Varför slutar många amma under andra halvåret?

Av Marit Olanders

Karleen Gribble, australiensisk amningsforskare, tycker att det borde oroa svenska myndigheter att så många slutar amma sina barn före ett års ålder.

Även om nästan alla kvinnor i Sverige börjar amma, har de flesta slutat innan barnen blir ett år. Vid sex månaders ålder ammas 70 % helt eller delvis, vid 9 månader 40 % och vid 12 månader bara 18 %.
Amningsnytt visade den svenska amningsstatistiken för den australiensiska amningsforskaren Karleen Gribble.
– Att 70 % ammar vid sex månader är bra i jämförelse med Australien, men det betyder att Sverige har ett stort problem med den tvärbranta minskningen av amnıngsförekomst under det andra halvåret, särskilt tiden 9-12 månader. Fler har kvar amningen vid ett år i Australien än i Sverige. Sverige borde se över vad detta beror på, menar Karleen Gribble.

Gribble gissar att kvinnor i Sverige, precis som i många andra västländer, kan ha fått uppfattningen att barn ’ska’ vara avvanda till tiden kring ett år och därför siktar på det.
– Åtminstone här i Australien är det många pub­likationer som pratar om sex månaders helamning som målet men lämnar det helt öppet hur länge man ammar totalt. Jag tror inte heller att kvinnor är medvetna om vilken effekt amning har på deras egen hälsa, särskilt när det gäller längre amningsperioder. Få känner till att kvinnor som ammar vart och ett av sina barn i två år eller mer bara har hälften så hög förekomst av bröstcancer som kvinnor som ammar varje barn i sex månader (1), kommenterar Gribble.

– Jag har alltid undrat varför kvinnor slutar amma efter ett år. Då blir amningen så mycket enklare, eftersom barnet då för det mesta kan vänta lite på att ammas och amning är ett så praktiskt redskap för föräldrarna till en ett-tvååring som har svårt att hantera sina känslor, menar Karleen Gribble.

1. Zheng, T., Duan, L., Liu, Y., Zhang, B., Wang, Y., Chen, Y., et al. (2000). Lactation reduces breast cancer risk in Shandong Province, China. American Journal of Epidemiology., 152(12), 1129-1135.

Från Amningsnytt 1/08

Amning och frånvaron av ideologi

Av Marit Olanders

"Amning är sannerligen ett område som präglats av ideologi" står det i ett mejl jag får. Intressant, tyckte jag och bad personen utveckla det hela. Jag fick inget svar men väntar fortfarande på ett.

Under tiden funderar jag på om jag tycker att amning är ett område som präglats av ideologi. Jag skulle snarare säga att den förvirring som råder i den offentliga debatten om amning beror på frånvaron av ideologi. Likgiltighet.

Låt mig förklara.

När Socialstyrelsen 1973 bildade Expertgrupp Amning var Amningshjälpen redan bildad och med och tryckte på för att få sjukhusen att lämna de rigida fyratimmarsschemana som orsakade så mycket sorg och amningsproblem.

När sjukhusen blev amningsvänliga på 1990-talet innebar det att alla sjukhus skulle ha en skriven amningsstrategi, fortlöpande utbilda personal, låta mammor och barn vara tillsammans dygnet runt samt ge mammorna instruktioner i hur amning och urmjölkning går till. Samtidigt som alla sjukhus hade klarat utnämningen var amningen i Sverige all time high, 1996.

Trots att utnämningen till amningsvänlig var en färskvara lades referensgruppen för utvärdering av amningsvänliga sjukhus ner efter ett tiotal år. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet sköt ifrån sig ansvaret - från och med 2004 är det landstingen som har ansvaret för amningsvänligheten. Därefter upphävde Socialstyrelsen Allmänna råd 1983:2 och SOSFS 1983:21, som fanns till för att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning samt, om bröstmjölksersättningar behövs, säkerställande att sådana används på rätt sätt". EG-direktivet 2006/141/EG skulle ersätta Allmänna råd 1983:2.

Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har infogat direktivet delvis i sina författningar (LIVSFS 2008:2 samt SOSFS 2008:33) vissa delar av direktivet svävar fortfarande fritt.

