Av Marit Olanders
Har du sett någon offentlig lokal - café, restaurang eller något annat, som har haft en skylt om "amning undanbedes?" Var, i så fall? Kan du fota den?
Har du varit med om att bli ombedd att lämna bordet eller lokalen för att du har ammat? Som jag ser det kan det vara diskriminering. Om både man själv och barnet får lov att vistas i lokalen så bör man också få ge barnet adekvat vård där!
Ett problem är att amning är osynligt. Att vi har lagar om diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, religion, etnicitet och funktionsnedsättning tar vi för självklart. Men visste ni att Diskrimineringsombudsmannen också tar upp frågor som rör diskriminering på grund av ålder? Här borde ju amning gå att passa in.
Lagar och normer kring amning i offentligheten ser olika ut på ollika ställen. Här är en Wikipediasida i ämnet.
lördag 16 februari 2013
torsdag 14 februari 2013
Kort tungband kan ge amningsproblem
Av Marit Olanders
Har du varit med om att alla säger att "det ser bra ut" när du ammar, men att du själv känner att något inte stämmer?
Gör det ont att amma? Har du fått sår? Suger barnet luft, eller hör du klickljud under amningen? Eller ammar du massor utan att barnet går upp i vikt eller går upp alltför långsamt - trots hudkontakt så gott som 24/7 och trots att du vet att du bevisligen har kapacitet att göra gott om mjölk? Du kanske har ammat äldre syskon utan problem?
Det kan vara något med barnets mun som ger problem. Någon eller några procent (det finns lite olika uppgifter) av alla barn föds med kort eller stramt tungband.
Tungbandet är den sträng som förbinder tungans undersida med munbotten. Den kan vara kort eller stram, vilket kan göra att barnet får svårt eller inte alls kan sträcka fram tungan över nedre tandraden och ta ett tillräckligt stort tag om bröstet. När barnet sträcker fram tungan kan man se att tippen på tungan är hjärtformad. Det kan fungera att amma med kort tungband men det kan också vara en bakomliggande orsak till sår och/eller att barnet får för lite mjölk. Senare under barndomen och uppväxten kan allvarliga fall av kort tungband ge problem med talet och problem att tungkyssas.
Misstänker du att ditt barn har för kort tungband så vänd dig till BVC eller en amningsmottagning. De kan hjälpa dig vidare och om det behövs kan en läkare klippa tungbandet, ett litet och enkelt ingrepp på små barn i princip ett litet klipp bara, och enligt uppgift från en erfaren barnmorska jag har förtroende för typ en droppe blod om det görs på ett litet spädbarn.
Olika läkare kan ha olika mycket kunskap om att kort tungband kan ge amningsproblem. Tidigare på 1900-talet var det vanligt att man rutinmässigt klippte kort tungband, men sedan upptäckte man att inte alla fick talsvårigheter av det. Att kort tungband kan ge amningssvårigheter, och att man då inte bara vill ge upp amningen är inte lika känt. Läs mer här.
Det kan även finnas många andra orsaker till såriga bröstvårtor och för litet mjölkintag.
Har du varit med om att alla säger att "det ser bra ut" när du ammar, men att du själv känner att något inte stämmer?
Gör det ont att amma? Har du fått sår? Suger barnet luft, eller hör du klickljud under amningen? Eller ammar du massor utan att barnet går upp i vikt eller går upp alltför långsamt - trots hudkontakt så gott som 24/7 och trots att du vet att du bevisligen har kapacitet att göra gott om mjölk? Du kanske har ammat äldre syskon utan problem?
Det kan vara något med barnets mun som ger problem. Någon eller några procent (det finns lite olika uppgifter) av alla barn föds med kort eller stramt tungband.
