Av Eva-Lotta Funkquist
Om man talar med lite äldre barnmorskor så kan de berätta att fram till 70-80-talet så kunde det hända att mammor ammade varandras barn då de låg på BB. Om något barn krånglade eller någon hade såriga bröstvårtor så var alla som vårdades på samma fyrsal införstådda med problemet och ibland blev lösningen att någon annan än mamman, med mer erfarenhet eller oömma bröstvårtor, ammade barnet. Idag känns det väl lite otänkbart?
Jag har faktiskt också hört att någongång kunde det hända att någon ur personalen ammade ett otröstligt barn.
6 kommentarer:
Haha ja det låter lite otänkbart idag... Vad fint att alla hjälptes åt för att tillsammans lösa problemet! Men var mammorna i samma sal då?
Apropå amning och vad som hände på 1970-talet, så började en kvinna i 60-årsåldern prata med mig och min bebis på t-banan i somras. Vi gick på vid Universitetet och kvinnan sa att det verkar vara så jobbigt att vara förälder och student samtidigt idag. När hon studerade på Stockholms universitet på 1960- och 70-talet så hade hon och hennes kursare med sig sina bebisar på föreläsningarna. Sedan så satt de där och ammade och stickade och hade långa diskussioner. Sedan skrattade hon och sa att så verkar ni inte ha det idag haha!
Så synd att det inte är så avslappnat längre. Jag skulle gärna amma någon annans bebis om det kunde vara till någon hjälp! Och motsatt. Det är ju jättefint, man hjälper varandra att må så bra som möjligt.
Oj, mitt 70-tal var något annat (-72 och -76: barnen rullades in var fjärde timme, vägning före och efter, salen tändes upp och man var tvungen att sitta med benen hängandes över sängkanten: jag fick infektion första gången och tillbringade tio hemska dagar på sjukhuset, ett under att amningen fungerade överhuvudtaget. Betraktades säkert som tokig av de andra på rummet - som bara stickade och stickade (jag är inte bra på handarbete), för jag pratade med och sjöng för mina döttrar och det var absolut ingen som gjorde då.
Signe
Jag tycker inte alls att det skulle vra konstigt att amma någon annans barn, eller att någon annan skulle amma mitt barn heller för den delen. Om behovet fanns. Nu finns ju jag för min bebis hela tiden, och jag ser inte anledning att någon annan skulle amma henne om jag satt bredvid.
Men om jag tex måste akut på ett läkarbesök eller liknande och inte kan amma henne just då, så skulle jag mycket hellre vilja att någon annan ammade henne än att behöva ge urpumpad mjölk eller ersättning till henne. Jag har erbjudit mig att amma grannens barn om behov skulle uppstå.
Frågan är ju om våra barn skulle gå med på att plötsligt ammas av någon annan än sin mamma, när de redan i 3-4 månader bara fått di från sin egen mor?
Min son brukar sticka ner händerna i andra kvinnors urringningar så jag tror inte att han skulle ha några problem med att ammas av någon annan. Sedan om det gäller för alla det vet jag inte. =)
Skulle bara se det som positivt att hjälpa varandra!
Jag ammar visserligen inte någon annans barn utan ger min urpumpade mjölk till vännerna som är nyblivna tvillingföräldrar. Både de och jag tycker att det är mycket bättre än ersättning. :-)
Skicka en kommentar