Är det något som ger mig Auschwitzkänslor så är det följande amningsförsök:
Amningen blir en fars med tårar, hysteriska medsystrar, välmenta råd från alla håll. Nu måste brösten tömmas. De dunkar heta som av feber, ja, heta av feber.
- Nu måste han lärrra sig suuga, han är laat, säger den mörka och robusta tyska barnsköterskan. Hon tar upp den lille, han blundar halvsovande, huvudet hänger snett, svulsten bågnar. Hon ger honom en lätt dask så han vaknar, tar honom hårt och pressar hans lilla mun mot bröstet.
- Så ja,så ja, suuug.
Men han släpper taget, ingenting hjälper. Jag gråter hysteriskt.
- Låt bli honom, låt honom vara.
Då bestäms det att vi ska sluta försöken med amningen.Ur Juli, 1958 av Margaretha Strömstedt, i antologin Födda, berättelser om att föda, red. Nina Lekander, Bokförlaget Bonnier Alba AB 1994
3 kommentarer:
Jag håller fortfarande på och försöker försonas med min dåliga amningsstart och mår jättedåligt över att läsa om andras. Jag önskar verkligen att jag läst på bättre (läs: alls) innan jag födde, för när personalen på BB gav mig helt galna råd, tvingade min lilla flicka till bröstet och höll fast hennes huvud, drog i mina bröst och gav ersättning vågade jag inte protestera, jag hade ju inga motargument.
Jag håller med ovanstående, visserligen hade jag läst på mycket innan men jag var alldeles för osäker inför de erfarna barnmorskorna på BB... Det tog tre månader innan jag kunde amma utan att gråta pga smärtor från öppna variga sår :(
Nu är jag i slutet av min andra graviditet och den här gången har jag mer erfarenhet och bra mycket mer jävlar anamma i mig!
Det tråkiga är bara att det är så många som ändå inte vågar säga ifrån, jag önskar så att jag hade vågat vid första barnets födelse!
Fast jag vill också säga att man ska inte behöva säga ifrån i det läget. Det är otroligt svårt! Förlossningen och bb ska inte se ut så här och behöver inte göra det.
Det är inte kvinnans skyldighet att vara så stark att hon kan säga ifrån. Det är vårdens och politikers skyldighet att göra något åt situationen, vilket tyvärr inte verkar ske.
Jag vill dock påpeka det så att det inte blir så att de kvinnor som inte "lyckades" säga ifrån blir sämre på något sätt, för det är de inte!! Det är så gott som omöjligt om man inte är mycket insatt i hur det ser ut redan från början och vem är det? Några få.
Skicka en kommentar