Av Marit Olanders
Ibland när vi hjälpmammor nämner för folk vad de håller på med får vi opåkallat reaktioner som "jag tycker folk ska få göra hur de vill med amning". Eeeh ja, det tycker hjälpmammor i Amningshjälpen också, i allra högsta grad, skulle jag vilja säga. Att stötta kvinnor i deras val är helt grundläggande i för Amningshjälpens verksamhet. Jag har skrivit om det här.
Självaste Aktuellt påstod för något år sedan att vården bara blir bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor. Det är så fel och så dålig research att jag tar fram skämskudden. Men det är inte konstigt om folk uppfattar det som ett faktum.
Hos bloggaren Circus Queen hittar jag en lista på vad amningsstöd INTE är. Här komemr en kort resumé, håll tillgodo:
Amningsstöd är inte aggressivt. Samla tillräckligt med föräldrar i ett rum, skriver Circus Queen, så kommer någon att ha blivit pressad att amma. Hon skriver om brittiska förhållanden, men jag tror det är fullt sannolikt att det händer här i Sveirge också. Amnignspressen kommer tillsammans med påståenden om att bröst är bäst, ett påstående som kan vara direkt kontraproduktivt om det är amning man vill främja. Frågar man folk som blivit utrsatta för amnignspress om de kände sig lyssnade på, och om de kände sig stärkta i att fatta egna beslut utifrån informationen de fått, blir svaret "Nej" menar Circus Queen.
Amningsstöd är inte passivt. Ickefungerande amningsstöd är ofta missriktad välvilja, men det är kanske särskilot sant för passivt stöd. "vi ska nog fö det att fungera. Bara fortsätt amma så ska du se att poletten trillar ner. Det gäller bara att härda ut." Det kan låta betryggande. Men det lämnar förädlrarna i ett tomrum,. där de varken egentligen blir lyssnade på eller får tillgång till den kunskap och de kontrukvtiva åtgärder som faktiskt finns.
Amningsstöd är inte att ge upp. Om den som ger amningsstödet inte tror att amning vanligtvis fungerar är det du får inte stöd. Circus Queen tror att dessa persponer inte egentligen tror att det är någon skillnad på amning och bröstmjölksersättning - och jag tror hon har en mycket viktig poäng där. Om barnet går upp långsamt i vikt - varför direkt tillgripa bröstmjölksersättning som "tillägg" i stället för att titta på hur amningen fungerar? Det kanske finns en anledning till att barnet inte får ut mjölken ur brösten i tillräckligt mängd?
Att ge amningsstöd är inte att påstå saker man inte har belägg för. Personen som ger amningsstöd har helt enkelt inte den kunskap som behövs. Det kan handla om att glesa ut amningarna för att barnet får ont i magen, att nattamning är onormalt eller att banret inte ska somna vid bröstet. Låter något konstigt, så syna: Vad har du för belägg för detta påstående? Och vad har personen som ger rådet för utbildning?
Amningsstöd är inte bara för mammor till nyfödda. En del amningsproblem är relaterade till större barn. Kanske har barnet börjat äta så mycket fast föda att amningen hållerpå att trängas ut, större barn kan växa ur famnen och får mindre tag som gör ont och svamp kan komma när som helst under amningsperioden. Är barnet då sex, nio eller tolv månader så ska mamman få stöd i sin amning, om hon inte säger att hon vill sluta amma
Dåligt amningsstöd kan göra mer skada än nytta. Inte minst som att kvinnan tror att hon har "gjort allt" för att få amnignen att fungera, och lämnar dne med en känsla av nederlag över att hon är en sån som itne "kan" amma.
Läs mer om hur dåliga amningsråd ger amningen dåligt rykte här.
tisdag 3 juli 2012
söndag 1 juli 2012
Amning räddade hittebarns liv i Turkiet
Av Marit Olanders
Som om det vore en uppföljning på mitt förra inlägg om övergivna barns hårda villkor skriver tidningarna om hur Maria Kristensen, som var på semester i Turkiet, ser solen lysa på en typ av väska med något ljusrött i , där det ligger ett levande spädbarn, nyfött men medtaget.
