onsdag 20 juni 2012

Tidernas amma - Judith Waterford

Av Marit Olanders

Jag håller på och skriver historikkapitlet till min bok Amning i vardagen och för den skull har jag skaffat ett par böcker. den ena är Milk, Money and Madness av Naomi Baumslag och Dia Michels. I den återges den fantastiska historien om den professionella amman Judith Waterford. År 1831 firade hon sin 81:a födelsedag med att visa att hon fortfarande kunde klämma fram mjölk ur brösten. Mjölken var enligt uppgift söt och fin och inte olik unga, friska mammors mjölk.

I sin krafts dagar hade Judith Waterford osvikligt producerat två quarts (cirka två liter) mjölk varje dag, hur hon nu kunde veta det, men hon medgav sorgset att efter att hon fyllde 75 kunde hon bara amma ett spädbarn effektivt åt gången.

söndag 17 juni 2012

Om känslan av för lite mjölk i Vi Föräldrar

Av Marit Olanders

Det kom ett mejl från Maria Fröjdh på tidningen  Vi Föräldrar. Hon söker några ammande mammor med barn under 6 månader som hon kan ställa några enkla frågor till kring den där känslan av att inte ha tillräckligt med mjölk.

Har du känt så någon gång?
Vad gjorde du då? Bara en enkät med namn och bild i tidningen.

Är du intresserad så hör av dig till maria snabel-a frojdh punkt com !

onsdag 13 juni 2012

Fler amningskurser för blivande föräldrar

Av Marit Olanders

Grattis Anouk Jolin, projektledare för Förberedande amningskurs för blivande föräldrar! Inför år 2 av 3 i projektet har Allmänna arvsfonden beviljat 3.217.000 kr till projektet! Det innebär bland annat att Anouk kan utbilda ännu fler kursledare som kan hålla kostnadsfria kurser i hela Sverige om amning för blivande föräldrar.

Syftet med kurserna, oskm hålls i studieförbundet Sensus regi, är att stärka förädlrars självförtroende inför amning och förebygga amningsproblem. Att man vet mer vad amning handlar om kan göra att man har bättre koll på läget när barnet väl kommer och att bägge förädlrarna deltar gör att även mammans partner blir delaktig.

Nestlé har fel

Av Marit Olanders


Nestlé HealthCare Nutrition stöder WHO-koden om att bröstmjölk är den bästa näringen det lilla barnet kan få om det är möjligt.


Så står det på Nestlés hemsida i en produktinformation om bröstmjölksersättning. Men stämmer deras påstående? Nej. WHO-koden säger inte att bröstmjölken är den bästa näringen för det lilla barnet om det är möjligt.

Vad som står i WHO-koden

WHO-kodens första artikel om kodens syfte lyder så här:
Denna kods målsättning är att medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning genom skydd och främjande av amning samt, om bröstmjölksersättningar behövs, säkerställande av att sådana används på rätt sätt, på basis av riktig information och genom tillbörlig marknadsföring och distribution.


WHO-koden jämför alltså inte olika uppfödningsmetoder utan finns till för att göra spädbarnsuppfödningen säkrare.

Nestlé stöder inte WHO-koden

Nestlé har också allt sedan WHO-kodens tillkomst brutit mot reglerna i många länder, både rika och fattiga. Fortfarande pågår brotten mot WHO-koden. I Sverige kan det handla om att bjuda vårdpersonal på mat i samband med produktinformation, trots att det inte är tillåtet. I Uzbekistan ger Nestlé ut bordskalendrar med matscheman med burkmat från fyra månaders ålder och i Laos försöker Nesté sig på en modifikation av de gamla gratisproverna, nämligen små 135 gramsförpackningar Lactogen som är billigare (per viktenhet) än de större och mer åtkomliga för de fattigaste.

Eftersom Nestlé är det största barnmatsföretaget och gör många överträdelser mot WHO-koden världen över är Nestlé föremål för en konsumentbojkott i många länder. Läs mer om bojkotten här.

