Kanada förespråkar långtidsamning

av Julia Ilke

Kanada är ett land där en hög andel ammar och drygt 87 % av mammorna uppger att de har en intention att amma sitt barn. Att många börjar amma behöver dock inte betyda att många även fortsätter att amma, och särskilt inte att de ammar sedan barnet blivit ett par år gammalt. Kanadas hälsodepartement Healty Canda har en Facebook-sida och förra veckan la de upp den här bilden med följande bildtext:

"How old was your child when you stopped breastfeeding?

It’s Breastfeeding Week - here are 10 great reasons to breastfeed from Day 1 to age 2 and 
                                       beyond:http://bit.ly/HCdnGreatReasonsToBreastfeed"

Bild lånad från Healthy Canadians

Skulle du vilja se att svenska myndigheter gjorde kampanjer för att främja långtidsamning? Eller vore det att lägga sig i saker som bara familjen själva ska bestämma?

Jag tycker det är positivt att effekterna av att långtidsamma lyfts fram på en så hög nivå i samhället.  Som jag skrev i förra inlägget så kommer inget företag någonsin att göra reklam för bröstmjölk och frågan är då vem ska göra det om inte just statliga myndigheter. Om det nu behövs någon reklam över huvudtaget, men det tror jag för annars är risken stor att barnmatsföretagens reklam blir den enda "informationen" man får och den är ju som sagt sällan amningsvänlig. Personligen skulle jag gärna se bilden tapetserad längs rulltrappan i tunnelbanan och i busskurerna i stan för det är alldeles för sällan man ser eller hör om barn som ammas efter 1-årsdagen.

Källor:
Breastfeeding Initiation in Canada: Key Statistics and Graphics (2009-2010).
Healty Canadians på Facebook

ny studie om ersättning de första dagarna som strategi för ökad amning i längden

av Julia Ilke

Forskare vid University of California har undersökt hur tillmatning med ersättning under de första dagarna på BB påverkar hur länge och mycket mamman senare kommer att amma.

Mammorna och barnen i studien hade bedömts som extra riskutsatta för att få problem med amningen då barnen vid ett dygns ålder gått ner 5-10 % av födslovikten. I kontrollgruppen ammades barnen exklusivt medan exprimentgruppen gav barnet en dos om 10 ml ersättning efter varje amningstillfälle. Vid uppföljningen en vecka samt tre månader efter födseln visade det sig exprimentgruppen som gett ersättning de första dagarna hade minskat på ersättningdosen redan efter en vecka medan fler i kontrollgruppen hade börjat ge ersättning vid det laget. Vid tre månader ammade 79 % av mammorna i exprimentgruppen exklusivt jämfört med 42 % i kontrollgruppen. Av de barn som vid en veckas ålder fick ersättning ammades de exklusivt i endast 18% av fallen. Studien är dock liten då endast 40 kvinnor var med och därför bör man vara försiktig med att dra för snabba slutsatser.

Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.

När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.

Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.

Källa:

Valeire J. Flaherman, Janella Abt, Anhony E. Burgos, Kathryn A. Lee, Michael D. Cabana and Thomas B. Newman. (2013). Effect of early limited formula on duration and exclusivity of breastfeedning on at-risk infants: an RCT. Pediatrics.

www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499

ekot om att amningen minskar

av Julia Ilke

Ekot hade igår ett inslag om amning där de intervjuar två mammor om deras val att amma respektive att ge flaska. Bakgrunden till reportaget är Socialstyrelsens rapport från 2012 där det framkom att andelen barn som ammas minskar och är som lägst på 20 år.

För att lyssna på inslaget via Ekots hemsidan får man trycka på en länk med citatet "Det var skönt att sluta amma" och när man sedan lyssnar sägs det att ersättning är likvärdigt bröstmjölken. Jag måste därför fråga om det är så konstigt att amningen minskar när fokus så ofta hamnar på att det är skönt att sluta amma och när det påstås att ersättning går precis lika bra? Sen undrar jag också hur bra det är att låta en mamma tycka till om huruvida amning ger ett starkare immunförsvar eller ej. Även om det bara är hennes egna spekulationer tycker jag det är onödigt att det sägs då det finns forskning som visar att amning faktiskt bidrar till ett bättre immunförsvar.

Det sägs också i reporategt att rekommendationen i Norge är att man ska helamma ett år, det stämmer dock inte utan precis som i Sverige rekommenderas norska kvinnor att amma helt i sex månader och delvis i minst ett år.