Tidningen Extra Bladet berättar hur Maria, som är gravid, frågar taxichauffören om det är okej att lägga henne till bröstet. Han säger självklart och Maria börjar amma den lilla flickan. Hon fick så mycket näring i sig att det kom liv i henne, skriver tidningen.
Här blir jag nyfiken på fler detaljer. På nåot sätt har den nyfödda flickan ändå kunnat ta ett såpass stort och kraftigt tag om bröstet så att hon kunde få ut någon mjölk.
Eller handmjölkade Maria till en början?
Vad var det egentligen som gjorde att den medtagna flickan piggnade till? Var det kontakten med bröstet, eller var det , som tidningen skriver, "näringen"? Hur mycket mjölk hade hon egentligen, eftersom mjölkmängderna för det mesta är ganska små under gravititeten?
Är det rentav så att tidningens tolkning är ett utslag av hur vi ser på amningen som mat, och glömmer kontakten mellan barnets ansikte och bröstet?
Maria poängterar hur varmt det var där i solen, hur flickan låg och bakades. Hon var alldeles nyfödd, hade blod på hjässan och nödtorftigt omslag om navelstumpen. Det är svårt att förstå varför hon hade placerats just där. Var det hennes mamma som hade lämnat henne där? Eller någon annan? Det vi vet är att det fungerade. Väskan, eller vad det var, en hemmagjord babylift kanske, stod klart upplyst i solen vid vägkanten och drog blickarna till sig. Den som lämnade henne där hoppades att någon skulle rädda henne, någon som kunde se till att hon fick vård och kunde växa upp. Babyslussarna på hittebarnhusen från förr i världen känns plötsligt väldigt nära.
En annan detalj i historien som man kan dröja kvar vid är det faktum att barnet hittades av en kvinna som hade mjölk i brösten. I de tider och på de platser där man ammar barn tätt i flera år, och sedna blir gravid igen och ammar nästa barn lika länge, har kvinnor mjölk i brösten undetr en stor del av sin fertila tid, och kanske ändå längre. (Läs om åttioettåringa amman Judith Waterford här.) Nu har man som kvinna mjölk i brösten under en betydligt kortare perioder i livet och nu gick det ju bra, men den upphittade flickan hade kanske betydligt sämre odds.
Att rädda någons liv är ingen liten sak. En vän inom sjukvårdne menar att team som räddar livet på svårt sjuka patienter, där det verkligen är skarpt läge, svetsas samman på ett spåeciellt sätt. Min son räddade livet på en kattunge när han var fem år. Nu är han tolv och han har fortfarande ett speciellt band till just den katten.
Kanske ger det ett ännu starkare band att rädda en människa till livet, med hjälp av sin egen kropp.
Som om det vore en uppföljning på mitt förra inlägg om övergivna barns hårda villkor skriver tidningarna om hur Maria Kristensen, som var på semester i Turkiet, ser solen lysa på en typ av väska med något ljusrött i , där det ligger ett levande spädbarn, nyfött men medtaget.
Tidningen Extra Bladet berättar hur Maria, som är gravid, frågar taxichauffören om det är okej att lägga henne till bröstet. Han säger självklart och Maria börjar amma den lilla flickan. Hon fick så mycket näring i sig att det kom liv i henne, skriver tidningen.
Här blir jag nyfiken på fler detaljer. På nåot sätt har den nyfödda flickan ändå kunnat ta ett såpass stort och kraftigt tag om bröstet så att hon kunde få ut någon mjölk.
Eller handmjölkade Maria till en början?
Vad var det egentligen som gjorde att den medtagna flickan piggnade till? Var det kontakten med bröstet, eller var det , som tidningen skriver, "näringen"? Hur mycket mjölk hade hon egentligen, eftersom mjölkmängderna för det mesta är ganska små under gravititeten?
Är det rentav så att tidningens tolkning är ett utslag av hur vi ser på amningen som mat, och glömmer kontakten mellan barnets ansikte och bröstet?
Maria poängterar hur varmt det var där i solen, hur flickan låg och bakades. Hon var alldeles nyfödd, hade blod på hjässan och nödtorftigt omslag om navelstumpen. Det är svårt att förstå varför hon hade placerats just där. Var det hennes mamma som hade lämnat henne där? Eller någon annan? Det vi vet är att det fungerade. Väskan, eller vad det var, en hemmagjord babylift kanske, stod klart upplyst i solen vid vägkanten och drog blickarna till sig. Den som lämnade henne där hoppades att någon skulle rädda henne, någon som kunde se till att hon fick vård och kunde växa upp. Babyslussarna på hittebarnhusen från förr i världen känns plötsligt väldigt nära.