Tungbandet är den sträng som förbinder tungans undersida med munbotten. Den kan vara kort eller stram, vilket kan göra att barnet får svårt eller inte alls kan sträcka fram tungan över nedre tandraden och ta ett tillräckligt stort tag om bröstet. När barnet sträcker fram tungan kan man se att tippen på tungan är hjärtformad. Det kan fungera att amma med kort tungband men det kan också vara en bakomliggande orsak till sår och/eller att barnet får för lite mjölk. Senare under barndomen och uppväxten kan allvarliga fall av kort tungband ge problem med talet och problem att tungkyssas.
Misstänker du att ditt barn har för kort tungband så vänd dig till BVC eller en amningsmottagning. De kan hjälpa dig vidare och om det behövs kan en läkare klippa tungbandet, ett litet och enkelt ingrepp på små barn i princip ett litet klipp bara, och enligt uppgift från en erfaren barnmorska jag har förtroende för typ en droppe blod om det görs på ett litet spädbarn.
Olika läkare kan ha olika mycket kunskap om att kort tungband kan ge amningsproblem. Tidigare på 1900-talet var det vanligt att man rutinmässigt klippte kort tungband, men sedan upptäckte man att inte alla fick talsvårigheter av det. Att kort tungband kan ge amningssvårigheter, och att man då inte bara vill ge upp amningen är inte lika känt. Läs mer här.
Det kan även finnas många andra orsaker till såriga bröstvårtor och för litet mjölkintag.
tisdag 12 februari 2013
Ersättningspulver och flyktingläger går inte ihop!
Av Marit Olanders
För ungefär ett halvår sedan, i augusti 2012, hörde jag ett reportage på P1:s Studio Ett från krigets Syrien, där det bland annat nämndes att mjölkpulver till spädbarn höll på att ta slut. Jag ringde genast upp Studio Ett-redaktionen och fick ett trevligt samtal med producenten som genast måste ha gått och klippt om reportaget, för sedan var biten om mjölkpulver borta.
Idag var det dags igen. Reportage i Studio Ett från ett läger för syrianska flyktingar i Turkiet. "Vi undrar vad det är i maten för alla här har diarré" sa någon ungefär. Sen visar det sig att det är brist på mjölkersättning. En PRIVATPERSON (????) har donerat mjölkpulver, men det räcker bara till spädbarn under sex månader berättar reportern troskyldigt.
Och det framställs som något BRA! Jag ringde upp Studio Ett-redaktionen, för andra gången på ett halvår i samma ärende. Jag berättade samma sak som då, att ersättningspulver inte är förenligt med katastroftillstånd. Att det säkraste är
Jag berättade att det är väl känt att det väller in okontrollerade donationer av mjölkersättning vid katastrofer, som gör mer skada än nytta. Efter jordbävningen i Yogyakarta i Indonesien 2006 hade konsumtionen av ersättning bland barn under 6 månader ökat från 32 % av barnen till 43 %. Samtidigt hade förekomsten av diarréer ökat just bland barn som fick donerad ersättning, läs mer här, här och här.
Och där någonstans börjar Studio Ett-medarbetaren jag talar med lyssna hör jag.
"Det är ju olika reportrar som gör inslagen" försvarar hon sig. Därför, Studio Ett, föreslår jag att ni sätter upp ett stort anslag på redaktionen nu:
ERSÄTTNINGSPULVER OCH KATASTROFSITUATIONER GÅR INTE IHOP.
För ungefär ett halvår sedan, i augusti 2012, hörde jag ett reportage på P1:s Studio Ett från krigets Syrien, där det bland annat nämndes att mjölkpulver till spädbarn höll på att ta slut. Jag ringde genast upp Studio Ett-redaktionen och fick ett trevligt samtal med producenten som genast måste ha gått och klippt om reportaget, för sedan var biten om mjölkpulver borta.
Idag var det dags igen. Reportage i Studio Ett från ett läger för syrianska flyktingar i Turkiet. "Vi undrar vad det är i maten för alla här har diarré" sa någon ungefär. Sen visar det sig att det är brist på mjölkersättning. En PRIVATPERSON (????) har donerat mjölkpulver, men det räcker bara till spädbarn under sex månader berättar reportern troskyldigt.
