Grattis Rachel - bäst i Norge på amning!

Barnmorskan Rachel Myr blev i går utsedd till årets barnmorska i Norge av föräldratidnignen BAM. Läsarna får nominera barnmorskor och Merete Jortveit föreslog Rachel Myr. I brevet till BAM skre v hon blnd annat att förlossningen gick bra, men att hon fick problem med amningen. Via Ammehjelpen fick hon kontakt med Rachel Myr, som visade medkänsla och respekt, som kunde le och skratta men samtidigt vara allvarlig och seriös. Fritt översatt:

"Det tog hela 7 veckor innan amnignen fungerade. Utan Rachels stöd och hjälp genom de veckorna hade jag aldrig klarat det. Jag har stor förståelse för de som väljer att avbryta amningen, men är otroligt tacksam för att jag fick träffa Rachel som hjälppte mig med drömmen att få amma min dotter!"

Utnämningen uppmärksammas i dag i norsk morgonteve och sätter fokus på att amning inte alltid fungerar, bara för att Norge – eller Sverige för den delen – har fler som ammar än många andravästländer. Den sätter också fokus på att amningskunskap är ett viktigt område i barnmorskeyrket.  Jag har förstått att generellt anses förlossningskonst ha högre status än att stötta och hjälpa kvinnor med deras amning. Trots det finns det många barnmorskor som brinner för amningsfrågor, som är kunniga och empatiska och som räddar många många amningar.

Vårdpersonal av alla professioner kan bli internationellt godkänd laktationskonsult, IBCLC . Då skriver de ett prov på engelska - samma prov på samma dag världen över. För vårdtagaren är IBCLC en kvalitetsmärkning som man kan efterfråga på sin egen vårdinstitution.

Tänk PRIDE

Eller: Ibland är lögnen en fullt framkomlig väg

Camilla Gönczi berättar i Upsala Nya Tidning att hon ammar sin tvååring och hon ammar henne offentligt.
– Det finns en allmän känsla att folk inte tycker att det här är okey, säger Camilla till tidningen. När hon ammar på stan och någon tittar så ler hon glatt tillbaka och då brukar hon få ett leende tillbaka.

För ett tag sedan fick jag ett samtal från en mamma som lät gråtfärdig innan hon fått fram första ordet. Tvååringen hade fått karies och nu måste hon till tandläkaren tyckte mamman, som inte ens orkade med tanken på att få sin amning ifrågasatt där.
- Säg inte att du ammar då, sa jag.
    Det ville hon inte. Hon ville tala sanning
- Skicka pappan, sa jag
Det ville hon inte heller. Hon ville absolut vara med själv.

Då berättade jag hur jag gjorde när jag ammade mina barn överallt och hela tiden. Lisa, min yngsta, var i typ skolåldern innan hon slutade amma och man kan nog fastslå att det inte bara en allmän känsla att folk inte tycker att det är ålder då det fortfarande är okey att amma. Jag smusslade aldrig utan jag gjorde just som Camilla. Tittade tillbaka och log glatt. Jag tänkte faktiskt på hur olika homosexuella gör och hur de påverkar mig som betraktare. Om de smusslar så blir man ju sugen på att glo men om de inte smusslar så finns det liksom inget att smygglo på.

- Du menar att jag ska tänka pride sa kvinnan i luren
- Ja exakt, sa jag, jag menar att du ska tänka pride.

Men visst, det är inte alltid man har lust att blotta sina livsval för allmän beskådan hur stolt man än är. Och då är ju lögnen en fullt framkomlig väg. När Lisa var i åttaårsåldern blev hon medveten om att hennes amningsperiod var längre än de flesta andras och en åttaåring vill ju vara just som de flesta andra. En dag berättade hon:
- Mamma, jag ammade ju tills jag började skolan, men det tycker jag är lite väl länge så jag brukar säga att jag slutade när jag var fem.

Idag är hon pride igen och hävdar bestämt att hon aldrig har skämts för att hon ammade tills hon började skolan och att det är jag som har ljugit ihop historien, och det kanske jag har också.

