tisdag 4 maj 2010

Amningsfällorna

Av Marit Olanders

Man brukar höra att Sverige är amningsvänligt, ja bäst i världen på amning. Som vi tidigare har skrivit på Amningsbloggen är det uppblåst nonsens som bara stämmer om man räknar amning när barnen är sex månader, bara i västvärlden och absolut inte nämner Norge.

Visst ammar de flesta de första månaderna, även om färre och färre tycks få till den amning de själva hade önskat. Men det hindrar inte Socialstyrelsen för att år efter år slå sig själva på bröstet för den höga amningsförekomsten. Och visst finns det många många som i yrket eller på sin fritid gör heroiska insatser i att stötta och ge kunskap om amning.

Men sen finns det ju den andra sidan av myntet också, nämligen att oräkneliga mor-barn-par avbryter amningen tidigare än de hade önskat. Mjölken räckte inte, eller den var inte tillräckligt fet, eller barnet ville inte ha, eller det blev sår och infektioner och elände. Det är då man märker att den svenska amnignsvänligheten är en tunn fernissa. Skrapar man lite på ytan ser man att Sverige inte är så amningsvänligt alls. Går inte amningen som på räls så finns det ofta ingen hjälp att få.

Jag hittade en blogg, som listar kulturella och institutionella amningsfällor (på engelska vitsigt kallade bobby traps). Här i svensk bearbetning:



  • Din mamma (eller styvmor, svärmor, mentor) ammade inte och kan inte visa oss hur vi ska göra eller vad vi ska förvänta oss. I värsta fall tycker de amnign är obehagligt, har obearbetade känslor av ilska och skuld och faller offer för myter och desinformation som bidrar till att försvåra för oss. I bästa fall vill våra mammor stötta oss, men vet inte hur. Kulturell amningsfälla.
  • Föräldrakursen du går på före förlossningen har bara en timme amning påklistrad på slutet och utan att du märker det innehåller den myter och osanningar. Institutionell amningsfälla.
  • Dina kompisar har inte ammat, eller så är du den första i ditt kompisgäng smo får barn. Du har ingen kompisgrupp att vända dig till när du behöver stöd, inspiration eller ställa en fråga. Om de ammade så hade de det onödigt jobbigt p g a alla hinder, och de berättar skräckhistorier utan att gå till roten med vad det var som orsakade problemen. Eller så ogillar de att du ammar offentligt eller tror det är ok att ge dig gliringar. Kulturell amningsfälla.
  • Dina kompisar berättar historier om hur de har blivit förloämpade, bedömda eller skuldbelagda av amningsfanatiker (främlingar eller vårdpersonal) för att de flaskmatar. Kulturell amningsfälla.
  • Din barnmorska pratar knappt om amning eller flaskmatning med dig p g a tidsbrist och brist på fortbildning. eller så förlitar hon sig på att BVC-sköterskan tar hand om det som kommer efter förlossningen, fast det då redan kan ha blivit problem. eller så tycker hon kanske inte det är lönt att stötta dig p g a sjukhusets dåliga amningspolicy. Institutionell amningsfälla.
  • Du föder på ett sjukhus som är känt för att ha hög förekomst av kejsarsnitt och instrumentell förlossning. Amning efter kejsarsnitt är fullt möjligt, men du behöver extra stöd av sjukhuset för att få det att fungera. Institutionell amningsfälla.
  • Det finns ingen personal som har examen som IBCLC, international board certified lactation consultant, eller hon dyker inteupp trots att du frågar efter henne upprepade gånger, förrän i sista sekunden - för att hon jobbar deltid eller har för många patienter. Eller så föder du en fredag eftermiddag och hon är inte på plats förrän på måndagen igen. Och vid det laget är du utskriven. Institutionell amnignsfälla.
  • Ditt friska, fullgångna barn tillmatas med bröstmjölksersättning, något som kan hända även om du uttryckligen har undanbett dig det, vare sig det fins eller inte finns en medicinsk indikation på tillmatning. Institutionell och kulturell amningsfälla.
  • Eftersom ditt barn tillmatades med nappflaska på sjukhuset utan att behöva det har det nu för litet tag om bröstet, amningen blir onödigt smärtsamt, brösten svullnar och du försöker hitta någon som kan hjälpa dig. På många håll hänvisar sjukhusen då till Amningshjälpens hjälpmammor, ca 60 kvinnor i hela landet som ideellt, på sin fritid, svarar på amningsfrågor. På flera större sjukhus finns det amningsmottagningar, vilket många inte verkar veta om, eller så bemannas amningsmottagningen på ditt sjukhus av den vanliga BB-personalen, som, med ledningens goda minne, inte alltid engagerar sig just i amningsfrågor. Institutionell amningsfälla.
  • Klockan går och din partner avskyr att se dig kämpa och lida så han säger "det är okej att ge llite ersättning, se på mig, jag ammades inte och det gick bra." Han menar väl, men vet inte heller bättre. Du ger dig ut på nätet och begriper inte att du är omgiven av oceanser med desinformation, halvsanningar och rena felaktigheter, även på respekterade, populära föräldrasidor. Du hittar en amningssida, som antingen är tråkig eller så teknisk och vetenskaplig att det går helt över huvudet på dig. Kulturell amningsfälla.
  • Mirakulöst nog får du hjälp, fortsätter att amma, och lämnar rummet varje gång du ska lägga barnet vid bröstet. Trots det är svärmor besvärad och undrar när du ska börja ge flaska eller återupprepar myter om amning till din partner. Kulturell amningsfälla.
  • på BVC jämförs ditt barns viktuppgång med barn som fått ersättning och BVC, som inte vet hur ammade barn växer, råder dig att ge tillägg. Institutionell och kulturell amningsfälla.
  • Du frågar BVC-sjuksköterskan eller barnläkaren om amning, men eftersom de inte har lärt sigh något om amning i sin utbildning, kan de inte svara på dina frågor. Institutionell amningsfälla.
  • I USA är det fullt med prover på bröstmjölksersättning i reklampackarna man får på sjukhuset. I Sverige får vi inte det, men från det att barnet bllir fyra månader börjar proverna på olika pulver och färgglada böcker och broschyrer om bebismat fylla brevinkasten, som alla predikar hur viktigt det är att ditt barn får all den näring det behöver. I Sverige kommer vällingen in som en självklar del av barnets kost. Kanske är det vällingen som gör att många ger upp amnignen under andra halvåret. Kulturell och institutionell amningsfälla.
  • Om du inte kunde amma, eller kastade in handduken, möter du samhällets ogillande, dömande och pressande, som får dig att känna att det blir fel hur du än gör. Kulturell amningsfälla.