Och det framställs som något BRA! Jag ringde upp Studio Ett-redaktionen, för andra gången på ett halvår i samma ärende. Jag berättade samma sak som då, att ersättningspulver inte är förenligt med katastroftillstånd. Att det säkraste är
- om kvinnor kan fortsätta eller återuppta amning, men inte det är möjligt
- att barnet får färdigblandad ersättning på tetra
- som helst inte ges i nappflaska utan i en kopp eller mugg som är lättare att hålla ren.
Jag berättade att det är väl känt att det väller in okontrollerade donationer av mjölkersättning vid katastrofer, som gör mer skada än nytta. Efter jordbävningen i Yogyakarta i Indonesien 2006 hade konsumtionen av ersättning bland barn under 6 månader ökat från 32 % av barnen till 43 %. Samtidigt hade förekomsten av diarréer ökat just bland barn som fick donerad ersättning, läs mer här, här och här.
Och där någonstans börjar Studio Ett-medarbetaren jag talar med lyssna hör jag.
"Det är ju olika reportrar som gör inslagen" försvarar hon sig. Därför, Studio Ett, föreslår jag att ni sätter upp ett stort anslag på redaktionen nu:
ERSÄTTNINGSPULVER OCH KATASTROFSITUATIONER GÅR INTE IHOP.
lördag 9 februari 2013
Nestlégate: Schweizisk Attac-grupp får upprättelse
Av Signe Franks
Amningsbloggen
skrev den 17 januari förra året om en civilrättegång mot Nestlé, som via
Securitas låtit infiltrera en schweizisk Attac-grupp. Gruppen författade en bok
om Nestlés tvivelaktiga agerande framför allt gentemot fackföreningar, vad
beträffar vattenrättigheter och exploatering m.m. En kvinna som ingick i den
visade sig vara spion som regelbundet rapporterat till Nestlés säkerhetschef.
Denne, som vad jag förstår sedermera ersatts, hade tidigare arbetat för
brittiska MI6. Detaljerna är fascinerande. Se bloggen och http://www.multiwatch.ch/fr/p97001000.html.
Även senaste Dokument utifrån handlar om chokladodlingar och innehåller ett par
intressanta scener från Nestlés huvudkontor: http://www.svtplay.se/dokument-utifran
Nu
meddelar Attac att Nestlé och Securitas ålagts att betala ersättning till de
medlemmar i gruppen som blivit kränkta. Attacs pressmeddelande finns här: http://info.babymilkaction.org/pressrelease/pressrelease26jan13attac
Nestlé,
i likhet med de flesta stora företag har en välutvecklad omvärldsbevakning och
har nyligen invigt ett center där man följer bland annat sociala medier, säkert
även denna blogg. Allt för att bevaka sina intressen, kunna följa och delta i
den allmänna diskursen, påverka opinionen etc. En sorts fördold marknadsföring.
Se exempelvis http://uk.reuters.com/article/2012/10/26/uk-nestle-online-water-idUKBRE89P07Q20121026
Att
frivilliggrupper övervakas och infiltreras är inget nytt, men metoderna har
blivit alltmer förfinade och fräcka. Ett aktuellt exempel är londonpolisens
användande av avlidna barns identiteter. Schweiziska historien innehåller
ytterligare ett par spioner, en bok om den havererade kriminalprocessen m.m.
Det hela är egentligen nästan ofattbart. Och rättfärdigar på något sätt min
egen cynism och paranoia.
onsdag 6 februari 2013
Efterlysning 2: Bloggare
Av Marit Olanders
I april går jag vidare till andra uppgifter i livet och nu söker jag efter en efterträdare som kan ha huvudansvaret för Amningsbloggen, vilket är i form av en tjänst på 10 % hos Amningshjälpen. Du bör vara en driven skribent och känna till vad som är på gång i amningsdebatten och vad Amningshjälpen står och inte står för. I jobbet ingår att bevaka amningsnyheter, hålla kontakt med gästbloggare och mycket mer. Hör av dig till Amningshjälpens kontor om du är intresserad!