Amningsfrågan är inte politiskt opportun. Jag har varit i kontakt med två folkhälsoministrar i olika regeringar som sagt lite vagt att de är för amning men inte visat det i handling. De politiska partierna vill inte ta i amningsfrågan ens med tång. För några år sedan hade jag en tragikomisk mejlväxling med ett av partierna i riksdagen om amning. Partiets representant blandar ihop ansvar och skuld på ett sätt som tydligt visar på frånvaro av engagemang:

Hej Marit, och tack för ditt mejl.

Vi känner väl till amningens positiva fördelar. /- - - / Samtidigt vill vi inte moralisera över de föräldrar som

av

olika privata skäl inte ammar sina barn, eftersom det skulle vara ett

skuldbeläggande som inte gynnar någon. Min personliga bedömning som

engagerad småbarnsförälder är dessutom att informationen om

amning är

ganska bra idag, även om det säkert finns förbättringsmån.

Vänligen,

XXXX , partiet X

Mitt svar:

Hej XXX!

Naturligtvis ska inte enskilda familjer skuldbeläggas för hur de gör i amningsfrågan. Om beslutsfattare och vårdanställda tar amningen på allvar kan man undvika att mammor p g a omständigheter de inte kan råda över känner sig tvingade att avsluta sin amning mot sin vilja. Många mammor lämnas i dag i ett tomrum där de varken får stöd för att fortsätta eller sluta. Att avsluta amningen tidigare än man tänkt ger så gott som alltid skuldkänslor, samt även sorg, besvikelse, ilska etc. /- - - /

De flesta som avslutar amningen före sex månader gör det ofrivilligt, p g a att situationen på olika sätt blivit ohållbar. För dem har den information som finns inte räckt. Amningen är kanske smärtsam eller mamman upplever att hon har för lite mjölk, hon har kanske fått missriktade eller felaktiga råd om att börja med tillägg så att amningen manövrerats ut. I de allra flesta fall skulle mammor slippa problem om de fått relevant information och stöd. Det är inte deras eget "fel" att de "misslyckas". Här finns det massor som ni politiker skulle kunna göra för att skydda amningen så att kvinnor får möjlighet att amma eller inte amma i den utsträckning de själva vill. Det har ingenting med moraliserande att göra utan om att ta amningen på allvar.

/ - - - /

Min erfarenhet är att vårdpersonal som kan sitt ämne - amning - ordentligt också ofta är de som är mest ödmjuka och kan ge relevant stöd till mammor som inte ammar eller önskar att sluta amma. Det är min fasta övertygelse att mammor känner "amningshets" om de inte får hjälp vare sig med att sluta eller att fortsätta amma - kort sagt att man från vården (och beslutsfattares) sida inte tar amningen på det allvar den förtjänar. Samtidigt förekommer det att mammor känner en "anti-amningshets" , av samma anledning, personalen i fråga har inte kunskap nog att hjälpa mamman utan föreslår t ex tillägg på lösa grunder.

Det handlar inte om att moralisera och inte, som till stor del sker i dag, skjuta över ansvaret för amningen på den enskilda familjen.

Hälsningar

Marit Olanders

Kvar blir en rekommendation om amning vars främsta funktion emellanåt tycks vara att folk retar sig på den. Ett tomt skal utan innehåll.

Järn - ett hjärnspöke

Av Marit Olanders

Järn är ett mineral som vi människor måste få lagom mycket av. För små barn behövs järn för att barnet ska växa och utvecklas normalt. För mycket järn är å andra sidan inte heller bra.

Bröstmjölken innehåller små men väl utnyttjade mängder järn. Ämnet laktoferrin i bröstmjölken gör att järn i bröstmjölk tas upp fem gånger så effektivt som järn i bröstmjölksersättning och välling. Ammade barn som får järntillskott kan drabbas av diarré (1).

