fredag 4 januari 2013

Debattartikel om amning i Svenska Dagbladet

Av Marit Olanders

I gårdagens Svenska Dagbladet fanns en debattartikel om lagförslaget om marknadsföring av bröstmjölksersättning.

"Mot bakgrund av den betydelse amningen har för folkhälsan i Sverige och våra internationella åtaganden är det viktigt att lagstifta om marknadsföringen. Tyvärr lämnar förslaget stora luckor. En lag enligt förslaget risksrar att minska amningen ytterligare. Förslaget behöver därför enligt vår mening omarbetas",
skriver Gerd Brandell, Elisabeth Kylberg och Kristin Svensson.

12 kommentarer:

Rolf Dalin sa...

Det är förstås bra med amning på många sätt. T.ex. mot infektioner hos barn, särskilt i delar av världen där bra vattenkvalitet och sanitära förhållanden inte är tillgängligt för många. Men det är också bra att kombinera amningen med modersmjölksersättning av hög kvalitet, när man som MAN behöver ha ansvar för vardagsbestyren med det lilla barnet.

Amningsförespråkare har fritt fram i alla medier, inklusive public service-kanalerna. Att män, pappor (finns de?), har något att göra med amning vet de förstås, men de nämner inte den aspekten med ett ord. Man kan läsa många debattartiklar om amning och flera års radioprogram i Sveriges radio om frågan utan att höra talas om att män överhuvudtaget har spädbarn.

Nu vill man förbjuda viss reklam i föräldratidningar. Det liknar hjärntvätt. Eller som man nu brukar säga NORMALISERING.

Bästa Brandell, Kyhlberg och Svensson, det finns fler aspekter på amning än medicinska och fullt genomförd helamning är faktiskt skadligt mot jämställdhet och mot barnens rätt till anknytning till fler än biologiska mamman.

Det är fantastiskt att det går att dela ansvaret för det lilla barnet med nappflaskans hjälp. Vi är många som gjort det. Är det inte dags för amningslobbyn att försöka utgå från en jämställd ståndpunkt eller vidga sina perspektiv?

Marit Olanders sa...

Hej Rolf Dalin och välkommen till Amningsbloggen!
Hur menar du att amning står i motsättning till jämställdhet?

Anonym sa...

Det är ju så att det ammas som mest i de relationer som delar mest på föräldraledigheten om det nu i sig skulle vara ett absolut tecken på jämställdhet. Det är det inte i min mening. Jämställdhet har så många fler aspekter än några månader av spädbarnstiden, att en lika delad föräldraledighet inte på något sätt per automatik ger ett jämställt förhållande.

Vi har delat på vårt föräldraskap absolut lika även om vi inte delat på föräldraledigheten absolut lika och trots att jag ammat. Jag tror att man bör vända på det och jag menar att jag har ammat, inklusive långtidsammat, just på grund av ett absolut lika delat föräldraskap och en absolut jämställd make.

Mina barn och min man har inte haft några anknytningsvårigheter och inte behövt matning som hjälp för att knyta an. Matning kan vara ett sätt att underlätta en anknytning, särskilt om man finner det lite svårt men i övrigt är ett spädbarns beroende av helamning inte samma sak som anknytning. Anknytning kommer liksom av sig själv i allt samspel man har med sitt barn, naturligtvis även amning men långt ifrån enbart genom amning. I och med att min make har varit väldigt duktig på att läsa sina barns behov har barnen tidigt, från nyföddhetstiden knytit an till honom. Han har omedlebart kunnat avläsa deras behov av t.ex. amning och tillgodosett detta och på det sättet blivit en trygg anknytningsperson för dem. De har helt litat på att hans förmåga från start. Att kunna läsas sina barns behov har inget med amning i sig att göra, det kan flaskmatande som ammande föräldra vara duktiga såväl som dåliga på.

Dock om man ska ta hand om ett spädbarn som ickeammande förälder är självfallet en flaska bra då man ska kunna följa barnets behov.

Helamning är dock inte skadligt för jämställdheten - upplevs den som ett hinder tror jag man finner fler svårigheter i relationen. Om amningen upplevs som ett hinder undrar jag hur det går med alla gympapåsar, vaknätter, vabbade, gränssättande, utflyktsmatsäckar, föräldramöten, tröstande, stärkade av fria könsroller osv, osv.