I april går jag vidare till andra uppgifter i livet och nu söker jag efter en efterträdare som kan ha huvudansvaret för Amningsbloggen, vilket är i form av en tjänst på 10 % hos Amningshjälpen. Du bör vara en driven skribent och känna till vad som är på gång i amningsdebatten och vad Amningshjälpen står och inte står för. I jobbet ingår att bevaka amningsnyheter, hålla kontakt med gästbloggare och mycket mer. Hör av dig till Amningshjälpens kontor om du är intresserad!
Efterlysning: Berättelser om barn som ammats i flera år
Av Marit Olanders
I nutida västerländsk kultur är vi mycket ovana vid att barn ammas i flera år, medan det är helt normalt i andra delar av världen. Jag tror att det hela tiden har funnits mor-barnpar i Västerlandet, som har fortsatt med amningen i smyg för omgivningens skvaller och BVC:s journaler. Kanske för att barnet har uppskattat amningen så mycket, vilket är den vanligaste anledningen till att man fortsätter att amma.
Marianne Liliequist skriver i sin doktorsavhandling "Nybyggarbarn" att barn i det svenska bondesamhället ofta ammades i två-tre år eller tills nästa syskon kom. Sista barnet kunde fortsätta upp i fem-sexårsåldern, tills barnet själv skämdes för att fortsätta (vilket gör att man undrar om det fanns barn med stor integritet som i det fördolda fortsatte ännu längre). Så skedde in på 1900-talet.
Min pappa hade en barndomskamrat, född 1930 i södra Skåne, som berättade att han "fick patte" som jag tror han sa, tills han var sex år. Föga förvånande blev han inte trodd." Ja så sa han", sa min pappa en gång, tydligt ogillande. Jag frågade också en gammal distriktssköterska på bygden om detta en gång och hon hade samma uppfattning "Ja det sa han men det trodde jag aldrig på". Jag som vet åtskilligt flera sexåringar som ammas eller har ammats tror det absolut. För visst är det en väldigt udda sak att säga om det är "göra sig märkvärdig" man vill? Något som ses som nämast perverst av andra?
Även i norra Dalarna förekom det barn som ammades upp i sexårsåldern långt in på 1900-talet.
Så nu undrar jag: Finns det fler berättelser om barn som ammats i flera år under 1900-talet (eller tidigare)? Kanske någon i din egen släkt? Skriv och berätta!
I nutida västerländsk kultur är vi mycket ovana vid att barn ammas i flera år, medan det är helt normalt i andra delar av världen. Jag tror att det hela tiden har funnits mor-barnpar i Västerlandet, som har fortsatt med amningen i smyg för omgivningens skvaller och BVC:s journaler. Kanske för att barnet har uppskattat amningen så mycket, vilket är den vanligaste anledningen till att man fortsätter att amma.
Marianne Liliequist skriver i sin doktorsavhandling "Nybyggarbarn" att barn i det svenska bondesamhället ofta ammades i två-tre år eller tills nästa syskon kom. Sista barnet kunde fortsätta upp i fem-sexårsåldern, tills barnet själv skämdes för att fortsätta (vilket gör att man undrar om det fanns barn med stor integritet som i det fördolda fortsatte ännu längre). Så skedde in på 1900-talet.
Min pappa hade en barndomskamrat, född 1930 i södra Skåne, som berättade att han "fick patte" som jag tror han sa, tills han var sex år. Föga förvånande blev han inte trodd." Ja så sa han", sa min pappa en gång, tydligt ogillande. Jag frågade också en gammal distriktssköterska på bygden om detta en gång och hon hade samma uppfattning "Ja det sa han men det trodde jag aldrig på". Jag som vet åtskilligt flera sexåringar som ammas eller har ammats tror det absolut. För visst är det en väldigt udda sak att säga om det är "göra sig märkvärdig" man vill? Något som ses som nämast perverst av andra?
Även i norra Dalarna förekom det barn som ammades upp i sexårsåldern långt in på 1900-talet.
