att ta reda på varför är det så är en långt viktigare uppgift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)