Våga amma och var jämställd skulle jag rekommendera.

Marit Olanders sa...

En sak till Rolf, jag har följt amningsdebatten sedan mitten av 1990-talet och jag kan inte dra mig till minnes att det någonsin under de åren tidigare funnits någon amningspositiv debattartikel med i Svenskan eller DN.

Rolf Dalin sa...

Marit, apropå jämställdhet och amning tänkte jag såhär: Helamning går knappast att kombimnera med arbete i en anställning. Det hindrar då en annan förälder att använda föräldraförsäkringen under den perioden som mamman helammar.

Nu räknar jag inte jämställdhet så enkelt som att bara räkna försäkringsdagar. Snarare tänker jag på upplevelsen av att faktiskt ha ansvaret själv, inklusive att ge mat, som är en väldigt stark upplevelse även man gör det med flaska.

Anonym sa...

Anonym 16.40 4 jan:

Jag håller med om att det är svårt att arbeta i många yrken under en period som man helammar men visst lyckas en del. Man får ju amma på arbetstid tex. Men personligen hade jag tyckt det var oerhört svårt att vara annat än heltid med min bebis under helamningen. Man måste dock vara försiktig så man inte låter egna, personliga erfarenheter bli allmängiltiga.

´Jag har bekanta som har helammat och arbetat.

Jag har också bekanta som valt att båda tar ut föräldraledighet under helamningsperioden.

Så visst finns det möjligheter - även om de kanske går utanför normen.

Naturligvis är det en ekonomisk fråga. Det är ju långt ifrån alla som har råd att vara hemma mer än ett år och då är det ju omöjligt att båda är hemma samtidigt men för många finns faktiskt reella möjligheter att vara kreativ med föräldraförsäkringen om den första spädbarnstiden och amning är viktig för båda.

Jag förstår att det kan kännas stort att ha heltidsansvar för en bebis men jag har inte personlig erfarenhet av känslan. Jag tror man ska vara försiktig med att häva att det är nödvändigt med matning/föräldraledighet under spädbarnstiden för att knyta an. Jag förstår att det är viktigt för en del och flaskmatningsalternativ finns men även här tror jag det är viktigt att inte enbart utgår från sin egen situation och upplevelse.

I vår familj har vi båda föräldrar ansett att helamning är något vi värdesätter högt, av hälsomässiga och även andra anledningar. Vi anser inte på något sätt att andra föräldrar gör felaktiga val som inte vill eller kan helamma.

På det helataget är dock amningen i vår familj en ytterst begränsad del av vårt föräldraskap, trots totala amningstid om hittills mer än fem år och tre barn.

Förälraledighet har sträckt sig långt efter avslutad amning och amning har pågått under yrkesarbete långa perioder.

För mig är jämställdhetsfrågor av största betydelse och jag har väldigt svårt att se hur just amning hindrar jämställdheten. Jag vänder mig starkt mot uppfattningen att amningen är ett hinder som jämställdhetssträvare och rutinerad och erfaren ammare! Jag tror fullt och fast att det är betydligt mer avgörande faktorer som avgör hur jämställd en relation är.

Jag är också rätt säker på att heltidsledighet det första året eller halvåret inte är det mest åtråvärda för alla föräldrar. Jag tror heller inte det är avgörande för aknytningen. Det är klart att om man alltid är borta är det svårt att få en anknytning men med ett normalt yrkesliv finns mycket tid, natt som dag att vara med sitt barn och man kan ju också jobba deltid om man har råd om man vill. Man kan dela på föräldraledigheten efter helamning om man vill amma.

Det finns många som inte alls vill vara hemma men är det ändå och det finns de som har anknytningsproblem fast de är hemma och har hela ansvaret.