Friska fullgångna barn som helammas i 6-9 månader har visat sig upprätthålla normala nomala hemoglobinvärden (Hb) och järndepåer. I en studie (2), sammanfattar forskarna att spädbarn som ammades exklusivt i sju månader (och inte fick järntillskott eller järnberikade spannmålsprodukter) hade signifikant högre hemoglobinnivåer vid ett års ålder än ammade barn som fick fast föda tidigare. Forskarna hittade inga fall av anemi bland barnen som helammades i sju månader och drog slutsatsen att sju månaders helamning minskar risken för anemi.

Det är oron för järnbrist som ligger bakom Livsmedelsverkets rekommendation att komplettera amningen med annan mat efter sexmånadersdagen. Det är också därför järnberikad pulvergröt och välling har fått en så framskjuten plats i kostrådgivning till spädbarn. Det borde vara logiskt att först och främst erbjuda barn järnrika livsmedel, köttbullar t ex. Kanske är det av tradition som föräldrar råds börja med potatis, grönsaker och gröt.

Kostrekommendationer utformade med en säkerhetsmarginal för att täcka in olika behov hos olika individer. En del behöver mer järn än vad de medfödda depåerna och bröstmjölken kan erbjuda från och med sex månaders ålder, medan andra mår utmärkt på bröstmjölk och enstaka smakbitar ändra fram till ettårsdagen eller längre. Det finns inga studier som har tittat på hur långt det räcker att bara smaka på mat vid ett års ålder. Om barnet är friskt, mår bra, växer på längden och ökar i vikt – då får det vad det behöver.

Bearbetad text från Amningsnytt 1/08

1. K.G. Dewey, et al., Iron supplementation affects growth and morbidity of breast-fed infants: results of a randomized trial in Sweden and Honduras
Journal of Nutrition 132, no. 2 (Nov 2002): 3249-55.
2. A. Pisacane et al., Iron status in breast-fed infants, Journal of Pediatrics 127, no. 3 (Sep 1995): 429-31

Läs mer om järn på kellymom

Amningen och hälso(fasc)ismen

Av Marit Olanders

Nu ska man inte längre göra trevliga saker för att de är trevliga utan för att man inte ska bli sjuk. Det är en del av hälsoismen, eller hälsofascismen om man så vill. Mat är inte gommens njutning eller något att bli mätt och nöjd av utan sätt att påverka hälsan - positivt eller negativt.

Nu läser jag i tidningen Amos nr 1 2010 att svenska myndigheter har anlagt en ny syn på sjukdom och hälsa. "I augusti presenterar Socialstyrelsen för första gången en helt ny typ av riktlinjer som vården ska arbeta efter. / - - - /

- Med de här riktlinjerna vill vi att vården ger patienterna erbjudande om att få hjälp med att till exempel sluta röka. Valet är den enskildes. Men det är nästan alltid kostnadseffektivt för vården att arbeta sjukdomsförebyggande ... säger Kerstin Nordstrand, projektledare vid Socialstyrelsen."

Vad är det som är meningen här först och främst? Är det att myndigheter ska hjälpa folk att få ett bättre liv eller hålla nere kostnaderna? I första hand?

Jag måste säga att jag bävar för hur amningen ska passas in i detta. Att amning håller nere vårdkostnaderna och främjar folkhälsan för både barn och mammor är klarlagt. Men då måste myndigheter göra en investering i form av kvalificerad amnings- (och flaskmatnings)information genom hela vårdkedjan, från mödravård över förlossning, BB och barnklinik till barnhälsovård.

I klartext behövs personal med ett avslappnat förhållande till sin egen amning, med kunskaper om amningsteknik och en förmåga att få mammor att känna sig bra. Som kan komma in i ett BB-rum med en gallskrikande bebis och gråtande föräldrar, härbärgera ångesten och inte lämna rummet förrän barnet snusar vid bröstet. Som kan ge omärklig hjälp där det behövs och låta mamman själv upptäcka när det är dags att amma, hur hon ska hålla bebisen, och hur hon ska veta att den har ett bra tag och sväljer mjölk. Som kan låta bli att ta mammorna på brösten och bebisarna om nacken för att med mer eller mindre våld docka ihop dem när de inte är redo. Som kan lita på att föräldrarna kan avgöra när flaska är bättre i just deras familj än bröst och vice versa.

