Av: Eva-Lotta Funkquist
Lars H Gustfsson, Marie Köhler och Tor Lindberg har anordnat ett sömnseminarium i Malmö. På seminariet kritiserade man de sömnmetoder som är i omlopp. Många från barnhälsovården, som ju lärt ut sömnmetoder i årtionden, var där. Åsa Bexelius, landskapsarkitekt från Stockholm, representerade föräldrarna, och hon föreslog att man skulle starta Sömnhjälpen, med Amningshjälpen som förebild.
Klicka på rubriken så kan ni läsa mer om seminariumet!
Så himla bra, det finns ljus i tunneln!
söndag 29 november 2009
Kvinnorna skulle slippa få det fruktade cancerbeskedet
Av: Eva-Lotta Funkquist
SvD skriver återigen om mammografin. Klicka på rubriken. De positiva effekterna av mammografi är omdebatterade. Men eftersom det stora genombrottet i bekämpningen av bröstcancer låter vänta på sig, menar man att mammografikritikerna bemöts hånfullt.
Jag tycker återigen att det finns anledning att lyfta fram sambandet mellan amning och minskad förekomst av bröstcancer. Om kvinnor ammade så som var norm för hundra år sedan skulle förekomsten av bröstcancer mer än halveras. Läs här! Alltså, kvinnorna skulle inte bara överleva, de skulle slippa att få det fruktade cancerbeskedet. Varför förs inte det budskapet fram?
SvD skriver återigen om mammografin. Klicka på rubriken. De positiva effekterna av mammografi är omdebatterade. Men eftersom det stora genombrottet i bekämpningen av bröstcancer låter vänta på sig, menar man att mammografikritikerna bemöts hånfullt.
Jag tycker återigen att det finns anledning att lyfta fram sambandet mellan amning och minskad förekomst av bröstcancer. Om kvinnor ammade så som var norm för hundra år sedan skulle förekomsten av bröstcancer mer än halveras. Läs här! Alltså, kvinnorna skulle inte bara överleva, de skulle slippa att få det fruktade cancerbeskedet. Varför förs inte det budskapet fram?
Man blir inte för gammal för att amma
Världens äldsta mamma, 70 år, firar sin dotters första födelsedag. Dottern har kommit till med hjälp av IVF. Mamman ammar, och planerar att amma tills dottern är "minst tre år".
Så även om de kvinnliga könsorganen åldras, så fortsätter brösten att fungera. Åldern har ingen betydelse för amningen.
Klicka här om du vill läsa mer.
Marit Olanders
lördag 28 november 2009
Jag vill så förtvivlat gärna amma
Av: Eva-Lotta Funkquist.
Vi får ofta frågor till Amningshjälpen från kvinnor som har amningsproblem som de upplever som oövervinnerliga, men som ändå när en längtan att få amningen att fungera. Ofta är de själva förvånade över kraften i sin längtan. Innan de fick barn hade de kanske inte alls tänkt på amningen eller föreställt sig de problem som sedan skulle uppstå eller trott att frågan skulle bli så viktig för dem. Omgivningen, kanske i all väl mening, upprepar att de ska acceptera situationen, njuta av sitt barn och inse att "alla faktiskt inte kan amma". BVC säger det, deras mamma, svärmor och kanske barnets pappa, vänner, syskon och andra mammor. Mamman känner sig ofta helt ensam sin längtan.
Någon beskrev det som att reptilhjärnan går igång. Kraften och önskan bara finns där och kan inte med rationella argument trängas undan. Ofta är önskan och känslan förenad med både skuld och skam. Skam för att hon inte accepterar sin situation och samtidigt en känsla av att "missunna" barnet ersättningen. Skuld för att hon inte tid insett att råden hon fått gjort amningsproblemen ännu större. Kanske har hon matat barnet med nappflaska och plötsligt vill barnet inte suga alls, utan bara skriker och krånglar.
Ibland är problemen lätt avhjälpta och ibland inte. Resan tillbaka till helamning kan vara lång och krävande och ibland inte ens möjlig. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få för dessa kvinnor i den offentliga sjukvården. Men på vissa håll i Sverige är man faktiskt duktig på att hjälpa dem. En amningsmottagning som jag ofta hör gott om är Karolinska sjukhusets.
