Av Marit Olanders
I går tipsade Sagogrynet om norska artiklar om nya rön om laktoferrin. Laktoferrin är ett protein som finns i stor mängd i bröstmjölken men som har blivit lite av en doldis vid sidan av det betydligt mer kända sekretions-IgA.
Är man intresserad av hur bröstmjölken skyddar barn mot sjukdom rekommenderar jag Lars Å Hansons bok Immunobiology of Human Milk: How Breastfeeding Protects Babies. Den är på engelska och den är nog så komplicerad, men tack och lov finns det sammanfattningar. Jag har också haft förmånen att se flera föreläsningar av Lars Å Hanson och han förklarar bra, men det hela är ändå ganska krånligt.
Totalt sett är proteininnehållet i bröstmjölk lågt jämfört med andra djurarters mjölk. Dessutom är två av de vanligast förekommande proteinerna inte i första hand näringsämnen utan immunskyddande: SIgA och laktoferrin, I råmjölk finns det 5-7 gram laktoferrin per liter. I mogen mjölk är halten laktoferrin lägre, men barnet kompenserar delvis för det genom att det äter större mängder mjölk.
Laktoferrin dödar bakterier, virus och svamp. Det skyddar också mot inflammation, som ju faktiskt är en annan del av kroppens försvar mot skadliga ämnen. Men att ha en inflammation i kroppen kan vara påfrestande för ett litet barn och med hjälp av laktoferrinet slipper barnet det.
Laktoferrin binder också till sig järn, en egenskap som har gett det dess namn (järn heter ferrum på latin, jämför järns kemiska beteckning Fe). Detta är en egenskap hos laktoferrinet som påpekas i många böcker, men få kan förklara vad det är bra för. Tore Gutteberg, professor vid Det helsevitenskapelige fakultet vid universitet i Tromsö i Norge säger i en intervju att laktoferrinet lägger beslag på järn, så att inte parasiter och bakterier kommer åt det. det är en kamp om resurserna helt enkelt.
Laktoferrin finns även i urinen hos ammade spädbarn och kanske är det anledningen till att ammade barn har färre infektioner i urinvägarna än barn som inte ammas.
Ett fragment av laktoferrin är peptiden laktoferricin. denna har visat sig kunna döda cancerceller. en del cancerdeller har stamcelsegenskaper. Nu pågår forskning i Norge om man kan framställa ett läkemedel mot cancerceller av laktoferricin.
Även en annan komponent från bröstmjölk, HAMLET har visat sig verksamt mot cancerceller. Det finns inte direkt i bröstmjölk men bildas när mjölken hamnar i en sur miljö, som i magen. Hamlet får cancerceller att dö "snyggt" med apoptos vilket är ekonomiskt för kroppen. Hamlet bildas av proteinet alfa-laktalbumin och det kan vara Hamlet som skyddar mot tumörer både i barnets mage och i mammans bröstkörtlar enligt Hansons bok.
Amningsbloggen har skrivit om Hamlet tidigare, här
tisdag 7 februari 2012
måndag 6 februari 2012
Lägg upp en amningsbild på din facebookprofil idag
Av Marit Olanders
Facebook betraktar amning som obscent och det har hänt att folk har fått sina konton raderade för att de har lagt upp amningsbilder. Så idag är det stor nurse in på Facebook. Sätt gärna en amningsbild som profilbild.
Varför?
Därför att amning behöver synas i samhället. Genom att censurera amningsbilder bidrar Facebook till att försvåra för flickor och kvinnor att få amningen att fungera när de får barn och deras partners och andra kringstående förhindras att hjälpa dem. Ju mer man ser amning, på bild och i verkliga livet, desto bättre kunskap har man när man själv ska amma, om hur man ska hålla barnet (eller barnen) och vad man kan förvänta sig.
Synen på amning behöver normaliseras! Vi, till och med i frigjorda Sverige, behöver vänja oss vid att amning är ett självklart inslag vöerallt där kvinnor och barn vistas. Även om barnet är ett, två eller fyra år.
Facebook har visat prov på dubbelmoral. Bloggen Work that matters har sparat bilder med blottade bröst men utan amning som Facebook tyckte var okej, och amningsbilder (utan blottade bröst) som facebook har raderat eller förbjudit. Titta efter själv.