Men, påkpekar författarna, det var aldrig meningen att amning skulle vara ett gatlopp mellan amningsfällor. Amning skulle vara närande för ditt barn och dig, tillfredsställande, ett sätt att främja bindningen er emellan, hälsa och utveckling.

Om det här är din historia, om du har kämpat på med amning, med dessa hinder och brist på stöd (och kastat in handdukan förr eller senare) så vill vi bara säga:

Det är inte ditt fel! Det är inte du som misslyckades, det var systemet som svek dig!

27 kommentarer:

Snegurotjka sa...

Intressant läsning. Jag håller med om att systemet sviker den som vill amma men har problem med att få till en fungerande amning. Men jag ställer mig skeptisk till att följande skulle vara en amningsfälla:

"•Dina kompisar berättar historier om hur de har blivit förloämpade, bedömda eller skuldbelagda av amningsfanatiker (främlingar eller vårdpersonal) för att de flaskmatar. Kulturell amningsfälla."

På vilket sätt är detta en amningsfälla? Känner man sig ifrågasatt som förälder för att man flaskmatar så måste man väl få berätta det? Speciellt för sina vänner...

Lina sa...

Jag håller inte med om att det är vällingens (barnmatsindustrins) fel att många slutar amma under andra halvåret - jag tror att de mammorna hade slutat då iallafall, och om det inte funnes välling så hade de gett barnen nån annan mat istället! Min erfarenhet är att många föräldrar i Sverige är väldigt förtjusta i välling, för att det är ett smidigt sätt att ge barnen mat och dryck "two in one", utan slabb och varsomhelst, UTAN ATT BEHÖVA AMMA. Precis så känner jag iallafall!!

Marit Olanders sa...

