Av Eva-Lotta Funkquist
Foucault var en fransk vetenskapsfilosof. Han menade att hela det västerländska samhället genomsyras av en disciplinlära som kallas för uppfostran. Den tidigare metoden för kontroll som byggde på en kraftfull ledning och hårda sanktioner, har i det moderna samhället ersatts av en mycket genomtänkt metod för disciplinering. Fängelseidén har blivit till mall för hela samhället. Liksom fångar avskiljs från omgivningen och placeras i fängelser, så placeras barn i skolbyggnader och sjuka i sjukhus o.s.v. Makten som utövas är total och mångdimensionell. De underordnades tid regleras i detalj. Den äldre tekniken att disciplinera på var rå och brutal, men samtidigt framhåller Foucault att den ger ett visst utrymme till frihet. Eftersom den är så grov berör den inte alla och eftersom den är så tydligt förtryckande manar den till motstånd och empati med de förtryckta. Den moderna människan utsätts istället för självregleringstekniker som medför att det verkar som om hon frivilligt och genom ett aktivt handlande omvandlar sig. Ett sätt att disiplinera på är enligt Foucault med hjälp av tiden. Med hjälp av den lineära tiden upprättas olika stadier med olika svårighetsgrad som barnen ska passera på väg mot en fast slutpunkt.Tiden blir en karriär.
Det här är något som barnmatsindustrin förstår att utnyttja. Barnmatsburkar märks med olika åldrar; från fyra månader, från sex månader, från åtta månader o.s.v. Det här kan naturligtvis lätt uppfattas som en "matkarriär" som bör följas. Kanske t.o.m som att barnet utvecklas i takt med att mer "avancerade" burkar kan användas. Bröstmjölken kan på så sätt lätt uppfattas som en symbol för brist på utveckling och mognad.
39 kommentarer:
Men de flesta fortsätter ju amma en tid efter att man börjat ge mat! Tills man tröttnar och vill ha tillbaka sin kropp, typ. Jag tycker det har varit jättebra med barnmatsburkarna med åldersmärkning, de ger en ungefärlig vägledning till hur stora bitar barnen klarar av i olika åldrar. Men klart man tar det med en nypa salt, det är ju en träningssak som allt annat, vilket jag också tycker att både BVC och barnmatsföretagen varit tydliga med att informera om! Själv är man väl inte heller så dum att man tror att alla barn utvecklas lika och att ens barn förändras över natten när det fyller 6 mån, 8 mån, osv... ;)
Och jag ser faktiskt bröstmjölk och annan flytande föda som bebismat, Foucault eller ej, men de lär ju sig faktiskt äta mer och mer vanlig mat, med fast konsistens och större och större bitar, i steg. Menar du att barnen skulle klara av stora bitar direkt?!
Jag känner en som provade att ge sitt barn fruktbitar att hålla i och gnaga på själv, enligt nån metod (?), och barnet satte i halsen och höll på att kvävas. Väldigt farligt att förorda detta, tycker jag!
KL, skönt att det funkade för dig! Har du sett att det schgema som anges på barnmatsburkarna stämmer ganska dåligt med det Livsmedelsverket rekommenderar?
Den sista meningen är klockren "Bröstmjölken kan på så sätt lätt uppfattas som en symbol för brist på utveckling o mognad" För det är verkligen så gemene man uppfattar det, tyvärr!!!
KL skrev: Och jag ser faktiskt bröstmjölk och annan flytande föda som bebismat, Foucault eller ej, men de lär ju sig faktiskt äta mer och mer vanlig mat, med fast konsistens och större och större bitar, i steg. Menar du att barnen skulle klara av stora bitar direkt?!