Bröstmjölk är inte "den bästa näringen" enligt WHO

Nestlé hävdar att de följer WHO-koden men kan inte ens hålla isär vilken text som står i vilket dokument från WHO. (Eller också kan de, men låtsas inte om det.) Att bröstmjölk är den bästa näringen är inget WHO säger.

Amning, inte bröstmjölk

WHO skiljer inte ut bröstmjölk från amning och säger inte att den är bäst. Enligt WHO är amning är det normala sättet att ge barn de näringsämnen de behöver för tillväxt och utveckling. Bröstmjölk behöver inte vara amning utan kan vara mammans egen urmjölkade mjölk, det kan vara bröstmöjlk från en mjölkbank eller andra former av donerad bröstmjölk däör barnet får mjölken på annat sätt än direkt från bröstet.

WHO-koden har ingen åldersgräns

WHO säger inget om att bröstmjölk är till det lilla barnet. Att amning är något som bara pågår en kort tid är något barnmatsföretagen ofta påstår. När den svenska tillämpningen och översättningen av WHO-koden kom, Socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2,  rörde den framför allt barn upp till sex månader, men i ursprungstexten finns ingen åldersgräns. WHO rekommenderar amning (med tillägg av annan lämplig kost från 6 månader) till två års ålder eller längre, i både rika och fattiga länder. Det står ingenting någonstans om att det bara skulle handla om det lilla barnet.

WHO säger inte "om det är möjligt"

Den lilla bisatsen "om det är möjligt" (för barnet att få bröstmjölk) och andra formuleringar vars syfte är att skapa oro för att amningen inte ska fungera har dykt upp i olika skepnader i Nestlés och andra barnmstsföretags marknadsföring i årtionden.  ”When breastmilk fails, choose Lactogen” var en ständigt återkommande slogan i afrikansk radioreklam på 70-talet. Det och många liknande påståenden om att amning är något opålitligt, något som man kan misslyckas med, som bara är för de präktiga och duktiga, har gjort minst lika stor skada som påståenden om bröstmöljksersättnings förträfflighet.


fredag 8 juni 2012

Amning och mammans hälsa

Av Marit Olanders

Amning påverkar mammans hälsa på både kort och lång sikt, skriver Amerikanska barnläkarförbundet, AAP, i sitt policyuttalande om amning och bröstmjölk från 2012. Här kommer de faktorer AAP nämner i samma ordning.

Disclaimer. Detta inlägg är skrivet för att sprida kunskap om hur amning eller ej påverkar mammans kropp. Det är tänkt att ge kvinnor möjlighet till ett informerat val. Det är inte skrivet för att såra eller skuldbelägga någon (jo, förresten, svenska myndigheter & beslutsfattare som inte kan ge föräldrar tillgång till relevant information och stöd i frågor om spädbarnsvård och uppfödning!). Vill du inte läsa om detta ämne så står det dig fritt att lämna sidan nu.

Kvinnor som inte börjar amma har större blodförlust efter förlossningen eftersom oxytocinpåslaget vid amning får livmodern att dra ihop sig snabbare. (Ammar man känner man det ibland tydligt, i form av s k eftervärkar just när man ammar.)

Om man inte ammar får man tillbaka mens och ägglossning snabbare och kan bli gravid efter kort tid. Det beror på amningshormonet prolaktin som hämmar ägglossningen.

Det finns ett samband mellan postpartumdepression och utebliven eller kort amning.

Det finnns en signifikant högre risk att barn till mammor som inte har ammat utsätts för försummelse - efter att ha justerat för andra variabler. (AAP:s källa finns här).

Det är inte lätt att dra någrta slutsatser om amningens inverkan på viktminskning efter förlossningen eftersom det är så mycket annat som också spelar in, men om man justerar för variabler som kost, motion och BMI så vägde ändå kvinnor som inte ammade i genomsnitt 1,38 kg mer än kvinnor som ammade i mer än sex månader.

