lördag 20 augusti 2011

Amma efter ettårsdagen 1

Som att kramas

Av Marit Olanders

Utomlands tycker man det är konstigt att så många börjar amma i Sverige, men att så få har amningen kvar vid ettårsdagen eller längre. I USA ammas mycket färre i nyföddhetstiden än i Sverige, men fler ettåringar ammas än här. Gamla begrepp ställs på huvudet. USA är inte längre världens mest amningsfientliga land. Sverige är inte Lactopia.

Det finns en allt eller inget-inställning till amning i Sverige. Att börja med mat ses på många håll som början till slutet för amningen. Man pratar om att byta ut mål. Det kan göra att delvis amning osynliggörs, vare sig det handlar om amning och ersättning de första månaderna eller amning jämsides med annan mat efter helamninsperioden. Den delen av amningen kan i själva verket vara den längsta, om amningen pågår i flera år. En gång gick jag en högskolekurs i amning. Jag har träffat vårdpersonal som på fullt allvar trott att inga ammade ett och etthalvtåringar åt annan mat. Då glömmer man en viktig omständighet:

Amning är inte bara mat.

Om amning hade varit "bara mat" och bara för de allra minsta tandlösa bebisarna, då stämmer logiken annan mat in --> bröstmjölk ut.

Men så är det inte, inte om man ammar fritt. Det är bra att amma så fort barnet piper, utan att lägga någon egen värdering i varför barnet vill till bröstet. Som Margaret Mead uttryckte det, kan man amma "om barnet gråter, har hicka, gör sig illa eller är rädd för främmande". På så sätt får barnet den mjölk det behöver och själv slipper man oroa sig för det (givet tillräckligt stort tag, bra stöd etc etc). När barnet börjar sitta med vid familjens måltider och äter annan mat jämsides med amningen förskjuts fokus längre bort från mat mot amning som skydd, tröst, värme.

Amning blir som att kramas. En stund av intensiv kroppskontakt och närhet, där man tankar energi för nya upptäktsfärder. Ett sätt att börja och sluta dagen, ett sätt att komma över mardrömmar, ett sätt att säga hejdå på morgonen eller återförenas på eftermiddagen i förskolans kapprum.

Som mamma kan man uppleva amningen efter ettårsdagen som den bästa. Borta är heltidsansvaret för att barnet får mat och växer och kvar är ett lättsamt sätt att umgås. För barnet är amningen små stunder av gos med mamma, som dessutom ger det söt, god mjölk.

3 kommentarer:

Karolina, Stockholm sa...

Så fint skrivet!

Anne Sigstad sa...

Jeg er enig med Karolina! så enkelt kan det sies :)

Karin sa...

Så bra! Speciellt det med att amning är som att kramas. Det brukar jag säga till folk när de kommernterar och frågar varför jag ammar min 1,5-åring.