Foucault skulle ha undrat, varför ser du bröstmjölk som bebismat? Från början var det inte bara bebismat. Han skulle ha fäst uppmärksamhet på andra regleringtekniker än tiden. Bröstmjölken har i det moderna samhället blivet tabu. Det ses som orent och kanske t.o.m. osunt då ett lite större barn livnär sig på bröstmjölk. Kanske är det här den effektivaste strafftekniken av alla. I de äldre samhällena följde man inga metoder utan icke nedskrivna traditioner som t.ex kan kallas vårdtradition. Vad man gav barnen att äta skiljde sig mellan olika kulturer. Ibland tuggade de vuxna maten innan de gav barnen. Inte så dumt!
Jämför gärna med synen på homosexualitet, som ju genomgått en liknade smutskastning som amning och bröstmjölken.
Nej, jag menar inte att man ska ge stora bitar direkt. Men jag behöver ingen miljardindustri för att förstå det, det räcker med sunda förnuftet och en tuss empati. Bebisarna är ju oftast helt tandlösa
Hälsar Eva-lotta
Mina barn har klarat stora bitar direkt. I början "gnager" de mest på dem, flyttar runt dem i munnen och smakar på dem, utan att direkt få i sig så mycket. Jag vet många som gör som vi, ger bitar direkt. Gärna stora som de inte kan sätta i halsen, men hålla i handen.
...Och på samma sätt som det finns barn som fixar bitar direkt, så finns det barn som bara vill ha släta puréer långt efter det att barnmatsindustrin tycker att det ska vara bitar i maten...
Jag tycker barnmat på burk är ett bra komplement om man ska iväg någonstans och behöver ha med sig något enkelt och lätthanterat. Men annars tycker jag mest de smakar konserverat, består till bortåt hälften av tillsatt vatten, är dyra och tämligen trista!
Eva-Lotta: Nä hörrö nu går du för långt!! Att jämföra synen på amning med synen på homosexualitet går INTE!!! Jag blir riktigt arg av det här, DUMHETER!!!!
Jag är själv bisexuell och har många homo- och bisexuella vänner och ex. Många hbt-personer är rädda för att vara öppna med sin identitet, för att de riskerar att utsättas för VÅLD! Även i Sverige har vi mycket hat, våld, diskriminering och till och med mord, riktat mot hbt-personer - som ammande kvinna behöver man aldrig vara rädd!!!
Urusel jämförelse - tänk en gång till!!!
KL: Jo da, det finns många likheter. Det är ju just det som är poängen. Man behöver inte använda våld. Många homosexuella trakasseras ju genom tabuering och orenhetsstämpling på precis samma sätt som ammande kvinnor. Men homosexuella omfattas av diskrimineringslagen. Det gör inte ammande kvinnor. Du kommer väl ihåg då Linda Skugge ammade på Edsbacka krog?
Foucault skulle ha undrat, varför blir du så arg?
Hälsar Eva-Lotta
Eva-Lotta: Jag blir förbannad när jag hör folk som inte själva är hbt uttala sig så tvärsäkert om hur det är att vara hbt - jag tror inte att du har en aning om det egentligen, det är bara teori för dig.
Jag har både ammat (offentligt också många gånger) och jag har haft samkönade förhållanden där vi varit öppna med det och visat vår kärlek offentligt. Och jag kan garantera att dessa båda olika upplevelser inte ens går att jämföra.
När jag ammade bemöttes jag aldrig negativt; tvärtom fick jag många varma leende från främlingar. Sa någon någonting så var det att det var fint, att det såg mysigt ut, osv. Enbart positivt.
När jag och min flickvän gick hand i hand på stan kom det då och då fram folk och spottade brevid oss, eller sa saker som "Lägg av med det där för fan!", "Fy fan vad äckligt", med mera. För att inte tala om alla som stirrade och rynkade på näsan. Min exflickvän blev antastad av en man som tyckte att han skulle "omvända" henne, hon fick använda sig av sina kampsportskunskaper för att lyckas ta sig därifrån. Hon blev också hotad en gång. Det här är bara några exempel på vad jag själv och folk jag känner varit med om på grund av sin sexuella läggning.
Det är rent förtryck. Det är därför vi har skydd av lagen.
