Amningskurser på Gotland och i Uppsala

Av Marit Olanders

Nu kan blivande föräldrar på Gotland och i Uppsala som så önskar gå kostnadsfria kurser i amning, skriver Hela Gotland och Uppsalatidningen. Här får man lära sig om hur man får igång amning, undviker problem och hanterar problem som ändå dyker upp. Kurserna, som vänder sig till både både mammor och pappor, förstagångsföräldrar såväl som flerbarnsföräldrar, arrangeras av Amningshjälpen i samarbete med studieförbundet Sensus.

Gotland har begåvats med tre utbildade kursledare och Uppsala med två. Både på Gotland och i Uppsala startar de första kurserna  nu på måndag.

Amningskurser för blivande föräldrar startades av Anouk Jolin i Falun, som hunnit ge kurser i Dalarna ett tag redan. Nu sprids kurserna, då Anouk Jolin har gått ett steg vidare och utbildat kursledare på olika håll i Sverige, som nu startar egna kurser.

Kom i kontakt med projektet via dess Facebooksida här. Projektet stöds av Allmänna Arvsfonden.

Dementi för väl hundrade gången

NEJ, AMNINGSHJÄLPEN OCH AMNINGSBLOGGEN SÄGER INTE
"ALLA KAN AMMA"!

Av Marit Olanders

Jaha, nu har det hänt igen. En ledande person inom Amningshjälpen blir intervjuad och får bemöta att det står på Amningshjälpens hemsida och på Amningsbloggen att alla kan amma.

Jag kan garantera att det aldrig har stått i ett inlägg på Amningsbloggen. Vi är flera som har gått igenom Amningshjälpens hemsida flera gånger och inte heller där har vi hittat det, någonsin.

På den tid då jag var redaktör för Amningshjälpens tidning Amningsnytt gick jag igenom arkivet, alla tidningar från 1974 och framåt, för att se om detta nu så utskällda "alla kan amma" fanns där. Jag hittade det inte någonstans.

Enligt personer som var aktiva inom amningsrörelsen på 1970-talet och 80-talet myntades uttrycket "alla kan amma" en gång i tiden för att stärka kvinnor. Det var en motvikt till uppfattnginen som fans då, att moderna kvinnor helt enkelt inte var kapabla att amma sina barn. Man såg ju att nästan alla som började amma slutade igen inom några veckor eller månadero ch det spekulerades mycket om vad det berodde på. "Alla kan amma" betydde då att (så gott som) alla hade de fysiska förutsättningarna för att amma - minst ett bröst och ett barn - i den menignen "kunde" amma.

Uttrycket var tänkt att stärka kvinnor men kom att få motsatt effekt när folk trodde att det bara var att lägga barnet till bröstet så skötte naturen resten. Det skapade en olycklig uppdelning i kvinnor som "kan" respektive"inte kan" amma.

Jag har läst pedagogik de senaste åren och då även tenterat kunskapsbegreppet. Att "kunna" något är ett begrepp med många olika delvis överlappande betydelser. Människan är det mest sociala djuret av alla, det som är mest beroende av inlärning och som har minst medfött. All denna inlärning har till och med föreslagits vara förklaringen till att det dröjer så länge innan människobarn blir vuxna - för att vi ska hinna lära oss allt!

I ljuset av detta blir uttrycket "alla kan amma" förutom att det är felaktigt både ytligt och intetsägande. Både vi människor och själva amningen är mer komplicerade än så. Inlärning och kunskap har fått en egen etikett på bloggen. Klicka in dit om du vill läsa mer.

Fler amningskurser för blivande föräldrar

Av Marit Olanders

Grattis Anouk Jolin, projektledare för Förberedande amningskurs för blivande föräldrar! Inför år 2 av 3 i projektet har Allmänna arvsfonden beviljat 3.217.000 kr till projektet! Det innebär bland annat att Anouk kan utbilda ännu fler kursledare som kan hålla kostnadsfria kurser i hela Sverige om amning för blivande föräldrar.

Syftet med kurserna, oskm hålls i studieförbundet Sensus regi, är att stärka förädlrars självförtroende inför amning och förebygga amningsproblem. Att man vet mer vad amning handlar om kan göra att man har bättre koll på läget när barnet väl kommer och att bägge förädlrarna deltar gör att även mammans partner blir delaktig.

Mer amningsstöd åt folket!

