Jag skrev tidigare om Enzos lillebror. Gorillamamman hade problem att ge di. Det har löst sig. Gorillabloggen meddelar att Echo suger varje timme! Puh! Gorillamamman hade ännu större problem då hon skulle dia Enzo. Läget blev kritiskt och veterinären var tvungen att omhänderta Enzo under en period. Något man naturligvis i det längsta försökte undvika. Jag skrev till chefsveterinär Torsten Möller (det var jag ju knappast den enda som gjorde, Enzo var en riksangelägenhet). Det är enda gången jag har gett amningshjälp (läs dihjälp) oombedd. Amning av sjuka barn är liksom min specialité och skillnaden mellan en svag gorillaunge och en svag bebis är nog inte så stora. Torsten Möller tog vänligt och ödmjukt emot mina synpunkter. Cool! Jag tror dock aldrig att digivningen kom igång, men som det står på Amningshjälpens hemsida:. Ny unge, nya förutsättningar! Och Echo diar!
Eva-Lotta Funkquist
lördag 13 juni 2009
fredag 12 juni 2009
Att ge amningsstöd
Jag blev uppmärksammad på en läsarfråga om amning på sajten allt om barn.
Frågeställaren ammar sällan på dagen och oftare på natten. Hon får inget stöd för att hon tycker det är jobbigt att folk frågar om hon "ska amma nu igen". Det enda råd hon får angående nattamningen är att börja ge sonen gröt på kvällarna.
Detta går stick i stäv med svenska rekommendationer om enbart amning till sex månader eftersom det inte finns några näringsmässiga skäl att börja med mat tidigare. Den svenska rekommendationen inskärper också att annan mat ska ges tidigast från fyra månaders ålder. Den här pojken är inte ens fyra månader.
Det finns även studier som pekar på att det finns en något ökad risk för sjuklighet om man börjar med annan mat vid fyra månaders ålder, jämfört med om man fortsätter att helamma till sex månaders ålder, se t ex Chantry et al; Full Breastfeeding Duration and Associated Decrease in Respiratory Tract Infection in US Children
Enligt en svensk studie tar matintroduktionen också längre tid och innehåller oftare "bakslag" om man börjar vid 4 månader jämfört med vid 6 månader, Agneta Hörnell: Breastfeeding and Introduction of Other Foods, A Prospective Longitudinal Study, Uppsala, 2000.
Att det ska gå 3-4 timmar mellan amningarna vid 3-4 månaders ålder är en föreställning som finns bland BVC-personal som inte passar alla mor-barnpar. Det gynnar både amningen och anknytningen att fortsätta amma på barnets signal, om man trivs med det. Att börja styra amningen kan göra amningen onödigt jobbig och kanske också leda till ett tidigare amningsavslut. Vad gäller mamman som frågar här så får jag intrycket att hon tycker omgivningens kommentarer är jobbigare än själva amningen.
Att kalla amningsstunderna för "måltider" associerar dessutom amning bara till mat, när den i själva verket är både mat och skydd.
I flera frågesvar påstår BVC-sköterskan att barn under året "inte behöver nattmål". Inom Amningshjälpen har vi också hört påståendet att inget barn vid ett visst antal månader "behöver" ammas på natten "men det har blivit en vana". Väldigt många barn fortsätter att vilja ammas på natten, och att antyda att mamman ger barnet dåliga vanor skuldbelägger mamman. I frågan uttrycker mamman inte själv någon önskan om att dra ner på nattamningen. Hon söker snarare stöd i att fortsätta amma. Amning kan INTE leda till övervikt, däremot finns det mycket forskning som tyder på att amning skyddar mot övervikt, kanske genom att barnet reglerar hunger och mättnad själv.
Det finns också forskning som pekar på att föräldrar till barn som helammas faktiskt sover bättre och längre än föräldrar till barn som får tillägg till amningen, se här:
Vill man ändå säga några ord om nattamningen kan man säga som det är, om hon drar ner på amningen dagtid kommer barnet sannolikt att amma mer nattetid. Går hon tillbaka till friare amning på dagtid är det mycket möjligt att hon kommer att sova mer sammanhängande på nätterna. Det finns också andra konkreta knep att ta till utan att ta risken att störa amningen genom att införa gröt.