Kanske borde ammande kvinnor oftare bli arga och högljudda och kräva bra hjälp med svåra amningsproblem. För det är faktiskt så, att med rätt kunskaper och bra stöd kan kvinnor oftast komma till rätta med mycket svåra amningsproblem. Så här berättar en kvinna på familjeliv om när hon fick hjälp på Karolinska sjukhuset amningsmottagning.
Vi får ofta frågor till Amningshjälpen från kvinnor som har amningsproblem som de upplever som oövervinnerliga, men som ändå när en längtan att få amningen att fungera. Ofta är de själva förvånade över kraften i sin längtan. Innan de fick barn hade de kanske inte alls tänkt på amningen eller föreställt sig de problem som sedan skulle uppstå eller trott att frågan skulle bli så viktig för dem. Omgivningen, kanske i all väl mening, upprepar att de ska acceptera situationen, njuta av sitt barn och inse att "alla faktiskt inte kan amma". BVC säger det, deras mamma, svärmor och kanske barnets pappa, vänner, syskon och andra mammor. Mamman känner sig ofta helt ensam sin längtan.
Någon beskrev det som att reptilhjärnan går igång. Kraften och önskan bara finns där och kan inte med rationella argument trängas undan. Ofta är önskan och känslan förenad med både skuld och skam. Skam för att hon inte accepterar sin situation och samtidigt en känsla av att "missunna" barnet ersättningen. Skuld för att hon inte tid insett att råden hon fått gjort amningsproblemen ännu större. Kanske har hon matat barnet med nappflaska och plötsligt vill barnet inte suga alls, utan bara skriker och krånglar.
Ibland är problemen lätt avhjälpta och ibland inte. Resan tillbaka till helamning kan vara lång och krävande och ibland inte ens möjlig. Jag önskar att det fanns mer hjälp att få för dessa kvinnor i den offentliga sjukvården. Men på vissa håll i Sverige är man faktiskt duktig på att hjälpa dem. En amningsmottagning som jag ofta hör gott om är Karolinska sjukhusets.
Kanske borde ammande kvinnor oftare bli arga och högljudda och kräva bra hjälp med svåra amningsproblem. För det är faktiskt så, att med rätt kunskaper och bra stöd kan kvinnor oftast komma till rätta med mycket svåra amningsproblem. Så här berättar en kvinna på familjeliv om när hon fick hjälp på Karolinska sjukhuset amningsmottagning.
torsdag 26 november 2009
Mer om psykopater och deras vilja
Av: Görel Kristina Näslund, journalist, författare, psykolog och medicine doktor. Näslund har gett ut flera böcker, bland annat om psykologi och om äpplen. Hon är en av grundarna till NAFIA (Nordiska arbetsgruppen för internationella amningsfrågor).
Lika säkert som att jag själv skulle ha ammat ofta ifall jag hade haft lyckan att få ett litet barn, lika säkert är att jag blev häpen när jag läste Eva-Lotta Funkquists inlägg på bloggen den 5 november med rubriken ”Jag tror inte att psykopater har fått sin vilja fram som spädbarn”. Hon skriver att hon retat upp sig på min bok Lär känna psykopaten. Där står nämligen: ”För det tredje är psykopaten styrd av sina impulser och gör det han känner för, därför kan det bli många spontana och ogenomtänkta brott. Psykopaten klarar inte av att vänta: det han vill ha, vill han ha omedelbart och i det fallet liknar han ett spädbarn som gråter och vill ha mat med detsamma, annars känner det sin överlevnad hotad”.
Eva-Lotta menar att jag i denna text för fram att vi måste fostra våra barn genom att servera dem frustrationer från späd ålder. Men stopp, här har det uppstått ett ledsamt missförstånd! Det är naturligt att små barn gråter när de är hungriga, det är naturligt att de inte vill vänta på maten. Jag skriver inte ett ord i min bok om att de bör eller inte bör få mat omedelbart. Hade jag bara haft den minsta aning om att mina ord kunde missförstås av någon skulle jag förstås tydligt ha uttryckt min ståndpunkt i amningsfrågan.
