fredag 22 januari 2010

Den nya biologismen

Av Marit Olanders

Biologism är enligt Wikipedia "försök att härleda mänskliga beteenden och egenskaper utifrån biologiska rön". Biologism vill alltså förklara moderna fenomen med hjälp av biologi. Debatten om biologism var högljudd vid mitten av 1990-talet, då inte minst oxytocinets eventuella roll för förmågan att vårda barn, ofta lite olyckligt uttryckt som modersbeteende, hamnade under kritikernas lupp. En sann feminist tog avstånd från biologism.

Nu har jag intrycket att få egentligen opponerar sig mot att man känner sig mer avslappnad och mindre benägen för bråka när man har höga doser oxytocin i kroppen, vare sig den höga oxytocinhalten beror på att man kramas, har sex, får massage eller ammar.

En biologist är enligt samma källa en benämning ("skällsord" står det faktiskt) på en person som "har en övertro på biologins betydelse".

Ett modernt fenomen är att kvinnor inte ammar sina barn i samma utsträckning som tidigare i historien. I svenska medeltidslagar nämns att barn inte fick ammas längre än över två långfastor - dvs fastan före påsk varje år. Lagen tros ha uppkommit för att kvinnorna inte skulle smita från fastan under förevändning att de ammade. Den kan ses som ett tidigt moraliserande över amningen från kyrkan och patriarkatet. En amning på två-tre år kan alltså ha varit vanlig.

På 2000-talet har vi sett flera försök att bagatellisera amningens effekter på barnet, amning är meningslöst för det "skyddar" inte mot allergier (det är väl toppen att bröstmjölksersättning inte ökar risken för allergier men dessvärre ökar den risken för eksem och astma en aning), amning är inte nödvändig efter sex månader i Sverige, amning och bröstmjölksersättning går på ett ut där man har tillgång till rent vatten, och så nu senast, det är testosteronhalten i kroppen som avgör mammans amningsförmåga.

Det märkliga är 1) att bland de flitigaste amningsskeptikerna finns uttalade feminister som helt plötsligt kommer dragande med biologistiska argument mot amning och 2) att amningsskeptikerna har ett så starkt förtroende hos media att en av Sveriges största morgontidningar, Sydsvenskan, utan att sväva på målet slår fast att "Flaska [är] lika bra som bröst".

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag tror att en del feministers skepsis mot amning kan handla om att en stor del av feministisk debatt förs "inom systemet". Lite förenklat har målet blivit att kvinnor ska göra som män, på samma villkor. Tror man sedan att det inte går att amma och yrkesarbeta samtidigt blir amning och jämställdhet omöjligt att förena.

Jag hoppas att feminister ska våga börja kritisera samhället i stort, så att bäbisar och ammande mammor (liksom makaronkokande och blöjbytande pappor)inte ses som ett hot mot den feminsitiska kampen.

För mig är biologism/konstruktivism, eller särart-/likhetsdebatten inte särskilt aktuell längre. Vi måste gå vidare, och ta med oss bebbarna den här gången...

Amningshjälpen sa...

Vem kunde ha sagt det där bättre? Apselut ingen. Heja Anna!
Hälsar Eva-Lotta