Ammande kvinnor blir INTE förtryckta. Få ammande kvinnor får negativa kommentarer, möjligen kan man kalla det diskriminering. Men de flesta har positiva upplevelser.
Därför är det för mig rent oförskämt att göra denna jämförelse, och jag ger blanka fan i vad Foucault skulle ha sagt om det!
Glömde säga att den största skillnaden egentligen är:
- hbt är man hela livet, det är en grundbult i den egna identiteten och därför upplevs förtrycket extra hårt (vilket man också kan se statistiken, kolla hur överrepresenterade hbt-personer är vad gäller hur stor andel som äter psykofarmaka och/eller går i terapi, samt i självmordsstatistiken!)
- amning är en mycket begränsad tid i ens liv och inget man hänger upp hela sin identitet på
Forskar du, Eva-Lotta? Och undervisar på högskolan kanske? Isåfall hoppas jag verkligen inte att du drar den här jämförelsen för dina studenter.
KL: du kanske har ammat enligt normen, då blir man inte så utsatt. Det gjorde i och för sig Linda Skugge också då hon ammade på Edsbacka krog och ändå blev hon utsatt för det här: http://www.expressen.se/1.506425
Människor som inte ammar enligt den svenska normen blir betydligt mer utsatta för fördomar än de som ammar enligt normen. Då fungerar ju tabuering och fördomar på samma sätt som det gör mot homosexuella. Och det finns ju mot många andra företeelser, psykisk sjukdom t.ex.
KL: Jo visst finns det likheter mellan hur ammande kvinnor och hbt-personer blir bemötta! Det finns en pinfärsk C-uppsats i antropologi som handlar om just det. Teorierna som ligger till grund för uppsatsen är Iris Marion Youngs rättvisefiolosofi och queerteori.
Garderobsamning ett vedertaget begrepp, då amning av spädbarn i det offentliga accepterat medan amning av större barn inte är det. vidsare finns uppfattningen att man inte bör amma barn över en viss ålder eftersom de kan bli mobbade, precis som man kan höra uppfattnignen att homosexuella inte ska skaffa barn av samma anledning. Jag skriver mer om det senare.
E-L och Marit: Det finns olika grader av dåligt bemötande, diskriminering och trakasserier. Det som lagen räknar som hatbrott är sådant som grundar sig på identitet, något man ÄR (hbt, färgad, somalier, handikappad, kvinna, etc) och inte något man GÖR (ammar, seglar, snickrar, osv).
Det finns en anledning till det - läs vad jag skrev i mitt förra inlägg en gång till!
Ammande kvinnor lever inte heller med en rädsla för att hotas, våldtas, misshandlas, mördas, eller för den delen bli bortstötta av familj och vänner.
Och kvinnor som fortsätter att amma kanske inte hotas med våld, men det är lätt att känna samhällets ogillande och kanske känner man hotet att ens barn tas ifrån en p g a felaktiga föreställning om att man har en sjuk bindning till sitt barn och oförmåga att se att spädbarnet vuxit upp och blivit småbarn. Det är också vanligt att läkare slentrianmässigt föreskriver amningsupphörande för att mamman ska ta ett visst läkemedel, trots att det antingen går fint att amma med det läkemedlet eller det finns amnignsvänliga alternativ.
/Marit OLanders
Och kvinnor som fortsätter att amma kanske inte hotas med våld, men det är lätt att känna samhällets ogillande och kanske känner man hotet att ens barn tas ifrån en p g a felaktiga föreställning om att man har en sjuk bindning till sitt barn och oförmåga att se att spädbarnet vuxit upp och blivit småbarn. Det är också vanligt att läkare slentrianmässigt föreskriver amningsupphörande för att mamman ska ta ett visst läkemedel, trots att det antingen går fint att amma med det läkemedlet eller det finns amnignsvänliga alternativ.
