När jag var nybliven mamma i mitten av 1990-talet läste jag samma bok som mina kompisar, som fått barn tidigare, hade läst. Vad gäller amning så var den uppmuntrande till att erbjuda bröstet flera gånger i tät följd, endast avbrutet av rapning och blöjbyte. Men gjorde man detta i låt säga en och en halv timme så lovade boken upprepade gånger att sedan skulle barnet sova i två och en halv timme. Med andra ord var det bara en modifiering av det välkända gamla fyratimmarsschemat.
Jag ammade länge, ofta och gärna. Min dotter åt och åt och blev så rund att kinderna skrapade i spännena på hängslena. Hon kräktes upp överskottsmjölk och hade fullt med vita gryn av osmält mjölk i bajset. Men hon sov aldrig mer än en timme i taget dagtid, snarare en halvtimme. Under hennes första månader gick dagarna i cykler på 60 minuter: amma, byta, sova, amma, vara vaken.
Femminutersmetoden beskrivs ofta av sina tillskyndare som att det är tre nätters plåga med förtvivlat skrikande barn, men sedan lägrar sig lugnet. Men många föräldrar berättar om mycket längre tid i helvetet med ett skrikande barn. Dessutom upplyser man sällan om att om barnet blir sjukt kommer man ofta tillbaka till ruta ett igen, barnet börjar vakna till på nätterna.
Det är inte säkert att man får sova mer om man ger en flaska ersättning på kvällen, forskning visar snarare att delammande mammor sover mindre än helammande och helflaskande. Hur det är för just dig som enskilt förälder som läser det här går förstås inte att säga.
Man behöver sin energi under spädbarnsåren. Ett sätt att hushålla med sin energi är att inse när någonting inte fungerar.
Och försöka hitta andra lösningar.
Marit Olanders
5 kommentarer:
Oj, blev det alltså osmälta gryn av bröstmjölk? Det visste jag inte! Juni bajsade däremot ut ersättning osmält som en massa vita gryn.
Det är den förklaring jag har fått i alla fall. /Marit
Intressant! Man lär sig nya saker varje dag. :-)
Ett klokt råd jag önskar att fler tog till sig när de klagar över att det ena eller andra inte funkar och barnet är omöjligt, inte vill äta, inte vill ligga i vagnen, inte vill leka med det föräldern vill att barnet ska leka med. "Men prova något annat då!" vill jag skrika. (Känner jag personen ifråga kan jag förstås föreslå det i sansat tonfall...)
Samtidigt har jag själv gått i fällan. Jag har försökt bära och vagga och amma mitt barn till sömns när han tydligt och illvrålande visat att han INTE VILL SOVA bara för att jag själv så desperat längtade efter att han skulle somna så att jag fick lite lugn och ro... istället för att bara gilla läget, t ex låta honom vara uppe en timme till och sedan göra ett nytt försök.
Hållå där!
Här kommer en beskrivning av femminutersmetodens helvetiska inverkan på familjen. Jag tror att du har läst den, men kanske inte dina läsare.
http://www.zoulmedia.com/2009/04/07/femminutersmetoden/
Vänliga hälsningar
Nils Pettersson.
Skicka en kommentar