Av Eva-Lotta Funkquist
Lars H Gustafsson var med och anordnade ett sömnsymposium i Malmö 2009. Symposiumet ligger nu ute på Growingpeople. Klicka på rubriken. Flera riktigt intressanta föredrag. Speciellt vill jag tipsa er om att läsa Lars föredrag (Kränker sömnmetoder barnet?). Jag har sagt det förr; ibland kan jag tycka att någon borde ställas till svars... Även om det har gått många år.
Men å andra sidan, samma metod lever till stor del kvar. Femminutersmetoden lärs forfarande ut till föräldrar av svenska myndigheter...
I Uppsala används fortfarande broschyren När barnet ska sova, som är en variant på femminutersmetoden. Det är faktiskt obegripligt!
När ska det bli ett slut?
4 kommentarer:
Lika här i Upplands Väsby. Broshcyrer om att låta barn gråta till sömns delas ut på BVC. Jag mår illa av tanken att det faktiskt är så.
Jag beskrev femminutersmetoden en gång för en jurist, som bland annat haft en del fall med barn som farit illa.
Han sa: "Eftersom det är svårt att bevisa kränkningar hos så små barn, så går det nog inte att få någon fälld för barnmisshandel, men det borde räcka för ett omhändertagande."
"Gjordes det mot en vuxen vore det olagafrihetsberövande..." Spjälsängen är ju en bur, ett fängelse, om man inte lyssnar på och hjälper barnet att komma ur.
Sedan berättade jag att det var BVC som lärde ut detta.
- Då blir det nog tyvärr svårt... Var hans sorgsna svar.
Vi vände oss i fullständig sömnbristdesperation till special-BVC i Uppsala. Och fick en broschyr om 5mm i handen. Samt blev uppmanade, förmanade och till slut strängt tillsagda att använda den, eftersom det var enda sättet att få vårt barn att sova.
Det gör mig så jädra arg! Vi var i en utsatt situation och hade kommit till dem för att få hjälp, och så blev vi bemötta med starka påtryckningar att utsätta vårt barn för något som jag anser är direkt oetiskt och verkligen inte något jag kan stå för. Och fick förklarat för oss att det var det enda sättet. Vilket är ren lögn.
Vi tog fasta på idén att lära vårt barn att somna själv, och gjorde det - men utan tvång och skrik, ett steg i taget. Det tog två veckor. Bara genom att ta det lugnt och försiktigt och backa om barnet signalerade att det gick för fort fram, istället för att låta henne skrika. Det hade kanske gått ännu fortare om vi följt broschyren - men jag betvivlar det. Och det hade absolut inte varit värt det, oavsett.
Jag tycker att det är oetiskt att mer eller mindre försöka tvinga desperata föräldrar att kränka sitt barn och sina egna föräldrakänslor, och måla upp det som "den enda vägen" när det verkligen inte är det.
När vår dotter var sex månader frågade vår BVC-sköterska om hon börjat somna i sin egen säng och sova hela nätter ännu. Jag svarade då blåögt att hon inte gjorde det eftersom hon började gråta om man la henne i sin egen säng och försvann ur hennes synfält (och vem orkar stå bredvid en spjälsäng och glo när man kan låta barnet somna vid bröstet?).
Då svarade sköterskan "Är det så farligt om hon gråter lite då? Prova att låta henne ligga fem minuter innan ni tar upp henne så ska du se att hon har hunnit somna innan dess".
Jag blev helt ställd och förklarade att jag inte såg något problem med hennes rutiner kring sömn varpå sköterskan kontrade med "Vänta bara tills du börjar jobba så får du se att du inte kommer tycka det är så roligt att bli väckt om nätterna".
Nu har jag jobbat och nattammat parallellt i snart två år och jag tycker faktiskt inte att det är jobbigare att amma om natten än att lyssna på ett ledset barn.
Skicka en kommentar