/Marit OLanders
Men Marit, detta går väl ändå inte att jämföra med hbt-personers situation? Dessutom finns det en hel massa saker man kan känna samhällets ogillande för, som ändå inte klassas som diskriminering. Jag t.ex har flera tatueringar och kort hår, och det finns väl en del som tittar snett på mig för det och tycker att jag inte är lämplig som mamma. Men det skiter jag i, för det är mitt eget val och det står jag för. Så jag tycker inte det är ett dugg synd om mig för det. ;)
När jag ammade mitt älsta barn offentligt som då var ca 6 månader fick jag elaka kommentarer. När jag skulle amma mitt näst yngsta barn som spädbarn i en affär höll hennes pappa på att gå i taket "eftersom man inte gjorde så", vilket fick mig att inse vilken avsky det finns mot amning offentligt. De som har lett gillande och givit uppmuntrande kommentarer är säkerligen de som antingen ammar eller har barn som ammas. Jag ammar mitt minsta fortfarande, hon blir 3 om några dagar, men då hon fyllde två ammade jag inte längre offentligt eftersom jag märkte andras ogillande. Tack vare amningsbloggen har jag börjat amma offentligt igen utan att tänka på det.
Ok, detta är inte att gämföras med mordhot men ändå otrevligt och inbegriper på min identitet som långtidsammande mamma. Visserligen har jag andra identiteter också (som alla andra) men det är ändå en kränkning av min person.
KL: man kan nog inte alltid jämföra situationer hur som helst, men jag skulle tro att de flesta människor tycker att deras barns uppfödning är en viktigare sak än vilken frisyr man väljer eller om man har en tatuering eller inte. Därför blir det också känsligare när man möts av fördomar kring detta, något som alla hjälmammor är väldigt medvetna om och nästan varje dag får samtal kring.
Hälsar Eva-Lotta
En kränkning är en kränkning är en kränkning.
En homosexuell som upplevt kränkning blir inte mindre kränkt för att någon annan har upplevt kränkning.
Tyvärr upplever många HBT-personer i Sverige kränkningar, våld och diskriminering. Det är fruktansvärt och ingenting som hör hemma i ett upplyst demokratiskt samhälle!
Tyvärr upplever en del ammande kvinnor kränkningar.
Jag tycker att jämförelsen ovan är relevant. Att vara HBT samt att vara mor utanför amningsnormen kan innebära stigmatisering. Långtidsamning tex anses av vissa som incestuöst, "äckligt" eller något orent.
Jag ammar min treåring, det är ingenting jag önskar kommer upp i samtal med tex kollegor.
Heteronormen är stark i Sverige, speciellt när det gäller föräldraskap och familjer kanske? Amningsnormen är snäv och stark.
Jag vill gärna vara med och luckra upp bägge, som den långtidsammande, syskonammande bisexuella kvinna jag är!
Så ger jag plockmat och inte puré till min sexmånaders baby också, utöver amningen ;-)
värst vad normbrytande jag blev som förälder då!
Ammar ett snart 7-årigt barn. Jag skulle aldrig våga amma det offentligt. Har inte ammat offentligt sedan h*n var 3 år. Är rädd att h*n ska berätta i skolan.
KL: Jag kan bara instämma med Mikaela, jag ammar min treåring nu och det är inte alls helt oproblematiskt att amma offentligt. Min kränkning blir ju inte mindre bara för att andra också blir kränkta, kanske på sätt som vissa gånger är värre. Men tänk på att föräldraskapet för mig och många andra är något av de viktigaste vi har i livet, att bli utsatt för kränkningar angående detta är otroligt sårande. vi ska ju försöka kämpa för att skapa ett mer tolerant samhälle i alla frågor!
Om ni långtidsammande kvinnor vill bryta mot normerna som ni upplever som kränkande, så är det ingen annan än NI som kan göra det! Det hjälper inte att gnälla här, det hjälper inte att hålla det hemligt på jobbet och amma i garderoben. Det hjälper inte att sitta och vänta på att någon ska fixa det, i politiken. Människor behöver möta sina fördomar för att bli av med dem.