Inte bara kan - utan också har tid. Det går snabbt att tysta en skrikande bebis med en "stötdos" ersättning i en medicinkopp (och ännu snabbare att göra det med nappflaska) men effekterna på lång sikt kan bli att mjölkbildningen inte kommer riktigt igång eller att mamman läser mellan raderna att hennes mjölk inte räcker. Kanske är det här förklaringar till varför delvis amning ökar på bekostnad av enbart amning.

Kerstin Nordstrand har varit ansvarig för bl a amningsfrågor på Socialstyrelsen de senaste åren. Hon har visat prov på en häpnadsväckande likgiltighet för ämnet när hon för några år sedan satt i teve och sa att det inte var något fel på Socialstyrelsens amningspolitik.

"Som myndighet ska vi kunna stå för en folkhälsorekommendation", sa Nordstrand kallt utan att med ett ord nämna att samma myndighet i handling avsagt sig ansvaret för att rekommendationen går att följa och monterat ner Socialstyrelsens engagemang i amningsfrågor. Som en direkt följd minskar amningsförekomsten i Sverige. Samtidigt som ilskan växer mot amningshetsare och flaskhetsare.

Med riktlinjer som än mer poängterar individens ansvar för sin hälsa riskerar glappet mellan å ena sidan myndigheternas förväntningar på amning och å andra sidan vad som är praktiskt genomförbart att växa ännu mer. Vi ser redan nu en enorm oförståelse för fenomenet amning, där fokus hamnat på hälsoeffekterna snarare än amning som ett praktiskt inslag i vardagen. Det är i detta glapp som ord som amningskrig och amningsfascism dyker upp.

Pappaledighet leder till mer amning

Av: Eva-Lotta Funkquist

Barn till pappalediga blir oftare ammade står det att läsa i dagens UNT. Pappalediga har oftare högre utbildning än andra pappor, men det fanns ett samband mellan mer amning och pappaledighet också bland föräldrar med lägre utbildning. Alltså, amning är ingent hinder för pappaledighet och pappaledighet är inget hinder för amning. Man påpekar dock att man inte tittade på vilken ålder barnet hade då papporna tog ut sin ledighet. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Pamela Anderson och jag

av Marit Olanders

1996 var Baywatch-stjärnan Pamela Anderson fortfarande skvallerspalternas favorit. Hon var nygift med Tommy Lee och parets första barn var ämnet för en artikel i en skvallertidning som jag hittade på BB.

På den tiden förväntades man inte åka hem samma dag som man fött utan det sågs som helt normalt att stanna på BB i fem dagar efter en okomplicerad förlossning som min. Det var natt och min dotter var pigg och sugvillig. Brösten ömmade. Nej, de gjorde SKITONT när hon tog tag. Det ilade långt in i ryggmärgen av smärtan. Ingen lärde mig att

titta på bröstvårtornas form för att kontrollera om hon hade bra tag, och när jag ville ge upp fick jag inte hjälp med amningen, utan en nappflaska med kokt vatten till henne. Men nu satt jag i en nersutten fuskläderfåtölj från 70-talet och ammade medan min man låg och sov i familjerummet. Bläddrade i en skvallertidning. Hittar en intervjusnutt med Pamela Anderson som kaxigt berättar att hon ammar med sina uppförstorade bröst och att det går hur bra som helst.

Det Pamela berättade för mig där och då var att amning inte nödvändigtvis var så himla krångligt. Att man inte behövde vara en präktig madonnatyp för att amma. Att amning kunde vara något vardagligt, som även tatuerade sexikoner kunde ägna sig åt. Kunde hon så kan väl jag, tänkte jag.

Tack Pamela!!!

Om du vill helamma i sex månader

Av Marit Olanders

Allt färre följer rekommendationen att amma helt, utan att ge tillägg av annan mat eller dryck (än D-droppar), de första sex månaderna. enligt den senaste statistiken, som omfattar barn födda 2007, var det bara 12 % som helammades fram till sexmånadersdagen. Det var också stora skillnader i olika delar av landet. I Västra Götaland ammades bara 6 % helt till sexmånadersdagen, på Gotland 25 %.