En annan detalj i historien som man kan dröja kvar vid är det faktum att barnet hittades av en kvinna som hade mjölk i brösten. I de tider och på de platser där man ammar barn tätt i flera år, och sedna blir gravid igen och ammar nästa barn lika länge, har kvinnor mjölk i brösten undetr en stor del av sin fertila tid, och kanske ändå längre. (Läs om åttioettåringa amman Judith Waterford här.) Nu har man som kvinna mjölk i brösten under en betydligt kortare perioder i livet och nu gick det ju bra, men den upphittade flickan hade kanske betydligt sämre odds.
Att rädda någons liv är ingen liten sak. En vän inom sjukvårdne menar att team som räddar livet på svårt sjuka patienter, där det verkligen är skarpt läge, svetsas samman på ett spåeciellt sätt. Min son räddade livet på en kattunge när han var fem år. Nu är han tolv och han har fortfarande ett speciellt band till just den katten.
Kanske ger det ett ännu starkare band att rädda en människa till livet, med hjälp av sin egen kropp.
söndag 24 juni 2012
Ammor räddade hittebarns liv
Inte alla barn är välkomna och får en familj att växa upp i. När ogifta kvinnor blev med barn, säkert ofta som en följd av sexuellt utnyttjande fick de utstå mycket skam och fick mycket svårt att försörja sig.
I 1700-talets Europa löste man problemet med hittebarnhus. Jag läser om hur de kunde ha portar med sinnrika konstruktioner med en sorts låda nertill där olyckliga mödrar kunde lägga sina oäkta barn och sedan skjuta in lådan i huset och försvinna osedda. Barnen gick ett ofattbart hårt öde till mötes. En del hittebarnhus hade ammor, men inte alla. Hur många barn skulle varje amma försörja med mjölk? Eller med dagens terminologi - hur många barn gick det per anställd? Hur mycket tid i en vårdares armar kunde ett hittebarn få? Hur ofta blev de bytta på? Hur luktade det i hittebarnhuset?
Spåren förskräcker. På hittebarnhus i London dog 7.833 barn, 56% av alla intagna åren 1741-59. På hittebarnhus i Paris dog 80% av alla barn under åren 1773-77, totalt över 25.000 barn. På dessa hittebarnhus fanns det ändå ammor.
Värre var det på hittebarnhuset i Dublin. Där dog nästan alla, 99,6 % eller 10.227 barn under perioden 1775-96. Där ammades barnen inte alls.
I Stockholm kunde spädbarn, som ingen annan kunde försörja, hamna på Allmänna barnhuset från 1600-talet. Mödrar kunde amma sina barn på Allmänna barnhuset, mot att de också ammade ett annat barn.Ammorna fick mat, husrum och kläder och efter avvänjningen lämnades barnen på barnhuset. De barn som överlevde utackorderades till fosterhem på landet.
Källor: Naomi Baumslag & Dia L Michels: Milk, money and madness, Bergin & Carvey 1995, samt Barn i stan - från sekelskifte till nittiotal, utgiven av Folksam, Stockholms stadsmuseum och Tudens förlag 1990.
I 1700-talets Europa löste man problemet med hittebarnhus. Jag läser om hur de kunde ha portar med sinnrika konstruktioner med en sorts låda nertill där olyckliga mödrar kunde lägga sina oäkta barn och sedan skjuta in lådan i huset och försvinna osedda. Barnen gick ett ofattbart hårt öde till mötes. En del hittebarnhus hade ammor, men inte alla. Hur många barn skulle varje amma försörja med mjölk? Eller med dagens terminologi - hur många barn gick det per anställd? Hur mycket tid i en vårdares armar kunde ett hittebarn få? Hur ofta blev de bytta på? Hur luktade det i hittebarnhuset?
Spåren förskräcker. På hittebarnhus i London dog 7.833 barn, 56% av alla intagna åren 1741-59. På hittebarnhus i Paris dog 80% av alla barn under åren 1773-77, totalt över 25.000 barn. På dessa hittebarnhus fanns det ändå ammor.