Varför tror du att amningen minskar i Sverige? Är det ett problem? Vad skulle kunna få trenden att vända uppåt igen?

Nyhetsmorgon om amning

Av Marit Olanders

Idag uppmärksammar TV4 Nyhetsmorgon att amningen fortsätter att minska i Sverige. socialstyrelsen publicerade ju amningsstatistiken över barn födda 2010 i förrgår och som väntat fortsatte amningsförekomsten att sjunka. Äntligen uppmärksammar de stora medierna det jag har påtalat i många år nu. (Kanske hänger det ihop med att Socialstyrelsen nu medger i sammafattnignen längst fram i dokumentet att amningen går ner och man slipper läsa alla tabeller och diagram för att se det.)

Ju längre tiden går desto tydligare blir det också att amningsförekomsten hänger ihop med att myndigheter satsar på amning. Inte gneom att pressa kvinnor att amma, vilket är helt bortkastat i bästa fall och kontraproduktivt i sämsta fall, utan genom att ta bort hinder från fungerande amning, såsom tillmatning med bröstmjölksersättning när det inte är medicinskt motiverat (och mamman vill amma, vilket de flesta vill) och kunna berätta hur man verkligen ska göra för att få det att fungera.

Nu sätter jag på teven!!

Att välja statistik efter syfte

Av Marit Olanders

I går ägnade P1-programmet Kropp och själ en hel timme åt amning. Främst handlade det om att amningsförekomsten minskar i Sverige men det handlade också om huruvida amning är värt att satsa på i vården och för den enskilda familjen. Programmet innehöll också en redogörelse för hur amningsförekomsten i Sverige utvecklats över tid. 

Johanna Stenius, som gästbloggat här på Amningsbloggen, berättade om sin amning. Tack för att du delade med dig av din berättelse, Johanna, och visade hur komplext det kan vara med amning eller ej! Trist bara att alla i programmet accepterade att BVC-sjuksköterskan inte kunde hjälpa dig med dina sår, som att såriga bröstvårtor inte är något BVC kan göra något åt. Jag antar att du hade trivts bättre med flaskmatningen än med amningen även om du hade sluppit få sår på bröstvårtorna och smärtsam amning, men det känns ändå så onödigt att du förutom att du mådde dåligt i största allmänhet också skulle behöva utstå den fysiska smärtan!

Barnläkaren Mats Reimer om huruvida amning påverkar barns hälsa eller ej. Mats Reimer menade att den inte gjorde det, mer än ytterst marginellt och som stöd för detta påstående hade han den stora Probitstudien i Vitryssland där 17 0000 mor-barn-par slumpmässigt hamnade på antingen amningsvänliga sjukhus enligt BFHI:s tio steg eller konventionella vitryska sjukhus. All annan forskning dömde Mats Reimer ut som otillförlitlig eftersom den har samlat in fakta i efterhand. Därmed gör han en annan bedömning än både Amerikanska barnläkarförbundet och svenska myndigheter.

I Kropp & Själ lyfter Mats Reimer fram fakta från Probitstudien som passar hans syfte att bagatellisera amnings och bröstmjölksersättnings respektive påverkan på barns tillväxt och hälsa. Han lyfter fram skillnaden i förekomsten av exklusiv amning vid tre månader i Probitstudien, 43% av dem som hamnat på amningsvänliga sjukhus mot 6% av dem som hamnade på konventionella sjukhus, men förtiger att skillnaden mellan grupperna vad gäller ”any breastfeeding”, dvs helamning och delamning tillsammans, var mycket mindre. Amningsförekomsten i Sverige är högre än i amningsgruppen i Probitstudien.

Ännu mer förvirrande blir det när man får veta att det inte är ammade barn som jämförs med ersättningsmatade barn i Probitstudien. Det man jämför är gruppen barn som föddes på amningsvänliga sjukhus med dem som föddes på ej amningsvänliga sjukhus. 60 % av barnen i den senare gruppen ammades i någon mån vid tre månader. Forskarna som står bakom studien kommenterar också att fler ammade i den gruppen än de hade trott Så att skillnaderna inte blir så stora är kanske inte så konstigt!

Så Mats Reimer du skulle kanske sätta dig in i all den där amningsforskningen du avfärdar. Du skulle kanske titta på upplägget av studierna, och hur samstämmiga de är trots att man hela tiden måste se upp med vad man jämför – är det ingen amning mot sex månaders exklusiv amning, eller är det mer eller mindre amning?