Jag är för fri amning, självklart, och jag har aldrig, aldrig ens snuddat vid den bisarra tanken att det skulle göra dem till psykopater. Det måste vara hemskt för barn om amningen är schemalagd. Spädbarn ska inte behöva ligga hungriga. Jag tror som du Eva-Lotta att lyhörda och följsamma föräldrar får välfungerande barn. Träningen i att kunna vänta en liten stund på middagsmaten fast man är hungrig kommer senare, när barnet är större.
Lika säkert som att jag själv skulle ha ammat ofta ifall jag hade haft lyckan att få ett litet barn, lika säkert är att jag blev häpen när jag läste Eva-Lotta Funkquists inlägg på bloggen den 5 november med rubriken ”Jag tror inte att psykopater har fått sin vilja fram som spädbarn”. Hon skriver att hon retat upp sig på min bok Lär känna psykopaten. Där står nämligen: ”För det tredje är psykopaten styrd av sina impulser och gör det han känner för, därför kan det bli många spontana och ogenomtänkta brott. Psykopaten klarar inte av att vänta: det han vill ha, vill han ha omedelbart och i det fallet liknar han ett spädbarn som gråter och vill ha mat med detsamma, annars känner det sin överlevnad hotad”.
Eva-Lotta menar att jag i denna text för fram att vi måste fostra våra barn genom att servera dem frustrationer från späd ålder. Men stopp, här har det uppstått ett ledsamt missförstånd! Det är naturligt att små barn gråter när de är hungriga, det är naturligt att de inte vill vänta på maten. Jag skriver inte ett ord i min bok om att de bör eller inte bör få mat omedelbart. Hade jag bara haft den minsta aning om att mina ord kunde missförstås av någon skulle jag förstås tydligt ha uttryckt min ståndpunkt i amningsfrågan.
Jag är för fri amning, självklart, och jag har aldrig, aldrig ens snuddat vid den bisarra tanken att det skulle göra dem till psykopater. Det måste vara hemskt för barn om amningen är schemalagd. Spädbarn ska inte behöva ligga hungriga. Jag tror som du Eva-Lotta att lyhörda och följsamma föräldrar får välfungerande barn. Träningen i att kunna vänta en liten stund på middagsmaten fast man är hungrig kommer senare, när barnet är större.
tisdag 24 november 2009
VAD sysslar Allt för föräldrar med???
Det kom ett nyhetsbrev från föräldrasajten Allt för föräldrar.
"Tips för flaskmatning" står det som andra punkt. Jag tänkte på min efterlysning av ett oberoende forum för flaskmatande föräldrar härom dagen (länk här), något liknande den norska sajten Flaskeposten så jag gick in på länken.
"Tips för flaskmatning" står det som andra punkt. Jag tänkte på min efterlysning av ett oberoende forum för flaskmatande föräldrar härom dagen (länk här), något liknande den norska sajten Flaskeposten så jag gick in på länken.
Det är INTE tips. Det är INTE en redaktionell artikel. Det är såvitt jag kan se en "advertorial", dvs en annons som låtsas vara en redaktionell artikel. Det är ett känt nappflaskmärke som står bakom annonsen och nu tänker de försöka lura kvinnor att utsätta amningen för risker genom att spinna på jämlikhetsträvanden. Så här står det i texten i annonsen:
Dagens mammor har dock chansen att dela den underbara känslan av att mata ett varmt litet knyte med sin partner med hjälp av bröstpumpar och nappflaskor.
JA svenska föräldrar har rätt till information om flaskmatning, men från oberoende källor!
Tipsen som presenteras i annonsen handlar förstås inte om den fina kontakten med barnet man får genom matningen och hur man kan göra flaskmatningen mer amnignslik genom att låta barnet styra, ta pauser ibland och ta av sig själv och barnet kläderna medan man flaskmatar eller något sånt. Det handlar bara om hanteringen av sakerna runt omkring.
Det är bland annat därför det är så viktigt att informationen kommer från en oberoende källa, som har andra mål med sin information än att öka försäljningen.
WHO-koden artikel 5.1: Ingen annonsering eller annan form av reklam riktad till allmänheten bör förekomma när det gäller produkter som omfattas av denna kod.
Artikel 2 tar upp att koden omfattar bl a modersmjölksersättningar, nappflaskor och dinappar.
Allt för föräldrar, hör gärna av er och förklara hur ni tänker.
Marit Olanders
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)