Av Eva-Lotta Funkquist
Jag tror jag uttryckte mig lite olyckligt och kan nog ha gjort någon ledsen och det var dumt av mig att debattera en fråga som jag tycker är viktig och ha just en stjärnfamilj som exempel, eftersom de redan är en av vissa ifrågasatt grupp. Nu vill jag förtydliga mig. Nej jag är inte emot stjärnfamiljer och jag tror visst att den här familjen har gjort val de är helt nöjda med. Vad jag efterlyser är att mamman och pappan ska synas lika mycket (som subjekt alltså). Naturligtvis behöver inte DN:s bildval spegla verkligheten, de är ju just ett bildval, men någon valde just de bilderna. Fler bilder på aktiva pappor. Nu kan man ju förvisso vara aktiv i passivitet...
13 kommentarer:
Med tanke på att det är 3män och 1 kvinna så är det väl inte så konstigt att det är lite fler bilder på män?
… och det vanliga är ju att det mest - eller bara - är bilder på mamman annars, så fort det hamnar om bebis/barn-förälder.
Skönt att den snedfördelningen bryts ibland i alla fall, tycker jag. Och intressant att se hur vi då plötsligt reagerar över att mamma och pappa inte syns lika mycket.
Fast samtidigt är det ju viktigt i att vi, i vår iver att pappor ska vara mer delaktiga, inte förminskar kvinnans kunskap och roll!
Jag reagerar över "dagens jämställdhet", jämställdhetsbonus etc och med det menar jag att det ska vara så jämställt hit och dit att papporna ska ta hand om barnet tidigt på samma villkor som mamman. Jag tror att det kan göra att kvinnor som egentligen vill amma känner av pressen att pappan också ska få vara med lika mycket och så blir det inte så mycket amning som man kanske önskat. De första två månaderna har våra barn i princip legat ständigt och sugit på mitt bröst. Vi har resonerat så att under de år som barnen är små hinner pappa gott och väl vara nära barnet senare i livet utan att ta av den värdefulla tiden i början när barnet vill suga mest hela tiden. Vi tycker att det är viktigt och - naturligt- att barn suger på bröst och inte på en napp, att barn äter bröstmjölk och inte modersmjölksersättning. Jag kan redan nu säga att jag med detta inte alls menar att de som inte resonerar som vi skulle resonera fel eller att jag skulle vilja få andra att tänka och göra som vi gör. Dagens jämställdhetstankar passar inte alls våra värderingar.
Till mamma och gravid: Kvinnan har inte mer rätt till barnet, det är barnet som har rätt till sin mamma och naturen har faktiskt gjort det så att det ÄR mamman som är viktigare för barnet. Att man kan mata barn med konstgjord ersättning ändrar inte på biologiska fakta. Kvinnor kan föda barn och amma, män kan det inte. Mammans speciella band med barnet upphör inte när navelsträngen klipps av.
Därmed inte sagt att pappor inte har någon roll alls i barnuppfödningen (de kan ha en väldigt betydande roll, i och med att barnet utvecklas och anknyter till pappan kan den rollen bli precis lika viktig som mammans), men det blir väldigt konstgjort att praktisera "jämställdhet" inom ett område som vi egentligen inte rår över, utan naturen har förutbestämt. (ett av väldigt få såna områden, skall tilläggas, i övrigt är det ofta så att de biologiska skillnaderna överdrivs)
Det som skrämmer mig är kvinnor som är så villiga att offra sina barn för att få praktisera denna konstgjorda "jämställdhet" (som inte har något med verklig jämställdhet att göra; dvs jämställdhet inför lag, myndigheter, på arbetsplatser, osv.). Kvinnor som "kompletterar" (!?) bröstmjölk med ersättning "så att pappan också ska kunna mata" (som om det inte finns massor av andra sätt för pappan att vara delaktig!). Eller lyssnar på sitt skrikande barn men tar inte barnet i famnen "för pappan måste ju också få trösta" (oavsett vad barnet tycker; ett nyfött barn kanske inte alls vill bli tröstat av pappa, utan behöver känna mammas hjärtljud och höra hennes röst för att bli lugn). Osv. Osv.
Det handlar inte om mammans och pappans rättigheter, det handlar om barnets rättigheter. Barnet behöver lyhörda, empatiska och kärleksfulla föräldrar, som helt enkelt prioriterar barnets behov och inte politiska målsättningar eller sin egen "frihet" (varför skaffar man barn då om man känner sig "bunden" av dem? noll koll på hur hjälplösa spädbarn är?). Därmed förstås inte sagt att inte flaskmatande föräldrar eller mammor som tidigt återgår till jobbet eller föräldrar i okonventionella familjeförhållanden också kan vara lyhörda, empatiska och kärleksfulla. Men om vi, som Heidi säger, i vår iver att göra pappor mer delaktiga förminskar mammans roll, gör vi inte bara mammorna, utan även barnet en björntjänst. Fy fan för det!
Stopp! Jag vill påminna om att ni göran får debattera, men att det ska ske sakligt. Påhopp på andra bloggläsare är inte tillåtet. Svära kan vara okej om det sker i ett för övrigt sakligt sammanhang men så är inte fallet här ovanför. Osakliga kommentarer nedanför denna kommer att tas bort.
Att det är förhållandevis ofta papporna syns i bild är väl ganska naturligt i.o.m att artikeln fokuserar på det ovanliga i att det är så många pappor involverade. Då skulle det ju bli ganska märkligt att bara ha bilder på kvinnan.
Vad gäller objektifiering så ser jag tusen gånger värre saker varje dag (räcker med att slå på valfri reklamfinansierad tv-kanal) så jag kan verkligen inte förstå hur detta kan uppröra.
Mamma och gravid: Efter att ha följt den här bloggen nu i något år så måste jag säga att jag definitivt inte tror eller upplever det som att de som skriver här på något sätt skulle vara förlegade och strävar mot att kvinnan ska vara bunden till sitt barn eller att kvinnan skulle vara mer betydelsefull än mannen för barnet. Däremot tror jag att de som skriver här tycker att amning är något som är naturligt och bra för barnet och något som samhället idag ger alldeles för dåligt stöd för att många mammor ska kunna utföra. I mina ögon är inte det ha en förlegad uppfattning utan att ha en tro på att det naturliga är bra för barn och föräldrar och något som måste synliggöras i dagens jämställdhetssamhälle.
Marit: Du borde ta bort den senaste kommentaren av "Anonym" - osaklig och personligt påhopp. Mycket tråkigt att se sådana inlägg.
Jag tycker det var en relevant reflektion i artikeln och jag upplevde den inte alls som negativt inställd till annorlunda familjebildning. Jag tycker det hade varit vettigt med en bild på mamman ammandes för att visa att barnets biologiska naturliga behov också ryms i stjärnfamiljer / regnbågsfamiljer.
Osakligt och personligt påhopp? Jag kan inte se något sådant.
Anonym: Det är för att jag har tagit bort två inlägg.
Började jobba när min dotter va 10 månader, min sambo var sedan hemma i 10 månader. Ammade min dotter tills hon var 14 månader. 10.000:- i jämställdhetsbonus:) Det märkliga tycker jag är varför mammor slutar amma trots att de i störst utsträckning fortsätter vara föräldralediga...
Skicka en kommentar