Jag tycker att mamman som ställer frågan bör stöttas för det hon vill ha stöd i, nämligen att fortsätta amma sin son fritt. Amning kan inte ge övervikt. Jag blir ledsen å mammans vägnar som får ett ickestöttande svar. Mamman i det bifogade brevet får dessutom bara svar på sådant som hon inte explicit har frågat om.
Jag svarar på läsarnas frågor om amning i Vi Föräldrar. Jag är hjälpmamma i Amningshjälpen och har gått 5 p kursen i Amning och bröstmjölk i Uppsala. Jag svarar gärna på amningsfrågor på alltombarn också!
Marit Olanders
redaktör på Amningsnytt och Amningsbloggen, hjälpmamma i Amningshjälpen
Frågeställaren ammar sällan på dagen och oftare på natten. Hon får inget stöd för att hon tycker det är jobbigt att folk frågar om hon "ska amma nu igen". Det enda råd hon får angående nattamningen är att börja ge sonen gröt på kvällarna.
Detta går stick i stäv med svenska rekommendationer om enbart amning till sex månader eftersom det inte finns några näringsmässiga skäl att börja med mat tidigare. Den svenska rekommendationen inskärper också att annan mat ska ges tidigast från fyra månaders ålder. Den här pojken är inte ens fyra månader.
Det finns även studier som pekar på att det finns en något ökad risk för sjuklighet om man börjar med annan mat vid fyra månaders ålder, jämfört med om man fortsätter att helamma till sex månaders ålder, se t ex Chantry et al; Full Breastfeeding Duration and Associated Decrease in Respiratory Tract Infection in US Children
Enligt en svensk studie tar matintroduktionen också längre tid och innehåller oftare "bakslag" om man börjar vid 4 månader jämfört med vid 6 månader, Agneta Hörnell: Breastfeeding and Introduction of Other Foods, A Prospective Longitudinal Study, Uppsala, 2000.
Att det ska gå 3-4 timmar mellan amningarna vid 3-4 månaders ålder är en föreställning som finns bland BVC-personal som inte passar alla mor-barnpar. Det gynnar både amningen och anknytningen att fortsätta amma på barnets signal, om man trivs med det. Att börja styra amningen kan göra amningen onödigt jobbig och kanske också leda till ett tidigare amningsavslut. Vad gäller mamman som frågar här så får jag intrycket att hon tycker omgivningens kommentarer är jobbigare än själva amningen.
Att kalla amningsstunderna för "måltider" associerar dessutom amning bara till mat, när den i själva verket är både mat och skydd.
I flera frågesvar påstår BVC-sköterskan att barn under året "inte behöver nattmål". Inom Amningshjälpen har vi också hört påståendet att inget barn vid ett visst antal månader "behöver" ammas på natten "men det har blivit en vana". Väldigt många barn fortsätter att vilja ammas på natten, och att antyda att mamman ger barnet dåliga vanor skuldbelägger mamman. I frågan uttrycker mamman inte själv någon önskan om att dra ner på nattamningen. Hon söker snarare stöd i att fortsätta amma. Amning kan INTE leda till övervikt, däremot finns det mycket forskning som tyder på att amning skyddar mot övervikt, kanske genom att barnet reglerar hunger och mättnad själv.
Det finns också forskning som pekar på att föräldrar till barn som helammas faktiskt sover bättre och längre än föräldrar till barn som får tillägg till amningen, se här:
Vill man ändå säga några ord om nattamningen kan man säga som det är, om hon drar ner på amningen dagtid kommer barnet sannolikt att amma mer nattetid. Går hon tillbaka till friare amning på dagtid är det mycket möjligt att hon kommer att sova mer sammanhängande på nätterna. Det finns också andra konkreta knep att ta till utan att ta risken att störa amningen genom att införa gröt.
Jag tycker att mamman som ställer frågan bör stöttas för det hon vill ha stöd i, nämligen att fortsätta amma sin son fritt. Amning kan inte ge övervikt. Jag blir ledsen å mammans vägnar som får ett ickestöttande svar. Mamman i det bifogade brevet får dessutom bara svar på sådant som hon inte explicit har frågat om.