Nu börjar jag få hjälpmammesamtal från kvinnor som har utmärkt fungerande amning, men som känner sig udda som inte vill börja med annan mat före sexmånadersdagen, eftersom kompisar, föräldrar och t o m BVC ifrågasätter att de "väntar" med mat, när de bara fortsätter med något som fungerar bra.

Andra upplever att deras barn inte blir mätta på bröstmjölken någon gång efter fyramånadersdagen. Barnet kanske börjar vilja äta mer och mer på nätterna efter att ha sovit lugnt en tid, och oron uppstår att det är mjölken som inte räcker till. Så kan det säkert vara i vissa fall, t ex om man begränsar amningen i tid eller omfattning. Men i 3-4-månadersåldern börjar också många barn att intressera sig mer för omvärlden, och en del har så fullt upp med att titta sig omkring på dagarna att de inte tar sig tid att amma. Då kan de ta igen det på nätterna.

Helamning i sex månader framställs ibland i media som något onödigt, och i bloggar och internetfora som något ohippt, löjligt och bakåtsträvande. Det ligger också prestige i att ha barn som är "tidigt utvecklade" och det kan bli en tävling om vems barn som accepterar fast föda först.

Ändå kan man känna att det är ingen brådska med annan mat, att amningen fungerar och man själv och ens barn trivs och mår bra med den. Man kanske har dragits med av grupptrycket och testat att ge sitt barn någon enstaka sked av något mos, men fått en förvånad, kanske t o m sårad blick tillbaka, tätt följd av en automatisk rörelse med tungan som puttar ut all maten. Är du som läser en av dessa så vill jag ge dig mitt stöd. Det är inget fel på dig och ditt barn. Tids nog kommer det att äta annan mat, och under tiden slipper du kladda med puréer, disk, tvätt och äckligare blöjor. Tänk vad bra!

Mitt barn är så intresserat av mat. Hen följer alltid med med blicken när vi äter. Det betyder inte nödvändigtvis att barnet är hungrigt. Visst kan det göra det, särskilt om man inte ammar fritt utan begränsar amningen, men barn som får tillräckligt med bröstmjölk är kanske lika intresserade av maten som de är av telefonen eller fjärrkontrollen. Vill man värna om helamningen kan man erbjuda en bitring eller något annat medan man äter. Eller lägg fram några bitar mat, mjukkokta stavar av rotsaker t ex, inom räckhåll för barnet och låt det upptäcka det i sin egen takt.

Fritt ammade barn som får närma sig mat i sin egen takt kan helt plötsligt välja något som verkar gott nog att smaka på. Jag vet flera barn som kvickt och oväntat norpat sin mammas glass och stoppat i sin egen mun. Ett barn grep helt plötsligt benet efter en lammstek och började gnaga på det. Min egen son, mitt tredje barn och den ende som slapp skedmatning i förtid, gjorde något mer vardagligt. En vecka före sexmånadersdagen tog han mackan som jag höll i och tog ett eget bett.

Amning och jämställdhet ur pappaperspektiv

Kan man som pappa, som inte ammar, ändå få en god anknytning med sitt barn? Var hittar man i så fall information om detta? Hur handskas man med känslan av utanförskap när mamma och barn ägnar sig åt amningen? Stora och viktiga frågor som Mats Berggren tar upp. Läs mer här.

Ta det lugnt med annan mat

... om du vill hålla kvar amningen

Av Marit Olanders

I senaste nr:et av Vi Föräldrar uppmanas nannyn att ta time out i stället för att utsätta barnen för det. Fyra barnexperter ger sina förslag på lösningar på olika knepiga situationer, där en är att en niomånaders bebis kastar mat. Flera av dem nämner att barnet kanske inte är hungrigt och därför inte behöver äta just då.

En anledning kan ju vara att barnet ammas mycket, och att bröstmjölken är en stor del av näringsintaget. Det verkar som om många barn under andra halvåret väljer om de ska amma mycket och mest smaka på annat, eller äta mycket annan mat och ge upp amningen. I en del "menyer" nämns amningen som något man kan ha kvar morgon och kväll. Men ammar man bara två gånger per dygn lär det inte komma så mycket mjölk varje gång. Det kan få barn att tappa intresset för amningen helt och hållet. Många kvinnor blir besvikna när det händer, kanske hade de tänkt amma i ett år i alla fall, men barnet visar ju tydligt att det inte vill, så ...