Eva-Lotta Funkquist

Miljonkampanjen - för kvinnors rätt att amma

Skriv på namninsamlingen!

I över 30 länder världen över pågår nu en kampanj med namninsamling för att stötta kvinnor att kunna amma sina barn, http://www.onemillioncampaign.org/

Texten i detta inlägg kommer från kampanjens webbplats.

I hela världen dör tio miljoner barn varje år innan de hunnit fylla fem år. Det är 27 000 om dagen eller 1100 i timmen. Av dessa är en tredjedel mindre än en månad gamla. Det kommer allt mer evidens för att bra amningsvanor kan rädda tusentals av dessa barn.

Goda amningsvanor är, i min översättning:

• amningen börjar inom en timme efter förlossningen
• exklusiv amning i sex månader och
• introduktion av sunda näringsrika livsmedel under fortsatt amning därefter.

Mindre än hälften av jordens kvinnor ammar på detta sätt. Det föds 135 miljoner barn i världen varje år. Bara 64 miljoner (47%) kan börja amma direkt efter förlossningen. Bara 48 miljoner (36%) kan amma exklusivt i sex månader.

Tusentals spädbarn blev allvarligt sjuka i Kina på grund av att mjölken de drack var förorenad med melamin. Några till och med dog. Dessa barn ammades inte eftersom
• barnmatsföretag övertygade föräldrarna om att deras produkter var bättre än bröstmjölk
• kvinnor inte fick adekvat stöd för att amma på sina arbetsplatser
• kvinnor inte fick korrekt information om uppfödning av spädbarn

Kvinnor tvingas att sluta amma och ge sina barn bröstmjölksersättning från pulver eftersom de saknar faciliteter som underlättar amning och amningsstöd, samt på grund av ökande kommersiell inblandning i frågor om spädbarnsuppfödning.

Det kan komma fler katastrofer på andra håll i världen.

Vi skickar vårt upprop till världens ledare för att genomföra den Internationella koden för marknadsföring av bröstmjölksersättning och tillförsäkra amningsvänliga arbetsplatser för kvinnor, först vid mötet för Exekutiva Kommittén vid Världshälssoorganisationen WHO i tredje veckan i januari 2009 och därefter vid Världshälsoförsamlingen WHA i maj 2009.

HÖJ DIN RÖST FÖR ATT STÖTTA KVINNOR ATT AMMA.

Miljonkampanjen – Stötta kvinnor att amma ger dig chansen att göra din röst hörd för att stödja kvinnor att amma - och åstadkomma en förändring. Bli en av de EN MILJON. Skriv på namninsamlingen.

Marit Olanders

Om att skydda amning

I tidningen Gourmet finns en krönika om bröstmjölksersättnıng och amning. Den visar tydligt hur svårt det kan vara att skydda sin amning i ett land med slappare regler för marknadsföring än vi är vana vid. Artikelförfattaren berättar om hur hon redan i femte graviditetsmånaden får bröstmjölksersättning hemskickad till sig. Sen rullar det på, med gratisprover inpackade i kläderna när hon köper mammakläder, nybliven mamma-present från förlossningsläkaren med sånt hon kan behöva på BB, en liten tandborste, tandkräm, miniatyrtvål och så en stor burk bröstmjölksersättning.

På BB ser hon personalen, försedd med block och pennor med bröstmjölksföretagens loggor, bekymrat rynkar sina pannor över hennes envisa framhärdande att hon ska amma, och att hon inte låter dem mata sonen så att hon själv får sova. Till slut ger hon sig: OK då, men bara ett ounce (28 gram) eller så. Sex timmar senare vaknar hon med ett ryck och då har sonen varit sååå duktig på att äta att han har fått i sig hela nappflaskan med ersättning.

När han dessutom får gulsot är det kört för amningen.  Han snuttar litegrann för att sen sluka en flaska ersättning. Med hjälp av en amningsrådgivare börjar den svåra vägen tillbaka till helamning, kantad med sårande kommentarer som "När ska du slappna av och börja njuta av honom?" från mamma och "Har du ingen mjölk?" från BVC-sjuksköterskan, också hon behängd med en penna från en barnmatsproducent, och förföriska löften från butikshyllans burkar: Känslig. Minskar oro och gasig mage.