Du kan också fråga dig hur rimligt det är att likställa amning med ett läkemedel. WHO har slagit fast att amning är det normmala sättet för små barn att få i sig näring. Blir det inte konstigt att ha amningen i experimentgruppen och kräva evidens för att amningen är ”bra”? Borde vi inte visa att bröstmjölksersättning inte medför risk för skada och sjukdom? Är det inte bröstmjölksersättningen som är interventionen?

När det gäller amningen i Sverige redovisar Mats Reimer däremot inte siffrorna för exklusiv amning utan för all amning. Vid två månaders ålder har amningen i Sverige gått ner från 91% 2004 till 88% 2009, berättar han. Ja men exklusiv amning vid två månader har minskat från 77 % till 69 %  under samma tid. Varför nämner du inte det?

Och varför jämföra med 2004 och inte med toppåret för amningsförekomsten, 1996 när alla svenska sjukhus hade utnämnts till amningsvänliga? Då ammades 81 % av barnen exklusivt, och lägger man till de som ammades delvis också visar det sig att 92,5 % av barnen ammades. Räknar vi med att det föds 100 000 barn per år i Sverige så ammades 4500 färre barn vid två månaders ålder 2009 än 1996. Spelar inte de någon roll? Spelar det ingen roll hur deras mammor har bemötts av vården?

En sista kommentar gäller Kropp & Själredaktionen som påstod att det bara är i Norge som det ammas mer i hela världen. Sverige ligger inte ens i närheten av amningsförekomsten i många fattiga länder (länk), varken vad gäller exklusiv amning de första månaderna eller all amning vid ett eller två års ålder.  Skärpning!

Mer amningsinformation till papporna!

Av Mats Berggren


Den sista tidens debatt och artiklar om amning handlar, återigen, om hur amningen minskar för svenska barn. Nu är det 97 % av barnen som ammas helt eller delvis vid en veckas ålder. Under toppåren i mitten av 1990-talet var det 98,4% av barnen som fick bröstmjölk den första veckan. 88% av barnen födda 2009 ammas helt eller delvis vid två månaders ålder. År 1996 var det 92,5 %.
Och bara sedan 2004 har amningen minskat med 3,3 %. Det är en klart nedåtgående trend.

Vad beror detta på? Ja, om detta tvistar de lärde, skulle man kunna säga. Vissa säger att det är personalen på BMM, BB och BVC som är dåliga på att ge rätt råd. Andra säger att det är mammorna själva som blivit bekväma och vill hellre sova och ha egen tid än att amma, och ju äldre mamman är, och det blir ju vanligare med äldre förstagångsmammor, desto större risk enligt de som oroar sig. Några andra hävdar att det kan vara Amningshjälpen med sin, säger man, amningshets som skulle vara orsaken och då alltså med omvänd effekt. Och slutligen så kan det också vara så att papporna, med sin jämställdhetsiver, tar till flaskmatning på bekostnad av amningen.

Som pappa och som s.k. Pappautbildare så vill man ju inte tro eller kännas vid det sista alternativet. Men risken är ändå stor att detta kan ha ett finger med i spelet. Män av idag som bli pappor, liksom mammor, famlar ibland i sin strävan efter att bli en bra förälder likväl som man ska vara en jämställd partner. Samtidigt som man, över allt annat, vill sitt barn det bästa vill man också delta fullt ut och också avlasta sin partner i de traditionella göromålen med det nyfödda barnet. Däri ligger ju också matningen. Ett av problemet här, kan vara, att vi saknar preferenser och goda förebilder.

Ett annat problem som jag kan se ibland är att papporna, som just känner sig osäkra kring detta, oftast saknar kunskap om amningens förträfflighet. Informationen ges oftast bara till mamman och om den blivande pappan är med så talar man väldigt lite om pappans roll som support till amningen. Denna outnyttjade resurs kan vara en av nycklarna till en mer kvantitativ amning. En resurs som dessutom skulle få en stor delaktighet, som annars stundtals känner sig utanför, med barnets bästa i fokus. Snacka om jämställt föräldraskap.

På en av mina senaste föreläsningar för blivande pappor så ägnade jag en betydande stor del av tiden just på temat amning. Männen såg rätt förvånade ut faktiskt, men samtidigt koncentrerade och lyssnande. Efteråt kom det fram två killar och tackade för att jag hade ordentligt tagit upp något som de hade tänkt mycket på men aldrig riktigt fått kläm på. Vad skulle deras roll vara första tiden? Vad skulle deras uppgift bli i början? Nu kände de sig plötsligt mer förberedda och taggade.

