onsdag 1 september 2010

Dags för ammande att reclaim!

Av Marit Olanders

Amningen minskar, äntligen FATTAR media det. Metro intervjuade länssamordnaren i Amningshjälpens Stockholmsgrupp, Susanne Gräslund, om orsakerna till minskningen. Bristande hjälp till kvinnor som vill amma, svarade hon, vilket passerade reportern ganska obemärkt. Det som gjorde mer intryck på reportern var Susannes ställningstagande att amma sina barn öppet "så länge de behöver det". Susanne Gräslund har vägrat garderobsamma och i stället tagit för sig av den frihet det ger att amma sitt barn varhelst de har råkat befinna sig. Därmed har hon också bidragit till att ammande mor-barn-par syns mer, vilket i sin tur bidrar till att avdramatisera synen av amning, också av småbarn.
Gör som Susanne du med, om du och ditt barn gillar att amma. Reclaim the streets. Ta gatan tillbaka. Det bidrar till att ta bort skuldbeläggningen från ammande mammor.

6 kommentarer:

Madelene sa...

Det gör vi! Sonen dryga två år kallar det dessutom för att amma och häver upp sin stämma därhelst han har lust :-) "Jag vill amma! Nu!"

Lady Dahmer - confessions of a neurotic attentionwhore sa...

Kontentan i amningsdiskussioner är att man får minsann amma så länge man gör det snyggt.

Alltså, bara om man uppfyller vissa krav och dessa krav förändras ju beroende på vem man snackar med. Nån tycker att det duger att man inte tar fram båda pattarna, en annan är nöjd om man täcker med filt, en tredje vill helst att man går undan till ett hörn och en fjärde tycker nog att man får gå på toa eller lämna lokalen.

Jag känner så många kvinnor som knappt vågar gå ut för att de är rädda att nån ska bli upprörd om de skulle tvingas amma. Jag känner kvinnor som kämpar för att få sin amning att funka men som blir så otroligt stressade av tanken att nån kan tycka de är äckliga. (och då funkar det knappt alls)

Jag minns själv vilken ångest jag hade och hur kämpigt det var i början då jag tyckte att ALLA tittade på mig (lägg dessutom till år av svåra komplex och panikångest) och jag nästan grät då vi var "tvugna" att gå ut.

Attityden som vissa har mot amning begränsar kvinnor. Den förpassar kvinnor till hemmet och den inskränker kvinnors rättigheter.

DÄRFÖR känns det viktigt för mig att amma offentligt. Utan skam och utan skuld och framförallt utan att skyla mig.

Och jag skiter fullständigt i om jag ammar "snyggt"!

För när det handlar om amning så skiter fullkomligt i om nån blir störd. Det går som sagt inte att tillfredsställa alla och alla har olika syn på vad hänsyn innebär. Så jag skiter i det. Jag sätter min unge först, vill hon ha patte så får hon det. Jag ammar helt enkelt vart fan jag vill och framförallt hur fan jag vill.

Lisa sa...

Vilken konstig artikel (i Metro). De hade verkligen missat poängen helt, och fick dessutom till den obligatoriska slutklämmen om att man inte får skuldbelägga mammor som inte kan amma. Spär ju bara på myten om att det är svårt och jobbigt, och nu dessutom "skämmigt", att amma!

Erika sa...

Jag tyckte att det var bra att Metro valde att intervjua en kvinna som ammat länge istället för att intervjua någon som flaskmatar.

Anonym sa...

Jag har helammat ett barn och flaskmatat ett. Jag känner verkligen inte igen mig i kommentarerna ovan. Amma var inga som helst problem, men vid flaskmatning var jag tvungen att försvara mig dagligen! Jag blev "påhoppad" av helt främmande människor som tyckte sig ha rätt att tycka hur mitt barn skulle matas. Jag kände mig kränkt vid flera tillfällen och det var jobbigt att mata barnet utanför hemmet innan det var över halvåret gammalt. Det var ingen som sa något annat än positivt när jag ammade en ettåring. Jag anser att det råder ett amningstvång i Sverige vilket jag tycker är väldigt fel! Det borde vara frivilligt att amma eller inte i ett land med rent vatten och hög utbildningsnivå! Jag blir väldigt ledsen och illa berörd när jag ser hur dålig kommunikationen verkar vara mellan ammande och icke ammande varför ska vi klanka på varandras sätt att mata sina barn? Borde vi inte istället hjälpas åt och lyssna på varandra så att det blir lättast för alla?

Anonym sa...

I artikeln i DN angående samma ämne kommenterade ngn sjuksyster på BB resultatet med att många kvinnor idag har det stressigt med familjelivet och därför inte hinner amma. Jag tycker att det är sorgligt att till och med de som arbetar direkt med nyblivna föräldrar har den inställningen. När amningen fungerar är det ju så oslagbart smidigt och enkelt och borde verkligen vara något att sträva efter om man vill vara en "effektiv" mamma.
Jag helammar nu mitt fjärde barn (7 mån) och tänker dagligen på hur otroligt praktiskt det är (förutom att det är mysigt, hälsosamt osv förstås).