I förra inlägget ställdes frågan om amning påverkar personligheten. Blir man en godare människa av att ammas?
Man kan ju räkna upp personer som allmänt anses som "goda" och hänvisa till att de förmodligen har ammats. Jesus och Buddha brukar nämnas i detta sammanhang.
Men då får man inte glömma att i princip alla ammades fram till slutet på 1800-talet eller så. I områden där barn inte ammades så mycket var barnadödligheten skyhög, på Island t ex. Där ammades barn sällan mer än en vecka på 1700-talet. Sedan passades de av någon grannkvinna eller äldre släkting som matade dem med tuggad fisk och kött. En kvinna var tvungen att få 10-15 barn för att tre skulle överleva spädbarnstiden. Bara de fattigaste barnen ammades, och de klarade sig mycket bättre. (Mer om detta i Elisabet Helsings och Anna-Pia Häggkvists bok Amming - til deg som vil amme.)
Men bortsett från Island och eventuella andra undantag gällde regeln att barn ammades, av sin mamma släktingar, grannar eller någon anställd amma. Det innebär att alla historiens värsta tyranner har ammats. Nero, som brände ner halva Rom, ammades. Napoleon, som som drog in Europa i ett stort krig, ammades. Robespierre, som sände otaliga fransmän till giljotinen ammades. Djingis Kahn ammades. Alexander den store. Xerxes. Hunnern Attila. Kristian Tyrann. Gustav Vasa. Karl XII.
Jag vet inte om Adolf Hitler, Josef Stalin, Pol Pot och Saddam Hussein ammades men det är mycket möjligt.
Med andra ord är den enda slutsats man kan dra: Föräldraskapet bor inte i brösten.
Marit Olanders
3 kommentarer:
Fast många av dem ammades ju inte av sina mödrar utan av anställda ammor. Det är ju möjligt att Nero, Alexander den store och kompani hade varit helt andra människor om de hade tagits om hand av sina föräldrar (oavsett om de ammats eller inte).
Det samma lär ha gällt i olika regioner i Sverige. Umeå =lite amning = hög spädbarnsdödlighet. Dalarna= mycket amning = låg spädbarnsdödlighet.
Hitler blev ju nog ammad och, vet vi, omhändertagen av sina föräldrar. Men han hade en pappa som slog och slog och slog, och att det har ett samband med grymma handlingar senare i livet får väl anses finnas gott stöd för.
Eva-Lotta
Sedan är det också möjligt att Nero VAR en helt annat människa än han framställs i skvallergubben Suetonius "Kejsarbiografier", som faktiskt är huvudkällan till vår bild av de galna romarkejsarna. Ungefär som om Hänt Extra skulle betraktas som en saklig källa till fakta om dagens kändisar om några hundra år. ;-)
Skicka en kommentar