tisdag 1 december 2009

Broschyrer som lär ut femminutersmetoden

Av: Eva-Lotta Funkquist


Det finns några broschyrer som lär ut femminutersmetoden (som metoden kallas i folkmun) och som används på vissa håll i barnhälsovården. Ett par är skrivna av Berndt Eckerberg. Nedan ett citat från en av hans broschyrer.


En del barn trissar upp sig själva till ren desperation, kastar ut allt som finns i sängen och kan illvråla tills dom kräks. Då är det lätt att ge upp som förälder men det finns det ingen anledning att göra… och har barnet kräkts får man förstås byta sängkläder. Låter det grymt att låta barnet fortsätta skrika? Gör man inte det lär sig barnet att det måste skrika tills det kräks för att få som det vill och får ännu lättare att trissa upp sig till desperation i framtiden.

(Ur: Eckerberg. B. Att lära barn sova. Barn över cirka arton månader, sid: 9)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag läste den broschyren hos min svägerska som fått den av sin BVC i Göteborg. Jag grät ömsom blev rasande arg när jag läste den och sade till henne att jag aldrig skulle kunna överväga att använda sådanda metoder på mina barn. Hon sade att det är ju en läkare och forskare som har utarbetat den... Han måste ju vara en pålitlig människa och mer att lita på än sina egna känslor!?
Hur kan det bli att man tänker så?

Heidi sa...

Usch, jag blir så upprörd och ledsen när jag läser sånt här...

Amningshjälpen sa...

Anonym! Ja, ibland kan undra hur det går till. Men jag tror man måste ta i beaktande att budskapet kommer till föräldrarna från många håll och på ett väldigt övertygande sätt. Det blir väldigt övertygande då och man kan då tycka att en annan människa är mer att lita på än ens egna känslor. Din svägerska har ju förmodligen också förtroende för BVC och de var ju de som gav henne broschyren. Hon kanske också har läst positiva saker om metoden i en föräldratidning. Kanske också gått i en föräldragrupp där de andra föräldrarna har använt metoden och varit nöjda. Rösterna som kritiserat metoden har varit väldigt få.
Det finns ju oändligt många exempel på liknande händelser från helt andra verksamheter.
Hälsar Eva-lotta

Maja sa...

Jag har också fått en sån broschyr på bvc. Jag har inget förtroende alls för dom tyvärr. Det hade känts bra att ha lite stöd från bvc i sitt föräldrarskap, men det får man hitta på annat håll idag.

Andrea sa...

Ett strålande exempel på hur man kan skapa problem på alldeles egen hand.

Ett annat alternativ är förstås att aldrig försätta sitt barn i en situation där det måste skrika tills det kräks.

Anonym sa...

Alltså, jag blir matt av detta! Är det verkligen 2009 och inte 1910? Finns det ingen ansvarig på BVC som kan samla mod och ta bort denna broschyr som jag också fått så sent som 2002! Jag måste kolla om de fortfarande delar ut denna. Så långt från det sunda förnuftet man kan komma. Jämför metoder inom psykvården för flera årtionden sen. Jag lydde inte råden som tur är!
Jag skall ringa till mitt BVC redan imorgon! Gör ni det med. Är detta början på en folkstorm?

Petra M sa...

detta låter lite sadistiskt...hmmm...varför är det så viktigt för vissa att barnet ska sova en bestämd tid, i egen säng? Man har väl hört att de sover så dåligt med barn i sängen och att de behöver egen tid osv...nej jag förstår inte detta hysteri kring sovmetoder, tänk om någon försökte tvinga oss vuxna att sova när vi inte vill...sjukt

Anonym sa...

Min BVC-tant nämnde också femminuters som en "väl beprövad metod" och sa att det var så viktigt att barnen lärde sig att sova hela natten.

Vi samsover och ibland vaknar hon till på natten och söker sig till mig, ammar i sömnen och sover vidare tryggt intill mig.

Jag tycker det är tråkigt att BVC ser detta som något negativt, med tanke på att det faktiskt är barnets instinktiva beteende och inget onaturligt på något sätt och vis.

Jag förlorade lite av mitt förtroende för BVC med detta, och resultatet har blivit att jag tänker mig mer för om vad jag pratar med dem om, så de inte gör problem av något jag inte tycker är problem.

För skulle femminuters vara bättre än att tryggt vila nära mamma? Nä, inte en chans!

A sa...

Vilka hemska råd. Jag är så glad att jag hittat till den här bloggen.

Jag fick så dåligt samvete för något år sedan när jag var hos min kusin jätte ofta och deras lilla grät och grät och fick inte komma upp speciellt ofta, det var så att jag knappt ville vara där när de sa att jag inte skulle gå in och trösta honom.

Det känns som att saker börjar klarna för mig nu, 1 plus 1 är 2 och jag har insett att det säkerligen finns en anledning bakom hans rasande temperament som kan titta fram lite då och då nu när han blivit äldre...