I Sverige hör man då och då röster som vill bagatellisera WHO-koden och tillåta reklam för bröstmjölksersättning, i tron att detta ska vara till gagn för nyblivna föräldrar, att de så ska ha lättare att få information om hur man använder bröstmjölksersättning. Men då glömmer man en viktig distinktion: Reklam är inte information. Reklam har ett särskilt syfte - att en vara eller ett märke uppmärksammas och säljs och genererar vinst till sitt företag. En viss procent av intäkterna ska gå till reklam för att skapa behov som inte finns, ändra attityder och så smånıngom beteende så att man köper varan eller tjänsten.

Reklam kan utformas på många sätt. Till de mest uppenbara hör annonser, tevereklam och skyltar ute på stan. Men reklam är så mycket mer. Gratisgrejor är reklam. Bagarna man får när man föder barn på svenska sjukhus är reklam och man kan ifrågasätta varför hårt pressad vårdpersonal egentligen ska distribuera dem. Reklammakarna behöver inte heller vända sig direkt till den tänkta konsumenten utan kan ta vägen kring en auktoritet. Genom att lämna gratisprylar med företagets namn och logotyp på och kanske t o m ett varumärke för en särskild produkt till förlossningsläkaren och personalen på BB i detta fall hoppas företaget förmå kvinnan att börja konsumera deras produkter.

Reklam bygger nämligen också mycket på tjat, Ju fler gånger du ser ett varumärke påminns du om dess existens och väl i butiken väljer du kanske det som verkar mest bekant. I krönikan i Gourmet undrar man också lite över BB-personalens agerande? Varför ger de honom en hel flaska ersättning när mamman har gett andra instruktioner? Är de övertygade om att han behöver det? Har de fått någon utbildning i amning? Eller bedrivs utbildningen i uppfödningsfrågor av någon med ett vinstintresse?

Amning är skört. För en del går det lätt att få igång amningen, och t o m i USA helammar runt 60 % efter en vecka. Men för alla går det inte lika lätt. Det är därför amningsorganisationer talar om att skydda amningen. Det handlar inte om att nyblivna mammor har gröt i skallen och är dumma. Det handlar om att ge amningen en chans, låta den få ta tid att komma igång. Ett sätt att skydda amningen är att ge vårdpersonal utbildning i vad amning innebär. Ett annat sätt är att inte utsätta blivande eller nyblivna föräldrar för reklam.

Det betyder INTE att föräldrarna inte ska få veta var bröstmjölksersättning finns och hur man använder den, om de skulle önska det. Att källan är oberoende är en första förutsättning för att informationen blir allsidig. Bland annat därför finns det en sida om flaskmatning i Amningshjälpens broschyr Sugen på livet. (Reklam.)

Marit Olanders

Liten amningsfilm

Jag vet inte hur man laddar in youTubefilmer i bloggen men tar gärna emot hjälp Tills dess klicka på länken som följer. Breastfeeding is not lewd, där lewd betyder oanständig. 

Marit Olanders

Bloggtips: Ammehjelpens blogg!

Amningshjälpens norska systerförening Ammehjelpen har också en blogg. Fulle mugger heter den och där kan ni läsa kommentarer till aktuella amningshändelser och vad som sker i den norska amningsvärlden.

Trevligt med lite sällskap i bloggosfären och kul med en till blogg i ett viktigt ämne!

Marit Olanders

Amning till vilket pris?

En artikelserie i UNT tar upp amning ur olika aspekter. Hittills har man hunnit med intervjuer med en kvinna som lade ner amningen långt tidigare än hon själv ville och övergick till flaskmatning, med en mamma som vill amma så länge barnet vill, med en barnmorska på BB och en psykolog.

Intervjuerna med mammor tar båda två upp den trånga outtalade svenska amningsnormen. Ammar man inte fram till sex månader ifrågasätts man, och ammar man efter ett års ålder ifrågasätts man också.