Jag svarar på läsarnas frågor om amning i Vi Föräldrar. Jag är hjälpmamma i Amningshjälpen och har gått 5 p kursen i Amning och bröstmjölk i Uppsala. Jag svarar gärna på amningsfrågor på alltombarn också!
Marit Olanders
redaktör på Amningsnytt och Amningsbloggen, hjälpmamma i Amningshjälpen
torsdag 11 juni 2009
Kolik-ett västerländskt fenomen
Barn i västerlandet gråter i snitt en timme per dag. I kontrast till detta brukar ofta framhållas att barn som lever i så kallade ”ursprungliga kulturer” inte gråter alls. Under 1960-talet gjorde Melvin Konner flera berömda undersökningar av ökenfolket !Kung San. Även om spädbarnen i öknen grät mycket mindre jämfört med västerländska barn så noterade Konner och hans medarbetare att !Kung San barnen hade ett beteende under de första tre månaderna som påminde om kolik. De var kinkiga och svårmatade, men gråten gick aldrig ”över styr”, utan barnet tystnade och lugnade sig (efter 5 sekunder) när vårdgivarna uppmärksammade och om mamman ammade barnet. Kanske är det så, menar en del forskare, att vi inte ska fråga oss varför en del barn gråter, utan varför en del västerländska barn inte tystnar trots att föräldrarna på alla sätt försöker trösta barnet?
Eva-Lotta Funkquist
Eva-Lotta Funkquist
onsdag 10 juni 2009
Vad är det ni gör, små barn?
Gorillaungen Enzo har fått ett syskon. Den 22 maj skrev Svenska Dagbladet om det här. Det stod att Enzos mamma hade problem att dia nykomlingen. Ordet dia gav Hans Ottosson, SvD kvalitetsredaktör, massor av arbete (SvD 31 maj). En strid ström av mejl kom in. Ungar diar, mamman ger di, menade läsarna. Andra menade att gorillan ammade. Ottosson efterforskade. I djurvärlden kan både unge och moder dia. Gorillor ammar inte, det kan bara kvinnor göra. Men vad gör då människobarnet vid mammans bröst?, undrade Ottoson. Märkligt nog är vägledningen svag, konstaterade han och tog hjälp av läsarna. Mejlandet forsatte (SvD 7 juni). I Skåne ansåg man att barnet pattar, och i norra Sverige däggar barnet. Från medicinskt håll ansåg man att barnet ammar. Avslutningsvis konstaterar Ottosson att det saknas ett allmänt accepterat ord för vad barnet gör. Det finns dock många dialektala ord: disa, dissa, dutta, dägga, kicka, patta, poppa, sicka, snutta, tissa och tutta är ord Ottosson hittade. Men vad säger barnen om de själva får välja? Delge oss gärna så kan vi kanske få med ordet i Svenska Akademins ordlista.
Eva-Lotta Funkquist
Eva-Lotta Funkquist
tisdag 9 juni 2009
Kvinnor som ammar samsover oftare med sina barn
Ingela Rådestad skriver i Svenska Dagbladet om Anna Wahlgrens råd om magläge för att få barn att sova bättre. Rådestad är mycket kritisk till Wahlgren och menar att hon sätter barns liv i fara. Nu blir jag så där tråkig och vän av ordning igen, men jag tycker det är viktigt att förstå varför Anna Wahlgrens rådgivning ser ut som den gör. När Anna Wahlgren födde sina barn rekommenderades hon att låta dem sova på mage. Det vanligaste sovläget för barn var tidigare i Sverige och de flesta andra kulturer ryggläget. Det kan tänkas att denna västerländska maglägesrekommendation var ett resultat av att det är lättare att få ett barn att sova ensamt och djupt om det läggs på mage (vilket ju i västvärlden och i barnhälsovården har ansetts eftersträvansvärt) eftersom positionen barnet då har liknar hur barnet ”hålls” i famnen. Under 60 och 70-talet vårdades många barn på sjukhus utan sina föräldrar och det kan tänkas att det blev personalkrävande att ha barnen i ryggläge. Den medicinska förklaringen föräldrar fick till den ändrade rekommendationen var att barn kan kräkas och att ryggläge då skulle vara farligt. Det framstupa sidoläget blev en mall för hur spädbarnet skulle sova. Ett ofattbart högt pris har betalats för denna ovetenskapliga rekommendation eftersom fallen av plötslig spädbarnsdöd plötsligt började öka i hela västvärlden då rekommendationen fick genomslag. Man har angett att risken för att barnet ska dö i plötslig spädbarnsdöd är 18 gånger högre om barnet sover på mage. I början av 1990 talet (då rekommendationen fortfarande var magläge) dog ungefär 100 barn per år i Sverige jämfört med idag, då endast ca 25 barn per år avlider i plötslig spädbarnsdöd. Om vi antar att 50 barn dog varje år p.g.a. rekommendationen att lägga barn på mage så innebär det att 1 000 barn har dött bara i Sverige från 1970 till 1990.
