onsdag 19 januari 2011

Har platta bröstvårtor en mening?

Eva-Lotta Funkquist

Platta bröstvårtor är väldigt vanligt. Ibland får bebisen problem med att ta bröstet, men oftast inte. Speciellt svårt brukar det vara om bebisen har blivit tillmatad mycket med nappflaska i nyföddhetsperioden. Jag har funderat över möjligheten att det finns en mening med platta bröstvårtor. Kvinnan måste ju ge barnet mycket stöd under amningen när barnet ska ta tag. De skärper hennes uppmärksamhet på barnet. Andra djur ser inte ut så här. Hos dem är vårtan väldigt tydlig.

10 kommentarer:

Amiechan sa...

Det låter väl inte så troligt att de har en mening - men däremot är det kanske en skillnad som inte visat sig göra en avgörande negativ skillnad i alla fall. :)

Heidi sa...

Det här är också ett ämne som gör en så trött då man jobbar på bb. Iaf på den arbetsplatsen jag nyligen varit på är det allmän "kunskap" att bröstvårtornas form påverkar amningen. Det är det all ny personal får lära sig då de inskolas. Platta bröstvårtor - ja då tar vi fram amningsnappen! Suck...

Julia sa...

Jag hade väldigt platta bröstvårtor med första barnet. Hade problem med snedtag och sår i början och använde amningsnapp under en period. Lillkillen gillade inte amningsnappen utan kväljdes av den. Den var liksom för stor! När han blev någon vecka lärde vi oss amma utan, och det funkade mycket bättre.

Min lilla tvåa som nu hunnit bli ett år har ammat så mycket att hon faktiskt sugit ut bröstvårtorna - de ser ut som geléhallon hela tiden nu. Hahaha.

Anonym sa...

Amichan. Jamen jag tror inte alls att det är så otroligt faktiskt. Amningen av ett barn är ofta krångligt. Kolikbeteende tror jag är en annan företeelse som faktiskt har en övelevnadsfunktion för barnet. Det går ju inte att lägga ifrån sig barnet. Föräldrarna tvingas vara uppmärksamma hela tiden. Ett barn som är allför snällt och lättmatat skulle kanske lättare lämnas utan uppsikt och då lätt bli ett offer för faror.

Amningshjälpen sa...

Det var jag som skrev det där sista och ingen anonym, hälsar Eva-Lotta

Veronika sa...

Fast man behöver inte vara svårmatad för att vägra ligga själv. Dessutom, om man tänker faror utifrån, rovdjur och så, så vore väl det bästa ur överlevnadssynpunkt att barnen vägrade vara ensamma men inte var krångliga så länge de var i famnen, så att de vuxna kunde vara uppmärksamma på omgivningen och farorna där.

Och kolik - då skriker ju barnet även i famnen, lockar till sig rovdjuren och gör mamman desperat för att det hon gör INTE hjälper. Jag tror inte att kolik är bra ur anknytnings- eller överlevnadssynpunkt. Är det inte fler spädbarn med kolik som blir misshandlade än spädbarn som inte skriker fullt så mycket?

Vet du förresten säkert att andra däggdjur aldrig har platta bröstvårtor? I så fall skulle det helt enkelt kunna bero på att vi har så mycket mer fettvävnad i brösten än andra och att platta bröstvårtor inte har varit tillräckligt negativt för att försvinna. Jag tror att sälar och sjökor och sådana vattenlevande djur med mycket underhudsfett också har bröst med mycket fettvävnad. Undrar om de aldrig har platta bröstvårtor heller.

Eva-Lottta sa...

Veronika! Nej, jag har inte den kollen på platta böstvårtor. Är det någon som har så är vi nyfikna. Angående kolik så tror jag att det kan vara så att det är funktionellt i en miljö, men inte i vår. I ursprungliga miljöer beter sig barnen på ett liknande sätt, men de vuxna har verktygen för att lugna barnen. I vår tid har de här knepen "glömts bort", bland annat genom helt felaktig rådgivning. När verktygen saknas att lugna barnet så blir frustrationen enorm, och ja då ökar risken att barnet ska bli misshandlat. Det som från början var ett skydd mot faror, blir i det västerländska samhället ett hot.

Hanna sa...

Jag är faktiskt ganska nöjd med mina platta bröstvårtor. Har många gånger funderat över om det inte tom är bättre. Typ smartdesign att de kommer fram enbart vid amning ;) Fick hjälpa min son i början att få grepp men det får man väl kanske göra ändå? Kan ju inte jämföra...

Veronika sa...

Eva-Lotta, menar du alltså att kolik, inte bara vanlig skrikighet, utan riktig kolik, skulle försvinna om föräldrarna bara gjorde rätt? Att barnet skulle bli tröstat och inte skrika om föräldrarna hade rätt knep?

Det tror inte jag. Vanlig skrikighet som många barn ägnar sig åt de första veckorna kanske, men riktig kolik tror jag är mycket vanligare i vårt samhälle än i ursprungliga miljöer pga miljöfaktorer, inte för att alla de var bättre än alla vi. Jag tror kolik beror mycket på kost, fel tarmflora, allergi, sjukdom... Varför skulle många barn annars bli bättre av att mamman undviker mjölk och barnet får probiotika?

Om kolik bara berodde på att föräldrarna inte visste de rätta knepen för att trösta, då skulle antingen de knepen vara väldigt svåra att tillämpa, men då skulle en stor del av mammorna i mer ursprungliga kulturer också misslyckas, särskilt med första barnet (se på andra djur, där finns massor med taffliga förstagångsföräldrar som inte klarar första kullen alls. Människor, överallt, krånglar till det ännu mer genom att tänka) - så då skulle kolik vara vanligt i ursprungliga kulturer också (och det har jag också läst många gånger att det inte är) eller så skulle knepen vara rätt enkla och då skulle de flesta föräldrar här vars barn har kolik också komma på dem och fler känna till dem.

Att ett barn är lite krångligare än andra, det kan jag däremot tänka mig har den effekten du beskriver, att det får mer uppmärksamhet och mer mat än de mer kolugna barnen. Det tror jag att jag har läst något om, att någon var hos en afrikansk befolkning precis före ett krig eller annan katastrof och så direkt efter, och då var det flest av de krångliga barnen som hade överlevt. Tolkningen artikelförfattaren gjorde var just att de krävande barnen pockade mer på uppmärksamhet och fick därför mer och klarade sig bättre. Men det handlade inte om kolik, utan bara om barn som kräver att få vara i famnen och amma jämt och skriker om de inte får det (sådana som mina har varit för övrigt).

Eva-Lotta sa...

Veronika! Nja inte riktigt så enkelt. Men faktum är att det inte finns några förklaringar till varför västerländska barn skriker så mycket. Miljögifter håller inte som förklaring vad jag vet. Inte heller komjölk. Några få barn blir hjälpta. Vad det gäller t.ex. minifom så finns det inga vetenskapliga bevis alls. Det finns en alldeles ny studie som visar att akupunktur verkar ha positiv effekt. Kolik finns som ett sökord till höger i Bloggen. Där utvecklar jag resonnemanget lite mer.
Den kinkighet du beskriver skulle i det här resonnemanget kunna ses som en lättare form av kolik.
Hälsar Eva-Lotta