Av Marit Olanders

Igår nämnde jag för en bekant att jag höll på att skriva en bok om amning, Amning i vardagen. Hon kommenterade:

- En sån bok hade jag behövt när mina barn var små.

Jag känner igen reaktionen så väl. Tänk om jag bara hade vetat det här när mitt barn var nyfött - då kanske amningen hade kunnat fungera.

Vad som egentligen hände med amningen för den enskilda kvinnan, hur den egentligen gick om intet, kan variera. Men de bär på samma gnagande sorg. Frågar man hittar man ofta en gemensam nämnare till att amningen inte har fungerat: Brist på kunskap och stöd från vårdens sida, ofta varvat med direkt skadliga ingripanden.

Ett sådant skadligt ingripande är att handgripligt trycka ihop barnet med mammans bröst. Det är kränkande för mamman, även om personalen först frågar mamman och hon ger sitt medgivande, och skrämmande för barnet. Det kan leda till strul vid bröstet, till att barnet har svårt att ta tag i lugn och ro. Dessutom är det inte särskilt pedagogiskt, eftersom mamman bara står passiv och inte blir ett dugg klokare på hur hon ska få barnet att ta tag när inte personalen är i närheten.

Nu verkar det som om personalen någonstans slutat att själv trycka ihop mamma och barn och i stället instruerat mamman att göra det. Men barnen vill kunna röra huvudet fritt när de ska ta bröstet, och det blev i alla fall amningsstrul. Kanske kan det leda till ännu mer skuldkänslor också, eftersom mamman kan tolka att det är hon själv som har orsakat det - även om hon bara gjorde som personalen sa.

Ett annat skadligt ingripande kan vara att ge barnet lite ersättning på oklara grunder de första dagarna. En barnmorska likande ersättning utan medicinsk indikation vid knockoutdroppar, som får barnet att somna snabbt och länge - när det egentlgien hade behövt vara vaket och amma igång mjölkproduktionen.

För visst kan det vara jobbigt med ett nyfött barn som är oroligt, vill amma och amma och amma medan man själv är så trött så trött. Men det kanske blir det ännu jobbigare om man tror att något är fel, att det är meningen att barnet ska amma snabbt och sedan sova sött en hel massa timmar om dygnet. Kanske kan det bli lättare att hantera om man vet med sig att det här är något funktionellt, att det kommer att vara så här ett kort tag, men att amningen kommer att lbi mer avslappnad senare, när man har lärt känna varandra.

För vissa kvinnor går amningen som på räls. I ett samhälle som inte är särskilt stödjande för amning kan de fixa amningen i alla fall. Men för många, kanske de flesta, har amningen en inkörningsperiod då både mamman och barnet är utsatta. Uteblir stödet, eller de utsätts för ingripanden som kan störa amningen finns risken att amningen inte kommer igång alls. För en liten andel är utmaningarna större. Men jag tror att många fler än idag skulle kunna amma betydligt längre - om de bara hade haft tillgång till kunskap och stöd.

Det är faktiskt skandal att vården inte kan tillhandahålla det.

Amningskultur

Av Marit Olanders

Barnens fria tillgång till bröstet och den vardagliga exponeringen av ammande kvinnor bidrar till en avslappnad attityd till amning. Det finns även en medvetenhet om amningens betydelse för barnens
hälsa och dess funktion för att hindra nya graviditeter. Eftersom i stort sett alla kvinnor ammar finns amningskunskapen levande i samhället och de som behöver hjälp får det av sina släktingar eller vänner. Det är sällan barnmorskorna får amningsfrågor eller stöter på amningsproblem.

Så beskriver Amningsnytts redaktör Elisabeth Ubbe amning i Zambia. Hon var i landet för att skildra en svensk banrmorskas arbete inom Läkare utan gränser med att utbilda hälsoarbetare och bybarnmorskor. Det är ett område där Sverige kan bidra med kunskap till Zambioa. men vad gäller amning går kunskapsutbytet i motsatt riktning. Här är det vi som kan lära av Zambias befolkning.

I en amningskultur är amning på många sätt en ickefråga. Att spädbarn har kroppskontakt med mamman eller någon annan vuxen är självklart, och när en kvinna får sitt första barn har hon sett kvinnor amma barn ofta upp till treårsåldern överallt i hela sitt liv. "Barnen har nästan oavbruten kontakt med brösten och ammar när de vill, skriver Elisabeth Ubbe.