Tack för era kommentarer! Snegurotjka, ja visst måste man prata med sina vänner om sina upplevelser. Jag ska fundera mer på den punkten.
Lina, det finns forskning som visar att välling snabbt tränger ut amningen, eftersom barn ofta får sdtora mängder välling på en gång, medan man ger annan mat i mindre mängder och ökar dem mer successivt. Dessutom ger man ju ofta välling i mer "mysiga" situationer, t ex i soffan eller sängen, som mer liknar amnignssituationer än ätande från tallrik vid bord. Dessutom handlar frågan om mammor som mot sin vilja slutar amma. Det verkar vara vanligt att barn ratar amningen om de får stora mängder annan mat, och mjölkmängden därigenom minskar snabbt.

Marit Olanders sa...

Till Lina:
Det som i denna artikel kallas "formula" är välling.
Solids and Formula: Association With Pattern and Duration of Breastfeeding

Received May 5, 2000; accepted Oct 4, 2000.

Agneta Hörnell, Yngve Hofvander, and Elisabeth Kylberg

http://pediatrics.aappublications.org/cgi/content/abstract/107/3/e38

Lina sa...

Men om man vill fortsätta amma så mycket, så får man väl inse själv att man inte kan ge barnet massor av annan mat (inkl välling)! De kan ju inte äta hur mycket som helst! Ökar man en sak så minskar en annan... Trodde jag var solklart

Marit Olanders sa...

Nej det är inte solklart ... välling är väldigt självklar i Sverige och det kan också vara att gå emot en norm i sig att inte ge välling.

Amningshjälpen sa...

Jag tror att historier om amningsfanatism absolut kan vara en amningsfälla. De som förolämpar och har synpunkter och fördömer i vården är oftast inte varken intresserade av amning eller amningsvänliga, men deras råd kan uppfattas som amningsfanatism. Att trycka barn som inte suger till bröstet är ett bra exempel. I amnings utbildning tas detta ofta upp som något som är väldigt amningsovänligt och dörför inte ska praktiseras. När kvinnor berättar skräckhistorier kommer detta ofta upp och beskrivs då som amningsfanatism och verka väldigt avskräckande och på så sätt vara en fälla. Jag kan dra flera liknande exempel.
Hälsar Eva-lotta

Snegurotjka sa...

Så vad är alternativet? Att den som har blivit kränkt av oförstående, okunnig sjukvårdspersonal (eller för den delen oförstående privatpersoner) håller käften? Dessutom så har jag aldrig känt mig avskräckt från amning när jag fått berättat för mig hur flaskmatande mammor blivit bemötta. Snarare har jag dragit en lättnandens suck över att jag (i den sömnbriströra som första tiden var) åtminstone slapp bli åthutad för att jag inte matade mitt barn på "rätt" sätt.

Lisa sa...

Det här känner jag inte igen mig i alls. Jag har fått bra stöttning och information från MVC, BB, BVC samt uppmuntran från släkt och vänner. Snarare har jag upplevt ett krav på amning då t ex BVC-personal säger "Du ammar väl?" och BB-personalen som ständigt kom för att se att amningen gick rätt till. Vi uppmuntrades att stanna på BB tills vi kunde amma, och fick info om både Amningshjälpen och sjukhusets amningsmottagning. Jag har kanske haft tur, för jag upplever Sverige som amningsvänligt och har under de 4 månader jag ammat hittills inte stött på några problem.

zandrama sa...

En annan amningsfälla borde väl också vara det "faktum" att alla SKA amma tills bebisen är 6 månader och sen SKA de äta minst ett stort mål mat om dagen. Först blir man (nästan) tvingad att amma och får spydiga, ifrågasättande kommentarer om man inte ammar, sen hux flux på en vecka eller dag eller så när barnet är sex månader ska man sluta amma och får spydiga, ifrågasättande kommentarer om man trots allt fortsätter.

Johanna Stenius sa...

Nu måste jag som flaskföräldrarnas förespråkare passa på att vända på myntet också, och vill bara påpeka att samhället behöver stödja även de som inte vill amma! Därmed inte sagt att inte det som Marit sammanställd gälller för de som ammar.