Så nu undrar jag: Finns det fler berättelser om barn som ammats i flera år under 1900-talet (eller tidigare)? Kanske någon i din egen släkt? Skriv och berätta!
tisdag 5 februari 2013
Sociala medier möjliggör bröstmjölksdonation
Av Marit Olanders
Genom tiderna har kvinnor samarbetat om att amma varandras barn. Det kan handla om en mormor som har ammat sitt barnbarn medan dess mamma har varit borta på arbete, eller kvinnor med barn i samma ålder som samarbetar om dagliga göromål, där amning är ett av dem, och det kan handla om adoptivbarn, fosterbarn och kvinnor som av olika anledningar inte fått amningen att fungera, och det har handlat om professionella ammor.
Samarbetet i dess olika former har, fram tills nyligen, fört en tynande tillvaro, men har gissningsvis aldrig varit helt utdöd. I svenska medier har systrar som har fått barn ungefär samtidigt berättat att de har ammat varandras barn. En kvinna berättade för mig att när hon var dagmamma åt en bebis i USA ammade det barnet eftersom hon också ammade sitt eget barn. "Ibland vara jag orolig att föräldrarna skulle märka det på bajset, men de sa aldrig något,"berättade hon. (Amningsbloggen avråder från att amma andras barn utan föräldrarnas vetskap.)
I Amningsnytt nr 4/07 berättade två kvinnor om hur de samarbetade om bröstmjölk. Den ena hade tillsammans med sin man och 12-årige son tagit emot en pojke som familjehem, som var 4 månader när han kom till dem. Den andra kvinnan i berättelsen var hennes väninnan som vid tillfället ammade sin yngsta son. Kunde hon tänka sig att pumpa till ett barn till? Ja! hon pumpade 150 ml varje dag i ett halvår, tills pojken var 10 månader. Nu är de bägge pojkarna mjölkbröder och familjerna, som umgicks mycket även tidigare, har fått ett alldeles speciellt band.
Med de sociala mediernas spridning har det blivit mycket enklare att kommunicera med andra om ett gemensamt intresse, och under 2011 formades nätverket Human Milk 4 Human Babies. Nu finns det i enligt egen uppgift i 52 länder. I lokala Facebookgrupper får donatorer och mottagare kontakt med varandra. Det finns också andra nätverk. Allt sker på ideell basis och det är inte tillåtet att sälja bröstmjölk.
Nu får nätverken kritik av läkare och myndigheter som befarar att donerad bröstmjölk kan vara infekterad, med HIV eller hepatit, att dålig hygien kan förorena mjölken eller att den kan innehålla rester av läkemedel.
Den australiensiska amningsforskaren Karleen Gribble har fördjupat sig i frågan varför föräldrar tar risken att ta emot bröstmjölk av en främling de fått kontakt med över nätet. Här berättar hon om en studie hon har gjort med just den problemformuleringen. Karleen fann att ingen av kvinnorna som sökt kontakt med bröstmjölksdonatorer hade möjlighet att amma helt. Några hade bröstcancer, några tog läkemedel som inte gick att förena med amning och några hade kroniskt låg mjölktillgång. De var medvetna om riskerna med donerad bröstmjölk, men också medvetna om riskerna med bröstmjölksersättning. De hade vägt riskerna mot varandra och kommit till slutsatsen att de föredrog donerad bröstmjölk.
För att undvika infekterad mjölk hade mottagarna informerat sig om donatorernas hälsa, med utdrag från patientjournaler och de använde upphettad mjölk. De skapade relationer med donatorerna och tackade nej till mjölk som inte levde upp till deras krav. Dock var de inte lika uppmärksamma på hygienen i hanteringen av mjölken. Bara hälften av donatorerna i Gribbles undersökning uppgav att de tvättade händerna innan de började mjölka ur. dock finns det sätt att minimera riskerna med hantering av bröstmjölk, samma som används vid hantering av bröstmjölksersättning.