Jag vill påstå att Sverige generellt inte har en amningskultur. Amning är normen, men det är en form av läpparnas bekännelse. Amningsnormen har så många förbehåll att den blir svår för en hel del och omöjlig för vissa.

Genom att separera mammor och barn på BB tvingade läkarna på dem ett helt obiologiskt och ovetenskapligt amningssätt, med så glesa amningar som var fjärde timme, med förbud mot mammor att amma som tröst, närhet, glädje och närhet. Genom att strikt begränsa amningen till ett matningssätt dränderade de befolkningen i Europa och Nordamerika på nedärvd kunskap om amning på ett par generationer. Amning kom att bli en fråga för vården.

Men det finns subkulturer och tillfällen där det ammas mer. Tillfällen där ingen frågar "Ska han verklgien äta nu igen?" eller "Ska du inte prova med lite tillägg i stället?"  eller säger "Det verkar jobbigt för sig" eller säger till en ett- eller tvååring "Nä nu är du väl för gammal för det där!"

Ett sådant tillfälle är Amningshjälpens riksträffar. Vid årets riksträff förra helgen konstaterade Elisabeth Ubbe att på Amningshjälpens riksträffar ammas det på samma sätt som i Zambia.

Vad amning och matte har gemensamt

Av Marit Olanders

För att få lärarexamen, åtminstione för yngre åldrar, är det obligatoriskt att ha läst minst 15 högskolepoäng (=10 poäng av den gamla sorten) matematik. Det innebär att många som aldrig egentligen hade trott att de skulle läsa matematik på högskolenivå faktiskt gör det.

Medvetenheten om matematik behöver höjas inom både förskolan och skolan. Möter barn tidigt matematik under lustfyllda former så får de ett matematiskt tänk och matte blir inte så omöjligt under skolans senare år, är tanken ungefär. Matte är ämnet som man älskar eller hatar. Antingen tycker man att matematik är viktigt, men något som andra får syssla med, eller så hatar man matte och ser ingen användning alls för det i vardagen.

Man kan fundera över allt detta mattehat. Det har funnits en inställning inom skolan att matematik "är så svårgenomträngligt för många elever att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat", vilket en svensk matematikprofessor lär ha sagt. Många kan peka ut ett speciellt tillfälle i sin skolgång när de upplever att de stängdes ute från matematikämnet. Från att ha varit kul blev matte svårt, tråkigt - och värt att hata och nedvärdera.

Här någonstans slår det mig att jag känner igen reaktionen. Det finns ett hat mot amning också, och en vilja att nedvärdera. Det finns en vilja att överbevisa världen om att amning minsann också har nackdelar, att amning stänger ute pappan, att bröstmjölken innehåller miljögifter, att amning är övervärderat i stärsta allmänhet och håller kvinnor kvar i en underordnad position i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Anledningen till att lärarstudenter som läser mot de yngre åldrarna nu måste läsa matematik verkar vara att ändra attityder och höja kunskapsnivån, i förlängningen för att fler elever i framtiden ska få uppleva att lyckas med matte.

Tänk om vi kunde se en liknande satsning på amningsundervisning på vårdutbildningar. Ett obligatoriskt tillfälle där dels blivande sjuksköterskor och läkare fick prata om sina egna amningsupplevelser, och dels lära sig om hur man lär ut amning. För att fler kvinnor och barn i framtiden skulle få upplevas att lyckas med amning. Och, om det ändå inte funkade, bemötas med saklighet och respekt.

Amning som färdighetskunskap

Av Marit Olanders

Att det finns olika sorters kunskap är egentligen rätt självklart. Det är skillnad på att kunna räkna upp åarna i Halland och att kunna cykla.

Två typer av kunskap är
påståendekunskap eller teoretisk kunskap, att veta att
färdighetskunskap eller praktisk kunskap, att veta hur

Ibland har de ställts i motsats till varandra. bland teoretiskt skolade människor har den teoretiska kunskapen värderats högst och bland praktiskt skolade människor har många gånger praktisk kunskap värderats högst. I själva verket är de ömsesidigt beroende av varandra. Att kunna läsa och skriva är färdiogheter som alla teoretiskt skolade människor använder sig av, och praktisk kunskap har en grund av teori, även om man inte med ord kan förklara vad som egentligen händer när man cyklar, varför man inte välter t ex.

Amning innehåller ett stort mått av praktisk kunskap, det är en färdighet. Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi inriktad på läsinlärning har sagt så här:

Det krävs 5000 timmars övning för att bli bra på något. Det gäller oberoende av om man ska bli bra på golf, spela fiol eller på bordtennis. En färdighet kräver oerhört stora doser övning för att etablera sig ordentligt i ryggmärgen.