Facebook betraktar amning som obscent och det har hänt att folk har fått sina konton raderade för att de har lagt upp amningsbilder. Så idag är det stor nurse in på Facebook. Sätt gärna en amningsbild som profilbild.
Varför?
Därför att amning behöver synas i samhället. Genom att censurera amningsbilder bidrar Facebook till att försvåra för flickor och kvinnor att få amningen att fungera när de får barn och deras partners och andra kringstående förhindras att hjälpa dem. Ju mer man ser amning, på bild och i verkliga livet, desto bättre kunskap har man när man själv ska amma, om hur man ska hålla barnet (eller barnen) och vad man kan förvänta sig.
Synen på amning behöver normaliseras! Vi, till och med i frigjorda Sverige, behöver vänja oss vid att amning är ett självklart inslag vöerallt där kvinnor och barn vistas. Även om barnet är ett, två eller fyra år.
Facebook har visat prov på dubbelmoral. Bloggen Work that matters har sparat bilder med blottade bröst men utan amning som Facebook tyckte var okej, och amningsbilder (utan blottade bröst) som facebook har raderat eller förbjudit. Titta efter själv.
söndag 5 februari 2012
Om att väga sina ord
Av Marit Olanders
- Jag trodde att vi försökte komma bort från uttryck som "korrekt tag" skrev en kommentator nyligen. så är det ju. Det är viktgit men svårt att uttrycka sig på ett sätt som minimerar risken för missförstånd när man pratar amning.Man behöver komma bort från värderingar, för vad är det att amma "ganska ofta" eller "jättelänge" egentligen?
Förväntningarna på amningen kan också vara olika och färgade av 1900-talets spädbarnsideal. Jag har hört samtal som har gått så här:
- Han vill amma hela tiden!
- Jaså, hur då?
- En gång i timmen minst!
I ett hjälpmammesamtal kanske man går vidare med mammans känslor kring amningen. Upplever hon den som tröttande? Varför? Det kan visa sig att det är en hlet normal amning, barnet mår hur bra som helst men mamman förväntar sig att det ska gå tre-fyra timmar mellna amningarna och tror att något är fel när det inte gör det (som att hon har för lite mjölk). Och det är väldigt tröttande. Drar man i bästa mening ut på amningarna för att man har fått höra att det är viktigt med rutiner och regelbundenhet och att det inte är bra för magen att äta "för ofta" kan det leda till att ens mjölkbildning minskar. Man trodde man hade ett problem som man försöker lösa när man i själva verket går från fungerande amning till problem.
Som hjälpmamma kan man dock inte ta för givet att det alltid handlar om att amma oftare. Att barnet har ett tillräckligt stort tag om bröstvårtan spelar också roll. Uttrycket tillräckligt stort tag berättar vad det är frågan om utan att lägga någon värdering in det. Har man inte rätt eller korrekt tag, vad är det då? Inkorrekt, fel? Ett tag användes uttrycket ett bra tag. men motsatsen till bra tag är ju dåligt tag och kanske associerar man de egenskaperna med sig själv.
Lyckad amning är en term som på samma sätt uttrycker en värdering. Vad är motsatsen till lyckad amning? Hur känner sig många som tvingats ge upp amningen? Är det en uppfattning som vi vill sprida vidare? Nej knappast. Lyckad låter också lite som lycklig. Och man måste inte vara lycklig över sin amning. Det räcker att den fungerar. Fungerande amning beskriver vad det är frågan om utan att lägga någon värdering i det.
Ofta ses amning som mat vilken som helst och det finns många ord kring detta, när barnet ammar kallas det för att äta, amningsstunderna kallas för måltider och det finns t o m ett speciellt ord för amning på natten, nämligen nattmål. Att framställa amning som mat är att osynliggöra amningens alla andra funktioner av närhet, relation, tröst, trygghet och skydd, och att den får barnet att känna sig sett, uppskattat och värt att älska. Också för mamman kan en ensidig syn på amning som matintag vara begränsande.