Värre var det på hittebarnhuset i Dublin. Där dog nästan alla, 99,6 % eller 10.227 barn under perioden 1775-96. Där ammades barnen inte alls.
I Stockholm kunde spädbarn, som ingen annan kunde försörja, hamna på Allmänna barnhuset från 1600-talet. Mödrar kunde amma sina barn på Allmänna barnhuset, mot att de också ammade ett annat barn.Ammorna fick mat, husrum och kläder och efter avvänjningen lämnades barnen på barnhuset. De barn som överlevde utackorderades till fosterhem på landet.
Källor: Naomi Baumslag & Dia L Michels: Milk, money and madness, Bergin & Carvey 1995, samt Barn i stan - från sekelskifte till nittiotal, utgiven av Folksam, Stockholms stadsmuseum och Tudens förlag 1990.
Protester stoppade roadshow i England
Av Marit Olanders
Barnmatsföretaget Wyeth, som gör bröstmjölksersättning vid namn SMA ställer in sin roadshow till olika köpcentra i England efter protester från allmänheten och Baby Milk Action, en organisation som värnar om mödrars rätt till oberoende och korrekt information om spädbarnsuppfödning.
På roadshowen hade Wyeth tänkt ge mammor rådgivning och värva medlemmar till sin babyklubb vid namn Know-How. Och så skulle det vara tävlingar och presenter. Men barnmatsföretag får inte ta direkt kontakt med blivande eller nyblivna mammor, vilket också Baby Milk Action påpekade.
Wyeth skickar också utskick som brittiska föräldrar har reagerat på, där de försöker underminera amningen genom att fråga om mamman verkligen är säker på att hon har tillräckligt med mjölk, och skrämma henne med att hon kan få blödande sår på bröstvårtorna - och att loösnignen då förstås är att flaskmata.
"If you’re breastfeeding, do you sometimes wonder if your baby is getting enough milk?"
"Feeling sore? .... If the pain continues or your nipples start to crack or bleed..."
Och mot slutet: "Thinking of bottle feeding?" där man också påstod att ersättningen är "closer to breastmilk" vilket är i strid med WHO-koden artikel 9.
- Mothers have a right to independent information, which is available through the health care system and mother support groups. That is true for all mothers, whether they intend to use formula or to breastfed. We respect a mothers right to make her own decision. Baby milk companies should respect the marketing rules, stop promotion and make formula cheaper, instead of making unsubstantiated claims to drive up prices. If formula were cheaper more mothers who use it may then feel able to follow the Department of Health advice to discard unused formula after a feed, säger Mike Brady på Baby Milk Action. Läs mer här.
Barnmatsföretaget Wyeth, som gör bröstmjölksersättning vid namn SMA ställer in sin roadshow till olika köpcentra i England efter protester från allmänheten och Baby Milk Action, en organisation som värnar om mödrars rätt till oberoende och korrekt information om spädbarnsuppfödning.
På roadshowen hade Wyeth tänkt ge mammor rådgivning och värva medlemmar till sin babyklubb vid namn Know-How. Och så skulle det vara tävlingar och presenter. Men barnmatsföretag får inte ta direkt kontakt med blivande eller nyblivna mammor, vilket också Baby Milk Action påpekade.
Wyeth skickar också utskick som brittiska föräldrar har reagerat på, där de försöker underminera amningen genom att fråga om mamman verkligen är säker på att hon har tillräckligt med mjölk, och skrämma henne med att hon kan få blödande sår på bröstvårtorna - och att loösnignen då förstås är att flaskmata.
"If you’re breastfeeding, do you sometimes wonder if your baby is getting enough milk?"
"Feeling sore? .... If the pain continues or your nipples start to crack or bleed..."
Och mot slutet: "Thinking of bottle feeding?" där man också påstod att ersättningen är "closer to breastmilk" vilket är i strid med WHO-koden artikel 9.
