Av Marit Olanders
- Jag trodde att vi försökte komma bort från uttryck som "korrekt tag" skrev en kommentator nyligen. så är det ju. Det är viktgit men svårt att uttrycka sig på ett sätt som minimerar risken för missförstånd när man pratar amning.Man behöver komma bort från värderingar, för vad är det att amma "ganska ofta" eller "jättelänge" egentligen?
Förväntningarna på amningen kan också vara olika och färgade av 1900-talets spädbarnsideal. Jag har hört samtal som har gått så här:
- Han vill amma hela tiden!
- Jaså, hur då?
- En gång i timmen minst!
I ett hjälpmammesamtal kanske man går vidare med mammans känslor kring amningen. Upplever hon den som tröttande? Varför? Det kan visa sig att det är en hlet normal amning, barnet mår hur bra som helst men mamman förväntar sig att det ska gå tre-fyra timmar mellna amningarna och tror att något är fel när det inte gör det (som att hon har för lite mjölk). Och det är väldigt tröttande. Drar man i bästa mening ut på amningarna för att man har fått höra att det är viktigt med rutiner och regelbundenhet och att det inte är bra för magen att äta "för ofta" kan det leda till att ens mjölkbildning minskar. Man trodde man hade ett problem som man försöker lösa när man i själva verket går från fungerande amning till problem.
Som hjälpmamma kan man dock inte ta för givet att det alltid handlar om att amma oftare. Att barnet har ett tillräckligt stort tag om bröstvårtan spelar också roll. Uttrycket tillräckligt stort tag berättar vad det är frågan om utan att lägga någon värdering in det. Har man inte rätt eller korrekt tag, vad är det då? Inkorrekt, fel? Ett tag användes uttrycket ett bra tag. men motsatsen till bra tag är ju dåligt tag och kanske associerar man de egenskaperna med sig själv.
Lyckad amning är en term som på samma sätt uttrycker en värdering. Vad är motsatsen till lyckad amning? Hur känner sig många som tvingats ge upp amningen? Är det en uppfattning som vi vill sprida vidare? Nej knappast. Lyckad låter också lite som lycklig. Och man måste inte vara lycklig över sin amning. Det räcker att den fungerar. Fungerande amning beskriver vad det är frågan om utan att lägga någon värdering i det.
Ofta ses amning som mat vilken som helst och det finns många ord kring detta, när barnet ammar kallas det för att äta, amningsstunderna kallas för måltider och det finns t o m ett speciellt ord för amning på natten, nämligen nattmål. Att framställa amning som mat är att osynliggöra amningens alla andra funktioner av närhet, relation, tröst, trygghet och skydd, och att den får barnet att känna sig sett, uppskattat och värt att älska. Också för mamman kan en ensidig syn på amning som matintag vara begränsande.
Kvinnor som fick barn på 1970- och 80-talen som har ammat första barnet efter klockan och sista barnet fritt berättar hur reglerad amning hänger ihop med en syn på amning som mat. Den sortens amning ledde till känslor av plikt och tristess, medan fri amning associeras med relation och att vara ne tillräckligt bra förälder.
Även barnmatsföretagen understryker ofta amningens roll som mat. "Bröstmjölk är utan tvekan den bästa maten för det lilla barnet", inleder Nestlé sin text om amning. (Lägg märke till att de skriver i tredje person, det lilla barnet, inte ditt lilla barn.) "Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring", skriver Semper på motsvarande ställe på sin hemsida. Sedan går Semper väldigt rakt på sak om att "det händer" att det inte går att amma.
I stället för att prata om amning som mat eller måltider eller nattmål kan man säga vad det egentligen handlar om - amning. Vill du amma/tutta/snutta/(whatever)? Amningsstund kan ersätta måltider, för man vet ju faktiskt inte varöfr banret ammar just då - är det för att det är hungrigt, törstigt eller behöver vara nära en stund? Ingen anledning är viktigare än någon annan och tillsammans gör de att mjölktillgången är jämn och tillräckligt hög. En amningsstund kan man ha vilken tid på dygnet som helst.
Egentligen är suga om vad barnet gör på bröstet inget vidare lyckat ord, eftersom barn inte suger på bröstet som på ett sugrör eller en nappflaska utan arbetar med käkarna och tungan på ett mycket mer aktivt sätt, men det är svårt att hitta ett bättre ord. Dia berättar vad det är frågan om, men det associerar många med djur. På engelska kan man skilja på suck = suga och suckle = dia eller amma men jag skulel önska att svenska språket var tydligare vad gäller detta.
Så till sist - amma. Jag har i många år medvetet och stolt skrivit barnet ammar. Mamman ammar och barnet ammar. Båda utför en aktiv handling, visserligen inte samma, men tillsammans. Det finns andra aktiviteter där ett och samma verb betecknar vad två eller flera personer gör tillsammans men där de gör olika saker. Älska är ett. Dansa (vissa danser) är ett annat. För länge sedan sa man inte amma i Sverige utan folkliga ord som tutta, pappa, patta. där är barnet den som är aktiv. Samtidigt med den reglerade amningen dök verbet amma upp och där var det mamman som är den aktiva, medan barnet passivt ammas. Att säga barnet ammar är att reclaima barnet som en aktiv part i amningen.