Kvinnor som fick barn på 1970- och 80-talen som har ammat första barnet efter klockan och sista barnet fritt berättar hur reglerad amning hänger ihop med en syn på amning som mat. Den sortens amning ledde till känslor av plikt och tristess, medan fri amning associeras med relation och att vara ne tillräckligt bra förälder.
Även barnmatsföretagen understryker ofta amningens roll som mat. "Bröstmjölk är utan tvekan den bästa maten för det lilla barnet", inleder Nestlé sin text om amning. (Lägg märke till att de skriver i tredje person, det lilla barnet, inte ditt lilla barn.) "Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring", skriver Semper på motsvarande ställe på sin hemsida. Sedan går Semper väldigt rakt på sak om att "det händer" att det inte går att amma.
I stället för att prata om amning som mat eller måltider eller nattmål kan man säga vad det egentligen handlar om - amning. Vill du amma/tutta/snutta/(whatever)? Amningsstund kan ersätta måltider, för man vet ju faktiskt inte varöfr banret ammar just då - är det för att det är hungrigt, törstigt eller behöver vara nära en stund? Ingen anledning är viktigare än någon annan och tillsammans gör de att mjölktillgången är jämn och tillräckligt hög. En amningsstund kan man ha vilken tid på dygnet som helst.
Egentligen är suga om vad barnet gör på bröstet inget vidare lyckat ord, eftersom barn inte suger på bröstet som på ett sugrör eller en nappflaska utan arbetar med käkarna och tungan på ett mycket mer aktivt sätt, men det är svårt att hitta ett bättre ord. Dia berättar vad det är frågan om, men det associerar många med djur. På engelska kan man skilja på suck = suga och suckle = dia eller amma men jag skulel önska att svenska språket var tydligare vad gäller detta.
Så till sist - amma. Jag har i många år medvetet och stolt skrivit barnet ammar. Mamman ammar och barnet ammar. Båda utför en aktiv handling, visserligen inte samma, men tillsammans. Det finns andra aktiviteter där ett och samma verb betecknar vad två eller flera personer gör tillsammans men där de gör olika saker. Älska är ett. Dansa (vissa danser) är ett annat. För länge sedan sa man inte amma i Sverige utan folkliga ord som tutta, pappa, patta. där är barnet den som är aktiv. Samtidigt med den reglerade amningen dök verbet amma upp och där var det mamman som är den aktiva, medan barnet passivt ammas. Att säga barnet ammar är att reclaima barnet som en aktiv part i amningen.
- Jag trodde att vi försökte komma bort från uttryck som "korrekt tag" skrev en kommentator nyligen. så är det ju. Det är viktgit men svårt att uttrycka sig på ett sätt som minimerar risken för missförstånd när man pratar amning.Man behöver komma bort från värderingar, för vad är det att amma "ganska ofta" eller "jättelänge" egentligen?
Förväntningarna på amningen kan också vara olika och färgade av 1900-talets spädbarnsideal. Jag har hört samtal som har gått så här:
- Han vill amma hela tiden!
- Jaså, hur då?
- En gång i timmen minst!
I ett hjälpmammesamtal kanske man går vidare med mammans känslor kring amningen. Upplever hon den som tröttande? Varför? Det kan visa sig att det är en hlet normal amning, barnet mår hur bra som helst men mamman förväntar sig att det ska gå tre-fyra timmar mellna amningarna och tror att något är fel när det inte gör det (som att hon har för lite mjölk). Och det är väldigt tröttande. Drar man i bästa mening ut på amningarna för att man har fått höra att det är viktigt med rutiner och regelbundenhet och att det inte är bra för magen att äta "för ofta" kan det leda till att ens mjölkbildning minskar. Man trodde man hade ett problem som man försöker lösa när man i själva verket går från fungerande amning till problem.
Som hjälpmamma kan man dock inte ta för givet att det alltid handlar om att amma oftare. Att barnet har ett tillräckligt stort tag om bröstvårtan spelar också roll. Uttrycket tillräckligt stort tag berättar vad det är frågan om utan att lägga någon värdering in det. Har man inte rätt eller korrekt tag, vad är det då? Inkorrekt, fel? Ett tag användes uttrycket ett bra tag. men motsatsen till bra tag är ju dåligt tag och kanske associerar man de egenskaperna med sig själv.