Amning minskar risken för diabetes typ 2 hos mammor som inte har haft graviditetsdiabetes.

Ju längre man har ammat sammanlagt under livet, desto mindre blir risken för reumatisk artrit, hypertoni (högt blodtryck), hjärt-kärlsjukdom, diabetes, bröstcancer (amning mer än 12 månader minskade risken för bröstcancer med 28%) och äggstockscancer. Varje år av amning har beräknats minska risken för bröstcancer med 4,3%.







söndag 3 juni 2012

Se upp för halmdockor i amningsdebatten

Av Marit Olanders

Från Wikipedia:

"Halmdocka (halmfigur, halmgubbe), engelska "straw man argument", är ett retoriskt begrepp, och kan vara antingen en medveten taktik eller en form av argumentationsfel. (...)

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.

Exempel:


  • A: Jag tycker inte att barn ska leka på trafikerade gator.
  • B: Jag tycker att det vore vansinne att hålla barnen inomhus hela dagarna!"


  • När en kommentator säger "Amningshjälpen slå ett slag för att amning tar tid och det ska få lov att ta tid, och (antytt) det är bäst så" så är det en halmdocka. Det målar upp en nidbild av Amningshjälpen med det absurda argumentet att det är bäst om amning tar tid (trots att det snarare står i det ursprungliga  inlägget att det kan vara stressande och påfrestande) och vi har måst ägna en lång stund åt att reda ut vem som tycker vad i stället för att fundera över det faktum att amning tar tid.

    fredag 1 juni 2012

    Amning tar tid

    Av Marit Olanders



    Här är en målning av Carl Larsson där Karin ammar ett av barnen. Jag tittar på Karin, på hennes kroppshållning och ansiktsuttryck. Det här är ingen madonnabild av den fulländade friden. Kryper det i kroppen på henne där hon sitter och ammar?  Vad ska hon hinna mer innan dagen är slut?

    Amning tar tid. Den behöver få ta tid för att fungera. De minsta barnen behöver få ta tid. På Karin Larssons tid var det en självklarhet. Inställningen att barn skulle ligga för sig själv och skonas från sinnesintryck låg ännu en bit in i framtiden när det här utspelade sig. Ingen kunde antagligen tänka sig något så bisarrt som att amma efter klockan, och inte när barnen pep. Ingen kunde tänka sig att ignorera barns skrik eller att folk på fullt allvar skulle säga att skrik var bra för det tränade lungorna.

    Så Karin Larsson satt i sin soffa och ammade.

    För några år sedan hade jag förmånen att lyssna på ett föredrag av den australiensiska ekonomen och feministen Julie Smith, som bland annat har forskat om amningens betydelse för samhällsekonomin, och kommit fram till att sett till en hel befolkning, Australiens i Smiths fall, sparar samhället stora pengar på att barn ammas enligt WHO:s rekommendation.

    Julie Smith har också undersökt vad bebismammor i Australien lägger sin tid på. I genomsnitt ägnade mammor till tre månaders barn sexton timmar i veckan åt amning, ammade 49 gånger i veckan och 19 minuter per gång. Mammor till barn på nio månader ammade under 8 timmar i veckan, 28 gånger à 17 minuter vardera. Flaskmatning tog mindre tid, även om man också räknade med tidsåtgången för att värma/tillaga ersättning och diska.

    De ammade barnen också mer burna, hållna och tröstade, och denna känslomässiga omsorg visade samma mönmster över dygnet som amningen - fler och kortare tillfällen dagtid, och färre och längre tillfällen nattetid.

    Små barn har stort behov av fysisk närhet. När man ammar får barnet den kroppsliga närheten så att säga på köpet. Amning går inte att skynda på (inte utan risk att mjölkproduktionen påverkas negativt i alla fall). Flaskmatning innebär inte nödvändigtvis att barn får mindre kroppskontakt, men det kan göra det. Kanske man som flaskmatande förälder får tänka lite extra på att bära och hålla sitt barn.