(Jag berättade bland annat om att mina fyra barn har ammats i drygt ett år vardera av sin mamma och att jag aldrig känt mig utanför som pappa utan haft fullt upp med mitt eget föräldraskap som tillsammans med barnen formats utifrån mina egna förutsättningar och att jag matat mina barn hundratals gånger både med flaska och sked upp till ca 2-årsåldern och att jag till slut var ganska trött på att mata barn och glad när dom började äta själva….)

Det är egentligen konstigt att man ska behöva informera om någonting så naturligt som amning. Såväl män som kvinnor, de allra flesta, är uppvuxna, oftast bokstavligen, med självklarheten att amning är den naturliga födan för det nyfödda barnet. Men det är kanske där problemet ligger. När det inte vill rinna till. Eller när man inte har tid. Stressen över att det ”självklara” inte fungerar eller hinns med.

Jag tror att här har vi ett ansvar tillsammans. Dels vi som arbetar med föräldrastöd från olika håll dels även alla föräldrar. Försöka komma fram till en bra information som inkluderar alla parter och att man får den kunskapen man behöver. Att pappa/partner får en tydlig information om hur man blir en bra support. Och att också, som nybliven förälder försöka ta emot informationen med inställningen att alla är vi olika men nu har vi fått ett barn och då ska vi tillsammans göra allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt, även om det sätter vårt livspussel i gungning. Jag vet, det här görs redan på många håll. Men det är inte alltid lätt att göra det på rätt sätt och att få önskad effekt.

Vi på Södertörns Lärcentra är inte experter på amning, men vi har en föreläsning på ämnet Amning och Jämställdhet som är uppskattad. Där påstår vi att man kan vara en jämställd förälder utan att amningen ska behöva avslutas eller att pumpar ska behöva användas, för den orsaken.

Södertörns Lärcentra har alltid som motto att; Med barnets bästa i fokus, förbereda blivande mammor och pappor för föräldraskap och med en jämställd relation till sin partner.

Mats Berggren
Verksamhetsansvarig Södertörns Lärcentra
Pappautbildare och jämställdhetskonsult
Deltagare i amningsnätverket Amnis och 4-barnspappa

Amningen fortsätter att minska

Av Marit Olanders

Amningen fortsätter att minska, skriver Svenska Dagbladet. Nu är det 97% av barnen som ammas helt eller delvis vid en veckas ålder. Under toppåren i mitten av 1990-talet var det 98,4% av barnen som fick bröstmjölk den förstsa veckan. 88% av barnen födda 2009 ammas helt eller delvis vid två månaders ålder. År 1996 var det 92,5 %.

1996 och 1997 var det nästan lika vanligt att fyramånadersbebisar ammades (84%) som att tvåmånadersbeibsar ammades 2009 (88%).

Vad kan man mer säga om amningsklimatet under andra halvan av 1990-talet? Jag borde veta, två av mina barn föddes då. Det talades inte om amninghets i alla fall.

Att den nedåtgående trenden fortsätter förvånar mig inte alls. Senare års forskning har visat att vårdpersonal ofta är rädd för att uppfattas som amningshetsare och rättar sin rådgivning efter det.


Jag hittar inte statistiken på Socialstyrelsens hemsida än, men den dyker väl upp eller så kan väl någon av er läsare länka om ni hittar den. Den ska heta något i sitl med Amning och föräldrars rökvanor barn födda 2009. Vi lär återkomma till statistiken på Amningsbloggen.

Jobbiga siffror

Här kommer lite hårdfakta från Unicefs hemsida:

• Varje år dör 1,3 miljoner spädbarn p g a otillräcklig helamning.
• Ytterligare 600 000 barn dör av utebliven fortsatt amning och lämplig tillvänjningskost.
• Många mammor ammar inte i två år eller längre som rekommenderas utan ersätter bröstmjölken med något annat.
• Bröstmjölksersättning är ett dyrt, ej näringsmässigt likvärdigt och ofta farligt alternativ till bröstmjölk, särskilt i ohygieniska miljöer. Studier visar att ett flaskmatat barn som lever i fattigdom löper 14 gånger så hög risk att dö av diarré och fyra gånger så hög risk att dö av lunginflammation som ett helammat barn.