Gribble menar att det är oetiskt av hälsovårdande myndigheter att lägga locket på och att det inte stoppar utbytet av bröstmjölk, bara gör det svårare att minska riskerna med det. I stället bör kvinnorna stöttas.
Genom tiderna har kvinnor samarbetat om att amma varandras barn. Det kan handla om en mormor som har ammat sitt barnbarn medan dess mamma har varit borta på arbete, eller kvinnor med barn i samma ålder som samarbetar om dagliga göromål, där amning är ett av dem, och det kan handla om adoptivbarn, fosterbarn och kvinnor som av olika anledningar inte fått amningen att fungera, och det har handlat om professionella ammor.
Samarbetet i dess olika former har, fram tills nyligen, fört en tynande tillvaro, men har gissningsvis aldrig varit helt utdöd. I svenska medier har systrar som har fått barn ungefär samtidigt berättat att de har ammat varandras barn. En kvinna berättade för mig att när hon var dagmamma åt en bebis i USA ammade det barnet eftersom hon också ammade sitt eget barn. "Ibland vara jag orolig att föräldrarna skulle märka det på bajset, men de sa aldrig något,"berättade hon. (Amningsbloggen avråder från att amma andras barn utan föräldrarnas vetskap.)
I Amningsnytt nr 4/07 berättade två kvinnor om hur de samarbetade om bröstmjölk. Den ena hade tillsammans med sin man och 12-årige son tagit emot en pojke som familjehem, som var 4 månader när han kom till dem. Den andra kvinnan i berättelsen var hennes väninnan som vid tillfället ammade sin yngsta son. Kunde hon tänka sig att pumpa till ett barn till? Ja! hon pumpade 150 ml varje dag i ett halvår, tills pojken var 10 månader. Nu är de bägge pojkarna mjölkbröder och familjerna, som umgicks mycket även tidigare, har fått ett alldeles speciellt band.
Med de sociala mediernas spridning har det blivit mycket enklare att kommunicera med andra om ett gemensamt intresse, och under 2011 formades nätverket Human Milk 4 Human Babies. Nu finns det i enligt egen uppgift i 52 länder. I lokala Facebookgrupper får donatorer och mottagare kontakt med varandra. Det finns också andra nätverk. Allt sker på ideell basis och det är inte tillåtet att sälja bröstmjölk.
Nu får nätverken kritik av läkare och myndigheter som befarar att donerad bröstmjölk kan vara infekterad, med HIV eller hepatit, att dålig hygien kan förorena mjölken eller att den kan innehålla rester av läkemedel.
Den australiensiska amningsforskaren Karleen Gribble har fördjupat sig i frågan varför föräldrar tar risken att ta emot bröstmjölk av en främling de fått kontakt med över nätet. Här berättar hon om en studie hon har gjort med just den problemformuleringen. Karleen fann att ingen av kvinnorna som sökt kontakt med bröstmjölksdonatorer hade möjlighet att amma helt. Några hade bröstcancer, några tog läkemedel som inte gick att förena med amning och några hade kroniskt låg mjölktillgång. De var medvetna om riskerna med donerad bröstmjölk, men också medvetna om riskerna med bröstmjölksersättning. De hade vägt riskerna mot varandra och kommit till slutsatsen att de föredrog donerad bröstmjölk.
För att undvika infekterad mjölk hade mottagarna informerat sig om donatorernas hälsa, med utdrag från patientjournaler och de använde upphettad mjölk. De skapade relationer med donatorerna och tackade nej till mjölk som inte levde upp till deras krav. Dock var de inte lika uppmärksamma på hygienen i hanteringen av mjölken. Bara hälften av donatorerna i Gribbles undersökning uppgav att de tvättade händerna innan de började mjölka ur. dock finns det sätt att minimera riskerna med hantering av bröstmjölk, samma som används vid hantering av bröstmjölksersättning.
Gribble menar att det är oetiskt av hälsovårdande myndigheter att lägga locket på och att det inte stoppar utbytet av bröstmjölk, bara gör det svårare att minska riskerna med det. I stället bör kvinnorna stöttas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)