För en förälder som inte ammar kan flera av dessa fällor gälla likafullt. Till exempel:

- Din mamma ammade och vill inget hellre än att du ska göra samma sak, och vill därför inte acceptera flaskmatningen utan påpekar ofta att det inte är det bästa för barnet.
- Föräldrakursen innehåller ingen information om flaskmatning, vilket innebär att en nybliven förälder inte har tillgång till någon annan än den hårt vinklade information som finns på Internet, eftersom personalen på BB oftast inte säger mer än nödvändigt med risk för att stöta sig med amningsföreskrifterna.
- Dina kompisar ammar och du är den första som beslutar sig för att flaskmata. Du har då ingen kompisgrupp att fråga om råd om detta. Om kompisarna flaskmatat så upplever de det som ett nederlag på grund av att de inte fått tillräckligt med bekräftelse i sitt val eller att de egentligen hade velat fortsätta amma men inte fått tillräckligt med stöd i det.
- Dina kompisar berättar historier om hur de har blivit förloämpade, bedömda eller skuldbelagda av "amningsfanatiker" (främlingar eller vårdpersonal) för att de flaskmatar. Alltså exakt samma kulturella fälla som för de som vill fortsätta amma
- Din barnmorska pratar knappt om amning eller flaskmatning med dig p g a brist på fortbildning om hur man ska informera om flaskmatning
- Personal på bb ifrågasätter ditt val att delamma / flaskmata ditt spädbarn fast du uttryckligen sagt till i förväg att det är det du vill. Definitivt en institutionell flaskmatningsfälla.
- Klockan går och din partner vill inte låta dig ge barnet nappflaska på grund av personliga ideologiska skäl. Han menar väl, men vet inte bättre.
- På bvc jämförs ditt barns viktuppgång med barn som ammas, och växer på ett helt annat sätt.
- De frågar BVC-sköterskan eller barnläkaren om flaskmatning men eftersom de inte har lärt sig något om flaskmatning så kan de inte svara på dina frågor.
- Om du fortsatte amma mot din vilja fast du egentligen ville flaskmata möts du av samhällets ogillande, dömande och pressande som får dig att känna att det blir fel hur du än gör.

Det finns mängder av fällor för såväl ammande som flaskmatande föräldrar. Bra att de blir belysta, kunskap och medvetenhet är bästa metoden för att bli av med problemet!

Amningshjälpen sa...

Johanna! Ja men bra lista va?
Men det här kommer de inte råka utför i Sverige.

"På bvc jämförs ditt barns viktuppgång med barn som ammas, och växer på ett helt annat sätt".

Snegurotjska! Det är val klart att ingen ska hålla käften. Diskussioner är alltid bra. Men sen är det ju så att en del ämnen tenderar att bli svårdiskuterade eftersom de är så känsliga. Amning är ett sånt ämne.

Heidi sa...

Lisa: Du skrev "BB-personalen som ständigt kom för att se att amningen gick rätt till." Det här är också ett problem på bb tycker jag och det är inte så man ska uppfattas som personal, som ett kontroll organ som inte ser individen som expert på sitt eget barn och vilja, då har ju vi som är personal misslyckats. Men jag vet att det går till så här alltför ofta. Men jag vill bara säga att det är inte amningsvänligt att göra så.

Johanna Stenius sa...

Angående "På bvc jämförs ditt barns viktuppgång med barn som ammas, och växer på ett helt annat sätt".
Det är precis vad somliga föräldrar jag haft kontakt med råkat ut för. De får höra att deras barn är tjocka, och att det beror på flaskmatning och det har bidragit till en känsla av skuld. Tror inte det hör till de absoluta vanligheterna, men det händer.

Amningshjälpen sa...

Ja men Johanna, det används inga kurvor i Sverige som är gjorda efter ammade barn. I Sverige är kurvorna gjorda på barn födda på 70-talet. Då alltså amningen nådde botten. Who har kurvor efter ammade barn och de används t.ex i Storbritannien. Där ammas mycket färre barn än i Sverige, men barnläkare har ansett att det är mer korrekt att använda dem även till barn som inte ammas eftersom det annars finns risk för att en för snabb viktuppgång bedöms som eftersträvansvärd.

Lina sa...