Där diskriminering av kvinnor är vanligt förekommande, är också dålig näring till kvinnor förekommande, oavsett ekonomisk tillväxt. Över 90 % av alla kvinnor i världen börjar amma, så initation av amning är inte det största problemet. Problemet är det omedelbara socoiala och kommersiela trycket att sluta amma.

Den goda nyheten är att amningen inte minskar i världen utan långsamt har ökat sedan 1990. Då ammades 34% av barnen exklusivt de första 6 månaderna. Nu har det ökat till 39%.

Rekommendationen följs av allt färre

Hösten 2003 ändrades den svenska rekommendationen om enbart amning från att ha varit 4-6 månader, dvs att man borde börja ge barnet annan mat än bröstmjölk någon gång mellan 4 och 6 månader, till att bli att bröstmjölk räcker som enda mat i 6 månader (för det mesta). Med den gamla rekommendationen kom det att bli en förskjutning mot att alltfler introducerade mat vid 4 månader.

Barn som får bara bröstmjölk i sex månader håller sig statistiskt sett lite friskare än barn som får annan mat från och med 4 månader, vilket denna studie visar.

Helamningsrekommednationen har dock fått mycket kritik, där inte minst av debattören Agnes Wold som gärna påstår att 6 månaders helamning är fullkomligt meningslöst i Västvärlden och har fått göra det i flera stora media de senaste åren.

Och vad det nu beror på så är det allt färre barn som enbart ammas vid sex månader, enligt Socialstyrelsens senaste statistik. Från och med år 2004 är definitionen för "enbart ammad" ändrad - nu får inte längre enstaka smakportioner räknas med, vilket de fick tidigare. Av barnen som föddes 2007 var det bara 12,3% som fick enbart bröstmjölk de första sex månaderna.

Även om man börjar räkna från år 2004, och bara använder sig av den nya definitionen så sjunker förekomsten av enbart amning vid sex månaders ålder. Även vid andra mättillfällen sjunker amningsförekomsten. Enbart amning minskar mest, men även om man räknar ihop enbart och delvis amning blir det en minskning. Utom vid ett års ålder.

Marit Olanders

Mest och minst i Sverige

Amning är en socialgruppsfråga. Mer utbildning = mer amning. I västvärlden då förstås. I fattiga länder är det tvärt om. När man tittar på socialstyrelsens statistik (från 2006) slås man av att i Sverige är amning också en geografisk fråga. Om man väljer att titta på hur många barn som enbart ammas vid fyra månaders ålder så toppar Jämtland statistiken med 71 % av barnen. Jämtland, tillåt mig gissa: Detta är ett i-lands världsrekord i amning!

Västmanland ligger i botten. Där ammas endast 51 procent av barnen enbart vid fyra månaders ålder.

Varför då denna stora skillnad?

En annan fråga som verkligen väntar på ett svar är varför andelen bebisar som enbart ammas fortsätter att minska. År 1998 ammades 69% av barnen i riket enbart vid fyra månader och 2006 hade denna siffra sjunkit till 60%.

Socialstyrelsen svarar: Tendens till minskning

Karin Gottwall på Socialstyrelsen har nu gett sina kommentarer till amningsförekomsten på 1980-talet jämfört med just nu. Visst finns det en tendens till minskning nu, säger hon, men påpekar samtidigt att amningsfrågor inte ligger på Socialstyrelsens bord för närvarande. Även Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket har sett att amningsförekomsten, särskilt enbart amning, har gått ner under 2000-talet och vill ta reda på varför. Jag skrev ett tillägg till mitt inlägg Den nedtystade amningsbacklashen.

Marit Olanders

Den nedtystade amningsbacklashen

Allt färre barn får enbart bröstmjölk de första månaderna i livet, visar Socialstyrelsens statistik. Även totalt fortsätter amningsförekomsten att minska. Detta talar dock Socialstyrelsen tyst om i sin egen sammanfattning och historiska återblick.

Jag har följt amningsstatistiken under mina åtta år som redaktör för Amningsnytt. På senare år har jag upptäckt att sammanfattningen är i stort sett samma text varje år, bara med årets värden inskrivna i stället för fjolårets. Den täcker ytligt utvecklingen av amningsförekomsten från cirka år 1950 fram till början av 1990-talet då amningsfrekvensen steg efter en "kort nedgångsperiod". Sedan är det nytt stycke och konstaterandet att "I ett internationellt perspektiv är amningsfrekvensen i Sverige hög". 

