Av Marit Olanders
Nu är det snart dags för Kvällsöppet att sändas. Det är inspeat och klart för min del, jag sitter i hotellobbynm och skriver detta.
I Kvällsöppet sitter man i rader mitt emot varandra och antas vara "för" och "emot" - amning till exempel. I själva verket höll vi med varandra om det mesta. Att folk ska få väja själva hur de ska göra med sin bebis och att det är kränkande att vårdpersonal tar i ens bröst och barn och trycker ihop dem - i värsta fall utan att ens fråga först.
Så se programmet!
16 kommentarer:
Jag sitter och väntar på att det ska börja. Självklart vill jag inte missa detta! /Maria
Du är fantastisk att se och höra.Så klok. :-)
/Leila
Jag har aldrig varit inne på din blogg för och gick hit nu ikväll för att berömma ditt framträde i Kvällsöppet! WOW så bra du var!
Jag tror att jag efter att ha sett dig på TV vågar tipsa mina gravida vänner att läsa din blogg!
Men du, en helt annan grej: är programmet inspelat?! Då sitter den där Wallin i bakgrunden och låtsas läsa twitterinlägg bara for show?!
Nu ska jag snoka vidare lite hos dig :)
Det där gjorde du bra!
Tur det finns eldsjälar <3
ullrika: Välkommen hit!
Vill bara tacka för ett bra program igår, även om vi ofrivilligt hamnade på varsin sida. Önskar att jag. Hade haft en person som dig som stöd under vår grabbs start i livet.
Hälsningar
Martina Ekman
Vet du när man kan se det på webben? Jag orkade inte hålla mig vaken igår kväll...
Jag reagerade på att Dominika Peczynski vid ett par tillfällen sa att hon avstått amning "av feministiska skäl", som jag förstod det betydde det i praktiken att hon vill kunna dela ansvaret lika med sin man under den första tiden och då också kunna jobba på samma villkor som han. Hon får självklart ha vilka skäl hon vill till att inte amma, men om man uttalar sig som hon, har man inte fått feminismen om bakfoten då? Feminism handlar väl om att det i världen finns en könsmaktsordning som diskriminerar kvinnor, och feminismen vill bryta kvinnors underordning. Men då brukar det väl handla om att bryta strukturer som gynnar män, inte om att kvinnor ska anpassa sig till det som bestäms av män. Att kvinnor ska behöva avstå från något som många gillar och upplever som praktiskt, bra för anknytningen osv, och som dessutom har hälsofördelar för både kvinnan och barnet för att bli jämställda med mannen, är det inte ett feltänk? Om en kvinna som bär kort kjol blir antastad på stan och får höra att hon får skylla sig själv, hon borde inte ha burit kort kjol, ja då brukar feminister bli topp tunnor rasande och säga att det är männen som under inga omständigheter får antasta kvinnor och att kvinnors klädsel inte har något med detta att göra (och det håller jag med om såklart). Samma sak borde väl gälla här. Samhället bör sträva efter att skapa strukturer som underlättar för kvinnor som ammar att inte hamna efter karriärmässigt. Många smarta upplägg kluras ju ut av familjerna själva - det är ju olika saker som funkar för olika familjer. Men ett positivt amningsklimat som inte utmålar amning som något som per automatik hindrar jämställdhet är väl det första, rent kontraproduktivt av kvinnor att utmåla amning som Dominika gör. Sen kan man ju tänka sig amningsmöjligheter på arbetsplatser, möjlighet till paus för amning som jag tror man har i Norge då mamman kan gå hem alt pappan kommer med barnet för amning osv osv.
/Anna E
Läs gärna mitt blogginlägg inför gårdagens debatt
http://asfaltstjej.wordpress.com/category/barn/
Martina - TACK det värmde otroligt mycket!!!
Det var väldigt trevligt att träffa dig igår. Roligt att prata med någon som inte dömmer i ammningsdebatten.
/ Frida Lee Tinglöf
hej på dig Frida! Jag man har lite att ändra på vad gäller inställningen till amning. ;)
Jag hade också funderingar angående att flaskamata av "feministiska" skäl. Snarare rör det sig om någon sorts millimeterrättvisefördelning 50/50 och då skulle det förmodligen se ut så att man turas om varannan gång? varannan vecka? att laga mat, byta blöja, lämna/hämta på dagis, tanka bilen, städa toaletten, tvätta, stryka, handla, besöka BVC osv. Säkert är det viktigt för en del och bör respekteras.