Jag tycker att man undanhåller information för patienter, så att man inte själv KAN göra ett fritt val utifrån sin egen situation! Jag känner mig kränkt i att ingen inom vården berättade för mig att det finns ett samband mellan amning och foglossning. Jag fick veta det efter att jag hade slutat amma, och jag var så arg så jag grät i ett par dagar då! För jag hade svår foglossning och var sjukskriven under halva graviditeten, och det fortsatte efter förlossningen vilket jag var väldigt ledsen för. Det har inte gått över helt än fastän det gått tio månader. Dessutom hade jag väldigt stora problem med amningen men fick överallt höra hur DUKTIG jag var som fortsatte kämpa med amningen, trots att jag gjorde det mot min vilja! Hade behövt få höra "du måste inte amma, kom här så visar jag hur du gör med ersättning och flaskor". Om jag dessutom hade fått veta att amningen upprätthöll foglossningen så hade jag lagt ner amningen på stört! Men det kanske var därför de inte berättade det för mig??!!

Heidi sa...

Lina: Jag tror inte att vården med flit undanhöll information om amningen och foglossningen från dig, jag tror ärligt talat att de flesta inte känner till det sambandet. Återigen varför utbildnig inom amning borde prioriteras.

Sen undrar jag, sade du till de här personerna som sa att du var duktig som kämpade, att du faktiskt inte ville amma? Jag vet att på mitt BB har jag nog sällan sett att någon i personalen skulle ifrågasätta en mamma som sagt att hon inte vill amma. Det brukar respekteras direkt. Och jag brukar då ge whos information om hur man flaskmatar.

Jag kan också berätta att jag har en vän som hade otroligt svårt med amningen på bb men ville amma. Hon blev av personal på bb tillsagd precis det du sa att du ville höra, nämligen "det här med amning är inte så bra egentligen, prova nappflaska" eller något liknande. Hon blev otroligt ktänkt utav detta eftersom hon ville amma.

Johanna Stenius sa...

Jag borde nog ha tillagt i mitt förra inlägg att jag inte riktigt vet hur kurvorna är skapade. Men det du skriver visar ännu mer att det är okunskap hos personal som skapar såna märkliga uttalanden.

Lina, jag skulle vilja komma i kontakt med dig, jag delar dina upplevelser med foglossningen. Kan inte du mejla mig på johanna.stenuis@gmail.com?

Lina sa...

Heidi: Nej, jag sa inte "jag vill inte amma mer", rakt ut. Men när jag var på amningsmottagningen (jag var där tio gånger på två månader!), och de frågade hur det gick, så grät jag och berättade om mina smärtor, min ångest, hur deprimerad jag kände mig... Men det var inte lätt för mig att säga "jag vill sluta amma" när jag kände att det liksom inte var okej. Kulturen var inte sådan där. Det var snarare en "härda ut"-kultur där jag kände mig hyllad som martyr.
Jag var helt tunnelseende av smärta, gråt och sömnbrist, jag kunde inte se klart på min egen situation för allt kändes bara kaotiskt. I det läget behöver man en (yrkes-)människa som säger "det är okej att ge upp amningen, jag tycker du ska sluta och jag hjälper dig med det".
:-(

Heidi sa...

Lina: Jag tog upp exemplet med min kompis för att visa att det inte fungerar att säga till alla i den situationen att "jag tycker du ska sluta". Alla vill inte höra det. Som vårdpersonal ska man faktiskt inte tycka, det är rent etiskt fel, utan försöka utröna vad kvinnan själv vill och hjälpa henne med det.

Och visst är det svårt att gå emot normen, det är otroligt svårt.

Lina sa...

Heidi: Det är då jag menar att det är så farligt om vårdpersonalen utgår ifrån tanken "alla kvinnor vill amma egentligen".
Det finns tyvärr många, många som delar min erfarenhet av att bli bemötta just så.

Marit Olanders sa...

