Det är något bakvänt med svensk barnuppfostran

Av Eva-Lotta Funkquist

När mitt första barn barn var strax före året kommer jag ihåg en fråga jag fick.

- Leker han själv?

Inbyggt i frågan var på något sätt, att lekte han själv så var det att betrakta som en stor framgång. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Lekte själv? Ja, han kastade jord på golvet från alla blomkrukor. Helt själv. Rev dagligen ut alla plastpåsar, samt tömde hela grytskåpet. Utan min inblandning. Men jag misstänkte att det var inte detta som avsågs.

Är det inte så att framgång enligt svensk syn på barnuppfostran är kopplat till att barnet klarar sig utan föräldrarna så mycket som möjligt och knappast alls till att barnet och föräldern har en kärleksfull och glädjefylld relation?

Amningen ska helst vara schemastyrd och barnet ska från späd ålder helst sova hela nätterna utan att amma. Barnet ska helst kunna somna själv, utan amning och utan protester och finna sig i att lämnas bort till en barnvakt. Om "problem" uppstår lär barnhälsovården ut tekniker för att barnet ska "lära sig att somna själv".

FN:s barnkonvention kom till för att skydda barns rättigheter. Kanske är den tredje artikeln, som handlar om vårt ansvar för barnets bästa, den viktigaste.

Artikel 3: Barnets bästa

1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.

3. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.

Trots FN:s barnkonvention glöms barnets bästa ofta bort i Sverige. Istället inriktar man sig på något som uppfattas som förälderns bästa. Men egentligen tror jag att det oftast är så, att det som är barnets bästa, också är förälderns bästa...