- Mothers have a right to independent information, which is available through the health care system and mother support groups. That is true for all mothers, whether they intend to use formula or to breastfed. We respect a mothers right to make her own decision. Baby milk companies should respect the marketing rules, stop promotion and make formula cheaper, instead of making unsubstantiated claims to drive up prices. If formula were cheaper more mothers who use it may then feel able to follow the Department of Health advice to discard unused formula after a feed, säger Mike Brady på Baby Milk Action. Läs mer här.
lördag 23 juni 2012
En amningsnorm befästs
Av Marit Olanders
Så här såg svenska myndigheters amningsråd ut på 1960-talet. Att sluta amma innan barnet var sex månader eller efter att det blivit nio månader var inte populärt. Att amning skulle ha några andra kvalitéer än de näringsmässiga är det inte heller tal om. Då är det ju heeeelt annorlunda nuförtiden. Eller inte.
torsdag 21 juni 2012
Wikileaks: USA stoppar amningsstöd i Filippinerna
Av Marit Olanders
När Filippinerna ville stärka WHO-koden och begränsa marknadsföringen av bröstmjölksersättning fick amerikanska diplomater Filippinerna att göra en helomvändning och dra tillbaka beslutet. Nu kan barnmatsföretagen fortsätta att markandsföra sina produkter i Filippinerna, där 70 % av befolkningen saknar rent vatten. 16 000 barn under fem år beräknas dö varje år i Filippinerna på grund av framför allt diarré orsakad av olämplig uppfödning.
Wikileaks har släppt dokument som visar hur USA har fört en kampanj bakom stängda dörrar för att skydda sina egna kommersiella intressen medan tusentals barns liv ligger i den andra vågskålen, berättar Pat Booth på nyzeeländska tidningen Auckland Now.
Så här gick det till:
2005 ville Filippinerna stärka WHO-kodens ställning och förbjuda marknadsföring av bröstmjölksersättning för att rädda livet på tusentals barn. En amerikansk ekonomisk rådgivare i Manila, Filippinernas huvudstad, träffade statssekreteraren på Filippinernas hälsodepartement, Alex Padilla i ett topphemligt möte. Budskapet var att den filippinska regeringen skulle lyssna på barnmatsföretagen, som inte ville ha några restiktioner, innan de fattade beslutet. Padilla argumenterade att bröstmjölksersättning orsakade diarré som ledde till döden för små barn och han påpekade att 70 % av hushållen i Filippinerna inte har tillgång till rent vatten.
Då grep de verkliga höjdarna in, avslöjar Wikileaks.
Nästa drag blev att VD:n på USA:s handelskammare i Washington, som representerar tre miljoner företag, skrev ett brev till Filippinernas president Gloria Arroyo.
Han hotade med att marknadsföringsreglerna skulle ge konsekvenser för investerares förtroende för Filippinerna. Landet riskerade sitt goda anseende hos investerarna.
Fyra dagar senare ändrade Högsta domstolen i Manila ett tidigare beslut och gjorde marknadsföring av bröstmjölksersättning laglig. Nestor Ballocillo, som ombads att strida mot domstolsbeslutet. Han och hans son sköts till döds och fallet har aldrig klarats upp.
I flera länder i Asien är amningsförekomsten låg och WHO-koden svag; i Thailand ammar enligt Auckland Now endast 5 %, i Vietnam 20 % och i Kina 28 %. I Indien, däremot, där reklam för bröstmjölksersättning är mer reglerad, är amningen bättre skyddad och försäljningen av brsötmjölksersättning lägre.
Enligt Unicef bidrar exklusiv amning både direkt och indirekt till hållbar utveckling, genom att det främjar tillväxt och utveckling hos inidividen och håller nere sjukvårdkostnader och förebygger kronisk undernäring.
När Filippinerna ville stärka WHO-koden och begränsa marknadsföringen av bröstmjölksersättning fick amerikanska diplomater Filippinerna att göra en helomvändning och dra tillbaka beslutet. Nu kan barnmatsföretagen fortsätta att markandsföra sina produkter i Filippinerna, där 70 % av befolkningen saknar rent vatten. 16 000 barn under fem år beräknas dö varje år i Filippinerna på grund av framför allt diarré orsakad av olämplig uppfödning.
Wikileaks har släppt dokument som visar hur USA har fört en kampanj bakom stängda dörrar för att skydda sina egna kommersiella intressen medan tusentals barns liv ligger i den andra vågskålen, berättar Pat Booth på nyzeeländska tidningen Auckland Now.