Tack för att du delar med dig av din berättelse Lina. Jag jobbar inte inom vården (är journalist)men jag är hjälpmamma inom Amningshjälpen. Jag skulle aldrig våga ta beslutet om en så genpomgripande och personlig sak som amning åt en annan kvinna. Det kan bli så fel, tänk bara "det var en på Amningshjälpen som sa åt mig att ..." Men jag får återkommande samtal från mammor som har problem och står och väger och inte vet hur de ska göra med amningen. Det jag kan göra är att fråga hur hon upplever situationen, hur skulle vilja ha det, vad som är genomförbart och hur man gör då. Man kan erbjuda sin hjälp att få perspektiv på saken och understryka att man stöttar henne i vilket beslut hon än tar. Men det är inte MIG det gäller, JAG kan omöjligt fatta hennes beslut.
På nmågot sätt blev du inte tillräckligt lyhört bemött på Amningsmottagingen men jag vet väldigt skickliga amningshjälpare inom vården som säger att de kan känna i rummet att mamman egentligen inte vill amma, men med ord bedyrar att de vill.

Heidi sa...

Lina: Ja, det kan man ju inte göra som vårdpersonal. Men samtidigt vill de flesta kvinnor amma så jag kan se att det lätt blir så utan att någon menar något ont, speciellt om man söker för att få hjälp med att amma, men självklart ska man ju inte förutsätta det. Varje person ska mötas där hon är. Men sedan måste man ju alltid SJÄLV komma fram till ett beslut och vägen till det kanske inte alltid är helt lätt.

Marit Olanders sa...

Snegurotjka: Här är en länk som beskriver det Eva-Lotta nämnde, mamma råkar ut för vårdpersonal som drar (!) i hennes bröst och gärna berättar det vidare. Hade jag sett det här kort innan jag själv fick barn kan jag lova dig att det hade färgat min inställning till amning som sån. Det är visserligen i ett tv-inslag men ändå:
http://svtplay.se/v/1882359/rapport/svagt_faktastod_for_att_amning_ar_bra

Lina sa...

Heidi och Marit: nej självklart kan och ska ni inte ta beslutet åt någon annan kvinna! Men det jag menar är att man i det desperata läget är väldigt lättpåverkad, och blir man då bemött utifrån att man "vill amma" så kan man tro det själv - och då har ju vårdpersonalen tagit det beslutet åt en!!
Det är så känsligt och svårt det här. Men som jag ser det så är det viktigt att personalen tar upp alla möjligheter som finns, både fortsatt amning och att avbryta och flaskmata. I mitt fall var det bara fortsatt amning som var uppe på tapeten. Och eftersom flaska tidigare framställts som farligt för amningen, såg inte jag själv det som ett alternativ att göra både och. Hade behövt få höra att det faktiskt fungerar för många. Det var väldigt mycket prat om att pumpa också trots att jag hela tiden sa att jag inte fick till det utan bara kände mig mer stressad av att göra det också. Press!!

Snegurotjka sa...

Jag tycker att texten som jag citerar ovan skuldbelägger de mammor som har en dålig erfarenhet av bemötandet från vårdpersonal eller privatpersoner vid flaskmatning. Istället för att lägga skulden där den hör hemma, dvs på ett samhälle där vi förväntas amma men inte får adekvat hjälp när det inte funkar.

mimmi sa...

Visst kan man vända på detta och byta ut amning mot flaskmatning. Men det finns en avgörande skillnad: stress och oro på grund av pikar, ifrågasättanden och förvirrande motstridiga råd kan rent fysiskt påverka kvinnan så pass att man får problem med amningen.

Detsamma kan man inte säga om stress och flaskmatning. Det finns inget stresshormon som får ersättningen att rinna långsammare i flaskan.

Det är en mycket intressant lista det här och jag kan tyvärr pricka för att jag stött på många av de kulturella fällorna.

Vänners negativa berättelser om amningshets tycker jag absolut kvalar in på listan. Själv var jag förberedd på stora problem med amningen och att bli kränkt och ryckt i av personal. Till min stora förvåning har min amning dels till största delen flutit på automatiskt. Bättre än så faktiskt: jag finner den till och med njutningsfull. Det problem jag stötte på under början av amningen fick jag varsam, respektfull och kunnig hjälp med av en barnmorska. Hon passade även på att bekräfta mig som mamma och därigenom ge anknytningen en puff genom att uppmärksamma mig på hur mitt barn njöt av amningen.

Det vore intressant att göra en liknande lista för fällor för en positiv förlossningsupplevelse... Tänk på alla skräckhistorier som får kvinnor att bli rädda och spänna sig. Så kan man sabba ännu en förlossning... men det är en annan blogg.