Lyckad amning är en term som på samma sätt uttrycker en värdering. Vad är motsatsen till lyckad amning? Hur känner sig många som tvingats ge upp amningen? Är det en uppfattning som vi vill sprida vidare? Nej knappast. Lyckad låter också lite som lycklig. Och man måste inte vara lycklig över sin amning. Det räcker att den fungerar. Fungerande amning beskriver vad det är frågan om utan att lägga någon värdering i det.
Ofta ses amning som mat vilken som helst och det finns många ord kring detta, när barnet ammar kallas det för att äta, amningsstunderna kallas för måltider och det finns t o m ett speciellt ord för amning på natten, nämligen nattmål. Att framställa amning som mat är att osynliggöra amningens alla andra funktioner av närhet, relation, tröst, trygghet och skydd, och att den får barnet att känna sig sett, uppskattat och värt att älska. Också för mamman kan en ensidig syn på amning som matintag vara begränsande.
Kvinnor som fick barn på 1970- och 80-talen som har ammat första barnet efter klockan och sista barnet fritt berättar hur reglerad amning hänger ihop med en syn på amning som mat. Den sortens amning ledde till känslor av plikt och tristess, medan fri amning associeras med relation och att vara ne tillräckligt bra förälder.
Även barnmatsföretagen understryker ofta amningens roll som mat. "Bröstmjölk är utan tvekan den bästa maten för det lilla barnet", inleder Nestlé sin text om amning. (Lägg märke till att de skriver i tredje person, det lilla barnet, inte ditt lilla barn.) "Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring", skriver Semper på motsvarande ställe på sin hemsida. Sedan går Semper väldigt rakt på sak om att "det händer" att det inte går att amma.
I stället för att prata om amning som mat eller måltider eller nattmål kan man säga vad det egentligen handlar om - amning. Vill du amma/tutta/snutta/(whatever)? Amningsstund kan ersätta måltider, för man vet ju faktiskt inte varöfr banret ammar just då - är det för att det är hungrigt, törstigt eller behöver vara nära en stund? Ingen anledning är viktigare än någon annan och tillsammans gör de att mjölktillgången är jämn och tillräckligt hög. En amningsstund kan man ha vilken tid på dygnet som helst.
Egentligen är suga om vad barnet gör på bröstet inget vidare lyckat ord, eftersom barn inte suger på bröstet som på ett sugrör eller en nappflaska utan arbetar med käkarna och tungan på ett mycket mer aktivt sätt, men det är svårt att hitta ett bättre ord. Dia berättar vad det är frågan om, men det associerar många med djur. På engelska kan man skilja på suck = suga och suckle = dia eller amma men jag skulel önska att svenska språket var tydligare vad gäller detta.
Så till sist - amma. Jag har i många år medvetet och stolt skrivit barnet ammar. Mamman ammar och barnet ammar. Båda utför en aktiv handling, visserligen inte samma, men tillsammans. Det finns andra aktiviteter där ett och samma verb betecknar vad två eller flera personer gör tillsammans men där de gör olika saker. Älska är ett. Dansa (vissa danser) är ett annat. För länge sedan sa man inte amma i Sverige utan folkliga ord som tutta, pappa, patta. där är barnet den som är aktiv. Samtidigt med den reglerade amningen dök verbet amma upp och där var det mamman som är den aktiva, medan barnet passivt ammas. Att säga barnet ammar är att reclaima barnet som en aktiv part i amningen.
fredag 3 februari 2012
Börja om från början
Av Marit Olanders
Helt nyfödda barn är inte hjälplösa i den miljö de har utvecklats för att vara i, brukar den sydafrikanske läkaren Nils Bergman påpeka. Miljön han menar är mammans bröstkorg. Hjärta mot hjärta håller barnet värmen, får smekningar och hör kärleksfullt småprat - och har mat inom räckhåll. Det är fascinernade att se hur ett blött, nyfött barn målmedvdetet sätter av mot en bröstvårta och börjar suga när det nått sitt mål.