Så ut med er i offentligheten och ändra attityder!! Så får vi väl se om tiden är mogen för det.
Det är som sagt INTE livsfarligt att amma offentligt.
KL: Jamen självklart. Och det är ju också för att människor ska möta sina fördomar som vi skriver här på bloggen. Och det är inte bara långtidsammande kvinnor som möts av fördomar.
Hälsar Eva-Lotta
Heidi med flera: Klart att en kränkning inte blir mindre för att en annan är större, men i fallet ammande kvinnor vs homosexuella så anser jag ändå att det är som att jämföra äpplen och päron! Eva-Lotta skrev ursprungligen att homosexualitet genomgått en liknande smutskastning som amning - mitt svar är fortfarande NEJ! Det är inte liknande, det är mycket värre, spelar i en annan liga.
Amning i sig ses ju positivt i vår kultur, 90% av kvinnorna ammar i början och man ser det snarast som något självklart och önskvärt. De kvinnor som inte ammar blir ofta utsatta för elaka påhopp, liksom en del långtidsammande, för att de bryter mot normer som finns omkring detta. Det är en kränkning av individens fria val. Men att vara hbt är inget val, det finns många som lever hela sina liv i starkt självförakt pga detta... Vem tar sitt liv eller blir utstött ur familjen för att de ammat lite för länge?!
Nä, nu orkar jag inte med den här diskussionen längre, ni vill ändå bara missförstå. :-(
Såhär menar jag:
Man bagatelliserar problemet med förtryck av hbt-personer när man säger att det är samma sak som att kränka långtidsammande kvinnor.
Möjligtvis skulle man kunna jämföra det med kvinnoförtrycket/genussystemet. Och synen på ammande kvinnor är EN DEL av genussystemet.
Olika nivåer alltså.
Men varför detta jämförande överhuvudtaget?! Jag förstår inte vitsen med det!
KL: Detta som du skrev var riktigt bra!:
"Möjligtvis skulle man kunna jämföra det med kvinnoförtrycket/genussystemet. Och synen på ammande kvinnor är EN DEL av genussystemet."
Det var välformulerat och jag håller med.
Du skrev sedan att du inte förstår vitsen med jämförandet och jag vill förklara att jag tolkar vitsen så här: I dagens läge får media det till att amning står i motsatsförhållande till att vara jämställd som kvinna, men när man tittar närmare på det så är faktiskt rätten att amma en jämställdhetsfråga eftersom det finns så starka komersiella krafter som jobbar mor amning, och egentligen ingen förutom några få ideella organisationer som jobbar för möjligheten att kunna amma och få rätt hjälp om man har problem med amningen. Och de flesta kvinnor (och barn!) vill amma.
Synen på amning av barn äldre än året kan nog ingen egentligen säga att den till 90% är positiv, så det du säger stämmer bara för amning av mindre barn. Det är efter året man börjar bryta mot normen.
Och KL: Det finns många inom amningshjälpen som ammar offentligt och inte gömmer sig! Men jag har full respekt för även de som inte gör det, det är kanske svårt att föreställa sig om man själv inte har det perspektivet.
Jag kan faktiskt göra en till jämförelse, homo- och bisexuella har funnits i alla tider och alla kulturer och är inte något onormalt. Däremot har det ofta i olika tidsepoker och kulturer tyvärr ansetts vara onormalt.
Amning i flera år är något som funnits i våra ursprungliga kulturer och samhällen som norm men idag är stigmatiserat och tabubelagt i Sverige, trots att det inte på något sätt kan sägas vara onormalt för människan att amma så länge.
Heidi: Ok, bra att vi är lite mer överens ;-) Det var det jag försökte få fram hela tiden, men jag var kanske för arg först så folk fick taggarna utåt och missförstod...
Men jag förstår fortfarande inte varför man vill jämföra synen på långtidsamning med synen på homo/bisexuella (och transpersoner) - jag tror faktiskt ärligt talat att det vore slugare att låta bli sådana jämförelser! Man riskerar att reta upp folk (se bara på mig!) och inte lyckas med att nå fram med det man egentligen vill.