Andra barn släpper inte ifrån sig amningen. De fortsätter glatt att amma vid de flesta av dygnets timmar och smakar visserligen på annan mat, men verkar inte se poängen med att äta annat, när det finns bröstmjölk. För deras föräldrar kan det bli stressigt att se alla dessa hurtfriska menyförslag och uppmaningar om att äta "hela mål". Eftersom ammade barn efter 6 månader är smalare än barn som inte ammas (fast lika långa) kan deras föräldrar felaktigt också tro att barnet för "för lite mat" och börja truga barnet att äta mer.

Så om du vill ha kvar amningen ett tag till - ta det lugnt med annan mat. Känner du att amningen är på väg att trängas ut är det okej att minska på portionerna, ta det lugnt med skedmatning och låta barnet äta själv. Om barnet växer och utvecklas och mår bra - då får det i sig vad det behöver!

Varför är det så svårt att förändra?

... eller fenomenet "det sitter i väggarna"

Så här står det i en bok som vänder sig till en yrkesgrupp som arbetar med människor. Gissa vilken!

[...XXXX] uppvisade mycket likartade handlingsmönster i praktiken, trots att de i intervjuer inte alltid givit uttryck för för en liknande grundsyn på verksamheten. Detta är oerhört intressant eftersom vi ofta kopplar samman en persons synsätt och föreställningar med hennes handlingsmönster. Den kopplingen finns naturligtvis, men det är uppenbarligen så att oavsett vad man har för egna föreställningar om hur man vill jobba och varför, så "glider" man in i befintliga, vedertagna och traditionella rutiner och förhållningssätt. Det verkar som om redan befintliga handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade i [XXXX] efter en tids arbete i praktiken.

- - -

Vad jag vill säga med det här resonemanget är alltså att ett traditionellt "uppifrån-och-ned" perspektiv för [XXXX:t] förändringsarbete generellt har små chanser att lyckas.

Nej, det handlar inte om vården eller amningsstöd. Det handlar om förskolan. Citatet är hämtat från boken Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi. Men fenomenet att rutiner och praktik s a s sitter i väggarna gäller antagligen på många fler håll.

Marit Olanders

Amningsstudie feltolkad

Den norske hormonforskaren Sven M Carlsen har rönt uppmärksamhet både i Sverige och andra länder, inte så mycket för sin studie om huruvida mammans nivåer av testosteron avgör hennes förmåga att amma, utan för när han i nästa andetag lämnar sin egen forskning och ger sig ut i spekulationer om amningens betydelse av hälsan. Som vi tidigare har uppmärksammat på Amningsbloggen drar han slutsatser av Michael Kramers studier i Vitryssland. Norges nationella amningssamordnare, Anne Bærug, ger sig nu in i debatten och menar att det finns solid dokumentation om bröstmjölkens hälsoeffekter. Läs mer här.

Elisabet Helsing som grundade Ammehjelpen, har skrivit en kommentar på Ammehjelpens blogg Fulle Mugger, länk här.

Marit Olanders

Amningsinformation på samiska

Amningshjälpens systerorganisation i väster - Ammehjelpen - har översatt sin nätbaserade amningsbroschyr till nordsamiska och sydsamiska. Broschyren finns nu på 15 språk, dvs även på norska, engelska, franska, albanska, kurdiska, spanska, ryska, polska, vietnamesiska, arabiska, persiska, somali och isländska. Broschyren kommer även att översättas till lulesamiska.

Marit Olanders

Lyhörd flaskmatning

Om du flaskmatar bör någon visa dig hur man steriliserar utrustningen, tillagar och matar innan du lämnar sjukhuset. Har ingen visat dig hur man ska göra så fråga. Det skriver brittiska Unicef i en ny broschyr till flaskmatande föräldrar som du hittar här.

Broschyren innehåller en genomgång av olika typer av mjölkersättning till spädbarn och småbarn. Den svarar på frågan hur ofta man bör mata sitt barn, nämligen så ofta det vill och på samma subtila signaler som vid amning - att barnet rör på huvudet och på munnen eller börjar suga på sina fingrar t ex.