Hur man upplever tiden hemma är oerhört inividuellt och ser man till sina barns behov och tillgodoser dem, finns inga rätt eller fel. Jag har t.ex. inte ammat för att det varit så givande för mig utan för att vi velat ge barnen helamning. Det har inte varit en särskilt stark upplevelse att ha ansvaret själv faktisktiskt för mig. Det har varit helt andra starka känslor som varit större. Kanske är det så att jag aldrig upplevt att jag haft ansvaret helt själv trots helamningen? Kanske för att amningen inte upplevs som exkluderande av min man? Jag vet inte men så har det varit. Spännande att fundera på. Som sagt vi är bara i början av vårt föräldraskap men ser redan med våra lite äldrebarn att amningen verkligen varit en marginell del av föräldraskapet och att vem som varit hemma det första året har varit helt betydelselöst i reltationerna mellan oss och barnen men så har vi också varit väldigt närvarande båda två och framförallt känslomässigt men även i tid.

Anonym sa...

Rolf Dahlin, jag (mamma) har förvärvarbetat under helamningsperioden. Jag började arbeta en dag i veckan när vår son var 5 månader. När jag var på jobbet gav barnets far utpumpad bröstmjölk på flaska. Funkade finfint. Jag hade redan tidigare varit borta enstaka dagar så för oss hade det säkert funkat att jag började arbeta ännu tidigare. Så helamning är inte något absolut hinder mot förvärvsarbete.

Sen har jag aldrig förstått varför det för jämställdheten är så viktigt att dela allt exakt lika från dag 1. Med barn nr 2 började pappan sin föräldraledighet när barnet var 11 månader och det barnet vägrade flaska så det var först när barnet var 8 månader som det barnet kunde lämnas längre stunder utan mig. Men det har inte haft någon betydelse för hans relation till barnen, det är inte så att han har en närmare relation till det barn han kunde mata med flaska.

/Anna E

Cecilia sa...

Jag skulle vilja rekommendera P1 Kropp och själ från i höst där genusvetaren Anneli Häyren Weinstål talade om i Kropp och själs avsnitt om amning ur ett jämställdhetsperspektiv.

Det centrala ur ett jämställdhetsperspektiv, menar hon, är självbestämmandet över kroppen. Endast i de fallen då en mamma väljer bort en amning hon vantrivts med kan genusforskaren se en jämställdhetsvinst med den minskande amningen. Men att pappor ger flaska istället för att mammor ger bröstet ser hon ingen jämställdhetsvinst i. Pappor arbetar lika mycket under småbarnsåren som de alltid har gjort, konstaterar hon. Även om amningen minskat är inte pappor hemma mer under spädbarnstiden, det verkar inte finns sådana samband.


Men ett viktigt genusperspektiv är i vems blickfång man definieras. För vem är min kropp till? Är det ens egen blick, eller oftare andra kvinnors eller mäns blick som kvinnor definieras, blickar som dömer en hårt om man ammar "för stora" barn. När är man godkänd i hur man använder sin kropp? Det skapar också en skuld om man ammar för kort tid i andras ögon. Kvinnors kroppar är ständigt i blickfånget, det är alltid starka reaktioner på hur kvinnor använder sin kropp.

"Det har varit en trend ganska länge att unga kvinnors kroppar är objektifierade och sexualiserade, och ska duga till att vara objekt åt killar/pojkar/män," säger Anneli Häyren Weinstål "Och det börjar ganska tidigt, redan i högstadiet. Och en objektifierad och sexualiserad kropp ammar inte. Så jag tror att det finns en generation kvinnor som har svårt att förhålla sig, mellan de här olika positionerna man har med sin kropp."

Programmet hittar ni här
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/41734?programid=1272&date=2012-08-21

Fredrik Jönsson Norrström sa...

Anonym, Rolf Dahlin, jag (pappa) skulle nog vilja påstå att det nog ganska självklart är till men för jämställdhet generellt sett med helamning. Att det går att arbeta någon dag i veckan med diverse besvär är inte riktigt samma sak som att det inte är något problem.

Vi flaskmatade vår dotter av flera skäl, en blandning av medicinska och mammans övertygelse om vad som var rätt. Av olika andra skäl blev det även så att jag tog föräldraledigheten ifrån 5,5 månaders ålder och jag vill nog påstå att relationen mellan dottern och mig och mamma påverkades ganska mycket och att det var ganska tydligt att jag fick den roll för dottern som brukar vara vikt åt mamman och vice versa.