8 kommentarer:
Ett ord jag ofta använder när vi ammar är att vi "tankar". För det kan ju vara vad som helst. Hon kan tanka mat, närhet, trygghet osv.
Jag förstår inte varför korrekt tag skulle vara ett dåligt ordval.
Det här var ett mycket bra inlägg. Det är svårt att komma från amma=äta.
Ja, mycket bra inlägg som får en att tänka till. Min lilla skrutt ammar ju inte i första hand för att "äta" (20månader) utan för mys, gos, tröst, närhet, kel... Och är i allra högsta grad aktiv i både initiativ och själva amning!!!!!! <3
Ett bra inlägg! Jag har och har haft tre välfungerande amningar. Fungerande - bra ordval. Den sista har också varit mycket lycklig, inte i motsats till att de andra skulle varit olyckliga men den har verkligen tillfört mig en ny aspekt på småbarnstiden - och det mycket tackvare amningsbloggen som jag redan lästen en del och lärde mig av med mitt andra barn. Tack vare all lästning under min andra amning, var jag så införstådd jag kunde bli nu med den tredjeamningen och DEN har varit revolutionerande, helt lysande!
Tack amningsbloggen!
Det där med mat och amning gör mig kluven. Jag tycker det känns så missvissande att tala om mat i form av måltider på det där fyratimmarviset men samtidigt kan jag känna att det, märk väl, för mig personligen, kan kännas lite förenklande att tala om den som mest mys och pys och närhet. Jag har ju gett två andra ungar mys, närhet och omsorg efter deras behov utan amning och jag tycker inte det är mys lillan iförsta hand vill åt när hon vill amma. Hon vill helt enkelt amma. Jag har aldrig analyserat anledningarna till varför hon vill amm utan konstaterar att hon vill amma och får göra det fritt varför än hon vill.Det jag vet är dock att hon styr stor dela av sitt näringsintag via bröstmjölken och att det är bra för henne och bekvämt för oss. Jag vet också att hon också att hon helt klart är hungrig ibland, som vid tretiden och när hon vaknar. Det är hennes enda mellanmål på eftermiddagen för det mesta och det är hennes första frukost. Sen ammar hon fritt flera gånger per dag och ofta i anslutning till måltider, mellanmål, komplement före eller efter mat eller istället för maten. De andra barnen har i den åldern matats i soffan eller fått välling i famnen, i lägen där de varit hungriga och trötta och haft behov av närhet och omsorg och lite egentid med en förälder istället för att äta snyggt vid bordet. Lillan ammar då. SUpersmidigt och supernyttigt. Men till tröst ammar hon faktistk inte. Hon ammar innan hon ska sova men då är hon nöjd och glad och amning är faktiskt öht inte sövande längre. När hon är ledsen kramas vi men nog tycker hon det är mysigt att inta föda/dryck på detta sättet i famnen och kompletterar behändigt sitt näringsintag med amning på detta sätt - när hon vill - så mycket hon vill - mat utan tjat alltså - en fantastisk befrielse för oss som föräldrar!
Så visst är amning både mys och mat för mig men framför allt ett helthetskoncept, en småbarnslivsstill.
Lillan är två år förresten!
Roligt att ni uppskattade det!
Tänkvärt och bra. Min dotter är snart 5 månader och den senaste tiden har det börjat kännas konstigt att säga att hon .är hungrig eller vill äta när hon vill amma. Visserligen är det nog oftast så eftersom hon inte äter annan mat ännu, men nu när matintroduktionen närmar sig börjar det kännas viktigt att värna amningen och inte se det som bara mat,vilket skulle göra amningen mer utbytbar. Ju mer vi ammar och ju mer jag läser om aming desto mer fantastiskt blir det, efter en ganska knölig start med tillmatning på BB som jag tror var helt onödig och som kändes fel redan då , en tid med amningsnapp och därefter smärtsamma upplevelser då dottern hade för litet tag.
Jag har oftast ändå sagt att hon "äter" eftersom det i tidigare korrekt språkbruk varit mamman som ammar och barnet som diar men diar använder ju ingen nuförtiden. Från och med nu tänker jag säga "hon ammar", "jag ammar" och "vi ammar". Varför krångla till det?
Vad roligt att du skrev att man "förr" sa tutta, för det är ordet som används här. Av både mig och dottern. Idag kom vi inte tillräckligt snabbt hem från dagis (det tar bara ca 4 min), så lillan satt i barnsadeln och grätskrek "tuuuttaa tuuuttaa" över hela kvarteret :) så hade det inte varit minusgrader hade jag stannat gett den lilla 2-åringen vad hon önskade, men nu fick hon istället ge sig till tåls tills vi hunnit innanför dörren hemma. Tack för bra inlägg!
Skicka en kommentar