Den varnar för risken att man övermatar och inte försöker förmå barnet att tömma flaskan när det har visat att det inte vill ha mer. Det är inte alls säkert att en större mängd mjölk gör att det går längre tid tills barnet är hungrigt igen, det kan också kräkas upp överskottet.

Broschyren tar också upp problemet att en del barn som får bröstmjölksersättning blir förstoppade och vad man kan göra om det händer.

Broschyren har också en punktlista på hur man flaskmatar, här något förkortad:

• Håll ditt barn nära dig och ha ögonkontakt.
• Håll barnet någotsånär upprätt, med stöd för huvudet.
• Håll flaskan parallellt med golvet och vinkla den bara så mycket att du är säker på att barnet inte sväljer luft. barn suger i omgångar med vila emellan. Låt barnet ta en kort paus när det slutar suga.
• Stryk med flasknappen mot barnets läppar, och när barnet är redo och öppnar munnen stort med tungan i botten på munnen - hjälp det att "ta" flasknappen.
• Det ska komma bubblor i mjölken. Ser du inga bubblor så ändra lite på barnets tag om flasknappen.
• Utnyttja pauserna i flaskmatningen till rapning och för att låta barnet känna efter hur mätt det är.

Verkar barnet oroligt under matningen så avbryt och fortsätt när det verkar lugnt och avslappnat.

Sveket mot mammorna

Av Marit Olanders

Alla som medverkar i Aktuellts inslag om amning är överens om att det finns skillnader mellan amning och bröstmjölk å ena sidan och bröstmjölksersättning i nappflaska å andra sidan, för barnets och mammans hälsa. Mamman som intervjuades i inslaget hade försökt amma men gav upp för att det inte fungerade.

Ändå påannonserades inslaget återigen som att amning är som något som luras på kvinnor. Återigen en redaktion som helt missar målet - kvinnor vill amma men får inte möjlighet att göra det i den utsträckning de önskar.

Få ammar enbart för infektions- och allergi"skyddet". Få hade gett flaska om amning bara skulle ske av hälsoskäl. De allra flesta ammar för att mjölken finns där och barnet visar att det vill till bröstet.

För att det är praktiskt, enkelt, smidigt.

När det fungerar.

Så varför kan inte svenska kvinnor få möjlighet till bättre praktisk hjälp med amningen i början och att rätta till amningsproblem? Att först säga att något är "bäst" men sen inte kunna berätta hur man ska göra för att nå dit - och ibland inte ens erbjuda relevant vård när det väl har gått åt skogen - det är ett grymt svek. Där finns det fog för att kritisera de svenska myndigheterna.

Dessutom behöver inte svenska kvinnor förenklade budskap. När det nu finns hälsoskillnader , vilket inte ens Bengt Björksten kan neka till, vill kvinor ha kunskap om detta för att kunna göra ett informerat val. Att förtiga riskerna med ersättning skulle vara fördummande och nedlåtande. Det hör verkligen inte hemma bland moderna människor på 2000-talet.

Skydda, stödja och främja amning i ett år eller längre

Av Marit Olanders

En natt för en tid sedan satt en orolig mamma med en feberhet gosse på 18 månader på en av landets akutmottagningar. En sjuksköterska ville veta hur mycket pojken hade druckit.
- Jag vet inte, jag ammar mest, sa mamman.

Sjuksköterskan påstod då att bröstmjölken bara var vätska, inte innehöll näring längre. Så kanske mamman skulle försöka ge pojken juice i stället?

Pojken gillade inte juicen. Och eftersom han var sjuk (och bröstmjölken innehåller många ämnen som stärker barns immunförsvar) vore det inte bättre om han ammades i stället?

- Nej, sa sköterskan, för mjölken innehåller ingen näring när barnet är så stort.

Och sen: Kommer det verklingen någon mjölk? Har han verkligen inte druckit någonting?

- Jo, han har ammat tre gånger.

Etc.

Malin, Malin du är så klok!

Om ni vill läsa krönikan så klicka på rubriken!