Det som fångade mitt intresse mest var intervjun med psykologen under den nedslående rubriken Ingen idé amma till varje pris. Hon träffar många ledsna mammor som tyngs under krav och sömnlöshet i sitt arbete.

- Det är mycket fokus på amning. Många mammor upplever att om de inte ammar så har de misslyckats, säger hon, och lite längre ner:

 - Amningens betydelse får inte ta sig för stora proportioner. Många tror att om de inte ammar så "missar" de något ... så är det inte.

Men överslätande har inte visat sig fungera vidare bra som taktik för att få kvinnor att komma över amningen som inte blev. Åtminstone sedan 1950-talet och kanske ännu längre tillbaka i tiden har kvinnor fått höra att de inte ska vara ledsna över amningen, barnet är ju friskt och det finns ju ersättning och nappflaskor. Ändå fortsätter många kvinnor att sörja sin uteblivna amning, kanske under återstoden av livet. När dottern eller svärdottern ammar barnbarnet sitter det som en tagg kvar och värker - minnet av vad man själv inte fick. Smärta som inte blir mindre av att någon (eller många) säger att det är för mycket fokus på amningen.

Amning går inte att bagatellisera. Amningens betydelse SKA ta stora proportioner. Inte så kvinnor känner sig tvingade att amma, det tjänar ingen något på, gissningsvis inte ens hennes barn. Men kvinnors starka känslor kring amning måste tas på allvar.  Ett ord som fångar in kvinnors känslor och reaktioner kring amning förknippas vanligtvis med manlig sexualitet - potens, vilket beskrevs i Amningsnytt 4/95. Fungerande amning kan ge en känsla av att vara kapabel och klara vad som helst. Det finns T-shirtar med texten I make milk, what's your superpower? Och amning som inte fungerar kan föda förtvivlan, självförakt, sorg, ilska och hat.

Kvinnor som har amningsproblem som hittar någon som kan hjälpa dem imponerar ofta på sin omgivning med sin stålvilja, smärttålighet och uthållighet. Att övervinna stora amningsproblem kan ge en känsla av att kunna förflytta berg.

Men ibland går det ändå inte, trots all sakkunnig hjälp i världen. Det går bara inte. Ska barnet överleva, växa och utvecklas måste man ta till det man hatar: bröstmjölksersättning och nappflaska. Den som kämpar och tvingas ge upp bör mötas av lyhördhet och förståelse. Hon ska inte behöva höra att det är för stort fokus på amning. Det betyder ju att hennes ansträngningar har varit förgäves.

Det man "missar" är ju förstås euforin över att ha nått bergets topp. I stället kommer besvikelsen, kanske samma typ av besvikelse som den som tänkt sig föda vaginalt kan drabbas av när förlossningen slutar i akut kejsarsnitt. Visst är det skönt att barnet lever och mår bra, men ...det blev ju inte som man tänkt sig.

Det man missar också är ju - själva amningssituationen. Att mätta barnet med sin egen kropp utan att någonting kommer emellan. Närheten, att kunna ge mat och skydd på samma gång, med sin egen kropp. Ja man kan ge närhet och få många fina stunder med flaskmatning också som också kan vara tillfredsställande men det är inte samma sak. Inte om det var amma man ville.

Ibland jämförs amning med en annan kroppslig funktion - att kunna gå. Tänk dig en person som varit med om en olycka och fått beskedet att han aldrig kommer att kunna gå igen. Som tur är finns det ju rullstolar och med hjälp av sjukvården lär han sig att handskas med en rullstol. Han ställer in sig på ett liv i rullstol och det fungerar riktigt bra.

Så en dag möter han en annan person som varit med om en liknande olycka med samma diagnos - men som går.

– Det var tre månader i helvetet. Men nu går jag.

Orimligheten i det psykologen som intervjuades i UNT säger blir tydlig om man ändrar lite på sammanhanget:

Det är för mycket fokus på att gå på sina egna ben. Många människor upplever att om de inte går så har de misslyckats.

Sist men inte minst ska jag påpeka att inte alla vill amma. Det valet bör alltid respekteras utan ifrågasättande.

Marit Olanders