Anna Walhgrens rådgivning har uppstått ur råd som från början kommer från barnhälsovården. Hon fortsätter att rekommendera magläge i egen säng eftersom hon tycker att det är ett enkelt sätt att få barnet att sova ensamt hela natten.Detta är naturligvis fel, men det visar också på hur oerhört viktigt det är att barnhälsovården är omsorgsfull i sin rådgivning. Det man säger idag kommer att leva i generationer.
Kvinnor som ammar samsover oftare med barnen än kvinnor som matar med flaska. Samsovningen gör att kvinnorna får mer sömn och att amningen går lättare. Därför är det viktigt att i amningsrådgivning berätta om säker samsovning. Den ser ut så här (från Amningsnytt nr 3 2008):
o Ickerökande, nyktra föräldrar
o Barnet ammas
o Fast madrass nära golvet, lätta sängkläder
o Ingen samsovning i vattensängar, soffor eller andra mycket mjuka
eller trånga sovplatser, inga tunga plufsiga sängkläder
o Inga glipor mellan säng och vägg
o Inga storasyskon, husdjur eller gosedjur i sängen
Eva-Lotta Funkquist
I väntan på en viktig bok
Äntligen, äntligen är den nya upplagan av The Politics of Breastfeeding av Gabrielle Palmer tryckt och färdig och på väg hem till mig.
De tidigare upplagorna från 1988 och 1993 har varit mycket svåra att få tag på och i en föränderlig värld kommer det ju också nya ämnen som är angelägna att ta upp.
De tidigare upplagorna från 1988 och 1993 har varit mycket svåra att få tag på och i en föränderlig värld kommer det ju också nya ämnen som är angelägna att ta upp.
Medan jag väntar har jag läst en intervju med Gabrielle Palmer, där hon förklarar hur boken kom till, lite om vad den innehåller och lite om sig själv.
The Politics of Breastfeeding innehåller dels amningens historia från jägarsamlarsamhället och framåt, dels också bröstmjöksersättningens och nappflaskornas historia. Den förklarar amningens förutsättningar och utmaningar i både rika och fattiga länder världen över. Recension kommer så småningom.
Marit Olanders
måndag 8 juni 2009
Därför mäter man miljögifter i bröstmjölk
Spädbarn får i sig mindre miljögifter, var en av gårdagens nyheter på Ekot och Upsala Nya Tidning. Halterna av PCB och dioxiner minskar, jämfört med mitten av 1990-talet.
Ekot ifrågasätter också varför man mäter miljögifter i bröstmjölk och Anders Glynn, toxikolog på Livsmedelsverket, svarar att det beror på att mjölken är ganska rik på fett, och miljögifterna fettlösliga. Miljögifter som finns i bröstmjölken speglar miljögifter i kroppen. Att lämna bröstmjölk är både smärtfritt och enkelt.
Emellanåt utnyttjas kvinnobröst och bröstmjölk för att illustrera hur det förment goda egentligen bär på något ont - som HIV-smitta eller miljögifter. I TV3 visades hösten 2001 en reklamfilm från Greenpeace där man såg en ammande bebis medan alla miljögifter som fanns i dess mjölk räknades upp. Kampanjen fick kritik både från miljögiftsforskare och amningsrörelsen, som menade att filmen spred ogrundad rädsla för att amma.