För mig innebär feminism något annat, något som är stärkande, att ta plats, att bli mottagen på lika villkor, inte lätt när man dessutom är invandrare; här talar forskare om en sorts "intersektionalitet", dvs. ett slags dubbelutanförskap. Att uppleva en stolthet, en frihet (exv. att kunna resa utan att packa ner en massa flaskor, ersättningar etc), ett lugn av att veta och se att barnet växer och frodas på min mjölk är otroligt häftigt och berikande.
För dem som vill men av någon anledning vad det än må vara inte ammar måste det innebära en sorg. Ännu sorgligare om det orsakas av dålig rådgivning och stöd från sjukvården.
Men minst lika berikande är det att följa sitt barns utveckling, att fröjdas i föräldrarollen, att se till att orka, hinna njuta, oavsett hur barnet får sin näring. Den här bittra smutskastning som späds på av medierna (såg ett nytt ord häromsistens: amningskoma!) kostar enormt mycket energi som lämpligen kunde läggas på annat, mer konstruktivt, anser
Signe
Jag fick hjälp av Amningshjälpen för två år sedan när jag inte fick igång amningen efter ett akutsnitt med mitt första barn. Efter en vecka sa BVC att jag inte skulle försöka "amma till varje pris". Men jag ville ju verkligen amma! Tilläggas ska att jag ALDRIG nånsin känt av någon amningshets varken utifrån eller från mig själv. Vad BVC och BB inte klarade var att ge mig rätt råd och stöd för att amnignen skulle fungera. Det som Amningshjälpen senare kunde hjälpa mig med. Jag ammar nu mitt andra barn helt utan problem. För nu KAN jag ju amma. Amning är något som jag är övertygad om att man måste lära sig att göra. Och det kräver någon som kan och har tid och resurser att lära ut. Det saknade både BB och BVC helt i mitt fall. Jag tror att en stor del av eventuell "amningshets" (jag skriver eventuell om det nu är så att det finns) föds av att det saknas kunskaper i den vanliga vården om att lära ut amning. Då blir amning till något krångligt, besvärligt och svårt vilket medför mammor som istället för att vilja amma inte alls vill längre. Forskningen visar ju att de flesta mammor faktiskt vill amma men ändå inte gör det sedan när barnet är fött. Hur många av dem har inte fått rätt hjälp utan slutar för att det är krångligt och svårt? Många tror jag för jag var själv en av dem som höll på att ge upp och var på väg att tycka att det här med amning var pest och pina. (Jag saknade den vinklingen i debatten i gårdagens program.) Tack och lov fick jag så fin hjälp av Amningshjälpen och för mig har amningen varit bland det finaste och härligaste jag gjort (och gör) i hela mitt liv. Jag hoppas kunna amma mitt andra barn flera år till!
Marit, du var så bra igår och jag tycker att du gör ett underbart bra jobb med amningsbloggen!
Tack för berömmet! Visst finns amningshetsen men den är nog lite överrepresenterad i media, allt enligt den gamla regeln att "hund bet man" inte är en nyhet, men "man bet hund" är det. Det är det oväntade som väcker uppseende och säljer.
Efter att ha sett diskussionen i Kvällsöppet, blir jag mest ledsen över att så lite har förändrats. När jag fick mitt äldsta barn för 18 år sedan, upplevde jag en välidg amningshysteri. Mammor som inte ammade/misslyckades med amningen var antingen från en lägre socialklass eller psykiskt sjuka. Att då som 24-årig mamma inte kunna amma mitt barn i mer än två månader var knäckande. Jag försökte verkligen ALLT för att amningen skulle fungera, men det gick inte ändå. Jag kände mig så misslyckad som mamma och kvinna.
När jag sedan fick mitt andra barn, tre år senare, bestämde jag mig för att försöka amma. Om det inte skulle fungera tänkte jag börja med tillägg så snart som möjlig. Döm om min förvåning när allt funkade direkt! Då fick jag uppleva hur mysigt det kan vara med amning.
Mitt tredje barn föddes och hon fick ligga på barnavdelningen och koppmatades. Jag fick sätta igång amningen m h a bröstpump och det kändes kanska tröstlöst. Men jag tyckte att det var värt den ansträngningen när jag sedan kunde amma helt efter en månad med både tillägg och amning.
Jag vill att alla nyblivna mammor själva ska kunna välja om de vill amma eller inte. Om amningen inte fungerar så bör man fråga sig om alla ansträngningar att försöka få det att fungera verkligen är värda uppoffringen. Jag tycker inte att mina förök med mitt första barn var värda allt slit och allt dåligt samvete. Men när jag sedan fick mitt tredje barn tyckte jag det var värt ansträngningen eftersom jag upplevt amningen positivt med mitt andra barn.
Alla kvinnor måste själva få välja om de vill amma eller inte!
Skicka en kommentar