Av Eva-Lotta Funkquist
Kvinnor som fött barn och inte ammar får tillbaka mensen efter ungefär två månader. Kvinnor som ammar tar det oftast betydlig längre tid för. Anledningen är att prolaktinet som frisätts i hypofysen vid amning hindrar äggstockarna från att producera tillräckligt med hormoner (östrogen och progesteron) för att ägglossning ska ske. Om barnet suger kan prolaktinfrisättningen 20-faldigas. Om kvinnan fortsätter att amma ofta även då barnet blir äldre (enligt det mänskliga digivningsmönstret) kommer inte mensen tillbaka även om barnet börjar äta annan mat. Det förefaller alltså som det är frekvensen som är det avgörande, inte huruvida barnet äter annan mat. Detta anses vara förklaringen till att kvinnor i så kallade ursprungliga kulturer inte föder barn tätare än vart fjärde år. Ofta ammar barnen i dessa kulturer ungefär en gång i kvarten tills de är flera år gamla. På natten då barnet ibland kan sova flera timmar är prolaktinhalten högre, även om barnet inte suger. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.
18 kommentarer:
Det verkar inte funka så när man fått ett prematurt barn och måste pumpa, då kommer mensen som vanligt efter ca två månader.
Jag läste det du länkade till, och det handlade alltså om EN kultur och det var en 30 år gammal studie. Vill bara klargöra detta för dem som läser ditt blogginlägg. Man kan ha invändningar mot att generalisera denna studie till att gälla icke definierade "ursprungliga kulturer".
Kritisk läsare. Nja det där är ingen kunskap det är kontoverser kring. Det finns mer forskning. Just den där råkar vara min favvo. Är du intresserad av ämnet?
Hälsar Eva-Lotta
Egentligen inte, men jag var nyfiken på källan. Det lät skumt att dra alla "ursprungliga kulturer" över en kam. Länka gärna till alla källor du har så det är möjligt att som läsare själv bilda sig en uppfattning i frågan. Jag tycker det är viktigt att vara källkritisk och ta det man läser och hör med en nypa salt.
Att amma en gång i kvarten i flera år ser jag inte heller som ett alternativ för svenska kvinnor, det är alldeles för långt ifrån vår livsstil så jag tror inte det finns någon som är beredd att göra detta. VARFÖR de gör det i dessa kulturer vore mer intressant att veta. Förresten måste det väl även i dessa kulturer finnas kvinnor som har problem med att få amningen att fungera?
Kritisk läsare. Njae iaktta vilken spädbarnsförälder som helst. Så gott som alla är helt upptagna med spädbarnet minst en gång i kvarten. Det är min erfarenhet att det är fullt möjligt att amma så ofta som en gång i kvarten utan att det blir jobbigare. Föreställningen att det ska gå flera timmar mellan amningarna är helt modern. Idén var helt okänd även i det svenska bondesamhället. De var barnläkare som skapade idén och detta var i uppfostringssyfte och hade ingenting att göra med att man ville underlätta för föräldrarna.
Hälsar Eva-Lotta
Mjölkens sammansättning skiljer sig mellan olika arter. Människan hör till de kontinuerliga digivarna, där är protein och fetthalten ganska låg och större andel kolhydrater och mjölken är anpassad till att barnet ska dia lite och ofta. Hos intermittenta digivare som tex kaniner och rävar är mjölken sammansättning väsentligt annorlunda med mycket större andel fett och proteiner - mjölken är anpassad för att ungarna ska dia mer sällan. Mäniskan är mer anpassad för att småsnutta titt som tätt, magen mår bäst av att mjölken kommer i små täta portioner. Att amma sällan och i större mängd ökar tex risken för kolik. Det finns ganska mycket skrivet om det om man letar lite, men att amma är också ett sätt att vara nära och lugna barnet. Men det är klart att i vårt klimat går man ju inte med fri tillgång till bröstet ute mitt i vintern! Men någon medelväg går väl att hitta som man trivs med, där man kan ge en slurk då och då när man är hemma när man ser att barnet börjar roota och söka istället för att då ploppa in en napp och vänta ändå tills barnet börjar skrika av hunger innan man ger bröstet.