Säg det hellre så rakt som du skrev det här ovan: att du ser amning som en jämställdhetsfråga osv! Att blanda in synen på homosexuella blir liksom bara otydligt, provocerande och kontraproduktivt. Förutom att jag dessutom tycker det är irrelevant då eftersom det inte går att jämföra dessa olika nivåer... ;-)
Om jag skulle vilja föra en debatt om synen på långtidsamning skulle jag nog argumentera för att det är en del av kvinnoförtrycket/genusordningen/patriarkatet/vad man nu vill kalla det. Och så prata om det I SIG - det är väl fullt tillräckligt utan att behöva jämföra med diskriminering av andra grupper och andra typer av förtryck (rasism, klassamhälle, osv!).
Tack för tipsen KL! Fortsätt kämpa!
KL skrev:
Men jag förstår fortfarande inte varför man vill jämföra synen på långtidsamning med synen på homo/bisexuella (och transpersoner)
Jag tror att KL betraktar sig själv som en fördomsfri o tolerant person. Ändå skrev hon så här tidigare:
Och jag ser faktiskt bröstmjölk och annan flytande föda som bebismat.
Den åsikten är lika mycket ett resultat av tabuering som den här skulle vara om någon uttryckte den:
Och jag ser faktiskt sexualiteten som en sak mellan man och kvinna.
Därav jämförelsen. Det är inte alltid lätt att se sina egna fördomar. Men om man jämför en fördom med en som det inte längre är helt socialt accepterad att ha så kommer den liksom fram i ljuset och man kan möta den.
Hälsar Eva-Lotta
Eva-Lotta: Skriv TILL mig och inte OM mig, tack!!
Och låt bli att analysera min personlighet, det gör ingen glad. >:-(
Men visst, om vi ska sänka oss till den nivån, då kan jag skriva såhär till svar:
Det var DU som i ett inlägg på den här bloggen jämförde mammografi med koncentrationslägret i Auschwitz.
Du verkar vara en person som gärna gör lite väl drastiska och grundlösa jämförelser. Rent av halsbrytande och upprörande ibland. Det där med Auschwitz var så långt över alla gränser!
Ingen är fördomsfri, jag skulle ALDRIG våga påstå att jag var det!
KL! Du läser med så ilsken inställning, nej jag har inte jämfört mammografi med Auschwitz, nu får du tagga ner och läsa om!
E-L: Du skrev ju att du fick "Auschwitz-känslor" av mammografi. Trots att du aldrig varit på mammografi dessutom, snacka om fördomar... Hårresande.
E-L: Och så vill jag gärna veta varför du skrev om och inte till mig? För att du trodde att jag inte längre var här och läste - väldigt fult då att gå till personangrepp när jag inte kan försvara mig! Eller för att sätta dig över mig? Du tog dig rätten att analysera min personlighet som något slags exempel för alla andra.
Så kändes det. Förstår du inte det alls?!
Jag AVSKYR att bli behandlad på det här viset!!!
Så säg för fan inte till mig att tagga ner!
KL: Oj, oj, oj, det verkar som vi kommer längre och längre ifrån att förstå varandras perspektiv när vi diskuterar och inte närmare. Jag vet inte riktigt varför jag skrev så där. Kanske för att du skriver anonymt och skrev "man" i din fråga riktad till mig. Och sen riktade ditt du till Heidi och inte till mig. Alltså att jag upplevde att jag inte var med i konverstionen egentligen, men detta är ju då en efterhandstolkning.
Det var i alla fall inte för att gå till personangrepp eller för att jag inte trodde att du skulle läsa. Nej, jag försöker inte analysera din personlighet, jag tror att det är en allmänmänsklig upplevelse att man ser på saker objektivt och fördomsfritt. Jag försöker leva så själv, men så blir man ju då och då påmind om att man inte alls lyckas. Anledningen till att jag trodde att också du var noga i de här frågorna var att du ju tydligaren än många sett baksidan av fördomsmyntet.