I teorin, i alla fall. I verkliga livet är det många som inte får en så idyllisk födsel. Av olika anledningar har inte barnet fått utnyttja sina reflexer att själv ta sig fram till bröstvårtan. Amningen kanske aldrig riktigt kom igång. Eller barnet kanske blev skrämt av att personal grep det om nacken och förde ihop med bröstet när det inte var redo, s k hands on-teknik. Eller barnet börjar strula vid bröstet av någon annan anledning. Känslomässigt kan det vara mycket jobbigt för mamman, som kan känna sig ratad, att barnet inte vill vara hos henne eller ha hennes mjölk.
Då kan man börja om från början. Passa på en gång när allt känns lagom, ditt barn inte är fölr hungrigt och inte för mätt. Klä av dig och barnet. Lägg dig bekvämt tillbakalutad, och lägg barnet på mage på din bröstkorg/mage. Låt det ta tid ocgh lägg märke till vad barnet gör. Börjar det röra på huvud och händer? snmackar det med läpparna? Gapar? Tar det handen mot en bröstvårta och sedan till munnen? Hjälp barnet att hitta rätt, om det känns bra, men forcera inget utan låt barnet visa vägen.
Se Ammehjelpens film om att börja om från början.
Nils Bergman har framför allt intresserat sig för prematura barn men även fullgångna barn behöver hudkontakt. Läs mer på Nils Bergmans hemsida.
Helt nyfödda barn är inte hjälplösa i den miljö de har utvecklats för att vara i, brukar den sydafrikanske läkaren Nils Bergman påpeka. Miljön han menar är mammans bröstkorg. Hjärta mot hjärta håller barnet värmen, får smekningar och hör kärleksfullt småprat - och har mat inom räckhåll. Det är fascinernade att se hur ett blött, nyfött barn målmedvdetet sätter av mot en bröstvårta och börjar suga när det nått sitt mål.
I teorin, i alla fall. I verkliga livet är det många som inte får en så idyllisk födsel. Av olika anledningar har inte barnet fått utnyttja sina reflexer att själv ta sig fram till bröstvårtan. Amningen kanske aldrig riktigt kom igång. Eller barnet kanske blev skrämt av att personal grep det om nacken och förde ihop med bröstet när det inte var redo, s k hands on-teknik. Eller barnet börjar strula vid bröstet av någon annan anledning. Känslomässigt kan det vara mycket jobbigt för mamman, som kan känna sig ratad, att barnet inte vill vara hos henne eller ha hennes mjölk.
Då kan man börja om från början. Passa på en gång när allt känns lagom, ditt barn inte är fölr hungrigt och inte för mätt. Klä av dig och barnet. Lägg dig bekvämt tillbakalutad, och lägg barnet på mage på din bröstkorg/mage. Låt det ta tid ocgh lägg märke till vad barnet gör. Börjar det röra på huvud och händer? snmackar det med läpparna? Gapar? Tar det handen mot en bröstvårta och sedan till munnen? Hjälp barnet att hitta rätt, om det känns bra, men forcera inget utan låt barnet visa vägen.
Se Ammehjelpens film om att börja om från början.
Nils Bergman har framför allt intresserat sig för prematura barn men även fullgångna barn behöver hudkontakt. Läs mer på Nils Bergmans hemsida.
torsdag 2 februari 2012
Amningsmottagningen i Göteborg halveras
Av Marit Olanders
Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg gör besparingar på kvinnors och banrs bekostnad. Förlossningsrum och BB-platser stängs och den viktiga amningsmottagningen halveras. Barnmorskor i Göteborg stred länge för en amnginsmottagning innan den blev verklighet. Bland beslutsfattare i Göteborg fanns en avgrundsdjup okunnighet där man trodde att barnmroskors jobb bara handlade om att förlösa. Den synen på amning som icke-existerande har gjort att många har tvingats sluta amma i onödan. Föreställningen om att amning är något man antingen "kan" eller "inte kan" är förödande och kan bland annat göra att behandlingsbara problem negligeras eller måste tas om hand av okunnig personal.
Läs Eva-Marie Wassbergs debattartikel i Göteborgs-Posten om förlossnignsvården i Göteborg! Länk här.
Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg gör besparingar på kvinnors och banrs bekostnad. Förlossningsrum och BB-platser stängs och den viktiga amningsmottagningen halveras. Barnmorskor i Göteborg stred länge för en amnginsmottagning innan den blev verklighet. Bland beslutsfattare i Göteborg fanns en avgrundsdjup okunnighet där man trodde att barnmroskors jobb bara handlade om att förlösa. Den synen på amning som icke-existerande har gjort att många har tvingats sluta amma i onödan. Föreställningen om att amning är något man antingen "kan" eller "inte kan" är förödande och kan bland annat göra att behandlingsbara problem negligeras eller måste tas om hand av okunnig personal.
Läs Eva-Marie Wassbergs debattartikel i Göteborgs-Posten om förlossnignsvården i Göteborg! Länk här.
200 000 besökare!
Av Marit Olanders
Nu i veckan har Amningsbloggen nått en drömgräns - 200 000 besökare! Eftersom vi nådde 100 000 besökare så sent som i början av sommaren 2011 innebär det att de nästa 100 000 besökarna har varit inne på bloggen på 8 månader!
Bloggstatistiken visar att det allra mest lästa inlägget är Sluta amma och det tyder kanske på att det inte finns så mycket annat skrivet i ämnet. Också många frågor till Amningshjälpen hjälpmammor handlar om att sluta amma- att man befarar att barnet ska bli ledset (vilket det är mycket möjligt att det blir), hur fort man kan gå fram, om bröst som spänner för att man inte har velat mjölka ut (vilket man måste i det läget för att inte få problem) - och inte minst där frågaren söker stöd när andra pressar på och vill att hon ska sluta amma.
Ett annat mycket läst inlägg är Kräkningar hos spädbarn. Det finns en längre text om kräkningar på Amningshjälpens hemsida, som ursprungligen skrevs för Amningsnytt. Här påtalar Eva-Lotta att det finns en stor fördel med att amma lite och ofta: Barn som lätt kräks slipper kanske en del besvär om man verkligen ammar så ofta man kan.
Jag är också glad att så många har hittat till inlägget om vad man kan äta som ammande mamma, Ät och amma med gott samvete. Nestlé och de andra barnmatsföretagen har mycket att tjäna på att amningen verkar besvärlig, något för bara de überpräktiga. Men sanningen är den att det går att amma även om man lever på skräpmat. Det är inte optimalt, men hur ofta lever vi optimalt egentligen?
Vad ska vi mer skriva om här på Amningsbloggen? Vad tycker du? Och när tror ni vi når 300 000 besökare?
Nu i veckan har Amningsbloggen nått en drömgräns - 200 000 besökare! Eftersom vi nådde 100 000 besökare så sent som i början av sommaren 2011 innebär det att de nästa 100 000 besökarna har varit inne på bloggen på 8 månader!
Bloggstatistiken visar att det allra mest lästa inlägget är Sluta amma och det tyder kanske på att det inte finns så mycket annat skrivet i ämnet. Också många frågor till Amningshjälpen hjälpmammor handlar om att sluta amma- att man befarar att barnet ska bli ledset (vilket det är mycket möjligt att det blir), hur fort man kan gå fram, om bröst som spänner för att man inte har velat mjölka ut (vilket man måste i det läget för att inte få problem) - och inte minst där frågaren söker stöd när andra pressar på och vill att hon ska sluta amma.
Ett annat mycket läst inlägg är Kräkningar hos spädbarn. Det finns en längre text om kräkningar på Amningshjälpens hemsida, som ursprungligen skrevs för Amningsnytt. Här påtalar Eva-Lotta att det finns en stor fördel med att amma lite och ofta: Barn som lätt kräks slipper kanske en del besvär om man verkligen ammar så ofta man kan.
Jag är också glad att så många har hittat till inlägget om vad man kan äta som ammande mamma, Ät och amma med gott samvete. Nestlé och de andra barnmatsföretagen har mycket att tjäna på att amningen verkar besvärlig, något för bara de überpräktiga. Men sanningen är den att det går att amma även om man lever på skräpmat. Det är inte optimalt, men hur ofta lever vi optimalt egentligen?
Vad ska vi mer skriva om här på Amningsbloggen? Vad tycker du? Och när tror ni vi når 300 000 besökare?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)