Var maten kommer ifrån spelar helt enkelt roll, precis som den gör när man har hand om t.ex husdjur.

Om sedan en sådan absolut jämställdhet verkligen är idealt är en annan fråga och jag personligen tycker nog egentligen inte det. Men jag tycker att det är bra att alternativet finns och mitt intryck är att det har varit en ganska snedvriden mediabild av amningens fördelar som nog inte riktigt motsvarar verkligheten. Så jag tycker att det är välkommet med en mer nyanserad bild och valfrihet utan skuldbeläggande.

Fredrik Jönsson Norrström sa...

Att pappor arbetar lika mycket som de alltid har gjort är helt enkelt trams. Se t.ex TCO:s pappaindex sedan 1999 http://tco.se/3d4137b6-84b9-41ae-b6f5-be1d509ec780.fodoc, och det är inte så många år sedan papporna inte var föräldralediga alls.

Under den period som pappaindexet är mätt på har också flaskmatning ökat, men det betyder inte klart att det finns ett samband för det.

Men fördelning av föräldraledighet är inte heller det enda måttet på jämställdhet.

Anonym sa...

Fredrik, jag förstår inte vad du menar med "Att det går att arbeta någon dag i veckan med diverse besvär är inte riktigt samma sak som att det inte är något problem." Vaddå besvär? På vilket sätt var det mer besvär för mitt barns pappa att värma bröstmjölk än att blanda till ersättning? Han är en kompetent man och klarade det galant, tro mig. Och för mig är det inget besvär att pumpa (jag vet att andra dock inte har lika lätt för det). Och eftersom det var viktigt för både mig och barnets far att behålla amningen kändes det ännu mindre som ett besvär att pumpa. Sen är det klart att det blivit mer bekymmer om jag jobbat mer och för mig hade det nog känts oöverstigligt att pumpa för heltidsjobb. Dock är det i t ex USA vad jag förstår inget konstigt med pumpande, finns visst särskilda pumprum på många arbetsplatser, eftersom föräldraledigheten är så kort där.

Sen är det ju så att det inte är alla förunnat att kunna kombinera jobb och föräldraledighet. På många arbetsplatser funkar det inte att plötsligt jobba 50%, det blir bara stressigt eftersom arbetsuppgifterna inte minskar med hälften, det är svårt att få vikarie på 50% osv. Därför får man i det flesta familjer dela så att någon är hemma först och den andra föräldern tar över i halvtid. Amning gör då förstås att det bli mamman som är hemma först. Det kan man tycka inskränker på valfriheten men det kan ju inte vara ett hot mot jämställdheten. Det blir ju inte mindre jämställt för att mamman tar första biten av ledigheten istället för den sista. Om man dessutom har ett barn som tar flaska och pumpningen fungerar kan ju pappan känna sig helt trygg med att han fixar matningen och hela ansvaret om mamman försvinner av annan anledning än jobb såsom träffa vänner, träna eller vad det nu kan vara.

/Anna E

Cecilia sa...

Det är nog tydligare vad hon syftar på om man lyssnar direkt på programmet, än mitt korta referat som är lättrare att missförstå. Visst har pappaledigheten ökat med åren! När jag föddes i början av 70-talet fanns inte ens rätten för män att ta ut föräldrapeng! Men småbarns pappor jobbar mycket, och sällan deltid. Och den tid män väljer att ta ut sin föräldraledighet är sällan under de månader då barn vanligen helammas! Detta har inte ökat i jämförelse med att amningen minskat under samma tid.

Genusvetsren i programmet såg ingen jämställdhetsvinst i att byta ut amning mot att pappan ger nappflaska, och den synen delar jag. Däremot som i Fredriks exempel ovan där mamman inte vill amma, så finns det ett jämStälldhetsaspekt när det gäller självbestämmandet över den egna kroppen. Men den frågan är en annan, och går åt båda håll, dvs även rätten att amma likaväl som att avstå.

Min man har varit hemma senare efter helamningsperiosen när barnen delammades, i 7
respektive 6 samt 8 månader. Det tror jag haft mycket större betydelse för såväl jämställdheten i familjen som annknytningen till barnen än val av uppmatniningssätt.