onsdag 16 mars 2011

Därför avråder man från tröstnapp till de minsta

Av Marit Olanders

Steg nio i Tio steg för amningsvänligt sjukhus handlar om att inte ge ammade spädbarn nappflaska eller tröstnapp. Och varför får man inte ge napp då? Man kan ju räkna upp hur många som helst som struntade i det och gav napp tidigt och det har gått bra. Det är väl bara någon moralkaka för att hålla kvinnor på mattan och tvinga dem att amma i tid och otid.

Men det finns faktiskt en anledning. Det finns en koppling mellan napp den första månaden och tidigt amningsavslut. Orsaken är att brösten inte får tillräckligt stimulans för att klara att göra så mycket mjölk som ett växande helammat spädbarn behöver. Barn behöver lägga hela sin sugenergi på bröstet. Bröst och barn är olika och för en del funkar amningen ändå, men på andra funkar det inte.

Det är de som "lyckas" som äger agendan och kan berätta att det gick bra, medan de som upplever att mjölken inte räcker för det mesta antagligen inte är lika ivriga att berätta. Kanske man inte heller kopplar ihop nappanvändningen med att man har för lite mjölk, kanske man har fått intrycket att amma var tredje-fjärde timme är det "man ska" och att napp är det man tar till däremellan. Och så får man skuldkänslor för att ens kropp inte gör tillräckligt med mjölk och den onda cirkeln är ett faktum.

Men man kan inte lasta sig själv för att man har följt de råd man har fått. De som borde känna skuldkänslor är de som tanklöst råder andra att ge sina en-, två- och treveckorsbebisar napp, mot bättre vetande. Det handlar inte om moral, utan om omsorg.

Som förälder gör man ju som man själv vill ändå. vill man ge napp så gör man det, och om mjölken inte räcker till helamning sen så är det ingen big deal för alla heller.

8 kommentarer:

Petra sa...

Ja, så sant. Känns ledsamt att min syster inte fick rätt info - då bebisen nu har napp och ges ersättningp g a att "mjölken inte räcker till" och att han (hon? dom?) behövde sova innan han hade uppnått åldern av 10 dagar. Åh, det är en sorg i mig.

Jenny sa...

Och sen finns det de som oavsett om de struntar i napp första veckorna inte kan amma..

Petra: Det kommer bli folk av den pojken också så varför du sörjer begriper jag inte? Huvudsaken är väl att pojken mår bra och växer och sen är det väl struntsamma om det är ersättning eller modersmjölk som gör det?

Marit Olanders sa...

Jenny: Därför står det i första meningen att det här handlart om ammade barn ...

Anna sa...

Om man vill amma, kan det väl visst vara en anledning att känna sorg att den inte blev av - särskilt om det beror på felaktiga råd. Det är ju så att det ´tom kan kännas sorgligare om man vet i efterhand att man egentligen var nära att lyckas med det man ville än när det havererade. Det behöver inte vara så men jag har ju lättare att acceptera något som faktiskt inte kunde bli än det som kunde ha blivit.

Att ersättning blir lika bra för barnet är ju, i sorgen, irrelevant om man vill amma. Det är den uteblivna amningen man sörjer.

Petra sa...

Ja, men nu tror ju jag fullt och fast på att bröstmjölken ÄR nyttigare än ersättning. Jag vet att det kommer bli folk av honom, precis som det blir av de flesta som genomgår tidiga separationer, sövs med 5 minuters metoden eller på andra sätt inte får den närhet de så tydligt förmedlar att de behöver. Jag tycker det är sorgligt att min syster inte fick stöd och råd om att små bebisar (en vecka gammal!!) ammar ofta och faktiskt inte "ska" sova om nätterna - det ska amma ofta. Äta och växa är deras huvuduppgift där och då, att hon då valde att ge honom napp och sedan ersättning för att bröstmjölken inte "räckte till" beror ju på att han inte fick amma tillräckligt ofta!

Cocco sa...

Och allra mest är jag trött på de som säger men att med neo barnen fungerar det med napp. Att de inte förstår att det inte är riktigt samma sak med ett litet barn som suger på napp när det får mat i sond än ett fullgånget barn som suger på en napp istället för ett bröst.

Jenny sa...

Nu hänger jag inte med Marit. Jag trodde du skrev om nyblivna föräldrar och barn som försöker etablera en amning (så tolkade jag inlägget) och inte om ammande barn som du kommenterar nu? Om barnet och mamman redan har en etablerad amning utgör nappen inget hinder, det är ju snarare rekommendationen nu att amnigen helst ska fungera innan nappen åker dit. Jag pratar om föräldrar som vill amma och försöker amma och inte ger napp men där det ändå inte fungerar vilket jag trodde att inlägget handlade om. Det här inlägget får det att låta lite som att nappen är det enda som utgör hindret om amningen inte fungerar. Även om barnet inte får napp är det inte alltid att amningen fungerar för att mjölken inte rinner till med mera problem. Oavsett hur mycket barnet suger. Oavsett hur mycket "amningsnässprej" modern tar. Med mera knep. Så det är alltså inte bara nappen som kan ställa till det. Hos vissa fungerar det bara inte.

Petra: Jag missförstod nog ditt inlägg. Det mer verkar vara orsaken till att det blev som det blev från vårdens sida som du är upprörd över?

Marit Olanders sa...

Jenny: Självklart är inte nappen det enda hindret för amning. Vad som är "etablerad" amning kan man förstås diskutera. Ofta känns det lite skakigt den första månaden, och det tar ett tag innan barn och bröst ställer in sig på varandra. Det är då brösten (statistiskt sett) behöver all den stimulans för att hålla prolaktinnivån, och därmed mjölkbildningen på en hög nivå.
Tack för att du påminde om syntocinonsprej, ska skriva om det en annan gång.