Så här gick det till:
2005 ville Filippinerna stärka WHO-kodens ställning och förbjuda marknadsföring av bröstmjölksersättning för att rädda livet på tusentals barn. En amerikansk ekonomisk rådgivare i Manila, Filippinernas huvudstad, träffade statssekreteraren på Filippinernas hälsodepartement, Alex Padilla i ett topphemligt möte. Budskapet var att den filippinska regeringen skulle lyssna på barnmatsföretagen, som inte ville ha några restiktioner, innan de fattade beslutet. Padilla argumenterade att bröstmjölksersättning orsakade diarré som ledde till döden för små barn och han påpekade att 70 % av hushållen i Filippinerna inte har tillgång till rent vatten.
Då grep de verkliga höjdarna in, avslöjar Wikileaks.
Nästa drag blev att VD:n på USA:s handelskammare i Washington, som representerar tre miljoner företag, skrev ett brev till Filippinernas president Gloria Arroyo.
Han hotade med att marknadsföringsreglerna skulle ge konsekvenser för investerares förtroende för Filippinerna. Landet riskerade sitt goda anseende hos investerarna.
Fyra dagar senare ändrade Högsta domstolen i Manila ett tidigare beslut och gjorde marknadsföring av bröstmjölksersättning laglig. Nestor Ballocillo, som ombads att strida mot domstolsbeslutet. Han och hans son sköts till döds och fallet har aldrig klarats upp.
I flera länder i Asien är amningsförekomsten låg och WHO-koden svag; i Thailand ammar enligt Auckland Now endast 5 %, i Vietnam 20 % och i Kina 28 %. I Indien, däremot, där reklam för bröstmjölksersättning är mer reglerad, är amningen bättre skyddad och försäljningen av brsötmjölksersättning lägre.
Enligt Unicef bidrar exklusiv amning både direkt och indirekt till hållbar utveckling, genom att det främjar tillväxt och utveckling hos inidividen och håller nere sjukvårdkostnader och förebygger kronisk undernäring.
onsdag 20 juni 2012
Tillmatningsset till papporna?
Av Marit Olanders
En vanlig anledning till att man vill introducera nappflaska, och som reklamen och media gärna betonar, är att pappa kan vara med och mata. Men nappflaska kan också störa amningen, om man har otur. Eller så går det på andra åållet och barnet lyckas inte suga på nappflaskan.
Ett tillmatningsset är i princip en nappflaska från vars napp det leder en sond som man sätter på bröstet. Barnet suger på bröstet och får mat genom sonden. Det stör inte amningen.
Om man nu vill dela på ansvaret och fröjden med matningen kanske tillmatningsset på papporna kan vara ett alternativ till nappflaska?
I Amningsnytt nr 4/05 intervjuade jag en pappa som hade testat att lägga sin fyramåanders son till bröstet (utan tillmatningsset). håret kittlade sonen i näsan och nästa dag var pappan alldeles blå om tutten, berättar han. Kanske han hade lyckats bättre pom han hade fått öva på att låta sonen ta tillräckligt stort tag. Kanske hade det funkat bättre om han hade varit lite mer rundlagd, vad vet jag.
Så vad tror ni, är tillmatningsset till papporna ett alternativ?
En vanlig anledning till att man vill introducera nappflaska, och som reklamen och media gärna betonar, är att pappa kan vara med och mata. Men nappflaska kan också störa amningen, om man har otur. Eller så går det på andra åållet och barnet lyckas inte suga på nappflaskan.
Ett tillmatningsset är i princip en nappflaska från vars napp det leder en sond som man sätter på bröstet. Barnet suger på bröstet och får mat genom sonden. Det stör inte amningen.
Om man nu vill dela på ansvaret och fröjden med matningen kanske tillmatningsset på papporna kan vara ett alternativ till nappflaska?
I Amningsnytt nr 4/05 intervjuade jag en pappa som hade testat att lägga sin fyramåanders son till bröstet (utan tillmatningsset). håret kittlade sonen i näsan och nästa dag var pappan alldeles blå om tutten, berättar han. Kanske han hade lyckats bättre pom han hade fått öva på att låta sonen ta tillräckligt stort tag. Kanske hade det funkat bättre om han hade varit lite mer rundlagd, vad vet jag.
Så vad tror ni, är tillmatningsset till papporna ett alternativ?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)