Vad som har hänt med amningsförekomsten de senaste 15 åren får man inte veta i sammanfattningen. Framme på sidan 14 kommer ett stycke om "De senaste årens utveckling". Där påstår Socialstyrelsen att sedan år 2000 har amningsförekomsten legat relativt stabilt. Granskar man det statistiska materialet får man dock en annan bild. Amningsförekomsten har minskat vid alla mättillfällena. Mest har enbart amning minskat, men även om man lägger ihop siffrorna för enbart och delvis amning blir summan av det hela att fler ger upp amningen tidigare. Av barnen födda 2006 ammades bara 69,2 % enbart eller delvis till sex månaders ålder, jämfört med 72,2 % av barnen födda 2000. 90 % av av de som slutar amma före sex månaders ålder hade velat fortsätta längre, enligt en norsk studie.

Större skillnader är det i statistiken för enbart amning. Sedan 2004, då den nya definitionen av enbart amning infördes (där inte längre smakportioner räknas med, bara AD-droppar och eventuella läkemedel utöver bröstmjölk) har enbart amning vid sex månader sjunkit från 19,4 % till 14,9%.

Oroande är också utvecklingen för enbart amning vid en veckas ålder. Av barnen födda 2006 fick 87,5 % bara bröstmjölk den första viktiga veckan i livet, vilket är mycket färre än när mätningarna började 1986. Statistiken stämmer också med vad vi i Amningshjälpen får höra om hur frikostigt många BB-avdelningar delar ut s k "stötdoser" med bröstmjölksersättning utan medicinsk indikation. Trots att ogrundad tillmatning den första veckan visat sig hänga ihop med kortare amningstid totalt.

Svenska myndigheter rekommenderar amning till ett år eller längre, men bara 17,4 % av barnen födda 2006 ammades hela det första året.

Har vi en amningsbacklash i Sverige?

• Helamning vid en veckas ålder är lägre nu än på 1980-talet.
• Amningsvänliga sjukhus-projektet lades ner 2003.
• Det finns förvisso amningsmottagningar vid de större sjukhusen, dit kvinnor kan vända sig för specialisthjälp med amning, men det händer att det är låg nivå på personalens kunskap i amningsfrågor. 
• Kunskapen om amning inom barnhälsovården varierar stort. Börjar viktkurvan plana ut får fortfarande många slentrianmässigt rådet att börja med tillägg, snarare än hjälp med amningstekniken. 
• Trots att det är fem år sedan Sverige fick nuvarande rekommendation om helamning förekommer det fortfarande att barnhälsovården råder föräldrarna att börja med smakportioner vid fyra månader, vilket också står i skriften Barnmat råd och recept som delas ut till föräldrar i flera landsting.
• Det är politiskt korrekt i vissa kretsar att vara jämställd, där amning ses  som ett hinder för pappan att få vara med och mata barnet.

Jämför man amningsutvecklingen på 1980-talet med de senaste årens utveckling ser man att nergången på 2000-talet är betydligt större än den lilla svackan på 1980-talet. Den största nedgången på 1980-talet stod enbart + delvis amning vid sex månaders ålder för. 1988 nådde nergången botten med 48,6 % ammade jämfört med 50,7 % 1986 och 52,6% 1990.

Enbart amning låg under denna period vad jag skulle kalla mer stabilt. Enbart amning vid två månaders ålder har minskat med 5,6 % under 2000-talet. Den siffran borde inte påverkas av den ändrade definitionen eftersom tvåmånadersbarn knappast får smakportioner.

Som jag läser det är Socialstyrelsen inte konsekvent:

Två procents minskning på 1980-talet är en nergång, men tre procents minskning på 2000-talet är relativt stabilt!?

Marit Olanders

Fotnot: Amningsbloggen har förgäves sökt någon på Socialstyrelsen för en kommentar.

EDIT 28/10: I dag har jag talat med Karin Gottwall på Socialstyrelsen. Hon säger att visst ser man en minskning av amningsförekomst nu på 2000-talet, men att det inte ligger på Socialstyrelsens bord att ta reda på varför det är så.

Åsa Brugård Konde, Livsmedelsverkets ledamot i Samordningsgruppen för amningsfrågor,  efterlyste i Amningnsytt nr 1/08 en ordentlig uppföljning av statistiken. Nu diskuterar samordningsgruppen en strategisk plan för amningsfrågorna. Så det börjar hända saker.

/M O