Av Eva-Lotta Funkquist
Ibland och fortfarande blir jag förvånad då jag läser äldre faktaböcker om amning. Som då jag läste följande (Tack Paola Oras för tipset):
En synpunkt på bröstuppfödningen som allt mer kommit i förgrunden är dess betydelse som psykisk hälsofaktor för mor och barn.
Mamman känner att hon fyller sin funktion som mamma och ger sitt barn något väsentligt, något som ingen annan kan göra. Vid intet annat tillfälle kan mamman göra något lika betydelsefullt för barnet. Genom den kroppsliga intimiteten känner hon sig stå barnet verkligt nära. Amningen stärker och fördjupar banden mellan mor och barn. Allt detta är värdefullt för mamman, ger henne tro på sig själv, på sin betydelse som människa. Mamman har också fysisk hjälp av att amma genom att livmoderns muskelvägg drar ihop sig då barnet diar. Detta påskyndar dess återgång till normal storlek och form under den första amningstiden. Amningsstunden ger en känsla av kroppsligt välbefinnande för många mammor. De som har förmågan att uppleva detta har ingen önskan att sluta amma, det kan till och med bli svårt för dem att förmå sig till att vänja av barnet.
Det är dock långt ifrån alla mammor som kan få denna kroppsliga tillfredsställelse av amningen. Många är inte naturliga nog eller tillräckligt mogna för detta, som sannolikt går parallellt med förmågan att få tillfredsställelse av det äktenskapliga samlivet.
(ur: Mammas När Var Hur, Bokförlaget Forum AB , 1956: sid 54-55)
3 kommentarer:
Jag har sett den boken, och även om vi upplever språket som svepande så har dne faktiskt många poänger. det är en mycket mer ödmjuk och inkännande ton i den än i Dr Spock från ungefär samma tid.
Jag tyckte den här meningen var intressant:
"De som har förmågan att uppleva detta har ingen önskan att sluta amma, det kan till och med bli svårt för dem att förmå sig till att vänja av barnet."
eftersom det ofta är en åsikt som fortfarande uttrycks ungefär så när man pratar långtidsamning, att det är mamman som vill fortsätta amma och att det bara är för hennes skull.
För mig har amningen varit ovärderlig som ny förälder. Att få barn var en enorm omställning och att ha amningen som ger så mycket till både mig och barnet har verkligen underlättat. Att kunna fylla min roll som förälder på ett så direkt sätt utan att behöva "tänka ut" eller analysera det. Det har gett mig tid att komma ikapp min föräldraroll mentalt under de första månaderna då jag kunnat vila i amningen/amningsrelationen till barnet.
/Marie
Skicka en kommentar