Förlåt om jag gjorde dig ledsen och upprörd.
och du, i frågan om mammografin tillåter jag mig att vara fördomsfull.
Hälsar Eva-Lotta
Jag tillåter mig gå till Eva-Lottas försvar.
KL skriver:
"När jag och min flickvän gick hand i hand på stan kom det då och då fram folk och spottade brevid oss, eller sa saker som "Lägg av med det där för fan!", "Fy fan vad äckligt", med mera. För att inte tala om alla som stirrade och rynkade på näsan. Min exflickvän blev antastad av en man som tyckte att han skulle "omvända" henne, hon fick använda sig av sina kampsportskunskaper för att lyckas ta sig därifrån. Hon blev också hotad en gång. Det här är bara några exempel på vad jag själv och folk jag känner varit med om på grund av sin sexuella läggning.
Det är rent förtryck. Det är därför vi har skydd av lagen.
Ammande kvinnor blir INTE förtryckta."
Jag håller inte med. När jag ammar mitt barn snart 2,5 år känner jag att jag behöver smyga med det för folk kan tycka det är konstigt. Jag använder amningströjor för att vara så diskret som möjligt. Inte för jag har något problem att visa del av brösten (man ser mer i vilken bikini som helst!) utan för jag vill skydda mig från folks fördomar.
Ammar jag på bussen håller jag dessutom tidningen framför.
Det debatteras i allehanda forum om hur det är OK eller inte OK att amma barn i en viss ålder.
Just det där du skriver "vad äckligt" såg jag nyss många kommentarer om i en diskussionstråd i tidningen mamas nätforum nyligen.
frågeställningen var om det var OK att amma barn över ett år eller inte. Och många var fördömande.
I regel av okunskap. Ser man amning bara som mat så har man missat många dimensioner av det. Man behöver upplevt det för att inse fulla vidden.
Vänd på det. "Är det OK att visa sin kärlek offentligt som homosexuell?" - ja den frågan har väl HBT-folket också fått kämpa med, inte sant?
"Få ammande kvinnor får negativa kommentarer, möjligen kan man kalla det diskriminering. Men de flesta har positiva upplevelser."
jag har positiva upplevelser av amningen, precis som KB förmodligen har positiva upplevelser av kärlek till personer av samma kön.
Men jag har också negativa upplevelser av folks fördomar mot amning och de blir inte färre ju äldre barnet blir.
KB, jag hoppas detta ger dig en något mer nyanserad bild.
Maria A: Jag har aldrig sagt att du och andra känner såhär! Er upplevelse är såklart värd att tas på allvar, men det jag säger är att det inte går att jämföra upplevelser av amning med upplevelser av att vara homo/bi/trans. Det är som att jämföra äpplen och päron.
Jag vill passa på att nyansera bilden ytterligare:
kvinnor som INTE ammar sina barn utan ger flaska (särskilt om barnet är under 6-7 månader) möter också en hel massa fördomar, blir ifrågasatta som föräldrar, osv, minst lika mycket som långtidsammande kvinnor.
Jag ser båda dessa saker som uttryck för kvinnoförtryck, de är delar av genussystemet: kvinnor kontrolleras och styrs in i en önskad roll...
Förtryck av hbt-personer är en annan fråga, som delvis hänger ihop med genussystemet, men allt kan inte förklaras av det. Även "män" utsätts ju för förtryck t.ex. Och det är inte på samma sätt som patriarkatet ett ekonomiskt-socialt system...
Nog om detta.
Nu säger jag hejdå här, jag kommer inte tillbaka så det är ingen idé att skriva någonting mer TILL eller OM mig!
Jag har varken tid, ork eller lust att fortsätta den här duskussionen, och ber er respektera detta.
Rättelse:
*att du och andra INTE känner såhär* ska det förstås vara i första meningen...
Skicka en kommentar