Man kan respektera utan att förstå

Av Marit Olanders

Ibland hör man människor säga att de inte förstår att någon har slutat amma eller fortsatt amma, beroende på omständigheterna. Det finns en idé om att kvinnor slutar amma (eller inte börjar amma) för att de inte vill att brösten ska tappa formen, men det verkar vara en sak som man säger om andra. Inte om sig själv.

Aldrig någonsin har jag hört om någon mamma som själv sagt "jag ville inte amma för jag ville inte att brösten skulle tappa formen". Det kan ju bero på att det inte ingår i amningsnormen och bilden på "den goda modern" att vara så upptagen av formen på sina bröst. Men det kan också bero på att få eller inga kvinnor i själva verket har det som skäl. Att det egentligen inte existerar.

Av en mycket klok kvinna som slutade amma mycket tidigare än vad den svenska amningsnormen anger lärde jag mig uttrycket det finns inga giltiga och ogiltiga skäl att sluta amma. Jag förstod att hon var van att tydligt behöva markera att det där var saker som bara angick henne, att hon hade sina skäl men inte tänkte berätta om dem, långt mindre låta andra bedöma om det var "giltiga" skäl.

På samma sätt finns det inte heller giltiga eller ogiltiga skäl att fortsätta amma. Det kan vara svårt för omvärlden att förstå, och man kan utsättas för press att sluta. Press som kan bli så hård att man viker sig för den.

Det är inte så enkelt som att den som har flest argument är den som vinner en diskussion. Även om man har svårt att i ord motivera sitt val om amning eller ej kan man ha en inre övertygelse om att göra på ett visst sätt.

Tänk er den här ordväxlingen:
- Jag slutade amma för jag ville inte att mina bröst skulle tappa formen.
- Okej.

(Nu stämmer det visserligen inte att bröst tappar formen av amning. Det är graviditeten som gör att brösten ändrar form. Men det är det inte läge att ta upp i en ordväxling som den här ovan.)

För oss runt omkring är det kanske inte viktigast att förstå, utan att respektera. Även det vi inte kan förstå.