Av: Eva-Lotta Funkquist
Det finns alltså några broschyrer som innehåller sömnrådgivning och som används inom barnhälsovården. Deras innehåll är till stora delar överlappande och budskapet är detsamma. De inleds med en beskrivning av sömnmönstret hos spädbarn, förskolebarn och vuxna. Därefter beskrivs hur barn kan lära sig somna och somna om själva. Sammanfattningsvis går detta ut på att barnet skall läggas, mätt och belåtet, vaket i sängen. Citat nedan kommer från en broschyr som har utformats i Uppsala, men som har använts även på andra håll. Den utformades för att delas ut till alla föräldrar när barnet är tre månader.
Och vi upprepar, vagga henne inte och låt henne inte suga sig till sömns vid bröstet eller flaskan. Lägg ner henne när hon är sömnig men innan hon har somnat in. Samma sak gäller som på natten. Hon kan lära sig att somna utan att Du behöver göra så mycket. (När barnet skall sova, 1998 sid: 11)
10 kommentarer:
Jag tycker inte att lägga ett barn bredvid sig i sängen, amma och somna om är att "göra så mycket". Iallafall inte om man jämför med att vara uppe och slita sitt hår mitt i natten.
Det är ju så fint, alla det där "barnet ska läggas vaket i sängen"-metoderna. De nämner att barnet kan "protestera" men de får det att låta som om alla barn smågnölar lite och kanske skriker lite grann ett par kvällar, sedan somnar de så gott så, av sig själva, även när de vaknar på natten, aldrig mer några problem, nejdå, för föräldrarna har ju LÄRT BARNET SOMNA AV SIG SJÄLVT.
Ibland blir jag bara trött.
Jag har också fått denna knäppa broschyr... Problemet är ju att man så gärna vill göra rätt som förälder. Får man då denna information från flera håll och av doktorer som är så utbildade, då tror man ju till slut att det är den enda vägen att gå.
Jag är så tacksam för internet som har hjälpt mig så mycket detta första år som mamma. Här har jag hittat information om att man faktiskt kan göra lite som man känner själv. Sjunga tills sonen somnar, sova tillsammans, amma till sömns, amma på nätterna så fort han vaknar och vill, dansa tills han somnar eller låta honom vara uppe tills vi går och lägger oss om han helt enkelt inte är trött.
Jag har heller aldrig förstått varför det är jobbigare att amma till sömns än att låta barnet skrika tills det kräks... Jag förstår faktiskt inte. Däremot förstår jag att budskapet kommer starkt från olika håll och att det inte är lätt att stå emot alla gånger och lita till sina egna instinkter då "eperterna" säger annat.
Jag har själv förresten nästan aldrig "lagt" mina barn. De har kommit till mig för att amma då de är trötta och då somnat på en gång. Förut hade jag dåligt samvete för mina dåliga rutiner, nu är jag snarare stolt.
Tänk på att nykomlingar på amningshjälpens hemsida och på bloggen kan missuppfatta dessa blogginlägg om de ser dem ensamma/endast, som att amningshjälpen/bloggare tycker detta är ett BRA sätt, det är väl ändå inte meningen?
I all vänlighet!
Anonym! Jag har valt att lägga ut citaten som de ser ut, men utan värderingar. För att läsaren ska uppleva det "nakna budskapet", d.v.s. utan den övertygande kring argumentationen. Jag tror det framkommer då att det är en väldig konstig syn på spädbarn som förmedlas. Men jag är kanske hemmablind.
Jag tror att den tidigare anonyma kommentatorn pekar på något viktigt då hon skriver:
"Problemet är ju att man så gärna vill göra rätt som förälder. Får man då denna information från flera håll och av doktorer som är så utbildade, då tror man ju till slut att det är den enda vägen att gå."
Gjorde jag mig förstådd nu?
Hälsar Eva-Lotta
När jag fick mitt första barn för 7 år sedan sög jag, som den plugghäst jag är, girigt åt mig all information jag fick i föräldragruppen på bvc.
Det tog några månader innan jag vaknade upp och började ifrågasätta de "sanningarna". Som nyförlöst mamma är man också påverkad av hormoner för att vara öppen för barnet, vilket gör en mer sårbar för omgivningen också tyvärr. Jag höll på och hattade med egen säng och lyfta fram och tillbaka mellan spjälsäng och dubbelsängen. När jag började inse att det inte riktigt varit mitt val, utan mer någon sort propaganda jag gått på från den där läskiga blå broschyren du skriver om här så blev jag otroligt arg. På bvc, broschyren, släkten, maken - men mest av allt på mig själv som helt okritiskt hade gått på det.
Efter det åkte spjälsängen ut för gott, och vi har egentligen inte saknat spjälsäng till vårt andra och tredje barn. Men det är svårt ibland att hitta sin egen vilja mitt i bruset av information, och man ska inte underskatta kraften i önskan om att göra det rätta.
Att barnet sover ensam och somnar på egen hand har kommit att bli liktydligt med att vara en lyckad och duktig förälder idag. Då har man tagit ansvar för och styrt upp sömnen. Ammar man till sömns och mest mamman kan natta bebisen så ses det som någon dåligt, slappt och slarvigt, nästan oansvarigt. I den kulturen kan det kännas svårt att gå emot strömmen.
Visst är det så att man är oerhört lättpåverkad av auktoriteter, barnmorskor och bvcsköterskor, och andra föräldrar som nybliven mamma/pappa. Själv hade jag turen att redan på Malmös kvinnoklinik där jag låg med min förstfödda i hela fem dygn sommaren 2000 få rådet av en av barnmorskorna/sköterskorna där att ha henne hos mig i sängen och inte i baljan, "för det är ju hos dig hon vill vara". Och där förblev hon, och senare syskonen när de kom, och jag har nästan aldrig upplevt det jobbigt att amma till sömns eller ligga nära nära.
Men när omgivningen hävdar att hon/han kommer aldrig att lära sig somna på egen hand om du gör sådär (vaggar,sover bredvid, ammar ...) så är det lätt att tro på det, framförallt om det gäller ens första barn. Men alla barn lär sig somna "själva" så småningom, det är inget man måste träna från spädbarnstiden kanske är det dags att den informationen också ges på t.ex. bvc?!
/Sara
Jag får för mig att man egentligen är programmerad att vakna flera gånger per natt (när vi är spädbarn) för att det är biologiskt motiverat. Varför ska vi jobba emot detta? Sover man bredvid sin bebis är det ganska lätt och okomplicerat att amma henne/honom till sömns igen.
Jag var orolig att mitt barn inte skulle komma in i amningen, och välkomnade därför alla tecken att hon ville amma. Nu, nästan 7 månader, vaknar hon flera gånger per natt, det känner jag mig glad över. Nu är jag inte orolig att hon kommer sluta tidigt med amningen.
Tänk så mycket fel föräldrar måste ha gjort före barnavårdscentralernas tid. Det är ju ett rent under att folk har lärt sig att sova och äta ordentligt under de miljoner år föräldrar litat på sina irrationella instinkter och inte känt till alla smidiga metoder.
Skicka en kommentar