Amma i riksdagen!

Malin Wollin har skrivit en krönika i Aftonbladet där hon uppmanar Birgitta Olsson att inte sluta amma i jämställdhetens namn utan ta med sin bebis och amma var hon råkar befinna sig.

I Amningsnytt nr 3/00 fanns en intervju med Birgitta Olssons partikamrat Karin Pilsäter som ammade tre barn så länge de ville samtidigt som hon var riksdagsledamot. In i kammaren fick inte ens dibarn följa med, men:

- I övrigt har jag ammat mina barn på möten alltifrån fp:s partistyrelse till bl a kommunfullmäktige, Konsumentverket och statliga utredningar, berättar Karin Pilsäter som aldrig upplevde att någon kritiserade henne för detta.

Så nu undrar vi när riksdagsledamöter får amma i full frihet. Även i kammaren.

Marit Olanders

Information om bröstmjölksersättning

Var hittar man objektiv, oberoende och saklig information om bröstmjölksersättning och flaskmatning? Det är inte lätt. I Sverige har Livsmedelsverket en sida om bröstmöjksersättning, som man hittar här, och på Karolinska Sjukhusets Amningscentrum finns en pdf till dig som inte ammar som man kan ladda ner från Amningshjälpens hemsida. På ABC Nättidning finns tips om hur man kan ge amningsfördelar vid flaskmatning länk här.

Nu finns det också oberoende information på engelska på YouTube. Mike Brady på Baby Milk Action i England berättar om bröstmjölksersättning och tar bland annat upp frågan vad bröstmjölksersättning innehåller och vilken ersättning som är bäst, här.

Det är del 1 så fler delar lär följa ...

Marit Olanders

Rätten till ett informerat val

Av Marit Olanders

För ett par veckor sedan hade Sydsvenskan, den största morgontidnignen i södra Sverige, rubriken Flaska lika bra som bröst på Internet och på framskjuten plats i papperstidningen.

Som vi tidigare har berättat på Amningsbloggen handlar det om den norske hormonforskaren Sven M Carlsen som läst en del forskning, bland annat Michalel Kramers PROBITstudie i Vitryssland. Probitstudien är unik eftersom mor-barn-par slumpmässigt fick bättre eller sämre amningsstöd. Vissa sjukhus i Vitryssland hade blivit amningsvänliga, men inte alla. 17 000 mor-barn-par hamnade alltså slumpmässigt på sjukhus med eller utan en medveten policy att skydda, stödja och främja amning. Mammorna som födde barn på amningsvänliga sjukhus ammade längre än mammorna som födde på sjukhus som änniu inte blivit amningsvänliga. Barnen i Probitstudien ammades dock mindre än 2000-talets svenska barn ammas.

När barnen var 6,5 år mättes deras hälsa och man fann små skillnader i hälsa här och där och inga skillnader på hälsa i andra fall. Sven M Carlsen och indirekt Sydsvenskan är inte de första som tolkar Kramers studie som att det inte fanns hälsomässiga skillnader beroende på om man ammas som barn. I tidningen Independent hävdade Kramer att han blivit felciterad.
Även barnmatsindustrin var snabb att sprida budskapet att det inte fanns någon skillnad på andelen allergiska barn i de olika grupperna i Probitstudien.

Det finns andra stora genomgångar av forskning som visar på amningens betydelse för hälsan för både mamma och barn,
Ip S, et al (2007) Breastfeeding and Maternal Health Outcomes in Developed Countries. AHRQ Publication No. 07-E007.Rockville, MD: Agency for Healthcare Research and Quality

Horta B et al (2007) Evidence on the long-term effects of breastfeeding. WHO.

"Flaska lika bra som bröst,

" som Sydsvenskans rubrik löd alltså inte någon allmänt acceptrerad sanning.

Är det inte bra om kvinnor får veta att de inte ska känna skuld p g a att amningen inte funkar? Jo självklart. Men att amningen inte funkar beror i många fall snarare på omvärldens oförmåga att skydda, stödja och främja amning än hormoner. Och att antydsa att kvinnors amnignsförmåga påverkas av övervikt eller rökning - är inte det skuldbeläggande?