Kritisk läsare:
Jag är svensk, och heltidsstudent, jag har ett barn på 2 år och jag tycker att det går alldeles utmärkt att amma honom ofta, vissa perioder blir det alldeles säkert 1 gång i kvarten fortfarande. Jag tycker det förenklar mitt liv för han blir snabbt glad igen om han gör sig illa, han kan snabbt få mellis för att stilla hungern om maten skulle bli sen, han vaknar utan att gråta och vara på dåligt humör om han får en slurk, han kan snabbt tanka närhet och tygghet,vaknar han på natten somnar han direkt igen om han får amma osv osv..Som ensamstående mamma har jag svårt att föreställa mig hur jag skulle orka om inte jag och min son båda trivdes så bra med amningen. För oss funkar det alldeles utmärkt så jag tror inte att man ska dra alla över en kam och säga att det inte går att kombinera med en modern livsstil.
Jag skrev att det som inte fungerar ihop med vår livsstil är att amma en gång i kvarten I FLERA ÅR. Att göra det ett tag går väl om man vill. Men för det första så ska svenska mammor tillbaka till jobbet efter ett halvår till ett år i regel (och många tycker då det är ett bra tillfälle att sluta amma) - och för det andra tror jag inte så många i vår kultur vill amma på det viset. Vi svenska kvinnor är vana vid frihet. Vi vill kunna lämna barnet till pappan och gå och träna, eller åka på spa eller en kurs en dag eller en helg, eller jobba! Och inte far barnen det minsta illa av att vara med pappa, så kom nu inte och försök pådyvla dåligt samvete för att det är såhär. Eller säga som ni brukar säga; att vi i Sverige måste underlätta för kvinnor att amma längre och mer för att vi VILL det EGENTLIGEN. Tror det är väldigt få som skriver under på detta. Vi har kommit långt i Sverige vad gäller jämställdhet och vi vill inte tillbaka.
Kritisk läsare! Jämställda mammor ammar mer, det finns inget motsatsförhållande där. Vem har sagt att barnen far illa med att vara med pappan?
Heidis barn är ju flera år. Jag vet massor av kvinnor som ammar så här i flera år och lever jämställt. När Sverige var som mest ojämställt och kvinnorna hindrades från att förvärvsarbeta störtdök amningsstatistiken. Nej, det vill vi verkligen inte tillbaka till. Studien som jag refererade till är ett matriarkalt samhälle, vilket många jägarsamhällen är. Den som inte vill amma ska nauturligtvis inte göra det, men samtidigt är det viktigt att man inte hävdar att amning hindrar andra kvinnor från att leva jämställt.
Hälsar Eva-Lotta
Kritisk läsare: Man ammar inte småbarn på samma sätt som man ammar småbebisar. Mjölkbildningen verkar inte vara lika känslig för om det går några timmar eller dagar mellan amningarna som under de första månaderna. Det är inte, och har inte varit under 1900-talet heller, hemmafruarna som har ammat mest. I en svensk undersökning från 1972 var det hemmafruarna som ammade minst. Det är de högutbildade, med hög status i samhället och ofta höga yrkespositioner, som finns bland dem som ammar längst i västvärlden. När man är tillsammans med sitt barn kan man uppleva det som en frihet att amma så som Heidi beskriver men det betyder inte att man sitter hemma och ammar dagarna i ända ... Det är en mytbild som sprids och upprättshålls i västvärlden som jag inte vet var den kommer ifårn och varför den förmår att till den grad överskugga vetenskapliga fakta.
Kritisk läsare: Jag skrev ju att min son är 2 år. Jag kan även tillägga att jag har ett äldre barn som jag ammat långt mer än 2 år före min yngsta son. Jag kan också tillägga att när min son var 3 månader började jag heltidsstudera och har inte varit mycket ledig sedan dess, men det har gått alldeles utmärkt att fortsätta amma, så det råder inget motsatsförhållande mellan att kunna jobba, studera och att fortsätta amma.
Mina barn har varit mycket med sin pappa, varför skulle amningen vara ett hinder för dem att umgås? Det är ju bara de 1a månaderna som amningen är så känslig...