Det är inte muntert att läsa om vilka skador svårnedbrytbara organiska miljögifter, s k POP, kan orsaka. Under fostertiden kan utvecklingen av centrala nervsystemet, reproduktonssystemet och immunsystemet skadas. POP kan också orsaka cancer och störa könshormonerna på en rad sätt.
Amningsperioden är den tid i livet då man får i sig högst halter av miljögifter. Termen tolerabelt dagligt intag, TEQ, är en teoretisk beräkning på hur mycket kroppen tål av ett visst miljögift. För dioxiner är TEQ för vuxna 1,2-3 pikogram , för barn 2-4 gånger så mycket och för spädbarn 160 pg per kilo kroppsvikt och dag! Barn är känsligare för olika kemikalier än vuxna, men barn äter mer per kilo kroppsvikt än vuxna. De växer också snabbt, så miljögifterna späds då ut efter hand.
Är det bättre för barn och miljö att inte amma utan ge bröstmjölksersättning då? Nej, inte om man har eller strävar mot en fungerande amning. Bröstmjölk innehåller många unika komponenter som bröstmjölksersättning saknar och bröstmjölksersättning ökar risken för en rad sjukdomar både hos mamma och barn. Matning med ersättning i nappflaska kan också medföra andra föroreningar - från vattnet, ersättningen eller plasten i nappflaskan.
335 kvinnor som födde barn under åren 1996 till 2006 har lämnat prover på bröstmjölk till forskare vid Livsmedelsverket och Karolinska Institutet. Halterna av PCB och dioxinerna PCDD och PCDF sjönk för varje år. Bromerade flamskyddsmedel är en relativt set nyare grupp miljögifter. Halterna av vissa sjönk i bröstmjölken medan andra var oförändrade eller t o m steg.
Emellanåt utnyttjas kvinnobröst och bröstmjölk för att illustrera hur det förment goda egentligen bär på något ont - som HIV-smitta eller miljögifter. I TV3 visades hösten 2001 en reklamfilm från Greenpeace där man såg en ammande bebis medan alla miljögifter som fanns i dess mjölk räknades upp. Kampanjen fick kritik både från miljögiftsforskare och amningsrörelsen, som menade att filmen spred ogrundad rädsla för att amma.
Det är inte muntert att läsa om vilka skador svårnedbrytbara organiska miljögifter, s k POP, kan orsaka. Under fostertiden kan utvecklingen av centrala nervsystemet, reproduktonssystemet och immunsystemet skadas. POP kan också orsaka cancer och störa könshormonerna på en rad sätt.
Amningsperioden är den tid i livet då man får i sig högst halter av miljögifter. Termen tolerabelt dagligt intag, TEQ, är en teoretisk beräkning på hur mycket kroppen tål av ett visst miljögift. För dioxiner är TEQ för vuxna 1,2-3 pikogram , för barn 2-4 gånger så mycket och för spädbarn 160 pg per kilo kroppsvikt och dag! Barn är känsligare för olika kemikalier än vuxna, men barn äter mer per kilo kroppsvikt än vuxna. De växer också snabbt, så miljögifterna späds då ut efter hand.
Är det bättre för barn och miljö att inte amma utan ge bröstmjölksersättning då? Nej, inte om man har eller strävar mot en fungerande amning. Bröstmjölk innehåller många unika komponenter som bröstmjölksersättning saknar och bröstmjölksersättning ökar risken för en rad sjukdomar både hos mamma och barn. Matning med ersättning i nappflaska kan också medföra andra föroreningar - från vattnet, ersättningen eller plasten i nappflaskan.
Trivs man med att amma och amningen flyter på smidigt förenklar det vardagen för mamman och även hennes barn. Och omvänt, den som tagit sig ur ett helvete av ickefungerande, kanske smärtsam, amning ska inte behöva få kastat i ansiktet att bröstmjölk är "bättre".
Därför är det meningslöst att jämföra amning och flaskmatning med bröstmjölksersättning som två mot varandra stående alternativ.
Marit Olanders
Hösten 2006 höll Forum Organiska miljögifter ett seminarium om bröstmjölk. En del av uppgifterna i denna text kommer därifrån. Läs mer om seminariet här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)