Tänker man att amning är något som pågår dygnet runt kan mnan räkna 5000/24= ungefär 200 dygn = ungefär 7 månader. Så efter minst 7 månaders ihärdig övning innan man uppnått färdighet. Det är då många tycker det börjar bli dags för avvänjning ...

Jag menar verkligen inte att "om man har ammat mindre än sju månader så kan man inte amma". I själva verket tycker jag man ska ta alla såna här siffror med en stor nypa salt. Olikheterna människor emellan är så stora att man aldrig kan sätta upp ett speciellt antal timmar. Men det siffran 5000 timmar pekar på är att det krävs hursomhelst mycket  övning.

Den visar på det orimliga i uppdelningen i kvinnor som "kan" och "inte kan" amma - utan att få lära sig av någon och utan att få öva.

Om "att inte kunna amma" vore något absolut ...

och att detta bestämdes av hur många som inte ammade när barnen var sex månader så skulle det se ut som följer.

Först vill jag bara påminna om att jag inte håller med om den verklighetsbeskrivningen. Att kunna eller inte kunna är betydligt svårare att definiera. Man kan rimligtvis inte amma i flera månader utan att kunna amma.

Men eftersom det cirkulerar en uppgift på internet om att "en fjärdedel av alla kvinnor kan inte amma" så vill jag gå till botten med orimligheten i det påståendet.

Att en fjärdedel av alla kvinnor i Sverige slutar amma ofrivilligt innan barnen är sex månader redde jag ut här.

Det är ett genomsnitt för hela Sverige. Tittar man på amningsstatistiken län för län får man fram helt andra siffror.

37,6% av alla barn i Västmanlands län räknas som "ej ammade" vid 6 månaders ålder i 2006 års statistik. Men bara 22,5% av barnen i Jämtlands län.

Har kvinnorna i Jämtland en kroppsdisposition som bättre lämpar sig för amning är kvinnorna i Västmanland?

Är de jämtländska kvinnorna rent av duktigare?

Eller ska vi lämna biologismen för en stund och fråga oss om amning är något som lämpar sig bättre för en glesbygd än för storstad? Men då visar det sig att både Stockholms och Uppsala län har jämförelsevis liten andel barn som inte ammas vid 6 månader (24,9%). Liksom f ö Gotland (24,8%). Län i andra änden av skalan är Örebro (35,6%) och Skåne (35,0%).

Eller är det så att 70-talister är duktigare på att amma än sina mammor? 1972 var det 93 % av barnen som inte ammades när de blev ett halvår. I en undersökning i Uppsala samma år ammades bara 1% av barnen vid 6 månader. Två tredjedelar av mammorna som slutat amma angav "för lite mjölk" som orsak. Tiotusentals kvinnor varje år hade inte tillräckligt med mjölk för att försörja sina barn. Minst av alla ammade hemmafruarna.

Men nej nej nej amning har ingenting med duktighet att göra. Möjligen är det en fråga om resurser, på individuellt plan och i samhället i stort. När fler får enhetliga råd och kunnig hjälp med amning får fler till en fungerande amning. När samhällets stöd sviker och kvinnor antingen upplever amningspress ("det är bara att amma på, lite ont har alla" och liknande) eller anti-press (t ex "oj nu har han inte gått upp så mycket som han skulle, det är bäst att du ger tillägg") klarar de kvinnor som kan lära sig om amning från andra håll - i sitt eget nätverk eller genom t ex media - lättare att lära sig amma och övervinna svårigheter.

Kanske är det dags för ett förbehåll i amningsrekommendationen om helamning i sex månader och delamning till ett års ålder eller längre: "Det här gäller bara er som har stöd från omgivningen. Er andra struntar vi i. Det är ändå så många som ammar i Sverige."

Marit Olanders

Kan alla amma?

Nej! Alla kan inte amma.

Men det behöver ändå diskuteras och även präntas in i vårdpersonal och oss alla vanliga i vilken grad det är sant att folk kan eller inte kan amma. Amning kan ofta tolkas som allt eller inget. Så behöver det inte vara. Många som tycker sig inte kunan amma anger för lite mjölk som skäl. För lite mjölk är egentligen intet som gör att man inte kan amma. Det går ofta bra att delamma i många månader.