Vi har ett kompispar där båda reser i jobbet då och då - de kan vara borta alltifrån två dagar till en vecka. Den andra får då naturligtvis vara hemma själv med deras barn. Detta är ett exempel på en situation där kvinnan skulle vara mer ofri om hon ammade.
Ett annat exempel är jag och min man: vi ska åka bort en helg och fira vår bröllopsdag, våra barn ska vara hos släktingar. Hade inte kunnat göra detta om jag fortfarande ammade.
Jag kunde inte börja träna förrän drygt fem månader efter förlossningen fastän jag verkligen ville och behövde det - för att lillen inte kunde vara ifrån mig i två timmar förrän då.
Det är såna grejer jag menar, som begränsar friheten. Inte hur fri man är när man är MED barnet, utan att kunna vara fri att vara IFRÅN barnet på samma villkor som pappan.
Jag glömde skriva att det som jag ser som den största friheten med att inte amma är att jag kan vara borta på KVÄLLEN! Så länge jag ammade var det alltid jag som var tvungen att sköta nattningen av ungarna. Min man kunde göra vad han ville på kvällarna; åka och träna, träffa kompisar, jogga, gå på konserter, och så vidare. Medan jag kände mig fast hemma, utan möjlighet att lämna över till honom en enda gång! Och det var ju LÄNGE det var så. Två gånger dessutom. Det kändes definitivt ojämställt, en kvinnofälla, jag kände mig jättefrustrerad och kan absolut inte se någon jämställdhet i detta.
Kritisk läsare: Fast det du skriver gäller inte alls för mig eller många jag känner. Jag kan resa bort och mina barns pappa kan natta barnen utan mig. Jag ammar när jag är hemma. Och som Marit skrev, när barnet är lite äldre är inte amningen så känslig längre. Det går faktiskt att resa bort ett par dagar och sedan återuppta amningen igen. Det är bara det att många tror att det fungerar som när barnet var 2 månader, det gör det inte. Jag förstår inte riktigt varför du tror att barnets pappa inte kan natta ett barn som ammar? Det handlar väl bara om att skapa en relation med barnet och att de hittar ett sätt att komma till ro tillsammans. Mina barns pappa brukar låta vårt barn vila på hans axel och somna in där, sen finns det väl andra sätt, men det funkar för dem. Vad tror du, har du inte fått detta lite om bakfoten?
Heidi: Nej, jag har inte fått någonting om bakfoten, jag har bara berättat om MINA/VÅRA erfarenheter. Jag var tvungen att vara hemma och amma på kvällarna. Antar att barn är olika men såhär var det för oss. Och såhär är det för många andra också. Du skriver att du känner många som har det som er, fine, jag känner många som har det/ har haft det som oss. Jag och dessa andra kvinnor jag känner har känt det som en befrielse att sluta amma, äntligen kan vi göra det vi vill och få lite avlastning med matandet, nattandet och nattvaket.
End of discussion - nu tänker jag inte skriva här mer. Det finns ingen poäng med att försöka debattera livserfarenheter...
Vi har dessutom helt kommit bort från ämnet.
Tack för en rolig diskussion! Och vi har iallfall kommit fram till att man inte kan säga att amning begränsar frihet och jämställdhet för ALLA! Läs gärna kommentarerna under "myten om den långtidsammande hemmafrun"...
Kritisk läsare: Jag är glad att du hittade en form som passade för dig. Fortsätt att läsa kritiskt och välkommen tillbaka och kommentera i andra inlägg!
Marit Olanders
Hönan och ägget är det ju alltid svårt att skilja på, men kan det inte vara lite så att lever man jämställt så är det lättare att amma eller att få vara med barnet genom intuitiv och respektfull ansvarsfördelning? I ett ojämställt förhållande så blir man tvungen att rättvist dela upp saker och ting för att undvika att den ena partnern drar fördelar av sin könstillhörighet.
Ibland hjälper det naturligtvis inte ens att dela upp saker. Vissa människor kan ju helt enklet dra sig undan eller ta för sig för mycket ändå.
Hälsar Eva-Lotta
Skicka en kommentar