En annan anledning kan vara att mamman får tokigt dåliga råd eller kanske inga alls från vård/omgivning osv. Hon kanske har omöjliga sår eller bröstböld innan någon tar amningsproblemen på alvar. Men detta handlar inte heller om att mamman inte kan amma. Det handlar om att hon misshadlats av omgivningen så att hon inte förmår utföra något hon egentligen skulle ha kunnat om hon fått rätt hjälp och stöd. Men samtidigt är det viktigt att innse att för mamman kan detta bli likvärdigt med att inte kunna amma just detta barn.

De allra flesta kan amma i någon grad. Amning behöver inte betyda att barnet får all sin föda från mammas bröst. Den behöver faktiskt inte få en droppe för att det ska kunna räknas som amning i någon grad.

Alla med minst ett bröst och en bebis som kan och vill suga har också förutsättningar att amma, i alla fall till en del.

Sedan finns det mammor som har sådana svårigheter med amningen att det är bättre att inte amma. De kan ha smärtor, äckelkännslor, bli deppiga eller inte alls trivas med amningen. Det finns också mammor som behöver medicin som är dirrekt olämplig i kombination med amning. Dessa mammor kan man säga faktiskt inte alls kan amma. Det ska sägas att de är väldigt få, men det syns inte utanpå vilka de är.

Sedan finns det mammor som faktiskt inte förmår producera nog med mjölk oavsett yttre förutsättningar. Dessa är också få, men de finns. Anledningarna kan vara problem med ämnesomsättningen, bröstoperationer och sällsynt men existerande kvinnor med medfött lite körtelvävnad. Alla dessa kan amma, men kanske inte helamma, i alla fall kanske inte hela de 6 första månaderna.

Så finns det mammor som just för stunden eller med just detta barn inte kan producera nog med mjölk. Här finns det en stor mängd anledningar. Det vanligaste är nog att barnet inte är effektiv nog i sin mjölkningsteknik. Det kan i sintur ha många olika orsaker. Trötthet, ett inte optimalt tag, tungband, käk-gomspalt eller annat. Att inte just för stunden producera nog med mjölk kan också bero på att barnet behöver komma tillbröstet oftare än det fått. Det är vanligt att barn de första månaerna vill och behöver ammas 8-12 gånger per dygn. Fast något färre elelr betydligt fler gånger också är normalt. Större barn varierar än mer i frekvens allt från 5 till helt omöjligt att räkna. Dessa mammor kan om de vill träna in en bättre teknik, få hjälp med tungband och även gomspalt (även om det ibland är svårt) och/eller öka amnings frekvensen och sedan kunna helamma. Amma kan de i alla fall.

Sedan kan omständigheter i början av amningen eventuellt leda till problem längrer fram. Det finns rön som säger att en otillräklig stimulans av brösten den första tiden kan ge en förliten maxkapacitet med just det barnet och leda till mjölk i minsta laget när barnet blivit lite större.

Jag har letat efter artikelstöd för detta och hittat lite, men inte sett riktigt att det hänger ihop. Men jag återkommer med mer fakta.

I alla fall, så kan det vara så att man stöter i "taket" på sin produktion vid 2, 3 eller 4 månader på grund av omständigheter man inte rår för under barnets första vecka. Har man kollat tekniken, ammar mycket ofta (Jag vet att det är ett orecist uttryck, men jag menar verkligen ofta, inte "intensiv amning = varanann timme" ,utan troligen mer. Fast samtidigt finns det en variation i vad mammor kan acceptera så därför kan gränsen inte sättas strikt) och enligt konstens alla regler och mängden inte går upp nog. Då kan man kolla bakåt för att se vad som hänt tidigare. Men amma kan mamman göra. Är barnet 3 månader kanske hon en tid får tillmata med ersättning, men är barnet 4 månader kan hon börja med små smakisar i stället och amma på så länge hon vill.

Men samtidigt ska man veta att barn ofta stannar av i uppgången runt 3 månader. Så det gills inte som ett problem om en liten tjockis som gått upp flera hundra gram i veckan stannar av och står still ett tag, men mår bra och kissar som den ska.

Vad ville jag säga?

Jo, bilden är en av en blandad verklighet. En del kan verkligen inte amma, andra råker i kläm och kan därför inte. De flesta kan amma och majoriteten av dem kan givet bra hjälp och stöd även helamma.

ALLA mammor oavsett var i denna bild de befinnersig förtjänar respekt och stöd i sina val.

Anna Herting